Rolleiflex, karlstad och Skansen!

Njaaa, jag tog aldrig med mig min Rolleiflex till varken Karlstad eller Skansen. Men väl min Leica M240 som jag har lovat mig själv att använda så mycket jag kan för att lära mig den innan och utan, och för att bli van vid en Mätsökare på ett plan så det sitter i ryggraden.

Den fick följa med både till Karlstad med dottern och till Skansen med båda barnen, och det är under sådana resor man verkligen får chansen att leka lite men samtidigt få lite minnen för livet och familjealbumet.

Yasmine nyanländ till Carlstad City hotell

Resan till Karlstad först ut blev en underbar helgtripp med dottern yasmine som aldrig åkt tåg någon "längre" resa och verkligen uppskattade att komma iväg med mig för lite egentid och se ett soligt Karlstad från sin bästa sida. Vi tog in på ett finare vandrarhem mitt i centrum så att vi låg nära till allt och snabbt kunde ta oss runt.

Yasmine utanför Värmlandsmuseet

Det var extremt varmt, precis som det varit senaste veckorna på de flesta ställen i vårt avlånga land. jag hade dessutom tatuerat mig några veckor innan, så att behöva täcka överkroppen med långtröja för att skydda armen har varit riktigt drygt, dålig timing kan man tycka och hade jag kunnat bestämma hade jag hellre gjort den på vintern med facit i hand!

Undertecknad med kameran och långtröjan för att skydda den ny tatuerade armen!

Yasmine vid klarälven mot kvällen då solen äntligen blev lite mer behaglig..

Vid ankdammen njuter av kvällssolen...

Efter en intensiv dag av möten med gamla vänner men också en del sightseeing runt i välkända trakter avnjöts en god middag vid Ankdammen nere vid hamnen och promenader runt Karlstad i kvällssolen, magiskt tyckte vi båda.

Och karlstad är verkligen en härlig sommarstad, stämningen och tempot är så annorlunda mot stressen och bruset i storstaden.

När kvällen började närma sig natten ville vi få till en sista fika vid älven men hittade inte mycket öppet. Till slut hittade vi ett ställe där dom hade både kaffe och glass då det mesta hade stängt, Timmys nere vid älven bjöd på helt ok bryggkaffe och lite kulglass innan sängdags. Avnjöts även detta till en magisk solnedgång vid Älven...

Dagen blev magisk och det blev en kort resa vi kommer att minnas, tack Karlstad!

Väl hemma hann vi med en snabbis till skansen då vädret hade svängt och istället för strålande sol fick vi nu springa mellan skurar och åska, men iaf ett mycket mer behagligt klimat att springa runt i med två barn och kameran. i högsta hugg.

Vi hann se en del djur och dagen blev ändå helt ok, barnen var nöjda och trots att vi fick gömma oss från åskan sista timmen hann vid med det vi skulle och hann ta lite mysiga bilder.

De varma dagarna bjöd också på lite gatufoto och vattenkrig hemma på gården, det ena lite mer njutbart än det andra. Även gatufoto i värmen fick göras med ovan nämnda långtröja som skydd för tatueringen. Blev en del kämpiga timmar med kameraväska och långtröja i den stekande hettan. Inte några bra förutsättningar för att vara kreativ men det blev ändå lite kul bilder och tid för att pröva saker med kameran.

Tagna med både Leica M240 och Leica M4 och HP5.

Lite från vattenkriget som inte varade allt för länge med tanke på bristen på vatten runt om i världen....

Slutade men en vettigare aktivitet, bevattning av grannens blommor..

Varför nämnde jag då Rolleiflexen? Jo den testade jag idag igen för andra gången. det tog ett tag precis som föregående gång bara att ladda filmen och förstå hur jag skulle använda den. Så en mental notering blev att verkligen försöka få till några till tillfällen för att det ska bli mer naturligt när man väl står där framför någon så det blir något bra av det. Nu hade jag sonen med myror i byxorna och dottern som snart skulle åka iväg, så tiden fanns inte heller!

Resultatet om något får man se om någon månad när de kommer tillbaka, men det blev en snabb och intensiv session med lite kul assessorer och en del skratt.

Rullen var väldigt trög attt dra fram efter varje ruta och ibland kändes det som om armen skulle gå av på kameran till min stora förskräckelse...men rullen var iaf klar och färdig då jag öppnande den så något verkade ha blivit av den.

Här är några digitala bilder från sessionen dock med lite fel format då jag inte hade platsen riktigt för att använda mig av min M240 och ett 50mm på.

Ha en fin helg, och en underbar vecka.

Over and out..

Analogt gatufoto, huvudvärk men inspirerande!

Leica M4 Voigtländer 35 f1,7. Kodak Trix.

Ännu ett kort inlägg med lite bilder från de senaste veckorna. I det föregående inlägget blev det lite digitalt, men samtidigt har jag varit inne ett par gånger och slitit med min Leica M4 och med min Nikon FE2 för att försöka få till lite kul dokumentära bilder under sommaren.

Vill så gärna älska att fota med min Leica M4a, men jag behöver vara ute oftare för att känna så tror jag. Känslan att fota med den är underbar, man vill bara ta med den överallt och ta upp den. men bilderna man får till är inte alltid tillfredställande. Så jag kör ned huvudet i sanden och fortsätter att traggla, förhoppningvis blir det bara bättre!

Leica M4, Voigtländer 35mm f1,7, Kodak trix

Till skillnad från M4an känns FE2 helt rätt när det gäller att den känns som handen i handsken med det mesta, inställningar och allt känns så bekant från att ha använt Nikon under större delen av mina fotografiska resa, och exponering etc blir sällan fel och för det mesta går det relativt fort att få upp kameran i tid och bränna av en bild om man behöver det snabbt.

Av alla de analoga kameror jag fotograferat med måste jag nog ändå säga att min Rollei35 är den man smälter in med bäst och som trots sitt utseende knappt märker eller hinner märka när man fotar med. Där är det dock ännu en nivå svårare att alltid få till exponering etc även om när man får det kan få fantastiska bilder när allt sitter. men det känns lite trist när man vet att man fått till ett bra ögonblick och sedan får hem bilden och inser att exponeringen varit totalt fel, men även där....övning övning övning!

Håller fortfarande även på att testa lite olika filmer, en del från Lomography för att se vad jag bestämmer mig för funkar bäst för mig. En klar favorit där är Lomo 800 i färg, men några andra jag gillar är Potsdam och Berlin 400. Utöver dom håller jag nu på med lite Ultramax som är en billig film förhållandevis, men ganska starka färgstick och gillar man inte det kan den bli lite fel. Jag gillar den för vissa typer av fotografi men skulle inte ha den som en standard film. den ger dock en rätt skön gammaldags känsla och i stil med Kodak Gold så känns den snarlik de flesta bilder vi haft i våra gamla fotoalbum back in the day..

Alla 3 fotade med Konica auto S3 och Ultramax film

Den här värmen tar kol på mig stundtals, speciellt när man går runt med en fotoväska på ryggen och här gäller det snarare att ta med sig så lite som möjligt mer än att kanske alltid ta den kamera med objektiv man gillar mest. Då är ju en kompakt rangefinder typ Konica auto S3 helt underbar, där man vet att bilderna också ofta blir rätt bra tekniskt sätt.

Av någon anledning stöter jag på många skejtare den här perioden, förutom att mina egna barn åker en hel del skateboard tycker jag mig se andra skejtare överallt. Här mötte jag en ung man vid namn Pontus som hade tagit över centrum passagen i vallentuna trots värmen.

Fotade med Nikon Fe2 , Nikkor 35mm f1,4 och Lomo Berlin 400

Filmen ovan, Berlin 400 tycker jag är en utmärkt film för lite skitigare miljöer eller industriell typ av fotografi och framförallt för att framhäva en tidlöshet och ibland en gammaldags känsla.

Här i närheten av det område jag plåtade barnen med min M240 i mitt förra inlägg fotade jag istället lite av miljön runt omkring med min Nikon Fe2 och Berlin 400 film.

Nu ska jag ut i vimlet igen....och värmen.

Ha det gott och hoppas återigen att få se andra släpa runt sin kamera ute i värmen, då känner jag mig inte lika fånig! 

Avslutar med lite blandat med olika analoga kameror och film.

/Over and out...

Semester, testa M240 och fortsatt strosande!

Ett snabb avstamp för att semestern är här med allt vad det innebär.

Nu första veckan blir det inte mycket gjort, värmen gör nästan att man inte mäktar med så mycket. men jag har vågat mig in några gånger till stan för att fota lite och för lite andra ärenden. Det har ju blivit mycket analogt senaste tiden men nu med en "nygammal" Leica M240 så försöker jag bekanta mig med den också. Så den fick åka med för någon dag sedan då tjejerna skejtade nära Karlbergs inne i Stockholm. En miljö jag gärna återkommer till kanske inför något porträtt, skön miljö faktiskt om ma gillar den "industriella" looken på bilder.

Jag var inte kompis med min M240 på direkten, från att ha haft en Leica Q-P som både är rapp och nästan alltid ger fina bilder, så känns M240 lite mer som ett tröskverk men som under huven har potential att prångla ut fina bilder om man ger den lite kärlek. och spenderar tid med den. jag börjar dock gilla den mer och mer, och förutom att vara välbyggd som alla Leica kameror så känns bilderna nästan "analoga" och den är riktigt trevlig att fotografera med.

Vid det här tillfället använde jag uteslutande min Voigtländer 35mm f1,7 Nokton som ger en helt ok känsla och blir skarp nog då man sätter skärpan rätt. Något jag fortfarande tränar på.

Men nu stundar några veckor som förhoppningsvis blir hyfsat fina, och för den typen av väder tänker jag mig Kodak Ektar och Lomography 800 färgfilm, något jag ser fram emot att kunna producera lite trevliga natur eller gatufoto bilder i vimlet som är under en sommar i Stockholm.

Hoppas på att få se någon av er ute också om ni är i staden under sommaren, alltid trevligt att heja på någon annan som är på jakt efter några bilder.

Ha det riktigt gott i värmen!

/Over and out..

Analog substans kontra digital tomhet.

En tanke som slog mig såhär på fredagskvällen. Och vad menar jag med det?

Det är bara något jag själv går igenom efter en förändring i mitt eget fotograferande, men även något som slog mig innan då jag läste om fler och fler som hade fastnat i uppgraderings träsket och sedan tappat lusten till att fotografera eller helt enkelt landade i att deras mobiltelefon också hade samma nivå av pixlar och funktioner och dessutom var lättare att ta med sig och sedan slutat att fotografera med "riktiga " kameror.

Eller när jag läser om hur de stora kamera jättarna försöker förändra sig och möta konsumenternas nya behov av teknisk perfektion till den grad att själva själen i fotografin vrider sig i plågor och frågar sig hur folk fortfarande jagar efter något som de stora mästarna bara kunde drömma om då de tog bilder som slår det mesta nuförtiden med så enkla medel att vi nu knappt skulle kalla det för en kamera i jämförelse med de tekniska monster folk har i sina väskor nu.

Hur jag har tänkt stundtals fotografin håller på att "dö" ut, och ibland också faktiskt nästan oroat mig för om det kommer finnas några kameror att fotografera med i framtiden, eller om alla kommer springa runt med telefoner istället och att man inte tillverkar vare sig system kameror eller spegelfria kameror längre, och om själva fotografin som konst kommer att förändras och endast bli manipulerade bilder så att bilden till slut blir så urvattnad som konstart att man har glömt hur viktig bilden är i vårat samhälle och hur stark en bra bild kan vara .

Och hur den kan påverka oss om den tagits av någon med ett öga och en känsla för att fotografera, till skillnad från de miljontals själlösa bilder vi blir matade med på sociala medier i ett litet format där det knappt spelar roll vad det är för innehåll i bilden utan snarare hur coolt eller "avant garde"filtret som är pålagt är istället .

Det är så mycket yta och så lite innehåll och ju mer bilder vi kan producera desto mer urvattnat är det, och ju snabbare och ju fler bilder våra kameror kan ta per sekund, desto fler spottar vi iväg istället för att tänka till och istället försöker får det rätt innan vi knäpper själva bilden.

Vi har haft samma utveckling i filmens värld där skarpare och mer tekniska tv apparater sänder ut filmer mer producerade i en dator än att använda sig av den filmkonst regissörer och skådespelare använde sig av förr, istället för kunskap om hur man kan förtrolla sig publik med hjälp av kunskap från filmens början har man bytt ut vackra landskap och kulisser och trickfilming mot greenscreens och påklistrade dialoger och one liners skrivna för en publik som numer har tålamodet hos en 5 åring.

Utbudet är enormt, och ändå är vi svältfödda på saker med innehåll och själ. eller kanske just därför.

Rollei35 med lomo lady grey film

Men det är också därför vi ser en ny gryning, eller har gjort det ett tag nu och som växer sig större igen. jag märkte det först på allvar själv då jag fann film och analog fotografi igen.

Hur det under ytan funnits en stark rörelse ett bra tag nu där folk gått tillbaka till film och analoga kameror och saknade känslan de hade när de började fotografera, eller yngre som ärvt sina föräldrars kameror eller blev nyfikna då de såg youtubers berätta om hur man framkallade film och hur många av de legendariska bilderna från fotografins början kom till med enkla medel i jämförelsevis med dagens kameror och bild retuscherings program.

Film tillverkarna har börjat tro på på en framtid och säljer mer film än på länge, medan nya tillverkare vågar sig på att producera nya typer av film vilket plötsligt öppnar upp för fler kreativa möjligheter än på länge.

Priser har gått upp på gamla kameror och begagnat markanden är i allra högsta grad levande. En del modeller har skjutit i höjden i pris trots att de börjar få ganska många år på nacken nu.

Forum och grupper kopplade till analog fotografi finns överallt och nya kanaler på Youtube där man förklarade allt från grunderna för att fotografera med film till att framkalla den men också hur man skannar filmen och använder ljusmätare och annan kunskap som hjälper en i valet av film.

Film och analog fotografi lever och frodas , och sökandet efter processen av att fotografera på riktigt igen visar hur tydligt människor har saknat detta. Den taktila känslan av kamerorna i sig, den långsammare och mer genomtänkta hantverket och skapandet av en bild, där känslan och tanken bakom bilden blir viktigare än tekniken och "kvaliteten " i bilden.

Allt detta sökte jag även själv och fann återigen glädjen i mitt fotograferande och inspiration på ett sätt jag inte upplevt sedan jag stod där i mörkrummet själv för alla dess år sedan, eller då jag fick min första analoga kamera eller laddade min första film.

Rollei35 med Lomo lady grey film.

Olympus RD rangefinder med Ilford HP5 film.

Nikon FE2 med Kodak Tri-x film

Konica auto S3 med Lomography 800.

För mig har det nu sin plats i mitt fotograferande och så länge det finns film och mina åldrande kameror fortfarande kan ta bilder kommer jag fotografera analogt. Och jag tror att många känner likadant, och att många fler kommer börja igen och antingen sluta fotografera digitalt när de upplevt skillnaden med processen att fotografera analogt, eller iaf göra det på sidan om som två separata sätt att uppleva fotografin.

Funderar ni eller är påväg in i den analoga världen igen, räds icke, ta ett djupt andetag och hoppa ned i kaninhålet det innebär att fotografera analogt, det är kul, inspirerande och ger så mycket tillbaka även om det också kräver mer och är en utmaning på ett sätt den digitala fotografin inte är.

Ju fler vi är desto mer kommer film och troligtvis också kameror återigen att produceras då tillverkarna vågar tro på en framtid inom analogt foto igen.

En kärleksförklaring till fotografi och framförallt analogt foto.

Leica M4a och Fuji 400HPro

Nikon FM3a och Kodak Ektar.

Konica auto S3 och ilford Hp5

Rollei35 och lomo Lady grey

Mikon FM3a och Acros 100 film.

Olympus RD och Ilford Hp5 film.

Nikon FM3a och Acros 100 film.

Nikon FM3a och Acros 100 film.

/Over and out..