Billigt & Bra
Toppresultat med ett objektiv bestående av bara tre linser? Och dessutom rejält gamla grejer. Ja, det är vad man kan förvänta sig när man använder en bälgkamera i 6x6 från det tidiga 1950-talet.
När 1950-talet gick in var vi fortfarande nära inpå krigsslutet 1945, och utrymmet för konsumtion var begränsat. Det gällde att hitta produkter som folk hade råd att köpa. Det skulle vara "Billigt & Bra" helt enkelt, en formel som det inte är så lätt att uppfylla i verklighetens värld. Man måste hålla i minnet att vid den här tiden så hade den stora majoriteten inte en chans att kunna köpa en Contax eller en Leica. Något sådant var så ouppnåeligt att man inte ens funderade på saken.
En bälgkamera 6x6 med ett ljussvagt objektiv - det var vad vanligt folk kunde ta sig råd med. En sådan kamera har en jättelik upptagningsyta på 60x60 mm, samtidigt som kameran är fantastiskt kompakt. När man fäller ihop den, går den ledigt ner i en vanlig ficka. Objektivet är Dennis Taylors berömda triplet från 1893. I sin ljussvaga form och på mellanformatets lite längre brännvidd, ger konstruktionen ett överraskande bra resultat. Man lyckades alltså med formeln; "Billigt & Bra" på ett fint sätt. Man får avstå från ljusstyrkan på objektivet, men man får en hel del annat istället för den måttliga slanten.
Under det tidiga 1950-talet var den här sortens konstruktion just vad man behövde inom kameraindustrin. Den tillverkningsvänliga tripletten som Dennis Taylor hade räknat för så länge sedan, hade så dags hade hamnat lite i historiens bakvatten - men fick sig nu en rejäl nytändning. Alla de stora tillverkarna hade den på sitt utbud.
Agfa sålde sina Isolettekameror i jätteupplagor. Lika var det hos Zeiss - där heter kamerorna Nettar eller Ikonta, och dom är försedda med ett Novar Anastigmat-objektiv. Voigtländers variant heter Perkeo, och objektivet Vaskar. Sedan fanns det en rad mindre kända märken som levererade på samma koncept. Bälgkameran i 6x6 var alltså en riktig kioskvältare.
När man talar med sina generationskamrater, får man ofta höra: ".. Jo - pappa hade en bälgkamera när jag var liten. Jag tror att det var en Ikonta från Zeiss". Så var det även i min familj. Min far hade en Voigtländer Perkeo, och med den började han fotografera färg året 1956 - underbara stora färgdia som finns kvar än i dag, och som jag nu kan skanna in till kvalitetsbilder tack vare det stora formatet och det väl presterande objektivet. Eller som det formulerades i reklamen på den tiden:
"Voigtländer - weil das Objektiv so gut ist", alltså: "Voigtländer - därför att objektivet är så bra".
I dag kan man köpa en sådan kamera för ett litet antal hundralappar - och sedan ge sig ut på mellanformatsfotografi som inte skämmer för sig.
Här lite provbilder med Agfa Apotar 4,5/85mm:
Stenbrottet i Stenhamra på Mälaröarna
Svartsjö Slott
____________________
Några färgbilder kan också vara bra att titta på. Färgerna tecknar bildens detaljer bättre, och det blir lättare att få grepp på den egentliga skärpan. Förmågan att återge ton och valör är nog lika viktigt här som inom svartvit fotografi.
När man studerar bilden av Bogösund här nedanför kan man se den fina teckningen över hela bildfältet och den goda skärpan - enda ut i yttersta hörnen. Det är i sådana lägen jag förundrar mig över att det är ett trelinsigt amatörobjektiv, tillverkat under budgetomständigheter på 1950-talet.
Bogesunds Slott
Kanonbra - frestas man säga
_____________________________
I dag när fotografering på film sedan en tid tillbaka har fått en oväntad men rolig renässans, har bälgkameran från 1950-talet i det närmaste nått kultstatus.
Det svartvita är taget i våras på Ilford FP4 +, färgen för ett tiotal år sedan på Kodak Portra 160 NC
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- December 2025
- November 2025
- Oktober 2025
- September 2025
- Augusti 2025
- Juni 2025
- Maj 2025
- April 2025
- Mars 2025
- Februari 2025
- Januari 2025
- December 2024
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
Jag tror (utan att vara helt säker) att det var med en lånad exakt likadan som jag tog mina första publicerade bilder, från ett konfirmationsläger jag deltog i. Kameran hade jag fått låna från redaktionen för den tidning som använde bilderna, och en Agfa 6x6 var det i varje fall.
Tack för kommentaren Per.
Ja - det är många som ännu har en beröringspunkt till dessa kameror - eftersom dom tillverkades i så stora kvantiteter.
Agfa Isolette III hade faktiskt en mätsökare, alltså avståndsmätaren inkopplad i huvudsökaren - men inte kopplad till objektivet. Enkelt spegelinstrument - men det underlättade.
/B
Tack för uppskattningen Bengan!
Tack Sven.
Kul att min lilla genomgång väckte personliga vibbar.
Jag hade en kompis på 60-talet som hade en sådan kamera. Jag tog några bilder med den, men jag fick aldrig se resultatet :-)
Som vanligt ett intressant blogginlägg.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack skall du ha Erik!
Dom flesta lite äldre har någon slags relation till dom här kamerorna.
Jag snöade också in på de här en gång, börjandes med min pappas gamla I, den allra enklaste. Jag gillade den så skarpt att de har blivit att skaffa några till även en Super.
Jag tycker det är den perfekta resekameran, åtminstone som back up. Liten och lätt och inga batterier. Den levererar stora fina negativ, bra både för skanning och mörkrumskopior.
Tack Tommy - jag gissade att du skulle kommentera. Jag känner ju dina preferenser på den här punkten.
Det lustiga var att Agfa gjorde två olika tripletter; Agnar 4,5/85 mm och Apotar 4,5/85 mm. Skillnaden var att Apotar hade en lins av högbrytande glas. Jag gissar att din pappas gamla I:a var utrustad med Agnar.
Jo det är en Agnar, nu minns jag inte vilken slutare den har. Det är av de allra enklaste och billigaste modellerna. Han lär ha köpt den av en kompis i penningknipa på tidigt 60-tal. Låter lite speciellt idag att den affären kunde lätta på sådana bekymmer....
Pappa hade en liknande fast lite äldre och 4,5 x 6 bälgkamera, Zeiss med fyrlinsigt objektiv! Troligen dyrare men fler bilder per rulle. En fantastiskt smidig kamera och jag tycker fortfarande genialt med dom hopfällbara, allt skyddat i hopfällt läge.
Bogesund o kanon, kanonbilder!
Tack Måns, för den kommentaren.
Du har helt rätt med Agfa Isolettes bälgar - men det var bara vissa serier. Dom är alla åt helsike i dag, och måste bytas. Ett annat problem är att i dag siter dom flesta frontlinser fast som berget, då fettet har torkat in. Jag har fixat mina exempalar - men jag har även destruerat 2 stycken... :-(
Alla bälgkamerorna från Agfa, Zeiss, och Voigtländer kunde även levereras med fyrlinsig Tessar-variant. I fallet Agfa var det Sollinar 4,5/85 mm.
Tack för kommentaren Nils.
I mitten av 1950-talet var det viktigt i reklamen med "färgkorrigering" - oklart vad det egentligen stod för.
Jag tror alltså att det är den gamla vanliga Apotaren.
Internationellt ligger priserna högre. På Tradera stämmer nog min angivelse. Till exempel här. En Isolette II med det finare objektivet Solinar, som ändå inte har lockat någon att reagera på det låga utropspriset:
https://www.tradera.com/item/1408/645986444/agfa-isolette-ii-4-5-85mm-funkar-
Jag skulle säga att en Isolette III med Solinar köper du i dag på Tradera för ca 300:- om du väntar lite.
Hittar man någon i Sverige på t.ex Tradera eller annan marknadsplats, så är priserna oftast lägre. Billigast tror jag det är på auctionet där man kan göra rejäla fynd. Men dit verkar även de internationella uppköparna och samlarna ha hittat under senare år. En kamera typ dessa som är oservade måste garanterat servas (om den inte fått en sån under de senast åren), och då är det ofta ett par tusenlappar som gäller. Som arbetsredskap är det därför inte värt att betala mer än några hundralappar, men inte alltid lätt att hitta dom för det. Gamla kameror överlag tycker jag är för högt prisatta idag, just av den anledningen att om man ska använda dom till det de är avsedda för, får man förr eller senare lägga till en eller två tusenlappar för att de ska gå att använda och lita på.
Jomen´visst! Service kostar, och måste räknas in. Om man inte som jag är sin egen förfarna reparatör. Dock har jag, som jag nämner för Måns här ovan, destruerat två Isolette - när lossgörning av den fastkittade frontlinsen har gått snett.
Kollade priserna på kamerastore i Finland. De tog 285 Euro för en servad Isolette III. För såna de bara kollat att de fungerade, utan service, tog de mellan 150 och 200 Euro, oavsett Solinar eller Apotar.
Jag ärvde en Jsolette med gjuten överdel och `samma´ optik /slutare från ca, 1948. 1961 fick jag låna kameran samt en Sixtomat och efter en kort genomgång bar det iväg till Gotland på skolresa. Det blev lite bilder av varierande kvalitet ( inte som dina ) men som jag är glad att jag tog.
/Stephan
Tack Stephan!
Alla har vi våra tidiga fotominnen. Just en sådan Jsolette från sent 1940-tal, var min första kamera, Inhandlad på pantbanken.
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/forsta-kameran-och-forsta-filmrullen.htm
Fina bilder från din även de på kameran.
Tack Margareta!
Har du inte frestats att pröva den gamla bälgen... :-)
Nä, har ändå inga framkallningsprylar.
Men den är ganska fin att se på.
Det är nog många icke fungerande gamla Agfa Isolette som står som artefakter på hyllorna runt om i landet. Folk tycker precis som du!
Lekte med min ärvda lådakamera för några år sedan, då fanns det en fotoaffär på Brommaplan som tog emot för framkallning, kopiera kunde jag göra i datorn och skannern. Butiken stängde och sista rullen sitter nog kvar i kameran.
Tack för kommentaren Wolfgang!
Tyckte att saken behövde lite uppmärksamhet, och tänkte då på alla unga som vill pröva på filmfotografi i dag. Med en bälgkamera 6x6 kan man rätt lätt få fram fin kvalitét.
Tack för kommentaren Stefan.
Som synes, gick det ju fint med färg... :-)