Malinkas blogg om fotografi
porträttdag 2
idag har jag träffat två kvinnor - kvinnan på bilden här ovanför är en av mina bästa väninnor. hon är gammal gothare, för den som känner igen begreppet och stilen, och vi gjorde dagens fotografering vid en kyrkogård. det var jag som bestämde det, och när hon dök upp i sin outfit kände jag mig nästan som en tonåring igen, som skulle ut och göra dramatiska fotografier av min bästis. :D
den här tjejen känner jag också sen många, många år. jag fotograferade henne när hon gifte sig, och jag har dessutom fotograferat henne tillsammans med ett gäng andra, till en lajv-kalender. men det var länge sen. jag blev glatt överraskad när hon ställde upp som modell nu, när jag vill återuppväcka min porträtt-foto-gen igen. :D
mitt mål med dagens fotografering var att få fram fortfarande enkla, rena porträtt - som överensstämmer med de här kvinnorna som personer. här har vi min bästa väninna igen, och som ni ser är det rätt stor skillnad på stil och känsla mellan henne och den andra tjejen.
om det är någon som undrar, så har jag fotograferat på iso 1 600, med bländare 5,6 rätt igenom (tror jag). ljuset är ju inte särskilt starkt just nu, och vi har haft en väldigt grå och rätt mörk dag i västerås idag. jag gillar ju grova korn, så mig passar det alldeles utmärkt.
men jag märker ju på mig själv att det var länge sen jag gjorde det här regelbundet. det tar nog en liten stund innan jag känner mig helt back in business. inte så att jag inte tycker att det blir bra, för det tycker jag. det är mest min egen känsla jag vill stärka, och att lita på min egen förmåga. det finns ju liksom skäl till att jag upphörde att fotografera porträtt för alla år sedan - stress är inte att leka med, och när en viss typ av fotografering genererar mer stress än nöje, så gör man klokt i att låta bli.
det dagens fotograferingar har åstadkommit, är dock en hunger efter mer. jag känner att det här är långt ifrån tillräckligt. det är alldeles för roligt för att jag ska vilja stanna här. inte så att jag vill jobba med det igen, men de jag har fotograferat hittills, och de jag kommer att fotografera framöver, har fått veta att de kommer att behöva hörsamma min minsta nyck framöver. :D det är liksom bara att gilla läget och ställa upp. så var det förr, och jag gläder mig oerhört till att det kommer att bli så igen.
ännu mer glädjande är att jag har många vänner och bekanta av alla möjliga slag. det innebär att jag kommer att kunna göra många olika sorters porträtt framöver, och sånt gillar jag. variation förnöjer, säger de som vet.
jag skulle tippa på att det mesta i porträttväg från mig, nu innan jul, kommer att vara relativt enkelt, rent och okomplicerat. sen när det börjar bli bättre ljus i vår, hoppas jag att jag har kommit så långt att jag vill ge mig på lite mer intressanta fotograferingar. det återstår att se. vem vet - jag kanske landar i att det är såhär mitt porträttfotograferande kommer att se ut. man vet fan aldrig. :D