Tuija Lindström

Hej igen!

Jag besökte Hasselblad Center i Göteborg för att ta del av Tuija Lindströms lite retrospektiva utställning. Tuija har från och till varit en aktör i min fotografiska värld. Ett bestående intryck och kanske min första riktiga kontakt med henne kom i samband med en tävling som en fototidning arrangerade (för en biljon år sedan känns det som)  där inbjudna fotografer skulle porträttera Stockholms Stadshus, tror jag det var. Tuija, som var en av de inbjudna,  fick i första skedet sin bild underkänd då juryn inte kände igen byggnaden i hennes ganska mörka, mastiga och egensinniga bild. Juryn ändrade sig efter att Tuija förklarat sig... minnesgoda läsare kanske kommer ihåg händelsen ( jag hoppas verkligen att det var Tuijas bild, att mitt minne inte sviker mig ;-) ). Vilket som, den händelsen visade för mig Tuijas integritet och denna integritet var och är för mig en essens i Tuijas konst.

 Allt som visas var jag inte bekant med, en del nya intressanta bilder och bildserier tillsammans med gammal skåpmat är det. Jag tog mig tid att sätta mig ner för att läsa utdrag ur utställningsboken, en intervju eller samtal  med Tuija som förklarar en del funderingar jag hade, bl a bildserien på gråtande barn. Vilket som, det är en utställning med dels fantastiska bilder, Tuijas porträttbilder tar verkligen andan ur en, och dels mindre intressanta bilder i mina ögon, kort sagt en bra utställning.

En tanke jag fick med mig är kopplingen till andra fotografer, jag tror mig sett att Tuija inspirerats av tidigare mästare i några av sina bättre verk likväl som många fotografer inspirerats av Tuijas bilder. Det är en självklarhet förstår jag men det kändes så närvarande i tiden framför hennes verk. Att se och känna i närheten av originalkonstverk får en att stanna upp, liksom suga in känslan och historien kring foto och dess fotografer.

Ja, det var väl det jag hade attkomma med idag. Är Ni i Göteborg på besök eller bor i närheten så är det väl spenderade 40 kronor plus omkostnader (typ parkering :-) ) för att ta del av Tuija Lindström.

//Peter\\

Evolution gummitryck

Hej!

Är då på väg in i bloggvärlden jag också, gamla bastioner eroderas långsamt av modernitetens attacker men nu när väl muren är bräscherad (sic!) anammar jag de krafter vilket övervunnit den. Får se vad det leder någonstans, spännande!

Mitt intåg här är resultatet av ett fynd, en liten bok om och med bilder av Edward Weston. Jag är inte så bevandrad om alla stora mästarna inom fotohistorien, har hört de flesta namnen (?) , sett många många bilder men sällan kopplat bilderna till namn ( är namndyslektiker ;-) ) förutom då de jättestora namnen som Ansel Adams, Helmut Newton, Joel-Peter Witkin, Irving Penn och dom där som alla känner till. Edward Weston var för mig en flyende skugga, jag har sett några av hans bilder och hört om honom men inte blivit presenterad en mer sammanhållen bild vilket denna lilla bok gav mig.

För mig är det remarkabelt vilken kvalitet och känsla de tidiga fotograferna hanterade tekniken med i våra ögon simpla verktyg. Weston är inget undantag, där finns en tanke, ett mål och en vilja som resulterat i fantastiska fotografier. Passionen och viljan att utveckla fotografin till en del av samtidskonsten är en kanske det som utöver fotografierna berörde mig mest.

Nåväl, en annan sak i detta är de olika teknikerna som användes förr och jag tog mig för en utmaning gällande gummitryck. Kollade lite på internätet, googlade som det heter, och jag fick mig en bild (!) av gummitryckets uttryck. Efter den lilla exkursionen drabbade jag samman med en av mina egna fotografier i syfte att efterlikna gummitryckets känsla men i digitalt format. Bilden här är mitt resultat! Är väldigt osäker, självkritik är ju den bvärsta kritiken. Vad tycker Ni läsare? Kommentera , kritisera hårt och tipsa gärna också om Ni har tankar kring fotografiet.

Oj , vad långt inlägget blev....

Väl mött

//Peter\\