Min mara , en solens mareld

Hej hej

Ibland är gudarna emot en, men rätt ofta är gudarnas motvilja fröet till tankebanor som ger en annan substans till det som inte var med en vid tillfället. Mina gudar skrattade rätt rått åt mig häromdagen. På min färd hem genom det nordhalländska landskapet denna ödesdigra dag tornade ett magnifikt naturens skådespel upp sig. Ett katedraliskt vackert molnsjok bredde ut sig från mitt zenit ner mot havshorisonten men lämnade en flik precis i ovan horisonten. Ur denna flik, under det att solen kysste horisonten godnatt, erupterade en bedövande vacker solmareldsdans i det att solens sista ljus kastades som orangera smekningar i molnsjokets struktur. Det var mäktigt, vackert och svulstigt nästan. Jag framstod inte som den bästa av bilister i det att jag vinglande framförde mitt fordon mer betraktade denna naturpjäs än att se på vägen. 10 minuter ungefär, sedan var föreställningen över och mörkret avancerade över nejden. Gudarna då? Jo, dels hade jag inte kameran med mig, dels kom jag iväg sent från jobbet, dels valde jag den långa men mer vackra vägen hem. Allt orsaker till att jag missade att föreviga denna oefterhärmliga solnedgång, allt orsakat av att mina gudar inte bistod mig i någon av de parametrarna som åtminståne kunde gett mig en chans att fotografera moder Gaias godnattkyss.

Ja, när man väl kom hem så hade ju frugan naturligtsvis fotograferat solnedgången, inte lika begaistrad som jag över den, men ändock nog för att engagera sig i ett litet foto. Detta lilla foto publicerades på Fejjan med ackompanjemang av "likes" i massor. Under kvällen så droppade det in mer och mer små fotografier på denna solnedgång från en masse olika människor vilka likväl som jag och min fru mer eller mindre fascinerats av detta naturens uppträdande. Då slog det mig en tanke som inte bara roat mig sedan dess utan kanske är det lilla fröet som gudarnas motvilja sått.

Solnedgångar är karaktäriserat i officiella sammanhang som ickemotiv, tävlingar vägrar ta emot dem, bildbyråer vomerar över dom, proffsfotografer skyr dem som kackerlackor mm (nu överdriver jag kraftigt för polemikens skull) men ALLA fotograferar dem. Ingen nu levande fotograf, hobby som proffs, har inte fotograferat en solnedgång. Det är så skämmigt vackert, i nivå med hötorgskonst. Då kommer naturligtsvis följdfrågan, vad mera kan man tänka sig är ett motiv i denna kategorin? Ni får gärna komma med förslag men jag sparkar in världens absolut gargantuastiskt öppna dörr när jag nu presenterar de tre mest älskade motiven, utan inbördes ordning och utan att överhuvudtaget ha rätt.

1. Barn! Inget motiv kan väcka känslor som ett starkt porträtt på ett barn, vare sig den lilla är trumpen, avvaktande, arg, nyfiken, glad, smutsig eller  bara sprudlande sprallig. Och ens egna barn skall man inte tala om, varje foto på dem är ett totalt okritiskt mästerverk i förälderns ögon!!

2. Solnedgångar! Visst är det så, denna vardagliga händelse gömmer så mycket primala känslor och symbolik. Om Ni orkat läsa hela vägen hit så förstår Ni att jag kan hänföras av solens kvällsliga och eldiga dans. Utöver det rent estetiska ryms även symbolik förärad och ärvd genom hela vår historia som subliminalt triggar känslor, tankar om livets skörhet, rytm och värde. 

3. Nu kommer en outsider, väldigt personligt påverkad och kanske lite styrd av min önskan att publicera nedan bild  ;-) . Strömmande vatten fotograferad med lång slutartid, eller ja, kanske vatten i alla dess miljöer under en lång exponering. Något är det som triggar oss att leka vattenleken med kameran. Även här trycker jag in lite symbolik. Vatten är vår närmaste föda, vår kropps största sammansättning, ett gemensamt arv buret av liv i alla dess former genom livets hela historia, ett flöde av en bestämd mängd vatten här på vår vackra jord som vi alla delat på, delar på och kommer att dela på i framtiden. Plussar man på med att flödande vatten blir mjuk, trolskt och fantasieggande under en lång exponering kan konklusionen inte bli annan än att det tilltalar oss djupt.

Så, vad kan man då utröna av denna lilla blogg då? Jag vet inte faktiskt, gudarna är som dom är, motiv kommer och går, allt är fotograferat men alla fotograferar det igen... kanske..... jag har iallafall inte fotograferat den solnedgången häromdagen, den är istället inpräntad i mina sinnen samt i bromsfoten (har man inte blicken på vägen hoppas man att bromsfoten räddar en) .......det jag har är en bild på vatten......... som strömmar likt ett bomullskuddshav för näcken......

Väl Mött

//Peter\\

2012-10-27 07:44   Heléne Alklid

Mjukt och vackert! =)

2012-10-27 09:38   Ewa Kirjavainen

Jag har ofta funderat på varför en viss typ av motiv är rätt eller fel. Kanske är solnedgångar för lättfångade eller att det blir inflation p.g.a. mängden bilder vilket sänker statusen. Barnbilder är ett säkert kort för ett "åh". Och vatten, jag det går ju inte att vara utan och variationerna är oändliga. Din bomullsbild gillar jag!
Trevlig helg!
//ewa