Är jag ensam kvar som helmanuell fotograf?

[fotobollfoto]

[...]
En kommentar till det med automatisk bländare; längre tillbaka hade objektivet manuell bländarstyrning, något som i praktiken innebar att det blev mörkare i sökaren när man bländade ner objektivet samtidigt som man också såg hur skärpedjupet blev större. När objektivet fick automatisk bländare innebar det att du fortfarande tittade genom ett objektiv på största bländare, men att ljusmätaren fick information om den bländaröppning du hade ställt in. När sedan du exponerade ställdes objektivet in på den bländaröppningen du valde. Detta för att de skulle vara lättare att ställa in skärpan fast du hade valt exempelvis bländare 22 och det i normala fall skulle ha varit så mörkt så att det hade gjort detta svårare. Flera kameror fick då en skärpedjupskontroll/nedbländningsknapp som extra funktion så att du kunde få se nedmörkningen med det reella skärpedjupet så du kunde välja rätt bländare.
[...]

Jo men precis. Det var det jag skrev, men i en enda mening.

Jag hade manuell nedbländning på en 135:a till min första minolta.

Och idag händer det att jag använder nedbländningsknapp för att testa skärpedjup, men det går ju egentligen bättre att använda LiveView, eller helt sonika ta en bild och titta på resultatet i displayen.

Det finns många sätt att pilla på sin kamera.

 

[fotobollfoto]

Japp, du är ensam kvar!

När jag tänker efter så är jag nog helmanuell ändå!

Utifrån scenen jag betraktar och vill skapa en bild av rattar jag manuellt in de inställningar jag vill ha i kameran;
Ibland väljer jag Av helt manuellt, ibland Tv, men oftast M med auto-ISO. Om jag vill ansätta en särskild JPG-bildstil väljer jag även den manuellt.

Japp, sälla mig till skaran av helmanuella fotografer!

 

[Terje H]

Jo men precis. Det var det jag skrev, men i en enda mening.

Jag hade manuell nedbländning på en 135:a till min första minolta.

Och idag händer det att jag använder nedbländningsknapp för att testa skärpedjup, men det går ju egentligen bättre att använda LiveView, eller helt sonika ta en bild och titta på resultatet i displayen.

Det finns många sätt att pilla på sin kamera.

Mitt svar var faktiskt inte enbart till dig, då det finns flera som läser här som kanske inte förstod. Allt vi skriver här publiceras för allt och alla att läsa, även långt efter att tråden är avslutad.

Vad gäller LiveView, som jag också har på några av kamerorna. Tycker inte om det, tycker heller inte om att slutgranska min bild på kamerans skärm. Föredrar att göra detta optiskt, genom linsen. Jag tycker att det känns noggrannare. Är inte förtjust i utvecklingen mot spegellöst, tycker inte den tekniken kommit tillräckligt långt för att vara ett alternativ för mig. Men som sagt, det är vad jag tycker.

Är överlag inte så upptagen av att följa med på vilka nya kameror som kommer ut. För mig är det alltid viktigare att lägga all fokus på att fotografera. Tror du förstår vad jag menar, men kan räkna ut att jag nog kommer få mothugg från vissa.

En utveckling jag gillat är att kunna använda höga ISO-tal med lite brus, vilket gör att jag kan fotografera djur när det är riktigt mörkt eller norrsken/skarpa stjärnor med hyffsat lite brus. Men jag använder dessa kameror på 100 ISO fortfarande i dagsljus, då ett lågt ISO-tal ger flera nyanser i bilderna. Men jag kan också fotografera tornseglare i flykt på 1/8000 sekund och bländare 22 med bra kvalitet. Nåja, jag är verkligen inte utvecklingsfientlig eller konservativ - men selektiv och väljer efter vad jag önskar till min grund som bildskapare.

Sedan gäller det att inte jämföra äpplen med päron, mycket av den teknik som hyllas av många idag ger bilder jag inte är intresserad av att göra själv. Man kan hylla olika avancerade former för autofokus och visar sedan bilder som är sagolikt tråkiga. Smaken är ju olika. Jag är heller ingen dokumentär naturfotograf, har aldrig varit det eller ansett mig vara det - jag är mer en subjektiv naturfotograf. Naturfotograf, självklart - men tolkar mer än avbildar.

 

[fotobollfoto]

Mitt svar var faktiskt inte enbart till dig, då det finns flera som läser här som kanske inte förstod. Allt vi skriver här publiceras för allt och alla att läsa, även långt efter att tråden är avslutad.

Vad gäller LiveView, som jag också har på några av kamerorna. Tycker inte om det, tycker heller inte om att slutgranska min bild på kamerans skärm. Föredrar att göra detta optiskt, genom linsen. Jag tycker att det känns noggrannare. Är inte förtjust i utvecklingen mot spegellöst, tycker inte den tekniken kommit tillräckligt långt för att vara ett alternativ för mig. Men som sagt, det är vad jag tycker.

Är överlag inte så upptagen av att följa med på vilka nya kameror som kommer ut. För mig är det alltid viktigare att lägga all fokus på att fotografera. Tror du förstår vad jag menar, men kan räkna ut att jag nog kommer få mothugg från vissa.

En utveckling jag gillat är att kunna använda höga ISO-tal med lite brus, vilket gör att jag kan fotografera djur när det är riktigt mörkt eller norrsken/skarpa stjärnor med hyffsat lite brus. Men jag använder dessa kameror på 100 ISO fortfarande i dagsljus, då ett lågt ISO-tal ger flera nyanser i bilderna. Men jag kan också fotografera tornseglare i flykt på 1/8000 sekund och bländare 22 med bra kvalitet. Nåja, jag är verkligen inte utvecklingsfientlig eller konservativ - men selektiv och väljer efter vad jag önskar till min grund som bildskapare.

Ungefär samma har väl alla som kommenterar i tråden skrivit. Vi gör var och en på det viset var och en föredrar och använder tekniken i den utsträckning vi vill/kan för att få eftersträvat resultat.

Vad kan vi kalla oss alla med en gemensam etikett. Ett enande ord.

Fotografer - kanske?

 

[Terje H]

Ungefär samma har väl alla som kommenterar i tråden skrivit. Vi gör var och en på det viset var och en föredrar och använder tekniken i den utsträckning vi vill/kan för att få eftersträvat resultat.

Vad kan vi kalla oss alla med en gemensam etikett. Ett enande ord.

Fotografer - kanske?

Problemet i tråden är att det lätt blir inlägg där någon anser sig ha rätt och andra fel, det tar inte lång tid att hitta dessa inlägg. Vilket är föga pedagogiskt eller utvecklande. Man ska kunna resonera utan personliga påhopp.

 

[fotobollfoto]

Problemet i tråden är att det lätt blir inlägg där någon anser sig ha rätt och andra fel, det tar inte lång tid att hitta dessa inlägg. Vilket är föga pedagogiskt eller utvecklande. Man ska kunna resonera utan personliga påhopp.

Det är på ingalunda något unikt för den här tråden, eller för Fotosidan för den delen.
Som vanligt är vi alla ofta väldigt överens (eller åtminstone i koncensus) när vi väl fattar vad den andre faktiskt tänker och menar. Men så länge orden förvirrar och leder tankarna fel så blir det tokigt.

Min lågstadielärare på sjuttiotalets första hälft lärde oss barn att ”där orden tar slut tar nävarna vid”.

 

[PMD]

Att tråden vinklades som en tekniktråd var föga överraskande, så är det på Fotosidan - för min del handlar det om handhavande och skapande.

Tråden var helt klart en tekniktråd från början. Vad är handhavande om inte teknik?

 

[PMD]

Problemet i tråden är att det lätt blir inlägg där någon anser sig ha rätt och andra fel, det tar inte lång tid att hitta dessa inlägg. Vilket är föga pedagogiskt eller utvecklande. Man ska kunna resonera utan personliga påhopp.

Jag tycker inte att det är ett problem. Någon stor anhopning av "du har fel"-inlägg har det inte blivit.

(Detta inlägg är dock ett sådant. :–)

 

[Sten-Åke Sändh]

För mig är det inga problem att arbeta helmanuellt även i snäbba lägen. Jag mäter ljuset, väljer bländaröppning mm INNAN situationer uppstår. Gör kontrollmätningar då och då, det enda jag behöver tänka på när snabba situationer uppstår är att fokusera och komponera. Har då även värden i ljusa och mörka partier, kan snabbt klicka mellan dessa. Har inga snabbhetshandikapp.

Visst är det ett helt annat sätt att fotografera, men det passar mig - kan helt koncentrera mig på bilderna/motiven.

Mitt problem då är väl att jag är långtifrån så synsk som du är. Skämt åsido så beror det väl på vilka motiv vi pratar om. Jag har aldrig tidigare med någon vidare framgång kunnat fotografera småbarn som sällan är stilla mer än någon sekund innan de snabbt rör sig på sätt som ofta är helt oförutsägbara, innan vi fick dagens kameror. Det är först nu som automationen gjort detta fullt möjligt även för mig.

Även jag har dock lyckats hyfsat med att mindre krävande natur- och djurbilder genom åren, för sånt foto är faktiskt inte särskilt krävande generellt längre och de sammanhangen är en helt annan grej för mig än gatufoto och foto av mer sociala sammanhang då slow foto inte funkat för mig alls. För där går det ofta alldeles för snabbt för att några korkade förval ska funka Jag tror många överskattar kraven för exv. djurfoto generellt - med reservation för flygande fågel men med Canons nya animal eye focus skämtar nu en del R5-användare när de klagar över att det inte längre är någon sport längre ens med fågelfoto. Möjligen är det dock en materialsport.

Visst kan man som förr i tiden rigga en kamera i förväg för en förväntad situation men det kommer aldrig vara något annat än en "dumbing down" av en smart modern spegellös kamera idag där man sätter sig i en onödigt obekväm sits mest för att man själv beslutat att kedja sig med ett antal självpåtagna bojor. Det är en teknik som dominerade förr innan det fanns moderna smartare alternativ. Jag vet för egen del dessutom att bilderna jag tar idag har en vida bättre teknisk kvalitet genomgående än de jag tog exv. med min Pentax ME och mitt SMC-M 40mm/2,8 som jag använde säkert under 25 år. De är inte nödvändigtvis bättre, även om de alltid är tekniskt bättre. Bilder tagna med film ger trots allt ett helt annat uttryck ofta än det digitala.

Den stora vinsten med automatiken är att jag och alla andra numera som använder denna teknik sällan missar de bilder vi vill ta idag. Vi har dessutom en mycket bättre chans att verkligen hinna komponera bilderna som vi vill - bilderna blir mer färdiga ur kameran. Vi missar betydligt mer sällan "ögonblicken" nu än när vi i tagningsögonblicket samtidigt skulle mickla med kamerans rattar, vred, menyer och knappar, som många faktiskt fortfarande tar sig tid att göra.

Jag är rätt övertygad om att de val man gör här i stor utsträckning kan förklaras med vilken av Piersigs personlighetstypsdrag som dominerar hos varje enskild fotograf. Även om jag är fullständigt teknikskadad sedan många år som flygtekniker och IT-utvecklare, så är det nog jag av oss två som är "romantikern". När jag fotograferar idag bryr jag mig endast om motiven och de bilder jag vill ta medan den "körplan" du tidigare presenterade här i tråden visar på att du har ett väldigt teknikfokus i jämförelse med det jag numera har. För mig idag är kameratekniken helt i bakgrunden. Jag beter mig mest som Pirsigs kompisar BMW:åkarna som ju var helt ointresserade av tekniken. För de var en motorcykel helt ointressant rent tekniskt. Den var bara ett hjälpmedel att förflytta sig med med som de förväntade sig bara skulle funka. För Pirsig var det precis tvärtom. För mig är det en lite märklig insikt att all den där kameratekniken till slut fått mig att hamna där. Det har blivit lite av den upp och nedvända världen för mig.

 

[Terje H]

Mitt problem då är väl att jag är långtifrån så synsk som du är. Skämt åsido så beror det väl på vilka motiv vi pratar om. Jag har aldrig tidigare med någon vidare framgång kunnat fotografera småbarn som sällan är stilla mer än någon sekund innan de snabbt rör sig på sätt som ofta är helt oförutsägbara, innan vi fick dagens kameror. Det är först nu som automationen gjort detta fullt möjligt även för mig.

Även jag har dock lyckats hyfsat med att mindre krävande natur- och djurbilder genom åren, för sånt foto är faktiskt inte särskilt krävande generellt längre och de sammanhangen är en helt annan grej för mig än gatufoto och foto av mer sociala sammanhang då slow foto inte funkat för mig alls. För där går det ofta alldeles för snabbt för att några korkade förval ska funka Jag tror många överskattar kraven för exv. djurfoto generellt - med reservation för flygande fågel men med Canons nya animal eye focus skämtar nu en del R5-användare när de klagar över att det inte längre är någon sport längre ens med fågelfoto. Möjligen är det dock en materialsport.

Visst kan man som förr i tiden rigga en kamera i förväg för en förväntad situation men det kommer aldrig vara något annat än en "dumbing down" av en smart modern spegellös kamera idag där man sätter sig i en onödigt obekväm sits mest för att man själv beslutat att kedja sig med ett antal självpåtagna bojor. Det är en teknik som dominerade förr innan det fanns moderna smartare alternativ. Jag vet för egen del dessutom att bilderna jag tar idag har en vida bättre teknisk kvalitet genomgående än de jag tog exv. med min Pentax ME och mitt SMC-M 40mm/2,8 som jag använde säkert under 25 år. De är inte nödvändigtvis bättre, även om de alltid är tekniskt bättre. Bilder tagna med film ger trots allt ett helt annat uttryck ofta än det digitala.

Den stora vinsten med automatiken är att jag och alla andra numera som använder denna teknik sällan missar de bilder vi vill ta idag. Vi har dessutom en mycket bättre chans att verkligen hinna komponera bilderna som vi vill - bilderna blir mer färdiga ur kameran. Vi missar betydligt mer sällan "ögonblicken" nu än när vi i tagningsögonblicket samtidigt skulle mickla med kamerans rattar, vred, menyer och knappar, som många faktiskt fortfarande tar sig tid att göra.

Jag är rätt övertygad om att de val man gör här i stor utsträckning kan förklaras med vilken av Piersigs personlighetstypsdrag som dominerar hos varje enskild fotograf. Även om jag är fullständigt teknikskadad sedan många år som flygtekniker och IT-utvecklare, så är det nog jag av oss två som är "romantikern". När jag fotograferar idag bryr jag mig endast om motiven och de bilder jag vill ta medan den "körplan" du tidigare presenterade här i tråden visar på att du har ett väldigt teknikfokus i jämförelse med det jag numera har. För mig idag är kameratekniken helt i bakgrunden. Jag beter mig mest som Pirsigs kompisar BMW:åkarna som ju var helt ointresserade av tekniken. För de var en motorcykel helt ointressant rent tekniskt. Den var bara ett hjälpmedel att förflytta sig med med som de förväntade sig bara skulle funka. För Pirsig var det precis tvärtom. För mig är det en lite märklig insikt att all den där kameratekniken till slut fått mig att hamna där. Det har blivit lite av den upp och nedvända världen för mig.

Det är inte motiven jag mäter, det är ljuset - och det är oberoende av vad jag fotograferar.

 

[MattiasL]

Det är ju lite svårt att få den här tråden till att inte vara en tekniktråd från första början. Men alltid kul att ta del av hur folk gör. En del hittar en enda metod som alltid passar dem, för andra varierar det.

Själv jobbar jag nog väldigt olika hela tiden. Var det Eggleston som sa att han valde den kamera som han trivdes med för dagen, eller något sådant? Så är det för mig. Ibland är Rolleicorden utan ljusmätare perfekt. Någon annan gång är det kompakt digitalkamera och blixt. Nyss gjorde jag ett par porträttsessioner med en gammal manuell 105:a på Nikonhuset. Ibland befintligt ljus, ibland ljussatt. Oftast digitalt, ibland film.

Jag tror att vi överskattar metodens betydelse något. Det gör jag också. Jag inbillar mig ofta att vissa kameror och arbetssätt ska påverka uttrycket mer än det gör, men bilderna kommer ut rätt lika till sist ändå. Så många variabler att hålla reda på är det ändå inte, och vad man ställer in själv eller låter automatiken sköta överskuggas ändå av var man befinner sig och när.

 

[fotobollfoto]

Det är ju lite svårt att få den här tråden till att inte vara en tekniktråd från första början. Men alltid kul att ta del av hur folk gör. En del hittar en enda metod som alltid passar dem, för andra varierar det.

Själv jobbar jag nog väldigt olika hela tiden. Var det Eggleston som sa att han valde den kamera som han trivdes med för dagen, eller något sådant? Så är det för mig. Ibland är Rolleicorden utan ljusmätare perfekt. Någon annan gång är det kompakt digitalkamera och blixt. Nyss gjorde jag ett par porträttsessioner med en gammal manuell 105:a på Nikonhuset. Ibland befintligt ljus, ibland ljussatt. Oftast digitalt, ibland film.

Jag tror att vi överskattar metodens betydelse något. Det gör jag också. Jag inbillar mig ofta att vissa kameror och arbetssätt ska påverka uttrycket mer än det gör, men bilderna kommer ut rätt lika till sist ändå. Så många variabler att hålla reda på är det ändå inte, och vad man ställer in själv eller låter automatiken sköta överskuggas ändå av var man befinner sig och när.

Jag kan tänka mig att det sätt som Terje beskriver att han själv arbetar med är en sorts automatik för honom. Det är så väl inövat så att allting sker reflexmässigt. Han behöver alltså aldrig tänka på metoden, utan kan istället helt koncentrera sig på bilden.

Även om han inte sätter fokus lika snabbt och exakt som autofokus, och inte fyller histogrammet perfekt till höger varje gång så är det ändå det snabbaste arbetssättet han kan hantera.

Flera av oss andra har lärt om från de gamla mekaniska metoderna och förlitar oss nu på mjukvara och diverse hjälpmedel. Vi har lärt oss hur vi får automatiken att sätta fokus där vi vill ha den, och vi har lärt oss att välja vilken metod vi vill ha för att få önskad exponering av bilden. För oss sitter dessa nya handgrepp som reflexer i ryggraden. Och när vi jämför med de lite mer gammeldags metoderna lyckas vi oftare och bättre med de nya än vi gör med de gamla.

Som jag skrev tidigare har jag själv upplevt den gamla metoden som mer intuitiv. Manövrering av två ringar och en ratt var det som ryggraden hade att öva in reflexerna för, medan de modernare metoderna har betydligt fler knappar och rattar som ska hanteras. Ofta i kombination. Ibland kanske dolt i en meny.
Men när man väl fått in det nya i ryggen, då anser jag att det är oslagbart.

 

[fotobollfoto]

När jag växte upp var automatväxlade bilar långsammare i acceleration och drack mer soppa än manuellt växlade.
Idag är det tvärt om.
Men det tar tid att lära gamla hundar sitta.
Min farbror som i somras provade min nya bil utan växelspak och kopplingspedal trampade på bromsen med vänsterfoten varje gång han tänkte växla. Ryggradsreflexer sitter hårt.

 

[Bengf]

Ordet konservativ hamnar av någon anledning allt för ofta på att man skulle vara tex, gammeldags, teknik fientlig, osv, om man plockar ut några anledningar, att uppfattas som jättesmart för att man vill plockas på sig allt nytt digitalt som ständigt strömmar över oss med en väldigt fart är inte så lätt att hänga med i. sedan att många inte alls tänker på att vi tidigt stod där och knappa in koder med något visakort så var vi inne i datorvärlden redan för länge sedan.

 

[fotobollfoto]

Jag menar inte att det handlar om konservatism.
Tänk en liknelse - att pedaler och andra reglage i bilen skulle ändra innebörd ifall vi valde Comfort, Sport respektive Economy på en programratt.
Hur skulle det gå för våra ryggmärgsreflexer i trafiken då?

Men så har vi det med våra kameror idag. Om jag ställer in kameran på Av eller Tv ändrar jag bländare respektive tid med pekfingerhjulet, och kan styra kompensation med tumhjulet. Men ställer jag istället in M så är det tiden som justeras med pekfingret, och bländaren med tummen. Och så vidare. Det blir mycket hjärngymnastik för ryggmärgen innan det sitter.

 

[Terje H]

Jag kan tänka mig att det sätt som Terje beskriver att han själv arbetar med är en sorts automatik för honom. Det är så väl inövat så att allting sker reflexmässigt. Han behöver alltså aldrig tänka på metoden, utan kan istället helt koncentrera sig på bilden.

Även om han inte sätter fokus lika snabbt och exakt som autofokus, och inte fyller histogrammet perfekt till höger varje gång så är det ändå det snabbaste arbetssättet han kan hantera.

Flera av oss andra har lärt om från de gamla mekaniska metoderna och förlitar oss nu på mjukvara och diverse hjälpmedel. Vi har lärt oss hur vi får automatiken att sätta fokus där vi vill ha den, och vi har lärt oss att välja vilken metod vi vill ha för att få önskad exponering av bilden. För oss sitter dessa nya handgrepp som reflexer i ryggraden. Och när vi jämför med de lite mer gammeldags metoderna lyckas vi oftare och bättre med de nya än vi gör med de gamla.

Som jag skrev tidigare har jag själv upplevt den gamla metoden som mer intuitiv. Manövrering av två ringar och en ratt var det som ryggraden hade att öva in reflexerna för, medan de modernare metoderna har betydligt fler knappar och rattar som ska hanteras. Ofta i kombination. Ibland kanske dolt i en meny.
Men när man väl fått in det nya i ryggen, då anser jag att det är oslagbart.

Hehe, en karaktärsanalys... Inte enbart av sig själv, utan även av mig. Sedan kopplingen med att köra bil, som om det att fotografera är som att köra bil. Som om tekniken att fotografera är själva essensen i fotograferandet... Nåja, vi ser olika på detta.

Själv kör jag med automatlåda, men då handlar det om att köra. Fotograferandet handlar inte om att enbart fotografera, det handlar om att skapa. Jag har valt mitt sätt att fotografera för att ha mer kontroll, för att det är jag som ska skapa förutsättningarna för de bilder jag vill göra. Det handlar om ett aktivt val.

Hur man gör för att komma fram till sina egna bilder, då det givetvis är bilderna som gör fotografen. Det är bilderna som bedömer en fotograf, inte vägen fram. Men jag har valt den väg som leder fram till mina bilder med kontinuitet.

Jag vill göra mina bilder varje gång, men jag vill också känna att jag utvecklas som fotograf hela tiden.

 

[fotobollfoto]

Hehe, en karaktärsanalys... Inte enbart av sig själv, utan även av mig. Sedan kopplingen med att köra bil, som om det att fotografera är som att köra bil. Som om tekniken att fotografera är själva essensen i fotograferandet... Nåja, vi ser olika på detta.

Själv kör jag med automatlåda, men då handlar det om att köra. Fotograferandet handlar inte om att enbart fotografera, det handlar om att skapa. Jag har valt mitt sätt att fotografera för att ha mer kontroll, för att det är jag som ska skapa förutsättningarna för de bilder jag vill göra. Det handlar om ett aktivt val.

Hur man gör för att komma fram till sina egna bilder, då det givetvis är bilderna som gör fotografen. Det är bilderna som bedömer en fotograf, inte vägen fram. Men jag har valt den väg som leder fram till mina bilder med kontinuitet.

Jag vill göra mina bilder varje gång, men jag vill också känna att jag utvecklas som fotograf hela tiden.

Och trots att du envist hävdar att bilderna är målet - vilket för övrigt verkar stämma för alla i tråden - har du inlett diskussionen med hur du knappar på knappar och rattar på rattar. Inte vad du ser i motivet och ljuset. Inte hur du ser bilden innan du bestämmer dig för vilka inställningar som är bäst för att återge detta. Du har hoppat över essensen.

Du beskriver fotograferandet ungefär som första dagen i bilskolan.

 

[fotobollfoto]

Helt självklart handlar bilkörning också om resultatet. Inte särskilt många brydde sig om Wahlter Röhrls tå-häl-teknik så länge hann vann tävlingarna. En teknik som sannolikt blev föråldrad när ABS gjorde entré i sporten.

När jag åker bil är det resultatet som räknas. Det handlar om att komma fram till målet. Ofta i tid. Ofta inte för dyrt. Alltid utan att orsaka eller orsakas av olycka, eller ställa till med förtret för medtrafikanter.

 

[Terje H]

Och trots att du envist hävdar att bilderna är målet - vilket för övrigt verkar stämma för alla i tråden - har du inlett diskussionen med hur du knappar på knappar och rattar på rattar. Inte vad du ser i motivet och ljuset. Inte hur du ser bilden innan du bestämmer dig för vilka inställningar som är bäst för att återge detta. Du har hoppat över essensen.

Du beskriver fotograferandet ungefär som första dagen i bilskolan.

Jag har oftast skrivit om bilden, och gör så fortfarande. Därför kändes det som det var dags att skriva också hur jag gör. Det ena utesluter inte det andra, särskilt då mitt sätt att fotografera verkar avvika mycket från andras sätt att arbeta. I alla fall om man ska tro de flesta trådarna i forumen.

Problemet i denna tråd är att många går i försvar, mer än att själva berätta. Vilket gör att det blir mindre utvecklande. Jag kanske hade vissa förhoppningar om att få en mer konstruktiv diskussion, men jag tänkte nog fel.

Det blir för mycket ställningskrig, mer än att konstruktivt dela med sig av olika erfarenheter. Så fortsätter det som nu, då lägger jag ned diskussionen och fortsätter med mitt.

 

[fotobollfoto]

Jag har oftast skrivit om bilden, och gör så fortfarande. Därför kändes det som det var dags att skriva också hur jag gör. Det ena utesluter inte det andra, särskilt inte då mitt sätt att fotografera verkar avvika mycket från andras sätt att arbeta. I alla fall om man ska tro de flesta trådarna i forumen.

Problemet i denna tråd är att många går i försvar, mer än att själva berätta. Vilket gör att det blir mindre utvecklande. Jag kanske hade vissa förhoppningar om att få en mer konstruktiv diskussion, men jag tänkte nog fel.

Det är uppenbart svårt att starta en tråd på ”rätt” sätt. Det har visat sig många gånger. Diskussionerna drar iväg åt ett annat håll än vad som var trådskaparens intention.

Men jag tycker inte att något har sagt att det ena eller andra är fel. Vi har i tråden försökt förstå varandras olika motiv till varför vi gör som vi gör.

Men oavsett hur vi väljer bländare och tid, och var vi sätter fokus, så står vi inför samma situation. Hur bedömer vi vilka inställningar vi vill ha? Hur ser vi på ljus, skuggor, motiv mm när vi väljer?

Detta vore intressant att utvecklas inom.
Själv är jag någorlunda på att bedöma en motljussituation, eller ett snölandskap. Två tillfällen när full auto kan upplevas just ”full”.

Helt enkelt; vad är det som får dig att öppna bländaren ett steg till så att skärpedjupet blir lite större och bilden lite ljusare. Att jag med min auto-iso måste göra motsvarande i två moment är ovidkommande. Välja både bländare och exponeringskompensation.

Hur ser motivet och ljuset ut när du bestämmer dig,