Striden om almarna i maj 1971
Det händer inte så ofta att makthavarna blir i grunden besegrade av folket, och det på ett i det närmaste förödmjukande sätt, men det hände i maj 1971 vid striden om almarna i Kungsträdgården här i Stockholm.
Vad var det som var på gång? Jo - folket hade ruttnat på rivningarna i Klarakvarteren med omnejd, på att politikerna i maktberusning och modernistisk yra fullständigt struntade i vad vanligt folk tyckte - och gav sig till att välta stora delar av innerstaden. Det såg ut som i en krigszon.
Enough is enough... och det var ungdomar som startade revolten - när man ville fälla dom fina almarna i Kungstrådgåren för att bygga en tunnelbanestation. Många andra grupper anslöt, och till slut fick makthavarna bita i gräset.
Jag ramlade in på saken genom Göran Tonströms blogg här nedan, och förflyttades till min ungdom och året 1971. Sippa och jag hade nyss mött varandra, och livet lekte. Det var ju goda skäl för att omedelbart dyka ner i bildarkivet.
Alternativ stad planterar för att peka på alternativ i stadsutvecklingen
Finklädda Östermalmstanter pratar sig samman med folk från Alternativ stad
Jag gled nog så diskret omkring med min Leica - men ibland blev jag upptäckt i alla fall
Här syns tydligt täcken och andra sängkläder. Man höll vakt om nätterna, för att via larmlista kunna sammankalla tillräckligt många på nolltid
På kvällen och natten efter min fridfulla fotograferingsrunda brakade det loss. Då var det inte mera tid för fotografering, det var tid för annat.
Demonstranterna som hade fått taktiska och operativa råd från mycket kompetent håll, drev saken väl så effektivt för polisens smak - som i sin tur svarade med för svenska förhållanden stor brutalitet. Blodvite och kaos uppstod. Barnvagnar bland skenande polishästar och tjutande ambulanser. Allt höll på att gå över styr och polisen förlorade greppet.
Man insåg nu att en rimlig paritet i insatsen inte kunde upprätthållas - nämligen förhållandet mellan polisinsatsens brukade våldsmedel och straffvärdet på de begångna överträdelserna. Man fick dra sig tillbaka.
Folket hade vunnit.
Det är konstigt men vi här nere i syd fattade inte vad ni höll på med där uppe. Vi visste knappt vad tunnelbana va.
Ha det gott
Bob
Va gilla´ru tjejerna då... ?
PS Förbaskat bra bilder!
Annars kanske jag inte är så insatt i förhållandena för Bobs del, men nu när du nämner dessa saker, så erinrar jag mig vagt. Här i Stockholm hann dom ju dessvärre förverkliga visionerna.
Folk med alltför plågsamma visioner, skall kanske kontakta sjukvården... :-)
Onekligen ett stöd för minnet (det är ju över 50 år sedan).
Jag vet ju att du gillar svartvitt - och är bra på det själv.
//Lola
Så synd att dina kompisar inte var i glada tjej-gänget. Det fanns mycket snygga tjejer där!
När jag tog fram dessa bilder ur arkivet, skannade och bildbehandlade dem - så var jag ju strax förflyttad till tiden. Man fattar inte att det är över femtio år sedan!
Här i Bromma var jag verksam för ett tjugotal år sedan i att motverka förtätning (förstörelse av grönområden).
Bara i två fall av ca. 20 lyckades vi stoppa planerna. Det var där det bodde inflytelserikt folk i närheten. Inställningen hos Stadsbyggnadskontoret är: "Alla får säga sitt, i god demokratisk ordning - sedan gör vi som vi tänkte från början". Det är alltså en meningslös samtalspartner. Man måste gå på politikerna i Stadsbyggnadsnämnden direkt.
Jag ville ha kvar min hembygd i identifierbart skick, men kroknade så småningom.
Kul att se bilderna, klädstilen och frisyrerna då. Lite kul att byxmodet från då kommer igen nu. Var ute och försökte köpa nya byxor, men gav upp då jag bara hittade utsvängda och vida i 70-tals stil. Skulle ha sparat mina gamla från då. ;)
Själv kör jag med samma klädstil jämt och samt. Det innebär att jag är modern ibland och ute ibland... :-)
Det är en sak som jag bara har nämnt antydningsvis - saken är lite känslig så att säga, men va´fasen... det är för häftigt för att förtiga!
När jag kom ner med Leican i hand den här eftermiddagen, så var bland det första jag såg en äldre mycket prydlig herre, solbränd med solglasögon och uppknäppt ljus skjorta. Han stod och talade till en halvcirkel långhåriga ungdomar som satt som tända ljus - dom var mycket fokuserade.
Jag ställde mig att lyssna, och det visade sig vara en pensionerad armégeneral från Östermalm. Han föreläste om lämplig taktik och lämpliga operativa dispositioner för att möta en eventuell våldsam polisinsats. Bland annat ett kodat signalsystem för taktisk förflyttning av olika insatsgrupper.
När man tittar på TV-reportagen från sammandrabbningen, så hör man mycket riktigt signaler via visselpipor.
Det var alltså denna armégeneral, plus ungdomar som förstod när man skall lyssna på den äldre generationen, som välte polisens insats.