Solen går ner...
Kodachrome 25 har för sin tid mycket bra färger, men det var en grinig film som krävde mycket exakt exponering om den skulle förverkliga sin fulla potential. Den krävde alltså sin fotograf. Många tyckte att den gav murriga eller urfrätta färger - vilket den gjorde om den exponerades det minsta felaktigt.
Kodachrome är bra på mättade röda och blå färger, och passade alltså fint för att fotografera tjusiga solnedgångar. Det tänkte jag visa genom att formligen vältra mig i naturfenomenet i fråga.
Alla bilderna är från stranden till familjens sommarvilla Hasselvik på Åland, plåtade på 1970 och 1980-talen.
___________________________________________________
Nu lär väl alla kritiker av snarfagra naturbilder och hämningslöst rosenlunderi fullständigt bryta samman... :-)
/B
Jo exponeringen var helt avgörande. Jag vet inte hur många Kodachromedia jag fick slänga innan jag hade grepp om den saken. Det var inte alltid som den formellt riktiga exponeringen var rätt - man måste lära känna filmen under alla olika ljusförhållanden.
MvH
Johnny
Det är ju bra att jag har nått så långt. Annars går ju solnedgångar inte riktigt att fotografera, om man menar att riktigt återge naturfenomenet som det var i verkligheten.
Ha det gott/Stig
Mvh N
Jo, att sitta vid stranden en stilla kväll när solen dalar ner är alltid en fin återsamling.
Det var helt befriande att se en hel serie solnedgångsbilder där en (ellers hos andre) helt utbränd solskiva inte dominerar bilden. Istället för att återge den verkliga stämningen som du gör här – gillas.
Med många vänliga hälsningar från Erik/DK.
Tack för det fina omdömet!
Det var marknadens skarpaste och finkornigaste film - däri låg ju lockelsen för småbildsfotografen. Nackdelen var den ovan beskrivna grinigheten, och den låga känsligheten på ISO 25. Det var därför många som inte använde den.
Jo - Hasselvik, som ligger just där Skärgårdshavet börjar, har en fin strandpromenad i typisk nordisk natur (400 meter egen strand).