Konst på stan
Ibland är jag måttligt road av den offentliga konsten här i Stockholm. Jag tänker då på företeelser som Siri Dekerts klotter i Östermalms tunnelbanestation. Det hela är av sådan karaktär att vore det inte av en känd hand och välsignat av överheten, så skulle det varit bortsanerat för länge sedan.
Man kan också nämna bajskorvarna i brons på Nybroplan till Raul Wallenbergs minne. Jag tycker inte att konstiga bronsklumpar som mest ser ut som bajskorvar passar sig i sammanhanget - och vad jag har hört, så tycker inte familjen Wallenberg det heller.
Med tanke på det här - hur det ofta står till med den offentliga konsten alltså, blir det lite befriande med folkliga konstyttringar som ibland helt osanktionerade dyker upp. Här vid Gamla Stans tunnelbanestation 1982:
"Svenskar älskar att tala om hur det inte går att definiera svenskheten, men som icke-svensk kan jag tala om att det går alldeles utmärkt. En central del av svenskheten är skräcken för att på något sätt uppfattas som bakåtsträvande. Svenskar är mycket stolta över att de inte bryr sig om att någon bränner svenska flaggan. Däremot skulle de bli ytterst förolämpade om någon påstod att Sverige inte ligger i framkant."
Jag tror att det ligger en hel del i beskrivningen av svenskarna och svenskheten.
Var kommer konsten in? Att svensken inte vågar protestera mot bajskorvar på Nybroplan - då han tror att dylika bronsklumpar hör till, om man vill ligga i framkant på ett progressivt sätt - och inte ställa sig bakåtsträvande?
Jag är ju arkitekt och emigrerade till Gotland för att slippa hänga med utan i stället göra nåt för byggnadskulturen.
(Beskrivningen är alltså Lauréns, ett rent citat. Jag har kvar DN, fast bara digital bas.)
Kanske jag skulle fundera på Svd? Det är kul med en papperstidning på morgonen i alla fall.
(Wolodarskis pappa är arkitekt och jobbade på Stockholms stadsbyggnadskontor. Han var mannen bakom St Eriksområdet som DN skrev nedlåtande om en gång i veckan. Jag blev tillräckligt intresserad för att kolla på plats, gillade verkligen projektet och ordnade studieresa dit. Fick där reda på att området fått besökare från hela landet men inga från Stockholm, DN hade tabubelagt området.)
lite av dom problem som finns på samhällets utposter
tyvärr är det väl så att, en del, människors undertryckta outtalade problem kan formuleras i gatubilden
jag uppfattar det som en kommunikation
en kommunikation från samhällets, kanske, gräsrötter - men i detta fallet problem som finns i alla klasser
minns du när Maj Blom och Thomas Janzon ritade på Bäckahästens ruta - 70 tal
just dom här bilderna har ju en klar formulering - att tänka över
den enda scenen att visa sina uttryck på
dom lyckades ju
du har med det i din blogg och publicerar på FS
187 har redan sett
en del har synpunkter ser jag - vill byta DN mot SVD - ett klart politiskt ställningstagande
av bilderna eller vad
jag som trodde många sa upp DN pga Alice T
tänk så olika vi tänker vi människor
själv läser jag båda utländska tidningar, ETC, DN, SVD för jag tycker det är viktigt att vara uppdaterad från många håll utifrån det kan jag ha synpunkter, egna sådana
bra att du visar detta
/inger
/inger
Även jag tyckte att dessa bilder var mycket uttrycksfulla och tankeväckande. Jag kommer ihåg att jag gick tillbaka fler gånger för att titta på dem.
vid Långholmbron skrev någon suddigt på en gammal kåk - men syligt för alla som gick där - orkar inte leva - vill inte dö
jag tänker på den texten och innebörden varje gång jag går förbi
/inger