Bilder & teknik från förra århundradet

? Analogt eller Digitalt ?

Konstig fråga kan man tycka, när den digitala fotografin har varit fullständigt dominerande i 20 år. Ändå - saken har varit på tapeten här på Fotosidan under senare år - och den poppar upp med jämna mellanrum. Är det en ren pseudodebatt, eller ligger det något av intresse bakom?

                                                                         *

Att den här diskussionen överhuvudtaget finns, beror på rätt speciella omständigheter. Här en liten bakgrundsbeskrivning:

Det kan ha varit runt året 2005, och den digitala fotografin hade just passerat sitt tröskelvärde - och började bli tagen på allvar. Jag besökte Kameradoktorn här i Stockholm, en ansedd fotoaffär med professionellt stuk på verksamheten. Min Leica hängde på turistplats på magen:

"... Den där hö´rru - ska ru´ ta och sälja på en gång!!  Snart gå´re inte att köpa film mer - se´rru!"

Nu blev det ju inte riktigt så. Filmen uppvisade en envis fortlevnadsförmåga, fastän försäljningen minskade år efter år. Så fortgick saken i många år.

Så, när 2020-talet närmade sig, hände det något dramatiskt och fullständigt oväntat. Från ingenstans seglade det upp en riktig hajp för fotografering på film bland unga människor - gärna tillämpad med egen framkallning av svartvit film hemma i köket, och bedriven med mekaniska kameror från den klassiska SLR-kamerans guldålder. Sådana fanns det ju gott om begagnade. Snart gapade fotohandlarnas filmhyllor tomma - kidsen rakade rent på rubbet!

Filmtillverkarna blev helt tagna på sängen. Man hade trappat ner efter en estimerad kurva - och redan hunnit skrota merparten av emulgeringsmaskinerna. Det handlar om oerhört komplicerade och dyra grejer - att nytillverka sådana var inte möjligt i en hast, och frågan var om någon vågade ta den kostnaden överhuvudtaget - hajpen till trots. Fotohandlarnas hyllor för film blev alltså glest besatta år efter år.

Det här är själva bakgrunden - och utan sådana säregna omständigheter, skulle nog debatten "Analogt kontra Digitalt" inte finnas.

                        

Bränsle till debatten då? Jo, det finns det gott om.

De nyblivna analogfotograferna blev stundtals lite uppblåsta över sin nya härlighet och sina nya kunskaper. Detta skulle nu luftas, och man började tala om "den riktiga fotografin" - till skillnad från en annan mer onämnbar sådan.

De etablerade digitalfotograferna å sin sida, kände sig högst störda av det helt oväntade svinhugget i sidan. Man kände sig som framsynta företrädare för en ny teknik, och kunde inte acceptera ett sådant eländigt bakåtsträveri - att hålla på med sådant gammalt mök! 

Ja, som ni ser - påminner mycket om en pseudodebatt. Här har jag två saker att trycka på:

Analogfotograferna framhåller ofta att dom tycker att den gamla fotografin är roligare (och det är kanske det som retar digitalfotograferna mest) - men det är en sak som man måste ta seriöst. Vi talar ju mest om hobbyfotografi här - och i en hobby gör man i regel det som man tycker är roligt. Innehållet i den egna hobbyn bestämmer man själv - enväldigt.

Det andra, är att jag under min tid som yrkesfotograf lärde mig en sak i grunden:  När bilden ligger på bordet, och kunden skall till att öppna plånboken - då är det bilden som gäller! Hur den kom till är fullständigt ointressant.

Så - vi tar väl det lilla lugna, va... :-)

        

Inlagt 2025-01-22 13:44 | Läst 270 ggr. | Permalink

"Vad som skiljer idag för de flesta är nog mörkrummet. Inte om man fotar med film eller digitalt. Framkalla film och digitalisera är inte speciellt krångligt, sen är det samma stuk med datorredigeringen både analogt och digitalt. Att det blir mera kornigt och mera struktur i bilderna är väl mest en smaksak om hur man vill ha det? I mörkrummet däremot är möjligheterna ytterst begränsade i jämförelse med ett bildprogram i dator normalt sett, och det krävs mycket övning och erfarenhet för att lyckas bra där. Men kan man sin sak och är hemma i det, så går det lika bra det. Fast datorn kan rädda bilder från dåliga negativ, som aldrig skulle gå att "rädda" i mörkrummet. Så att göra rätt från början med exponering och filmframkallning, är viktigare för oss som slutför hela arbetet analogt, ända fram till pappersbilden. Ja diskussionen är ganska meningslös och det är nog inte så många seriösa som reflekterar över den längre, och det blir mest bara tröttsamt när man stöter på någon som menar att det ena är bättre än det andra."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Precis så är det. Man gör på det sätt man tycker är roligast.
Svar från syntax 2025-01-22 16:47
Visst! när jag var yrkesfotograf var jag tvungen att anpassa mig till vissa parametrar. Som glad amatör gör jag som jag vill.
Efter att i många år ha slaskat i mörkrum, oftast i badrummet så känns det som en befrielse att sitta bekvämt på en stol och göra i princip samma jobb, fast i Photoshop. Med min analoga bakgrund och det faktum att jag oftast gör bilder i svart-vitt i svartvitt så arbetar jag nästan på samma sätt som tidigare, fast arbetet är mindre kladdigt och kräver ingen städning. Det är faktiskt nästan roligare för om jag inte blir nöjd så gör jag bara om det igen utan extra kostnad.
Jag har kvar några analoga hus om jag skulle bli sugen, fast det känns inte så troligt just nu.
Jag kan inte säga att det ena är bättre eller mer konstnärligt än det andra, för mig är det endast en fråga om att kunna ta fram för bilder och att jag blir nöjd med dessa.
Svar från syntax 2025-01-22 17:51
Jodå - det är många som tycker precis som du. Eftersom det är en hobby, så gör man som man tycker det är roligast.
Jag för min del tycker som Arne Anka här ovanför: Jag kör analogitalt... :-)
Jag köpte aldrig någon digitalkamera - eftersom jag älskar mina gamla burkar, och dom går nu en gång på film. Sedan skannar jag negativen - och jag blir digital för hela slanten. Jag älskar det digitala mörkrummet, eller ljusrummet kanske man skall säga. Jag har två bildbehandlingsprogram som används flitigt.
Vad som skiljer idag för de flesta är nog mörkrummet. Inte om man fotar med film eller digitalt. Framkalla film och digitalisera är inte speciellt krångligt, sen är det samma stuk med datorredigeringen både analogt och digitalt. Att det blir mera kornigt och mera struktur i bilderna är väl mest en smaksak om hur man vill ha det? I mörkrummet däremot är möjligheterna ytterst begränsade i jämförelse med ett bildprogram i dator normalt sett, och det krävs mycket övning och erfarenhet för att lyckas bra där. Men kan man sin sak och är hemma i det, så går det lika bra det. Fast datorn kan rädda bilder från dåliga negativ, som aldrig skulle gå att "rädda" i mörkrummet. Så att göra rätt från början med exponering och filmframkallning, är viktigare för oss som slutför hela arbetet analogt, ända fram till pappersbilden. Ja diskussionen är ganska meningslös och det är nog inte så många seriösa som reflekterar över den längre, och det blir mest bara tröttsamt när man stöter på någon som menar att det ena är bättre än det andra.
Svar från syntax 2025-01-22 19:07
Jag håller med om allt du skriver Nils.
Att tillägga i saken är väl att jag med min "blandmetod" får med mig en viktig sak från den analoga sidan. Jag får hållbara fysiska original att lägga i ett arkiv.
Det har en gång räddat mycket vid ett svårt och oväntat datorhaveri - där det hade gaddat ihop sig så elakt att en digital backupp visade sig vara delvis korrupt.