Fuji400H pros återtåg? F100 och dans på "bakgården"

NikonF100, nikon 58G, Fuji400H pro

En ny helg och ännu en lördag. Snart dags för höststädning på gården så en kort stund med koppen kaffe i handen innan tittar jag igenom foton från sommaren som gått och fastnar för serien jag plåtade med dottern för ett tag sedan.

Tanken var att fota en av de sista rullarna Fuji 400H pro i sensommar solen med henne som ett minne från den här sommaren och hennes fas i livet just nu, men också för att använda fuji400H pro till något vackert innan det tar slut. 

Jag var inget stort fan av den filmen när det begav sig, och som det ofta är upptäcker man något när det är påväg att ta slut och inser hur korkad man varit.

Den passar verkligen inte till alla typer av bilder, men i min mening passar den väldigt bra för barn och sommarbilder med sina vackra grälla färger och nästan lite "barnsliga " känsla. Jag tänker blåa och rosa elefanter på en ljusblå tapet i ett barns lekrum typ.

Leica M4, Nikon 50mm f2 LTM och Fuji 400H

Som kontrast gick vi till en lite sliten del av vallentuna nära stationen som en bakgrund till den vackra filmen.

Förutom min F100 laddad med Fuji400H hade jag också med mig en Rolleiflex laddad med Lomo potsdam 100 och en extra rulle Trix till min F100.

Solen var fortfarande uppe men hade börjat dala och gave ett väldigt vackert ljus över stationen.

Nikon F100, fuji400H

Jag kan förstå varför många använder den till Bröllop och framförallt porträtt med de ljusa kläderna och speciellt sommarkvällar tex. ger verkligen pastelliga toner som förstärker känslan av ljus och en positiv känsla enligt mig.

F100 med nikkor 105mm f2,5 Ai-s och fuji400H pro

Nikon F100 och nikon 58G , Trix.

Jag har nu ca 5 rullar kvar och hoppas att jag hinner plåta minst en gång till innan det vackra ljuset försvinner, kanske passar den även för några fina höstporträtt en ljusare dag. har sett att den finns att få tag på också, men då ligger priserna på runt 300 kronor eller mer för en rulle.

Nikon F100 laddade med Fuji 400H och Trix.

Kan man hoppas på att de återinstallerar filmen i framtiden precis som med tex Acros. Jag hoppas verkligen detta. och filmens framfar nu gör ju att det finns en chans i iallafall. Gör den detta har filmen vunnit ett nytt fan i mig måste jag säga. Och jag kommer garanterat att införskaffa den så fort den kommer tillbaka.

Leica M4, Nikon 50mm f2 LTM och Fuji400h pro

/Over and out...

Berger Pancro 400, en liten "recension"

Hej! Bara ett litet Fredags inlägg innehållande en sorts recension av en analog film jag tycker mycket om men som kanske inte är allas "kopp kaffe".

Det är en relativt ny film för mig då jag endast fotograferat med den sedan jag tog upp den analoga tråden igen efter många år. Någon gång i början av pandemin eller något innan skaffade jag en Nikon FE2 och lite svartvit film och blev tipsad av mannen som äger Kamera stockholm att prova Berger Pancro 400. Den är något billigare än andra svartvita filmer, ligger runt 80 kronor rullen tror jag bestämt.

Jag hade inga större förväntningar mer än att jag hoppades att den hade något tidlöst men samtidigt gammaldags över sig, och dessa förväntningar levde den helt klart upp till.

Jag börjar med lite annat som jag uppskattar med Pancro 400. Det känns som en väldigt trevlig film för familje bilder, framförallt tycker jag när man har rätt ljus att porträtt får en väldigt fin känsla, en nästan melankolisk kvalitet som jag tycker blir finare än i flera andra svartvita filmer jag brukar använda.

En annan typ av fotografi jag tycker den passar för bra är stadsbilder och dokumentära bilder i linkade miljö där det också infinner sig en känsla av tidlöshet på något sätt.

Eftersom det är en 400 film så känns den väldigt användbar, dock har jag inte provat att pressa den eller laborerat mycket med den i det avseendet. Men kan intyga att den verkar tåla en del "fel" exponering så jag alltid tycker att bilderna kommer tillbaka i hyfsat skick och ibland väldigt bra exponerade( ibland pga av mig men också för att jag blir räddad av film och kamera!).

Senaste året har jag uppskattat en svartvit ton som är mindre kontrastrik. till skillnad från hur jag kände innan då jag ofta var efter mycket svärta och kontrast i mina bilder för att få ett mer påtagligt uttryck i mina bilder, kanske framförallt i gatufoto och arkitektur då man letar skuggor och ofta exponerar efter högdagrarna.

Pancro är verkligen en sådan film som ger ett mer gammaldags och grådaskigt uttryck som jag börjar gilla mer och mer, och de större kornen som verkligen känns så organiska på ett sätt att du tveklöst känner att det ligger så långt ifrån en digital bild som den bara kan. Något jag också uppskattar då man verkligen får känslan direkt av att det är en analog film och inte en photoshoppad digital fil.

Så till det kanske ända "negativa" jag har säga om filmen.

Det är inte en film som är förlåtande om du har dåligt med ljus och människor en bit bort som en del av en miljö du fotar. detaljer försvinner i det grövre kornet på ett sätt som inte alltid är så smickrande. kanske ingen film jag skulle fotografera bröloppsbilder med överlag. Eller andra typer av porträtt där detaljer känns som en viktig del i dessa porträtt.

Men å andra sidan i rätt sammanhang är det just dessa korn som är charmen med filmen men det gäller bara att välja rätt tillfälle för att använda denna fina film.

En stark rekommendation om ni inte prövat Pancro400 alltså.

Ha en fin helg!

/Over and out....

Fortsättning följer....

/Over and out...

Analogt digitalt? Ett hus ett objektiv?

Nikon Fm3a med Kodak Ektar och Nikkor 35mm f1,4.

Kramar ur det sista av sommaren . Så är det. Den är snart slut, och trots att det bara är i slutet av Augusti har vi en försmak av hur troligtvis hela nästa halvår kommer att se ut. Mörkt och blött. Den Svenska hösten och vintern. Ingen "ljuspunkt" i en fotografs liv om man älskar ljuset att måla med.

Men vi har haft en fin sommar. Där vi fått vår beskärda del av både värme( ja...från afrika?) och ljus. Det har blivit en hel del fotograferande både digitalt och analogt.

Leica M240 med Summicron 50 f2,0. Vallentuna.

En del utflykter och mindre resor och en hel del träffar med människor igen vilket varit underbart. Som en Nosferatu nyvaken ur sin krypta fick man plötsligt både ljuset och umgänget i mängder man inte varit van vid på länge.

Sandhögar Orkesta By Vallentuna. leica M240 och Voigtländer 35mm f1,7

Nu när ljuset börjar försvinna hoppas jag på mer av det andra, umgänget. Jag har knutit lite nya kontakter senaste året när det gäller fotografi, något jag sällan haft förutom från utbildningar och annat. Några har jag ännu inte sett i verkligheten men känt en längre tid över sociala medier och andra gruppforum så förhoppningsvis får man se några av dessa över en fotofika eller liknande framöver. Kul!

Leica M240 och Summicron 50mm f2,0. vallentuna Orkesta By.

"Selfie" vid solnedgången över fälten i Orkesta By i vallentuna. Leica M240 och Summicron 50.

Jag har också prövat på en hel del utrustning och film över sommaren och året som gått. och den resan har varit både lärorik( och dyr!) och rolig.

Det har varit en utmaning och kanske inte alltid det smartaste att byta kameror och objektiv ofta för att till slut närma sig det man kanske vill ut och fota med mest eller i iallafall större delen av tiden.

Jag har verkligen stundtals försökt att vara en fotograf som slimmar ned utrustning och fotandet till ett fåtal hus och objektiv. Men jag uppskattar och njuter nog lite för mycket av just mångsidigheten och själva resan med dessa verktyg för att kunna begränsa mig till ett hus och något objektiv.

Kanske blir man inte en "bättre fotograf" av det, men så länge man inte lider eller blir stressad av för mycket utrustning( något jag ibland är skyldig till också) tycker jag det är lärorikt och också ett mer underhållande sätt att fotografera.

Leica M4a och Nikon LTM 50mm f2,0 och Fujifilm 400H Pro film.

Men jag tror iaf att jag sakta men säkert börjar närma mig några objektiv, hus och olika sorters film som jag gillar att ta med mig och fotografera med. och det här året har trots avståndstagandet från andra människor ändå givit mig mycket tid att fotografera och prova olika typer av utrustning.

Det som oftast åker med ut när kah gatufotar är antingen min Nikon FM3a och en 28 mm glugg( ibland ett 35mm), min Leica M4a med Voigtländer 35 eller summi 50mm.

Fotar jag digitalt( vilket inte är lika ofta längre måste jag säga..) blir det alltmer min Leica M240 med ett Summi 50mm f2,0 alternativt Voigtländer 35mm f1,7.

Då och då tar jag med mig en Konica auto S3 som är så liten och smidig och tar fantastiska bilder med sitt fina objektiv och med film.

Konica Auto S3 med Trix film.

Sedan har man en hel del annan utrustning som tyvärr används ibland eller om något specifikt behöver fotograferas. och det kan tyckas onödigt. Men jag gillar att ha den tryggheten att veta att jag har de verktygen om det kan behövas. och även om det inte blir ofta så händer det då och då.

Det var länge sedan jag kände mig så inspirerad i mitt fotograferande , och pga av detta ser jag ändå verkligen fram mot den här hösten. Jag har så många saker jag vill göra och prova på, allt ifrån mer projekt med min Rolleiflex, till att göra Zines och fotoböcker som jag till slut börjat få ändan u och börjat gallra bilder för.

Jag vill också införskaffa en hel del Fotoböcker från andra som jag tänkt att göra länge och försöka hämta mer inspiration från dom. 

Leica M4 och Summicron 50. Acros film.

Leica M4, Summicron 50mm, Acros film.

Mer om det nästa inlägg, imorgon ska jag iväg för att fotografera en nykläckt bäbis. Plockar med mig en digital och en analog kamera. Förhoppningsvis blir det några fina minnen till föräldrarna från det tillfället.

Ha en fin helg!

/Over and out...

Rolleiflex, karlstad och Skansen!

Njaaa, jag tog aldrig med mig min Rolleiflex till varken Karlstad eller Skansen. Men väl min Leica M240 som jag har lovat mig själv att använda så mycket jag kan för att lära mig den innan och utan, och för att bli van vid en Mätsökare på ett plan så det sitter i ryggraden.

Den fick följa med både till Karlstad med dottern och till Skansen med båda barnen, och det är under sådana resor man verkligen får chansen att leka lite men samtidigt få lite minnen för livet och familjealbumet.

Yasmine nyanländ till Carlstad City hotell

Resan till Karlstad först ut blev en underbar helgtripp med dottern yasmine som aldrig åkt tåg någon "längre" resa och verkligen uppskattade att komma iväg med mig för lite egentid och se ett soligt Karlstad från sin bästa sida. Vi tog in på ett finare vandrarhem mitt i centrum så att vi låg nära till allt och snabbt kunde ta oss runt.

Yasmine utanför Värmlandsmuseet

Det var extremt varmt, precis som det varit senaste veckorna på de flesta ställen i vårt avlånga land. jag hade dessutom tatuerat mig några veckor innan, så att behöva täcka överkroppen med långtröja för att skydda armen har varit riktigt drygt, dålig timing kan man tycka och hade jag kunnat bestämma hade jag hellre gjort den på vintern med facit i hand!

Undertecknad med kameran och långtröjan för att skydda den ny tatuerade armen!

Yasmine vid klarälven mot kvällen då solen äntligen blev lite mer behaglig..

Vid ankdammen njuter av kvällssolen...

Efter en intensiv dag av möten med gamla vänner men också en del sightseeing runt i välkända trakter avnjöts en god middag vid Ankdammen nere vid hamnen och promenader runt Karlstad i kvällssolen, magiskt tyckte vi båda.

Och karlstad är verkligen en härlig sommarstad, stämningen och tempot är så annorlunda mot stressen och bruset i storstaden.

När kvällen började närma sig natten ville vi få till en sista fika vid älven men hittade inte mycket öppet. Till slut hittade vi ett ställe där dom hade både kaffe och glass då det mesta hade stängt, Timmys nere vid älven bjöd på helt ok bryggkaffe och lite kulglass innan sängdags. Avnjöts även detta till en magisk solnedgång vid Älven...

Dagen blev magisk och det blev en kort resa vi kommer att minnas, tack Karlstad!

Väl hemma hann vi med en snabbis till skansen då vädret hade svängt och istället för strålande sol fick vi nu springa mellan skurar och åska, men iaf ett mycket mer behagligt klimat att springa runt i med två barn och kameran. i högsta hugg.

Vi hann se en del djur och dagen blev ändå helt ok, barnen var nöjda och trots att vi fick gömma oss från åskan sista timmen hann vid med det vi skulle och hann ta lite mysiga bilder.

De varma dagarna bjöd också på lite gatufoto och vattenkrig hemma på gården, det ena lite mer njutbart än det andra. Även gatufoto i värmen fick göras med ovan nämnda långtröja som skydd för tatueringen. Blev en del kämpiga timmar med kameraväska och långtröja i den stekande hettan. Inte några bra förutsättningar för att vara kreativ men det blev ändå lite kul bilder och tid för att pröva saker med kameran.

Tagna med både Leica M240 och Leica M4 och HP5.

Lite från vattenkriget som inte varade allt för länge med tanke på bristen på vatten runt om i världen....

Slutade men en vettigare aktivitet, bevattning av grannens blommor..

Varför nämnde jag då Rolleiflexen? Jo den testade jag idag igen för andra gången. det tog ett tag precis som föregående gång bara att ladda filmen och förstå hur jag skulle använda den. Så en mental notering blev att verkligen försöka få till några till tillfällen för att det ska bli mer naturligt när man väl står där framför någon så det blir något bra av det. Nu hade jag sonen med myror i byxorna och dottern som snart skulle åka iväg, så tiden fanns inte heller!

Resultatet om något får man se om någon månad när de kommer tillbaka, men det blev en snabb och intensiv session med lite kul assessorer och en del skratt.

Rullen var väldigt trög attt dra fram efter varje ruta och ibland kändes det som om armen skulle gå av på kameran till min stora förskräckelse...men rullen var iaf klar och färdig då jag öppnande den så något verkade ha blivit av den.

Här är några digitala bilder från sessionen dock med lite fel format då jag inte hade platsen riktigt för att använda mig av min M240 och ett 50mm på.

Ha en fin helg, och en underbar vecka.

Over and out..