Julen närmar sig, Vabrovember, Ulfsunda slott

Efter en hel veckas Vabb och nästan hela veckan inomhus får jag nästan lika mycket myror i brallan som min son Julius 3 år.

Lite som en permission på ett av världens värsta fängelser "släppte" jag ut oss på permission under helgen. 

Som en nyvaken Methuselah styrde jag barnvagnen mot Lingsbergs gård i vallentuna, och längs vägen såg jag tecken på att julen snart är här. En stark kontrast till de väggar vi stirrat in i den senaste veckan.

Målet var att i iallafall inköpa en kopp java på det ståtliga cafet ute vid gården, och längs vägen rastades Julius trötta men överskottsenergiska( nytt ord? ) ben i sick sack mellan stolpar myrstackar och pinnar.

Med mig kanske mest för att få underhålla den kreativa muskeln hade jag kameran, med en manuell glugg och visst var jag varm efter att ha försökt fokusera på julles gestalt som svävade fram och tillbaks över vägen.

I ren protest rastade jag även min Spotmatic med en ruta som plåtades plikttroget mot en skock trötta får i det disiga november rusket.

Min förhoppning var att fiket skulle varit nästintill tomt med tanke på julius medtagna överskottsenergi.

Så var inte fallet och inte många platser fanns kvar inne i det vackra men lät trånga fiket belamrat med antikviteter som bara stod där och väntade på ett barn som inte rastats på en vecka, bräckligt och nära en bordskant.

Det blev dock en rätt trevlig stund med smarrig morotskaka och en stor latte som sveptes med taktiskt beslutsamhet för att hinna klart lagom till Julius var klar och jag kunde möta de klåfingriga fingrarna och parera vaser och antika statyer och mota olle i grind.

En snabb vallning som skulle gjort en fåraherde från Himalaya stolt fick honom och vagnen snabbt ut på vägen igen och sedan en son in i vagnen också.

Vi styrde kosan hemåt igen.

Nu väntar några till dagars vistelse hemma med honom, men sedan ser jag fram emot att få komma ut igen och att få träffa människor.

På tal om det var jag på en eminent 80 års middag på Ulfsunda slott föregående helg för min farbror. Det var väldigt trevligt och det är alltid kul att få dokumentera en händelse där människor som nästan aldrig ses och få dela med sig av bilderna efteråt. Att det sedan aldrig är speciellt populärt att springa runt i anletet på alla med ne kamera under själva tillfället gör det alltid lite stelt. Men som sagt det är värt det efter, om inte för alla åtminstone för den som fyller år och alltid några andra som ber att få bilderna skickade till sig.

Det var otroligt dåligt ljus i lokalerna, och det misstänkte jag innan. jag plockade med mig den ljusstarkaste gluggen jag hade på min M240 och den visade sig passa perfekt för mina ändamål under kvällen. Färgsticken som spelade som ett billigt läppstift över en clown på speed gjorde dock att jag valde att justera till monokromt läge i eftergehandlingen. Något jag i och för sig också redan innan trodde skulle passa fint med den tidlösa miljön och kläderna folk hade på sig.

Det var många roliga samtal, och maten var god och av sådan karaktär som man inte ofta provar, alltid roligt och spännande.

Miljön var vacker också, och de spännande rummen med sin historia avlöser varandra då vi efter maten utforskade dem och tog del av samtalen och de olika aktiviteterna varje rum bjöd på.

Kvällen närmade sig sitt slut och efter god mat och en del förfriskningar blev det endast några trötta samtal till innan taxi eller ytterkläderna skulle på igen.

Och födelsedags"barnet" och hans energi började även den att ta slut...

De sista konversationerna blev i liggande position och det sista av kaffet och karamellerna gick åt.

Nu var det dags att gå hem och tacka för allt.

Nu ses vi alla igen vid 90 års kalas? Vi håller tummarna för det.

Ha en fin vecka nu och en bra hel av det som är kvar.

/Over and out...

Sista bilderna med M4? Kodak image pro.

Spotmatic Sp, Kodak image pro, Takumar 28mm f3,5

Nä denna bilden över är inte tagen med min Leica M4a. Men flera av de andra i detta inlägg är från min troligtvis sista rulle med min Leica m4a.

Jag har gått i tankarna att säja den några månader och det är verkligen inget lätt beslut. Det var lite av en dröm att få plåta analogt med en leica M4 eller en M2 eller M3 då jag var yngre. och även om jag säkert vid flera tillfällen tidigare i livet kunnat komma över en i bra skick kom det digitala och jag hann skaffa digitala Leica hus och kanske framförallt min Leica Q som är en av mina absoluta favorit kameror genom åren.

Till slut bytte jag just min Q-P mot en M4a med några objektiv och äntligen hade jag den kamera jag varit sugen på att plåta med så länge.

Leica M4, Voigtländer 35mm f1,7, Kodak image pro.

Dock blir sällan verkligheten som drömmen, och trots att jag fortfarande älskar hantverket hos M4an och verkligen tycker om att fotografera med den, blev det helt enkelt inte så. Jag är som alla andra i det här gamla intresset en samlare och har svårt att fokusera på EN kamera...nä det kommer förmodligen aldrig att hända.

Och även om jag senaste åren faktiskt lyckats slimma ned min utrustning både digitalt och analogt till saker jag verkligen tycker om att använda bara och som passar mitt fotograferande, så har jag fortfarande tillräckligt mycket för att något som inte används så ofta och är värt en slant måste omsättas i något som används mer.

Så sanningens ögonblick är troligtvis snart över mig när jag låter den gå vidare till någon som förhoppningsvis har mer tid och kan ge den lite mer kärlek.

Slantarna jag får för M4an går nu troligtvis till en ny glugg för min M240, tanken är att komplettera min 50mm med ett 28 eller 35mm. Och kanske helst ett ASPH fast inte de allra dyraste. Har ni några bra förslag på ett så kom gärna med dessa förslag :)

Leica M4a, Voigtländer 35mm f1,7, Kodak image pro

Nog om detta "sorgliga " kapitel.

Och till ett annat, allhelgona helgen var över oss, och för oss som förlorat nära och lära är det alltid en blandning av olika känslor när man tänder sina ljus eller gör gravarna fina. Men det ger mig och familjen samtidigt en chans att få besöka den vackra Skogskyrkogården, och har man dessutom barnen med sig blir det ofta en gladare stund än om jag varit där själv fast med mina egna tankar.

Sonen Julius hade varit så liten tidigare när vi var där att han inte minns varken platsen eller graven, och även ord et såklart var svårt att ta in vad det hela betydde eller stod för med graven och kyrkogården märktes det att han funderade mycket och pratade hela tiden om sin farfar och vart han var någånstans och att han nog var glad att vi var där.

Leica M240, Summicron 50mm f2,0.

Det blev en vacker stund och en mysig fika efter med familjen och sedan bar det av hemåt med en känsla av glädje efter en dag som annars kan vara lite tung.

Julius ger Skogskyrkogården en tumme upp...

En sista grej jag vill nämna i bloggen är att jag plåtat en del med en för mig ny film Kodak Image Pro. jag minns iaf inte att jag har plåtat med den förut. Isåfall var det väldigt länge sedan. Hursomhelst blev jag inspirerad av en pod jag lyssnar en del på och eftersom jag använder en del Ektar i naturbilderna så tänkte jag att Image Pro skulle bli ett något billigare alternativ till detta. och även kanske en ny film för färg gatufoto.

Är ganska nöjd med filmen överlag. Kanske ändå inget jag skulle använda för porträtt eller dylikt , men helt klart för vardaglig fotografering och naturbilder överlag.

Spotmatic SP, Takumar 50mm f1,4, Image Pro

Leica M4a, Voigtländer 35mm, Kodak Image Pro.

Spotmatic, Takumar 50mm f1,4, Kodak Image Pro.

Blev ett lite längre inlägg än vad jag tänkt mig. Men har varit lite mycket på sista tiden så samlar ihop en del tankar och bilder från senaste veckorna i detta inlägg.

Avslutar med några av de kanske sista höstbilderna från runtom i stockholm...

Leica M240, Summicron 50mm.

Over and out...