Berger Pancro 400, en liten "recension"
Hej! Bara ett litet Fredags inlägg innehållande en sorts recension av en analog film jag tycker mycket om men som kanske inte är allas "kopp kaffe".
Det är en relativt ny film för mig då jag endast fotograferat med den sedan jag tog upp den analoga tråden igen efter många år. Någon gång i början av pandemin eller något innan skaffade jag en Nikon FE2 och lite svartvit film och blev tipsad av mannen som äger Kamera stockholm att prova Berger Pancro 400. Den är något billigare än andra svartvita filmer, ligger runt 80 kronor rullen tror jag bestämt.
Jag hade inga större förväntningar mer än att jag hoppades att den hade något tidlöst men samtidigt gammaldags över sig, och dessa förväntningar levde den helt klart upp till.
Jag börjar med lite annat som jag uppskattar med Pancro 400. Det känns som en väldigt trevlig film för familje bilder, framförallt tycker jag när man har rätt ljus att porträtt får en väldigt fin känsla, en nästan melankolisk kvalitet som jag tycker blir finare än i flera andra svartvita filmer jag brukar använda.
En annan typ av fotografi jag tycker den passar för bra är stadsbilder och dokumentära bilder i linkade miljö där det också infinner sig en känsla av tidlöshet på något sätt.
Eftersom det är en 400 film så känns den väldigt användbar, dock har jag inte provat att pressa den eller laborerat mycket med den i det avseendet. Men kan intyga att den verkar tåla en del "fel" exponering så jag alltid tycker att bilderna kommer tillbaka i hyfsat skick och ibland väldigt bra exponerade( ibland pga av mig men också för att jag blir räddad av film och kamera!).
Senaste året har jag uppskattat en svartvit ton som är mindre kontrastrik. till skillnad från hur jag kände innan då jag ofta var efter mycket svärta och kontrast i mina bilder för att få ett mer påtagligt uttryck i mina bilder, kanske framförallt i gatufoto och arkitektur då man letar skuggor och ofta exponerar efter högdagrarna.
Pancro är verkligen en sådan film som ger ett mer gammaldags och grådaskigt uttryck som jag börjar gilla mer och mer, och de större kornen som verkligen känns så organiska på ett sätt att du tveklöst känner att det ligger så långt ifrån en digital bild som den bara kan. Något jag också uppskattar då man verkligen får känslan direkt av att det är en analog film och inte en photoshoppad digital fil.
Så till det kanske ända "negativa" jag har säga om filmen.
Det är inte en film som är förlåtande om du har dåligt med ljus och människor en bit bort som en del av en miljö du fotar. detaljer försvinner i det grövre kornet på ett sätt som inte alltid är så smickrande. kanske ingen film jag skulle fotografera bröloppsbilder med överlag. Eller andra typer av porträtt där detaljer känns som en viktig del i dessa porträtt.
Men å andra sidan i rätt sammanhang är det just dessa korn som är charmen med filmen men det gäller bara att välja rätt tillfälle för att använda denna fina film.
En stark rekommendation om ni inte prövat Pancro400 alltså.
Ha en fin helg!
/Over and out....
"Soppar" du själv eller lämnar in? I så fall var?
Gjorde det förr när det begav sig en del dock.
Nu lämnar jag in på lite olika ställen för att testa hur det blir. Har inte riktigt fastnat för något som verkar bättre. Men skickade iväg till Crimson förut men slutade med detta då det tog över en månad att få tillbaka några rullar. och inte var det billigt heller. Nu bytte jag till Odenlabb som åtminstone var snabbare. Men har lämnat in några rullar hos Teamframkallning också.
Har du något att rekommendera är jag idel öra :)
Skannar gör jag hemma.
Av misstag körde jag fyra rullar Tmax 400 på 160 ISO (hade kört en Portra 160 innan), d v s "pullat" filmen vilket måste kompenseras med kortare framkallning eftersom den blir överexponerad. Resultatet överraskade mig. Fantastisk rik på gråtoner och lite gammaldags look. Jag har tyvärr ingen Pancro 400 kvar, annars skulle jag testa den i 200 ISO för att se om det blir likadant som med Tmaxen.
/Martin.
Gillar det enkla med det digitala. Men gillar dina bilder här.
Den bild jag fastnade mest för var killen med byggklotsarna.
Tack, mvh Martin :)