Två nya spegelfria kameror, en finputsad instegsmodell och en kraftigt uppgraderad entusiastmodell.

Det finns flera likheter mellan Fujifilm X-E2s och Sony A6300. De har ungefär samma avskalade formfaktor och bägge är APS-C-kameror. Bägge är till det yttre lika sina föregångare, X-E2 och A6000. Men X-E2s är en finputsning av sin föregångare där tekniken på insidan bygger på samma plattform Fujifilm använt länge. Medan A6300 bygger på en helt ny sensor och teknikplattform på insidan.

Ser vi till det yttre är bägge spegelfria kameror med sökare till vänster, popupblixt och blixtsko i mitten och några rattar runt avtrycket till höger. X-E2s har fått ett lite tydligare grepp framför avtrycket än sin föregångare, A6300 behåller det mycket rejälare fingergreppet från sin föregångare.

X-E2s har den senaste varianten av Fujifilms beprövade 16 megapixels X-trans-sensor. Jämfört med X-E2 har den fått lite snabbare responstider, förbättrad hybrid-autofokus och tyst elektronisk slutare. Sony A6300 har däremot en helt ny mycket snabb 24 megapixels sensor byggd med kopparteknik och med hela 425 fasdetekterande fokuspunkter utspridda över en mycket stor del av sensorytan. Även processorkapaciteten är rejält uppgraderad.

A6300 introducerades som Sonys uttalade sport- och actionmodell och hamnade på nästan dubbla priset jämfört med föregångaren A6000. Nu har A6300 ju också fått ett lite dyrare storasyskon i A6500, men bägge är helt klart kameror fotografer som vill fånga snabba motiv.

X-E2s är en mellanmodell i Fujifilms X-serie och erbjuder en mer modern design än X-T10 som kostar lika mycket. En vanlig kommentar om Fujifilms kameror är att de har retrodesign. Visst finns det detaljer som har med nostalgi att göra, men huvudintrycket när du väl fotograferar med X-E2s är snarare att designen känns funktionell. Precis som sin föregångare X-E2 sitter rattar och knappar i huvudsak smart placerade och de har bra känsla, bra form och med lagom motstånd när du använder dem. 

Det yttre hos A6300 är också mycket likt föregångaren A6000. Sony följer sedan några år en enhetlig designfilosofi med en slags strikt kantighet. Den är funktionell och uppskattad. Men det finns detaljer där det känns som design går före funktion. Som den onödigt vassa kanten till höger om avtrycket, det lite väl minimalistiska tumgreppet baktill eller de små och släta knapparna. Strikt och snyggt, men inte så funktionellt när fingrarna är frusna.

Generellt är bägge kamerorna smidiga att använda. Ingen av dem har pekskärm vilket känns lite synd. Men A6300 får pluspoäng för sin vinklingsbara skärm. Det finns förstås också små detaljer att reta sig på hos bägge kamerorna. Som onödigt små och släta knappar eller att du inte kan bläddra mellan inzoomade bilder hos A6300 eller att AF-L- och AE-L-knapparna på X-E2s sitter dumt placerade. Men totalintrycket är ändå två genomtänkta kameror.

Bland spegelfria kameror är X-E2s en hyfsat snabb kamera som klarar 7 bilder per sekund och i högprestandaläge startar den snabbt och fokuserar rappt. Men här blir den frånåkt av A6300 som dels har snabbare serietagning men som framför allt känns oerhört kvick och reaktiv. Autofokusen är enormt snabb och träffsäker och hela kameran har en direkthet som verkligen är härlig. Men störst skillnad märks i sökaren.

Snabb. Sony A6300 är en riktigt bra action- och sportfotokamera som omedelbart reagerar på input och där både sökare och autofokus verkligen hänger med när motiv rör på sig. En skillnad mot föregångaren A6000 är att ögonprioritet vid ansiktsigenkänning fungerar även med kontinuerlig fokus. Bilddata: 70-200 mm f/2,8 vid 70 mm, f/3,2, 1/100 och ISO 1600

Supersnabb sökare i A6300

En skillnad mellan X-E2 och föregångaren X-E2s är snabbare sökaruppdatering och kortare lagg. Men när vi fotograferar sida vid sida med A6300 så känns sökaren i X-E2s långsam. Vi misstänker att huvudskillnaden är utläsningshastigheten hos den jämförelsevis gamla sensorn i X-E2s och den nya exceptionellt snabba sensorn i A6300 - för övrigt troligen mycket lik den som Fujifilm själva använder i sin nya toppmodellen X-Pro 2. 

Sökarupplevelsen i A6300 innebär ett stort steg framåt bland spegelfria kameror och är så direkt att det faktiskt fungerar att fotografera med ett öga i och ett utanför sökaren. Du får verkligen en kontinuerlig sökarbild även under serietagning, inte en hackig visning av vad kameran nyss siktade på. Men notera att med snabbaste serietagning, 11 bilder/sekund, hänger inte sökaren riktigt med och autofokusen är inte lika träffsäker. Sony själva säger att sökarprestanda är som bäst vi 8 bilder/sekund och vi håller med.

Autofokusen hos X-E2s är generellt träffsäker, men inte blixtsnabb. Den kan följa motiv som rör sig jämnt men får problem med snabbare motiv. Här spelar A6300 i en annan division, dess autofokus är oerhört rapp och träffsäker även med mycket snabba motiv. Den är påtagligt bättre än sin föregångare A6000 som ändå hade bra autofokus för sin tid. Den klarar allt från springande hundar - ett mycket svårt motiv - och besvärliga sporter som volleyboll. Också här kan vi nog utse A6300 till ny klassledare bland spegelfria kameror. 

Men om vi ser på A6300 som en sport- och actionkamera så finns det fortfarande detaljer att fixa för Sony. När du tagit en bildserie kan du inte kika på bilderna eller komma åt menysystemet förrän kameran skrivit klart till minneskortet. Du har tumfokus, men knappen är pytteliten, slät och väldigt lätt att missa. Det är omständligt att flytta fokuspunkten eller fokuszonen när du själv vill styra. A6300 är makalöst duktig på att identifiera ett ensamt motiv och automatiskt följa det med fokus. Men har du många motiv som rör sig förbi varandra kan systemet bli förvirrat. Men summan är ändå att A6300 är en riktigt bra kamera även för krävande sport- och actionfoto. 

Följande fokus i toppklass. Sony A6300 klarar att följa riktigt svåra motiv som en vilt skuttande och springande samojedhund. A6300 klarar det här bättre än någon annan spegelfri kamera och är i klass med bra spegelreflexkameror.

Bägge kamerorna ger inte överraskande mycket bra bildkvalitet. Vi tycker X-E2s exponerar lite smartare än A6300, den blir mindre lurad i motljus eller när bakgrunder är väldigt mörka eller ljusa. Bägge kamerorna har stort dynamiskt omfång på basioso och du kan lätta upp skuggor rejält utan vare sig mönstrat brus eller färgfenomen.

Under ett par år var Fujifilms x-transsensor på 16 megapixel kung bland APS-C-senorer i svagt ljus. Men när vi jämför X-E2s med A6300 märks att övriga hunnit ikapp och förbi. Brusmässigt sköter sig A6300 riktigt bra upp till runt ISO 12 800, men där har färgerna börjat blekna lite och kontrasterna blir rätt hårda. Vid 25 600 börjar bruset synas tydligare och färgerna är märkbart bleka. Men bilderna är helt klart användbara vilket imponerar. Grovt sett klarar A6300 ett knappt steg högre ISO än X-E2s med liknande resultat.

Ser vi till video är X-E2s en kompetent men lite anonym kamera. Videokvaliteten är bra, du har de viktigaste funktionerna inklusive en mikrofoningång. A6300 är en toppmodell för video med 4K-inspelning i uhd, full HD i 120 fps, ett bra urval av codecs, ett antal bildprofiler inklusive s-log och inte minst en mikrofoningång vilket A6000 saknade. 

Ett allmänt Fujifilm-fenomen som sänker prestanda hos X-E2s är onödigt stora råfiler, de snittar runt 32 megabyte mot 24 megabyte hos A6300 som ändå har 50 procent fler pixlar. I gengäld vill vi berömma Fujifilm för är deras generösa firmware-uppgraderingar av tidigare modeller. Den som idag äger en X-E2 kan i praktiken kostnadsfritt uppgradera den till en X-E2s. Så skaffar man sig lojala kunder. 

Tyst slutare. Fujifilm X-E2s är ingen utpräglad gatufotokamera, där är dess dyrare storasyskon X-Pro 2 och X-T2 snabbare. Men X-E2s har möjlighet till tyst slutare och hanteringen och reglagen fungerar så bra att kameran är trivsam att gå runt och fota med även när du inte är superkoncentrerad. Bilddata: 18-55 vid 42,5 mm, f/4, 1/450 s och ISO 200

SLUTSATS

Om vi sammanfattar så är Fujifilm X-E2s en mycket trevlig budgetmodell i X-systemet. Den är en finputsning av föregångaren X-E2 och är ett prisvärt sätt att fotografera med Fujifilms fina objektiv och funktionella hantering. Vi saknar en del detaljer som vinklingsbar eller pekskärm, men så blir det i en budgetmodell. 

Där Sony A6000 var en prisvärd allmänkamera är nu A6300 en påtagligt dyrare men också rejält uppgraderad sport- och actionkamera med mycket bra videofunktioner. Den har den bästa sökarupplevelsen och autofokusen bland spegelfria kameror och står sig mycket bra som sportkamera mot jämförbara dslr-modeller. Det vi framför allt saknar är lite mer genomtänkt hantering med tydligare knappar.

Av Martin Agfors

Publicerad 2016-10-15.

Läs mer om

Fujifilm Sony spegelfritt systemkameror test

Läs mer

Fotosidan testar

TEST: Sony A6500 och Olympus E-M1 Mark II

Fotosidan testar

TEST: Sony A7 och A7R

Fotosidan testar

TEST: Fujifilm X-E1 och Sony Nex-6