Olympus Pen-F sätter fokus på form och känsla. Kamerans design väcker uppmärksamhet och reglagen känns exklusiva. Olympus har försökt skapa en kamera som ger ha-begär. Men vad döljer sig under det snygga skalet?

Olympus var tidiga med spegelfria kameror. Tillsammans med Panasonic utvecklade de Micro Four Thirds-systemet och 2009 lanserades Olympus Pen med en snygg retrodesign som var inspirerad av 1960-talets halvformatskameror från Olympus som också heter Pen.

Digitala Olympus Pen fick mycket uppmärksamhet för sin retro-design och för att den är liten i förhållande till spegelreflexkamerorna som var helt dominerande då. Men det var Sony som fick fart på försäljningen av spegelfria systemkameror med Nex-5.

Det var först med OM-D-serien, inspirerade av 70-80-talets spegelreflexkameror, som Olympus lyckades få fram kameror som gick att sälja i stor mängd till fullpris.

Med Pen-F försöker Olympus få lika mycket uppmärksamhet som de fick med Pen 2009 och samtidigt kunna tjäna lika mycket pengar som de gör med OM-D-modellerna. Receptet är hög kvalitetskänsla och en design som är inspirerad av toppmodellen i 60-talets Pen-serie: Pen-F.

Klassiska rattar. Rattarna är snygga och ger bra kvalitetskänsla. En liten snygg detalj är uttaget för gängad fjärrutlösare.

Hög kvalitetskänsla

Pen-F ger en påkostad mekanisk känsla i många av sina rattar på framsidan och toppkåpan. Men på baksidan finns också några små standardmässiga knappar och kontroller.

Det är särskilt tre rattar som höjer kvalitetskänslan och gör att kameran känns påkostad: på/av-ratten samt program- och kreativitets-ratten. Ratten för exponeringskompensation är trög, en bra egenskap då det minskar risken för att den oavsiktligt ändras. De båda inmatningsrattarna rullar betydligt lättare.

På/av-ratten är placerad på på vänster sida. Den liknar en ratt för filmåterspolning på en Leica M2/M3 från 1950-talet. Snyggt, men nackdelen med placeringen är att man inte kan lyfta upp kameran och sätta på kameran i en rörelse utan att behöva använda vänster hand.

Mest udda är ett reglage för att justera tonkurvan. Med de två inmatningsrattarna kan man sedan justera hög- och lågdagrarna. Varför en sådan specifik funktion fått ett eget reglage kan man undra över. Det handlar nog mer om att göra kameran mer unik än att det skulle finnas ett stort behov av ett reglage för funktionen. En ratt för att välja ISO-värde hade gjort betydligt större nytta. Och varför inte ett reglage för att välja fokusläge.

Men tack vare att flera av objektiven har en omkopplare mellan manuell och automatisk fokusering klarar man sig ofta rätt bra utan ett reglage fokusläge på kamerahuset.

Gatufotokamera. Olympus Pen-F är relativt stor för att vara en Micro Four Thirds-kamera vilket gynnar ergonomin. En stor sökare är också en hjälp för gatufotografen. Autofokusen har en liten fördröjning innan den sätter skärpan. På ett objektiv som 17/1,8 går det lätt att koppla om till manuell fokus och då reagerar kameran direkt. Eftersom Pen-F saknar fasdetekterande autofokus har den lite problem att följa rörliga motiv med skärpan, trots denna brist fungerar Pen-F bra som gatufotokamera. (Lund, 17/1,8 vid f/4, 1/800 s, ISO 400).

Begränsad autofokus

En annan anledning till att objektivets fokusomkopplare räcker långt är att Pen-F främst kommer att vara inställt på S-AF-läge (låst autofokus). Då Pen-F saknar fasdetekterande autofokus är kameran inte rätt val för den som ofta behöver använda kontinuerlig autofokus för att fånga rörliga motiv. Då är istället OM-D-modellen E-M1 rätt val.

Fasdetekterande autofokus innebär att kameran jämför signalen från olika pixlar för att räkna ut hur motivet rör sig. Kameran kan då förutsäga var motivet kommer att befinna sig när nästa bild tas och hinna ställa in skärpan på denna punkt.

Olympus E-M1 kostar flera tusenlappar mindre än Pen-F och är dessutom vädertätad. Att Olympus inte vädertätat Pen-F, som är deras dyraste modell, känns snålt.

En snabb processor gör att Pen-F kan ta 10 bilder per sekund. Autofokusen är rapp, men med en liten fördröjning innan den tar fart.

Högre upplösning. Pen-F är den första Olympus-kameran som använder den nya 20 megapixel-sensorn från Sony som även finns i Panasonic GX8. Steget upp från 16 till 20 megapixel ger en knappt synbar förbättring av detaljåtergivning. För stillastående motiv går det att fram fler detaljer i motivet genom ett läge som skapar en 50 megapixelbild från flera exponeringar.
(Nationalparken Dalby Söderskog, 17/1,8 vid f/6,3, 1/125 s, ISO 200).

Ny sensor

Pen-F är den första Olympus-kameran som använder Sonys nya 20-megapixelsensor. Vi har redan bekantat oss med den i Panasonic Lumix GX8. Att sensorn gör debut i just den Olympus-modellen är helt naturligt. Vill man kunna ta bra betalt måste man ha något nytt att komma med.

Jämfört med GX8 är det inte så lätt att se några skillnader. Jpeg-filterna från Pen-F har något bättre detaljåtergivning vid högt ISO.

Som förväntat ger 20-megapixelsensorn i Pen-F aningen bättre detaljåtergivning än de övriga Olympus-modellerna som har 16 megapixel. Men ordet aningen måste betonas, för en 25-procentig ökning av pixelantalet ger i bästa fall 10 procents ökning av den linjära upplösningen.

För den som är behov av riktigt högupplösta bilder finns en funktion som vi känner igen från E-M5 Mark II. Genom att slå samman flera exponeringar där sensorn förskjutits en aning mellan varje exponering kan upplösningen ökas. Med denna teknik som ibland kallas multiskott kan Pen-F skapa 50 megapixel stora bildfiler. Eftersom det handlar om att slå samman flera exponeringar så fungerar tekniken bara för motiv som är helt stilla.

Förr innebar en ny sensorgeneration som regel lägre brus. Så är det mer sällan idag. Det beror på att effektivitetsgraden är så hög idag att det inte finns så stort utrymme för förbättringar. Kameran tar helt enkelt vara på det ljus som landar på sensorn. Då blir sensorstorleken mer avgörande för bruset i bilden. Eftersom den här sensorn är lika stor som den gamla och båda är effektiva så blir skillnaden i brus närmast obefintlig om man skriver ut en lika stor bild.

Men det finns faktiskt ett intressant MEN när man jämför sensorstorlekar. Det skiljer ungefär ett steg i brus om vi går från småbild (fullformat) till APS-C, och lika mycket i nästa steg till Four Thirds. Men för varje steg mindre brus du får med en större sensor, så får du också ett steg mindre skärpedjup. I vissa situationer tar skillnaderna i brus och skärpedjup ut varandra, ett typiskt exempel är en gatufoto. Den som har en Pen-F kan exempelvis använda f/4 och ISO 400 för att få tillräckligt skärpedjup samtidigt som fullformatsfotografen måste blända ner till f/8 och höja ISO till 1600.

Resekamera. Micro Four Thirds-systemet är lämpligt för den som söker en kvalitativ resekamera eftersom objektiven som regel är kompakta. Pen-F är förhållandevis stor, betydligt större än Panasonic Lumix GM5 som har samma sensorstorlek. Å andra sidan bjuder Pen-F på bättre ergonomi och bildstabilisering med alla objektiv.
(Øresundsbron, 17/1,8 vid f/5,6, 1/30 s, ISO 200).

SLUTSATS

Den läckra designen lockar antagligen en del köpare som värdesätter ett snyggt yttre. Med sin ergonomiska utförande kan Olympus Pen-F helt säkert falla många gatufotografer i smaken.

Sett till vad Olympus Pen-F bjuder på i form av teknik och prestanda är kameran överprissatt. För flera tusenlappar mindre kan man få Olympus E-M1 som bjuder på bättre fasdetekterande autofokus och vädertätning.

Effektfull. Olympus var tidiga med effektfilter (art-filter) och de aktiveras genom en ratt på framsidan. Ratten har också lägen för färg- och monomkroma-profiler och ett läge för att justera färgerna.

Av Magnus Fröderberg

Publicerad 2016-05-25.

Fotosidan produktdatabas

Omdömen från medlemmar, testbilder och produktinformation

Olympus Pen-f

Priser|Info|Recensioner

Ingen butik som bevakas av Prisjakt har produkten i lager.

Läs mer om

Olympus systemkameror

Läs mer

Fotosidan testar

Test: Gomatic Peter McKinnon Luma Camera Sling 12L – välskyddad axelväska

Fotosidan testar

Test: Peak Design Travel Backpack 45L – oändligt med smarta lösningar

Fotosidan testar

Test: Nikon Nikkor Z 70–180 mm f/2,8 - Lätt och ljusstark telezoom – budgetalternativet