Svartvit Ålandsvinter
Under vårvintern 1980 skulle jag skriva min magisteruppsats i kulturgeografi. Jag kände mig splittrad och hade inte rätta greppet på vare sig ämne och eller idéer. Varför inte packa alla böcker och annat material i en stor ryggsäck, och dra till Hasselvik? Inte en chans att någon skulle störa mig där.
Sagt och gjort. Packningen färdigställdes på nolltid - och iväg!
Resan gick genom en vintrig skärgård på Vikinglinjens M/S Turella - kallt på däck.
Här passerar vi förbi Kobba Klintar i inloppet till Mariehamn - i gnistrande vintersol.
Vid Hertronklobb förliste tremastade järnbarken Plus i snöstorm lucianatten 1933. Hon ligger strax utanför den lilla fyren man ser på udden i bilden. Det var där hon gick på i snötjockan. Man hade för bråttom och tog risker - alla ville hem i god tid före jul. Tolv man av besättningen kom sedan aldrig hem.
Jag tänker på den saken när jag åker nästan rakt över vraket med Ålansdsbåten.
In mot Hasselvik i kvällsljuset - efter dryga kilometerns pulsande med den tunga ryggsäcken.
Haseslvik i vintersömn - så annorlunda än på sommaren. I det gamla huset som är byggt 1920 i liggande stock från 1700-talet är det för kallt och fuktigt för att värmas upp denna årstid. Istället blir det ispromenad ner mot Stockstugan.
Hasselvik från sjösidan, i detta fall isen.
Promenaden går längs Hasselviks strand förbi bastun.
Den lågt stående vintersolen brinner som en Krysolit, och snön ligger som bländvitt utspillt vetemjöl - då har man fotografiska problem. Motivet ligger en bra bit utanför filmens dynamiska omfång.
Bastun - en saltbod från sent 1700-tal.
Efter ca. 400 meters promenad bär det upp från isen mot Stockstugan. Fristående på sina plintar är den torr och lätt att värma upp.
Vatten från sommaren
En sprakande brasa - och man känner att man har kommit hem.
Jag hade 5-8 minus på dagarna, och ner mot 18 på nätterna. Stockstugan, byggd 1970 i finsk helstock var oproblematisk.
Hustruns fina virkningsarbete får sin komplettering av naturens frostmönster.
Eftermiddagsvy vid Stockstugans strand
________________________
Projektet lyckade helt efter förväntan. Jag kunde arbeta ostörd i vintersol, tystnad, och vindens sus hela veckan. Dessutom blev det mesta gjort - det gick inte att smita ifrån arbetet så lätt...
Filmen var Ilford FP 4 ISO 125.
Roligt när det svartvita uppskattas - det ligger även mig varmt om hjärtat.
Fina bilder från en riktig vinter!
Tommy S.
Du har rätt - somliga däckpassagerare är dödsföraktande. Kolla bara minen!
/B
Kul att du gillade stuket.
Vinterbilder i svart-vitt är mycket behagligt. Snön blir så bra som i dina bilder. Vinterbilder är så tacksamt för man känner kylan. Om man inte satta inne mest på vintern och det gjorde vi ju inte som barn.
Väldigt få svenskar vet vad Krysolit är för något och därmed inte heller vet vilken färg det mineralet har. Vilket har flera namn, Olivin eller Peridot.
Du kanske skall funder på om solen lyste som Krysolit.
Ha en solig dag
Bob
"Solen brinner som en krysolit" har jag snott från Lars Forsells text till "Menuett på Haga".
Han får fundera... :-)
Sök gärna på nätet för hela den fina texten.
/B
Kallt på däck men det hindrade inte de som behövde en "hälsopaus" ändå. Spring i benen kunde också botas där, ser jag.
Ser mysigt ut, med snö ute och värmande brasa inne. Lätt att få arbetet gjort då man inte blir störd.
Fin gardin också.
Sippa hade matematikhjärna - hon kunde sticka och virka vad som helst.
Hon var en riktig kortoxe också... :-)
Jag tänker också på basun som en möjlig tillflykt. Förr började man ju med bastun som första bygge på en ny gård, inte av hygieniska skäl utan att den var liten att bygga och lätt att värma.
Och visst stämmer det du säger om torrt hus! T o m egentligen olämpliga gotländska stenbyggningar funkar om man lyckas få bort all fukt.
Mormor tiggde till sig denna bod av sin svärfar under tidigt 1920-tal. Han var så stämd till henne, att han genast monterade ner den, fraktade ner den, och återuppförde den vid Hasselviks strand. Se sista stycket i nedanstående länk:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/en-bortglomd-fotograferingsmetod.htm
Tänk att det redan har blivet ett tidsdokument! För mig verkar det som i går... :-)
Ännu ett intressant inlägg från dig.
Superfina svartvita bilder, säger novisen på det området :-)
Det är sådana bildberättelser med välskriven text som jag gillar.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Nästa gång får du hålla i hatten... :-)
Vid den tiden hade jag en vän med stuga på Åland precis som din vid havet men kom sig aldrig att jag följde med på vintern.
/N
Hasselvik ligger precis i kanten av Skärgårdshavet, nordens största skärgårdsområde.