Att gå ut med hunden

När man går ut med en riktigt gammal, och riktigt fin kamera på turistplats på magen - så är det lite som att gå ut med hunden. Så var det redan i min ungdom när jag luftade någon fin gammal raritet:  Gamla farbröder kommer fram med glimten tänd i ögat och vill känna på den - och berätta att;  en sådan hade jag när jag var nybakad ingenjör. Den kostade förfärligt mycket pengar - men, vad fina bilder det blev. När det var frågan om lite yngre farbröder, fick man höra att;  en sådan hade pappa när jag var liten. Han menade att det var det finaste man kunde köpa...    Och så vidare, och så vidare - under stora delar av promenaden.

Det är likadant i dag, men med en väsentlig skillnad. Nu är det unga killar som kommer fram med lysande ögon - och det har nog samband med den sedan några år pågående hajpen för fotografering med analog film och mekaniska kameror. Det fick jag uppleva när jag här om året gjorde en promenad i Tyresö Slottspark med en Contax III från 1930-talet på nämnda turistplats:

Det var ett ungt gäng, både grabbar och tjejer:  "Oj, oj - vilken häftig kamera!! Får jag känna på den. Vad är det här som sitter uppe på? Vilken maffig frontlins - man kan spegla sig i den..."

Vetgirigheten var enorm, dom skulle höra om alla enskildheter.

Jag förklarade, och förklarade:  "Titta här, på det lilla tandade hjulet. Använd det med pekfingret och titta i sökaren. Du ser en dubbelbild av din tjej. För samman bilderna - och du har ställt in avståndet. Håll stilla och fint, och ta några bilder på kompisarna. Det är negativ färgfilm i kameran. Jag sänder dig resultatet på e-posten sedan..."

Ja - det var en hundpromenad det - och nya kontakter blev det...

Nu är det ju så att fina och mycket påkostade saker blir inte fula bara för att dom har blivit gamla. För folk med smaknerverna på rätta stället, blir det i stället lite som ett årgångsvin - bara finare med åren.

Den utrustning som vi ser här nedanför består av:  Contax III med Sonnar 1,5/5 cm, Sonnar 4/13,5 cm, Biogon 2,8/3,5 cm, samt universalsökare. Omräknat till dagens penningvärde kostade den ungefär 160 000 kronor - och då skall man väga in att inkomstfördelningen var en helt annan under 1930-talet. Det var alltså väldigt dyra och väldigt fina grejer, och dom väcker uppmärksamhet än i dag.

2025-02-22 13:33   N Thomas Meldert

Konstigt nog har jag aldrig varit sugen på en Contax III. Det blev en Contax IIa istället med handhållen exponeringsmätare till.

Besvara

Svar från syntax 2025-02-22 13:40

Folk i vår generation tycker att den är ful med sin höga exponeringsmätare. Unga av i dag tycker att den ser extra häftig ut - det framgick av snacket i Tyresö Slottspark.

Svara

2025-02-22 16:36   bildsten

Det är ett utsökt stycke mekanik och optik som du visar. Det intressanta är ju att den, kanske 90 år gammal, fungerar precis som när den var ny.
Möjligen är väl exponeringsmätaren inte noggrann längre, selenmätare åldras ju mindre väl.

Besvara

Svar från syntax 2025-02-22 17:07

Tack Sten
Uppåt 95 % av dessa seleniummätare är numera mer eller mindre ur funktion. Den jag här använder är dock helt korrekt - ner på multiplikatorerna, vilket ju gör kameran rolig att använda. Man plåtar helt 1930-talsmässigt.

Svara

2025-02-22 21:21   Benganbus

Fina grejer det där!
Jag har försökt att gå med min Leica M6 på magen, men det blir dålig respons, antagligen är den inte tillräckligt gammal! ;)
/B

Besvara

Svar från syntax 2025-02-22 22:07

Det är något med stuket på just Contax III. Det är den som syns som en signal!
Det som vi uppfattade som fult, det vill säga den höga påbyggda exponeringsmätaren, tycks för unga av i dag bli till en jättehäftig kamera. Jag har råkat ut för saken flertalet gånger.

Svara

2025-02-23 01:09   Wolfgang

Härligt att se! Och vilken fin och komplett väska med innehåll!
Kul att ungdomarna var intresserade! Jag har upplevt liknande med min Rolleiflex. Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från syntax 2025-02-23 08:29

Tack för det Wolfgang. Efter allt Leica-tuggande, kände jag för lite Zeiss... :-)
Väskan med innehåll tillhör tyvärr inte mig... :-(
Den tillhör Milos Mladek (medicinalråd i Wien), som jag har skrivit ett antal artiklar tillsammans med i Zeiss Historica Journal.

Svara