Farsan & Stalin
Det här är min far Lothar Hennig som ung mariningenjör året 1935. I bilden nedanför ser vi honom under den varma sommaren 1939, fredens sista sommar. På hösten i september brakade det loss - och världen skulle aldrig bli densamma igen.
Själv är jag en ganska ordinär person, men jag har häftigt folk i släkten. Jag har tidigare berättat om mormor och Greve Hamilton, och om den barske Anders Johan Andersson - nu har turen kommit till pappa Lothar och Josef Stalin.
______________
Lothar var en duktig och kompetent marintekniker. När kriget gick in hade han avancerat rejält. Kommendör var så småningom hans militära grad. Exempel på hans verksamhetsområde inbegrep sådana tekniska utmaningar som gasturbinerna i de stora slagskeppen Bismark och Tirpitz - gasturbiner som drev upp dessa stora och mycket tunga fartyg i uppåt 33 knop. Om man så önskade, kunde man köra ifrån sina motståndare.
Bismark byggdes i Hamburg vid Blohm & Voss, med sjösättning tidigt 1939. Här ser man slagskeppet under en provtur före överlämnandet till marinen. Lothar är med på bryggan som representant för varvet. Vid någon av provturerna klockade man 33 knop i svag bris norr om Rügen. Man låg då på ca. 90% effekt på turbinerna.
___________________________
När pappa avancerade i graderna kom han att lära känna både marinchefen amiral Erich Raeder och hans efterträdare amiral Karl Dönitz. Skiftet på posten berodde på att det hade skurit sig rejält mellan Raeder och Hiltler - Raeder blev sparkad snett åt sidan. Raeder var nämligen en både bildad och rolig karl enligt Lothar, en man som förstod sig på livets goda. Dönitz å andra sidan var en humorbefriad tråkmåns. Dönitz skulle man akta sig för att komma i argumentation med. Han kunde på ögonblicket spoliera en karriär.
Nu var läget sådant att ett krig i väst ryckte närmare. På den östra sidan var Stalin och Hitler på det klara med att Sovjetunionen och Tyskland måste hamna i konfrontation med varandra förr eller senare, men ingen var redo för krig i brådrasket. För att kunna fortsätta rusta i lugn och ro slöt man en "icke aggressionspakt" (med ett hemligt tilläggsprotokoll) i augusti 1939 - den så kallade Molotov-Ribbentrop pakten.
Det här var nog den mest oheliga allians man kan tänka sig, något av ett samarbetsavtal mellan det kommunistiska Sovjetunionen och det nazistiska Tyskland. Europa stod handfallet och chockerat, medan herrarna i lugn och ro delade Polen - till bådas belåtenhet (det hemliga tilläggsprotokollet). På annat håll var dock belåtenheten mindre, England och Frankrike förklarade Tyskland krig i september 1939.
I det här storpolitiska getingboet utnämndes Lothar till marinattaché i Moskva.
Så här kunde det se ut i sovjetisk press under paktens dagar - men man kan ju undra vem som egentligen hade råd att köpa en Contax i Sovjetunionen vid den tiden? Troligen var det mera ett sätt att visa flagg.
__________________________
Förvisso häftiga omständigheter - umgänget med en maktfullkomlig och paranoid diktator som Stalin kan vara både spännande och kittlande för den med kalla nerver. Pappa har inte bara skakat hand med Josef Stalin, han har även supit med honom under en vodkaindränkt nattlig fest på Stalins datja utanför Moskva. Stalin spottade inte i glaset, och han förväntade sig att andra både kunde och ville följa exemplet. Inte så lätt att manövrera alla gånger.
Ryssarna var extremt intresserade av tysk marinteknologi. Mutförsöken var många och mycket oblyga."... Herr amiral, bara lite obetydliga tekniska upplysningar (när man skulle smöra använde man gärna snäppet högre grad) - vad vill ni ha? Kontanter på bank i Berlin? En datja i det vackra Ryssland"? Kanske inte ordagrant just så - men budskapet var just så.
Vodkan var alltid nära till hands, och det kunde vara svårt att förhålla sig alla gånger. En tågresa mellan Moskva och Berlin kan vara upplysande om hur det kunde gå till:
Lothar "råkade" hamna i en kupé med höga och mycket jovialiska ryska officerare. Man lirkade på ett smidigt sätt snabbt fram att det var Lothars födelsedag: "...Herr amiral, Herr amiral - detta måste vi fira!!" Fram kom vodka i jätteflaskor, bröd och saltgurka. Vodkan hällde man i sig i med hjälp av kupéns tandborstmuggar.
Lothar berättade skrattande att han nog aldrig har haft så roligt som under den resan. Självklart förstod han att han var utsatt för en pumpningsoperation - men alla gillade läget, och alla hade hjärtligt roligt. När den tyska gränsen passerades, hade Lothar dålig reda på var han egentligen befann sig, och väl i Berlin kunde han knappast stå på benen. Det var mycket tursamt att adjutanten punktligt var där med tjänste-Mercedesen, att vara asberusad och i full uniform var ingen bra kombination i det tredje riket.
Trots att Lothar så småningom fick bistra erfarenheter av Sovjetunionen, talade han alltid varmt om det ryska folket.
Den tysk/ryska pakten hamnade snabbt i papperskorgen i och med Tysklands överfall på Sovjetunionen i juni 1941. De baltiska staterna ockuperades - eller befriades från Sovjetunionen, som många balter såg saken. Lothar blev chef för det stora militärvarvet i Libau i Lettland, och erhöll titeln; Marinbyggnadsråd (Tysklands yngsta genom tiderna). I bilden ovanför ses han tillsammans med sin närmaste man och deras sekreterare Elsi. Ett triumvirat som styrde militärvarvet.
Den här närmaste mannen, som jag har glömt namnet på, var för övrigt en ivrig Contax-fotograf. Det "knipsades" mest hela tiden, menade Lothar. Bilden här ovan är en tagning med självutlösare (på något vis syns det). Av en annan mycket suddig bild i familjearkivet framgår det att denna höga officer fotograferade med en Contax II med Sonnar 1,5/5 cm. Det var väl ungefär i den lönenivån man skulle ligga för att kunna äga någonting sådant.
Lothar kvarstod som chef för varvet i Libau under resten av kriget. När krigsslutet närmade sig, och sovjetiska styrkor ockuperade staden, kapitulerade han som varvschef enligt order under formella former iförd strikt uniform till den anryckande sovjetiska armégeneralen - likaledes iförd strikt uniform.
När formalia var undanstökade, sträckte den sovjetiske generalen fram sin kupade uppvända handflata - klockan!
Om den duktiga sekreteraren Elsi skall jag berätta i nästa blogg. Det är en historia så ruskig att det drar kalla kårar längs ryggen så fort jag tänker på den saken.
______________________
Om någon undrar över det där med Mormor och Greve Hamilton, så finns den historien här:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/piptobak-societetsdamer.htm
Tack för din fina kommentar!
Jo, spännande är det - fortsättning följer...
Det är kul att kunna återberätta dessa spännande tider.
Den är nog inte många som kan slå.
Jag väntar också med spänning på nästa avsnitt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Det här är ju häftiga omständigheter och spännande omständigheter - men det som kommer är definitivt inte trevliga omständigheter. Se mitt svar till Christer här ovan!
Spännande med mormor och greven, min far rökte pipa och använde just grevens märke. Kommer ihåg det efter alla gånger jag blev skickad att handla det åt honom. På den tiden fick även 10-åringar köpa tobak.
Fint att ha dessa minnen även din Fars berättelser är spännande och mycket intressanta att läsa.
Min mor var lotta under kriget lång uppe i norr. Hittade en bild bland hennes foton där två soldater hälsar på varandra vid en flaggstång. Liten bild, men när jag skannar in den och förstorar ser jag att flaggan är norsk med hakkorset i. Tyvärr var inte mor kvar så jag kunde fråga om historien runt bilden.
Ja, döden är något fruktansvärt definitivt. Nog pratade jag mycket med både mormor och pappa - men nu när jag sitter och skriver, så inser jag vad mycket det är som jag borde ha frågat...
Hälsningar Lena
Du/din sambo skall absolut skriva ner saken! Bloggarna här på FS till exempel, kan ju lätt sparas ner. Dom är lätöverskådliga i text och bild. Sådant som jag bedömer som familjeintressant, bränner jag ner på CD.
De två slagskeppen Bismark och Tirpitz anses av många marinhistoriker vara spetsen av slagskeppens utvecklingshistoria. Tirpitz hann ju, som du vet, inte göra stor nytta - medan Bismark rodde hem tyska flottans kanske största och mest spektakulära seger. Royal Navy satte sedan hela Home Fleet på henne - och beordrade upp en del av medelhavsflottan. Ett sådant hot var hon som enskilt slagskepp.
om
en man med "kalla nerver"
som du skriver om din far
hela det nazistiska inslaget kunde väl inte en marinattache gå utanom
den snabba befordringsgången
att bli berusad
på tåget till Berlin
hämtad av adjutanten och hemkörd
visst skrev du Moskva 1939
jag är inte imponerad
har inte läst om din historia i blogg
Det "nazistiska inslaget" får du redovisat för i nästa blogg (sedan länge färdigskriven).
Då en historia är aviserad i två delar, så gör man klokt i att läsa även den andra delen innan man öppnar den moraliska näbben.
När du sedan tagit del av hela saken, hoppas jag att jag slipper vidare näsvisheter från din sida.
att
min undran väcktes av din text
jag vet inget om dig
annat än att du svek mig
och förekommer på FS
naturligtvis blev jag nyfiken över bloggens överskrift
att det är två delar såg inte jag
det får du ursäkta
inte är detta jag skrev
att
beakta som hetlevrat
men, nu ser jag att nästa text kan bli intressant
du förstår, min pappa var också, typ, mariningenjör och utbildades i London
som norrman drogs han in i De Allierades kamp - några år yngre än din pappa, så jag vet en del om hur saker gick till inom krigets ramar
men som sagt
det blir intressant att läsa
Krig har alltid två sidor - men alla drabbas.
Min morbror exempelvis var förste styrman på ett finskt lastfartyg under kriget. Han hade kaptensbrev på fickan och väntade ivrigt på ett eget fartyg. Så blev det inte - en engelsk ubåt kom emellan, och dom sjönk som en sten. Mormor kom aldrig över den saken.
Själv satt jag som nyfödd i bombkällare i Lovisa med mamma och mormor under ryska terrorbombningar under fortsättningskriget. Det kommer jag naturligtvis inte ihåg - men omständigheterna har präglat hela min uppväxt.
Nästa del av pappas historia publicerar jag på fredag nästa vecka.
du varnade mig för Fredriks lekar i andras bloggar
jag svarade dig och var tacksam
du valde att missförstå mig och förstod med ett Fredrik
jag skrev till dig om vad du missförstått, du svarade inte
det var sveket
ang kriget
är jag själv präglad genom mamma i London, pappa på fartyg i Medelhavet mm
deras ångest, hela familjernas ångest bär jag med mig
så, visst blir jag upprörd över det tyska
och
förstår lite av din situation
Det är klart att jag från början förstod att en och annan kunde bli upprörd av att få sig till livs en krigsberättelse från tysk horisont. Det är ändå inget jag sover dåligt för... :-)
att, "en och annan kunde bli upprörd"
varför kallar du mig näsvis
ditt svek är dubbelt
först anger du Fredrik för den jag skall akta mig för att släppa in i min blogg
sedan missförstår du, tar direkt Fredriks parti mot mig
jag blir ännu mer nyfiken på resten berättelsen om en ung mariningeniör som befordrades till höga politiska poster på kort tid, några år, i ett land som utvecklade en politik som tog livet av, ofattbart, många människor
kom ihåg att du är medveten om att några kan bli upprörda över din blogg
jag tycker det är modigt av dig att berätta
jag förstår hur detta plågat dig
fortsätt
Obegripligheterna fortsätter.
Du är oförskämd med dina grova antydningar Inger. Min far har aldrig suttit på några politiska poster i tredje riket, bara tekniska inom marinen. Det är poster som även genererar en militär grad. När han utnämndes till marinattaché i Moskva, var det marinledningen som gjorde det valet - och det var naturligtvis på tekniska och personliga kvalitetsgrunder. Min far var inte politiskt engagerad, och hade ingen partibok. Dess mer iögonfallande blir hans marina karriär - som alltså var grundad på personlig duglighet.
Så - du tror att det är något som plågar mig? Mycket övermaga av dig Inger! Jag kan försäkra dig att det inte är så. Jag är stolt över min far, och jag skriver i form av ett äreminne.
Du bör hålla i minnet att upprördheten över min blogg hittills är i singularis.
Här avslutar jag den här tråden med dig.
HaD/Gunte..
Det har ju sina risker. Man kan inte göra alla till lags... :-)