Promenader till bil´s
Om man sparkar i åkern, så sprätter det upp en fibula (vikingatida dräktspänne). Så sägs det vara på Mälaröarna utanför Stockholm.
Det ligger något i den saken - detta är riktigt gammal kulturbygd. De centrala trakterna i det gamla Sveariket, och centrum för den nya svenska nationalstat som bildades på 1500-talet.
Jag var ute och rattade min bil på Lovön strax utanför storstaden för några veckor sedan. Här ligger världsarvet Drottningholms Slott. Numera är trakterna runtomkring ett naturreservat. Det betyder att om man redan var etablerad på platsen, så drog man en riktig vinstlott. Ingen större risk att drabbas av störande nya grannar där man lever i en fridfull lantlig miljö.
Det är inga svårigheter att hitta trevliga och intressanta promenadmål i landskap av det här slaget. Här skall jag visa och berätta om två sådana - och det blir två av det mera spektakulära slaget.
Först en väg som har legat i sin nuvarande sträckning i över tusen år:
Det här är det vikingatida Edeby. Ingen vet mera exat var den byn låg, men gravfältet och vägen finns till beskådan. Det vi ser strax bakom bilen, är en brutalt plundrad storhög. Det finns en till, numera nästan försvunnen, på andra sidan vägen. Där jag står och tar bilden har vi en fin och påkostad hällristning nästan invuxen av mossa. Man skall veta att den finns där.
Ungefär mitt på den nuvarande åkern låg den vikingatida hamnen. Där var långskeppen förtöjda. När man gick upp mot Edeby, måste man passera och vederbörligen beundra storhögarna och hällristningen. Sådant var status av högsta potens på den tiden. Det hedrade släkten och den döde.
Vägens läge och hela perspektivet är det samma som på den tiden. Det tycker jag är lite häftigt. Jag åker ofta ut till Edeby och vandrar runt lite. På vårarna växer det täta mattor av gullvivor på gravhögarna.
Från Edeby går sedan färden till Lovö kyrka:
Här tänker jag hälsa på Carin - Carin Göring nämligen.
Det är just den Carin som var gift med Tredje Rikets blivande spektakulära riksmarskalk Hermann Göring. Här ligger hon alltså i den Fockska familjegraven bredvid mamma och pappa, och med sonen Thomas under.
Skall man snacka om Hermann Göring, måste man ha förmågan att hålla två bollar i luften samtidigt - en sannskyldig Dr Jekyll och Mr Hyde.
Å ena sidan har vi den i Nürnberg 1946 överbevisade svåra krigsförbrytaren - den skoningslöse kalle mannen. Å andra sidan flygaresset och krigshjälten av rang från första världskriget. Den elegante världsmannen, den jovialiske vännen.
I bilden här ovanför bär Hermann Pour Le Mérite runt halsen - Blauer Max kallad i Tyskland, den högsta militära utmärkelse man kunde få. Hermann Göring var den sista chefen för den berömda Richthofendivisionen - efter det att "Röde Baronen", Manfred von Richthofen, slutligen blivit nedskjuten.
Men Carin då?
Jo, efter kriget jobbade Göring som bland annat konstflygare i Stockholm. I februari 1920 satt han inblåst under en svår snöstorm ute i Lindarängens flyghamn, när Greve Eric von Rosen kommer instormande. Greven ondgjorde sig över att inga tåg gick på grund av stormen, men han måste hem till Rockelstad Slott i Södermanland - kunde någon flyga? Ingen ville ställa upp i det vädret, men man erinrade sig en nyanställd före detta tysk stridspilot - och denne pilot tog jobbet direkt.
Det blev en flygtur i snöstormen som greven sent skulle glömma. Han fruktade många gånger för sitt liv. Göring orienterade på hög fart och lägsta höjd mellan snöbyarna efter järnvägsspåret. De snötyngda granarna svischade förbi.
Väl framme på Rockelstad med herrarna ombonat parkerade vid kaffe och brasa i hallen, kommer en ung adelsdam ner för Rockelstads stora trappa - Carin von Kantzov. Blixten slog ner för både Hermann och Carin - det var en sannskyldig Love Story av högsta potens. Carin skilde sig och gifte om sig med Hermann efter ett par år.
Carin dog redan 1931, och Hermann kom aldrig över den saken. Det var två år före nazisternas maktövertagande i Tyskland, och det är därför svårt att belasta Carin med något ansvar för nazisternas förbrytelser - men graven på Lovö kyrkogård vandaliseras regelbundet än i dag.
______________________________
Olympus OM 1N laddad med Agfa APX 100 var med på utflykten.
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- April 2025
- Mars 2025
- Februari 2025
- Januari 2025
- December 2024
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
/Ingela
HaD/Gunte..
Hälsningar Lena
Bilden på Göring kommer från mitt porträttarkiv... höll jag på att säga. Någon gång har jag plockat upp den från nätet. Det finns många liknande ute - den här digitalt färgsatt.
Ändå tvingar den här formen mig till mycket starka begränsningar. Det finns oerhört mycket mer att säga i denna sak...
Och inte hittar jag några fel på bilderna heller.
Tommy S.
Kul att du som plåtar analogt gillade bildmaterialet.
/per-erik
Som jag skriver till Thomas Meldert här ovanför, ger den här publiceringsformen litet utrymme för egentlig mångsidighet.
Görings morfinism exempelvis framställs ofta som en moralisk belastning - men den var högst ofrivillig. Under "ölkällarkuppen" 1923 skottskadades Göring allvarligt i jumsken och hade svåra smärtor, men måste ändå fly (ända till Italien). Han blev då morfinberoende - med allt vad sådant kan föra med sig.
Det är ju inget snack om Görings skuld. Han var en grym människa. Ändå, som jag påpekar, måste man hålla fler bollar i luften. I Nürnberg uppträdde Carins son i det tidigare äktenskapet, Thomas von Kantzov, som Görings hängivne försvarare. Han kände bara sin rekorderligt fine onkel - den jovialiske sällskapsmänniskan Hermann.
Visst var det synd om Carin - inte helt ovanligt att folk hoppar i galen tunna för kärlekens skull...
Rockelstad slott utanför Sparreholm besökte jag för ett antal år sedan tillsammans med vänner (en present till mig när jag fyllde 50). Där bodde vi i ett av annexen och på övervåningen fanns en stor eldstad där man kunde se spår av hakkorsen som hade mejslats bort. Enligt beskrivningen av annexet som fanns tillgänglig där så var eldstaden en gåva från Hermann Göring. Liknande spår kunde vi se på en större jaktstuga i omgivningarna där vi tog lunchpaus under en vandring i omgivningarna.
Det här var inget man försökte dölja utan historien om Carin och Hermann var väl beskrivet i informationsblad om slottet.
//Anders
Själv har jag aldrig besökt Rockelstad - men det sägs att hakkorset finns lite var stans i slottet, då det var grevens personliga symbol. Det var ett liggande hakkors, som även målades på de flygplan Eric von Rosen donerade till Finland 1918. Finska flygvapnet använde sedan det liggande blå hakkorset mot vit botten fram till slutet av andra världskriget.
Mvh Wolfgang
Roligt att du gillade min svartvita kontrastavvägning. Ljuset så här års är ju många gånger väldigt flackt och lite problematiskt för svartvitt.
Det finns ett par ämnen som intresserar mig - vikingatiden och andra världskriget.
Jag måste kolla in Edeby som jag inte hört talas om förut – förlåt.
Visst hade jag hört talas om Göring – tyvärr.
Han hade också en koppling till DK.
Wikipedia:
"Efter att ha tillbringat större delen av 1919 i Danmark var Hermann Göring en av Nazitysklands mäktigaste personer och var medansvarig för den systematiska utrotningen och misshandeln av miljontals judar under andra världskriget.
Ändå var han under en period före kriget nära vän med Hugo Rothenberg – en judisk affärsman bosatt i Danmark.
Historien om den ovanliga vänskapen berättas i DR:s nya dramadokumentär 'Hugo – Görings judiska vän'. Här går Rothenbergs släkting Louis Elass Meyer på jakt efter sanningen om Hugos förhållande till mannen som var tvåa i raden efter Adolf Hitler".
Göring kom i Rothensbergs hem och flirtade lite med Rothensbergs syster (tror jag att det var). Under kriget utnyttjade Rosenberg bland annat denna "vänskap" och ett tackbrev från Göring till Rosenberg. För att hjälpa sin judiska syster ut ur Tyskland.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
PS: https://www.dr.dk/det-bedste-fra-dr/topnazisten-hermann-goring-havde-joedisk-ven-i-danmark
Att du inte har hört talas om Edeby skall inte bekymra dig - det är inte så många som har gjort det. Det är jag som kulturgeograf och naturflanör som nosar upp sådant. Här var det ju vägen som så oerhört länge har varit i samma sträckning.
Tack för din intressanta koppling till Görings danska äventyr. Det kommer mig att tänka på att Göring någon gång skall ha sagt: "... Vem som är jude? Det avgör jag!"