Vems minnen slänger jag???

Hejhej alla glada!

Min käre Far lämnade jordelivet i somras, några år efter min kära Mor. Att hantera saknanden efter föräldrar är mer än bara sakna dem har jag erfarit. En länk för Er som önskar få en bild av mina föräldrar:

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=147123

Alltnog, i röran kring allt vad begravning, dödsbo, städning, kontoavslut och Gud vet vad som följer efter en himlafärd ( tack och lov för min syster Lilian som var och är en klippa att luta sig emot) så fick jag uppgiften att gå igenom alla fotografier som Mor och Far samlat på sig under deras livsresa. En grannlaga uppgift visade det sig av många skäl.

Föräldrarna mina var amatörfotografer i ordets allra ursprungligaste (modern svenska) mening. Kamerorna var de enklaste, typ Instamatic och/eller helautomatiska kompaktkameror med fixfocus och liknande andra kameror. Dom slängde aldrig några kort heller verkar det som. Fotografierna i albumen är en salig blandning, filmrullar sparades till det fanns tid eller pengar att framkalla dessa vilket resulterat i att korten är tidsmässigt ihopblandade. Korten är suddiga, över- och underexponerade, personer är "klippta" på alla möjliga sätt, dubletter och även bilderna som ljusskadats med den karaktäristiska orange ljushinnan sparades, alltså ALLT sparades och sattes in i album.

När jag nu är färdig med genomgången känner jag en sådan glädje över mina föräldrars sparnit. Jag har även fått en tankeställare kring det här med en bilds värde. Inga revolutionerande tankar men i sammanhanget för mig viktiga tankar. I den bildkavalkad som beströddes mig kom reminicensens kemi att utverka synapskopplingar i min hjärnas gömmen till händelser som jag inte trodde mig komma ihåg. Det fanns även bilder som jag trodde var borta vilka utverkade den sköna känslan av känslomässig återkoppling, man kände hur man kom ihåg.

Vad leder det här nu då? Jo, övervägande delen av de bilder som jag nu sätter stort värde på är i dagens maximultimediapixelprostituerade värld totalt oacceptabla (överdriver lite för polemikens skull). Visst, jag vet, vi producerar under en minut mer bilder än vad våra föräldrar producerade under en livstid och därur är urvalet så mycket större men är det vi som skall bestämma urvalet för våra efterkommande ? Jag har mängder av bilder på mina döttrar. När jag sållar bland dessa så finns det ju en massa kriterier för när man skall spara bilder och en sak som får mig att gallra ut en bild till slasken är skärpan. Är den oskarp så åker den ut och det utan att riktigt titta på bildens innehåll! Jag gör det valet för min döttrar nu utan att veta den enskilda bildens värde för dem. Konståkning är ett intresse alla tre haft och alla tre har någon gång stått på pallen. För diskussionens skull, om jag gallrar ut den bilden där det tydligast framgår hur glad någon av döttrarna blivit för pallplatsen pga att just den bilden är oskarp, i det att jag vet att jag har andra bilder av samma tillfälle som är skarpa men som saknar just DET, gör jag då min drabbade dotter en otjänst senare i livet? Det finns många andra kriterier som gör att man sållar bilder och frågan är om man är "blind" när man gör det, om man är för normokritisk??

Anledningen till mina tankar är att jag "hittade" en bild från min barndom, ja inte bara en bild självklart, det är så många underbart uruselt dåliga bilder som gett mig sån glädje under denna bildsejour i föräldrarnas minnesalbum. Dock, den som jag refererar till skildrar en händelse som jag ser tillbaka med glädje och har gjort länge men i min enfald (kunde ju tittat lite mer i albumen när mina föräldrar fortfarande vandrade på vår jord) trodde var odokumenterad. Det är en så enkel sak som min första kedjecykel. En något påvert liv saknade möjligheten att ge en ny cykel så mina föräldrar lyckades införskaffa en begagnad, ganska så för stor cykel med en klassisk limpsadel. Jag kommer så väl ihåg glädjen jag kände för denna cykel och framförallt kampen att tämja denna jätte och kunna bemästra cyklandet. Min kamp understöddes av min hyreslängas väggar som jag lutade mig emot, stödde mig på, sköt ifrån mig under det att jag vinglande kom längre och längre mellan antingen fallen eller väggen en bit bort. Ett inpräntat minne. Och denna kamp har mina föräldrar fångat på bild, den minneseufori som sköljde över mig när jag såg bilden kan inte beskrivas, jag var där då liksom nu och känslan, kampen och slutligen segern kändes i hela kroppen och jag var 7 år  och 50 år samtidigt. Grymmekänsla!! 

Och bilden då? Jo, en underexponerad lite suddig bild tagen från långt håll.....

.... och en bild som i sammanhanget är av de bättre.

Jag har tydligen ärvt mina föräldras fäbless för sparande av bilder för jag slänger inga bilder. Dom hamnar i slasken men den är otömd, tack och lov. Det är kanske så att mina döttrar, när jag gjort mitt frånfälle, inte bryr sig överhuvudtaget att gå igenom bilderna. Det är ok för om det är så att de ,som jag, när och om det tillfället kommer går igenom bilderna så finns deras minnen där för dom själva att sålla bland. Det är viktigt för mig iallafall.

//Peter\\

PS oskarpa bilder kommer antagligen få ett större värde efter att Adobe lanserat deras Deblurring funktion i kommande Photoshop.... se länken, är det någon som skojar eller är det verkligen sant.... 

http://www.youtube.com/watch?v=OyOSDcfME1U  

 om detta stämmer så är man ju HIMLA glad att man har sin slask med oskarpa digitala bilder DS

PS2 Vilka välfärdsproblem man har hehe DS

2012-11-25 23:08   Ewa Kirjavainen

Bra fråga! Jag slänger de mest odugliga bilderna men spar ändå halvdåliga bilder om det är enda bilden från ett tillfälle. Tror att dina döttrar kommer att uppskatta alla sparade bilder och får njuta av de så som du gjort med dina föräldrars bilder. Dina bilder på föräldrarna är varma och fina!
Ha det gott Peter!
ewa

2012-11-26 10:07   Tinaspicture

Jag skrev nyss ett inlägg om just det här med gamla bilder som föräldrar har sparat. Precis som dina föräldrar så har mina föräldrar en ovärderlig skattgömma med fotografier. http://www.fotosidan.se/blogs/tinaspicture/dokumentera-slaktens-fotografier.htm#comments

Kul att du tar tillvara på bilderna :)

2012-11-26 15:20   syntax

Ja det är svårt att veta hur man skall göra. Som gammal antikvarie vet jag att det alltid är framtiden som väljer vad som på sikt är intressant. Farligt i dag när man slänger bara med en knapptryckning - det kanske inte blir mycket för framtiden att välja på.