Fotosidan provar
Inför OS i Rio har både Canon och Nikon lanserat nya supersnabba proffskameror: Canon Eos-1D X Mark II och Nikon D5. Vi har provat kamerorna sida vid sida för att kunna berätta om allt de kan - och om de små skillnaderna som finns.
Läs även:
Test: Nikon D5
Test: Canon Eos-1D X Mark II
Lagom till varje sommar-OS brukar det finnas nya versioner av Canons och Nikons toppmodeller. Canon introducerade Eos-1D X till OS i London 2012 och den har sedan sålts i fyra år och först nu fått en ersättare. Nikon som introducerade D4 strax före Eos 1D X släppte två år senare den uppgraderade D4s, lagom till vinter-OS i Sotji. Men nu är det snart OS i Rio och följaktligen dags igen för nya kameror.
Actionkamera. De som skaffar en 1D X Mark II gör det för att få bästa möjliga odds att fånga situationer där du kanske får en enda chans. Mark II är ännu snabbare kamera än sin redan snabba föregångare, med fler funktioner, men är fortfarande lika intuitivt enkel att använda och känns härligt konsekvent (The European Stunt School, Köpenhamn, 100-400/4,5-5,6 vid 140 mm och f/6,3, 1/2000 s, ISO 1250).
I korthet har Canon Eos-1D X Mark II har en ny sensor på 20 megapixel med förbättrat dynamiskt omfång, en helt ny snabbare autofokus där fokuspunkterna täcker mer av bildytan och serietagningen har pressats till 14 bilder/sekund med följande fokus och 16 utan. Den har fått fler kontakter, inbyggd GPS, pekskärm, lite förbättrade knappar och en rad småjusteringar. En av kortplatserna är för det nya CFast-formatet, det andra facket tar traditionella CF-kort. Och 1D X Mark II har 4K-video.
Det märks att Canon varit mycket noga att inte oavsiktligt förstöra något av det som gjort ursprungliga 1D X så omtyckt. Nya Mark II känns lika intuitiv, lika konsekvent och stabil. Men den är ännu lite rappare, kvickare och träffsäkrare.
Nikon är precis som Canon försiktiga med att råka förstöra något av de saker som fungerat bra i föregående modeller. På ytan är det mesta sig likt, några knappar har flyttats, men grunddesignen är sig lik. Men precis som sin huvudkonkurrent har D5 fått en ny sensor på 20 megapixel, med en toppkänslighet på hela ISO tre miljoner. Den har en helt ny autofokusmodul med 153 fokuspunkter, varav 99 korsformade. Autofokusen täcker dessutom mer av bildytan. Serietagningen är nu 12 bilder med följande fokus, 14 utan. Kameran har två kortplatser för XQD-kort, en mer högupplöst pekskärm, förbättrade knappar och 4K-video.
Nikon D5 i samma situation som ovan. Ingen större utmaning för autofokusen i någon av kamerorna. Däremot är det en liten fördel med Canons snabbare serietagning i och med den explosionsartade händelseutvecklingen (The European Stunt School, Köpenhamn, AF-S 70-200/2,8 vid 140 mm och f/5,6, 1/2500 s, ISO 1250).
3 Kommentarer
Logga in för att kommentera
I Cipa-standarden ska skärm och eventuell inbyggd blixt användas mer än vad ofta sker i praktiken. För kameror med inbyggd blixt tror jag att hälften av bilderna ska tas med blixt. Det gör att man kan få synbart bättre prestanda genom att inte ha någon blixt.
Därmed inte sagt att Canon skulle vara bättre än Nikon på den här punkten. Nikon har absolut mycket imponerande batteriprestanda i de flesta av sina modeller.
http://www.imaging-resource.com/news/2012/01/18/nikon-interview-cipa-tests-hide-the-d4s-improved-battery-life
Kort sagt, CIPA-siffror blir gärna missvisande för den här typen av kameror eftersom siffrorna räknas fram enligt en strikt definierad användningsmodell som inte stämmer ett dugg med hur en sådan här kamera faktiskt används (däremot stämmer det ofta rätt bra för konsumentkameror som ju också är huvudsyftet med CIPA-värdet).
Jag skulle säga att bägge kamerorna utan större problem klarar en bra bit över 10000 bilder per batteri vid (för dem) normal användning. Mindre om man sedan sållar fram, väljer ut, beskär/bearbetar och sedan skickar via wifi-sändare (någon som man antas kunna göra med sådana här kameror).
Canon har nog jobbat med sitt DR på flera olika sätt, dels har de förfinat utläsningen, dels kör de (som alla andra) allt mer med många små parallella A/D-omvandlare istället för få stora, dels kan det vara så att 1DX II har sin A/D-omvandling onchip istället för separat från sensorn. I just fallet 1D X II vs D5 är det ju så att det är 1D X som har större omfång på basio, men D5 som har lite större omfång på höga iso.
Men som du säger, den praktiska skillnaden i bildkvalitet är mellan de här två modellerna liten, bägge ger mycket användbara filer, och det förvånansvärt högt upp i iso-omfånget. Sedan finns de lite subtila skillnader i hur de tolkar hudtoner och liknande, men det är mer av typen smakfråga vilket man föredrar.