Namibia
Thoms fotoläxor
Min förhoppning, nu när utrustningsfrågan löst sig, var att komma igång med Färdighetsdelen av Namibiaförberedelserna.
Som på beställning skriver då Thom en serie miniartiklar under en vecka (”you week”) som handlade om dig som fotograf, att utveckla hantverket och inte stirra sig blind på prylar.
Efter att ha ägnat två månader åt prylar, specar och recensioner så är det en närmast perfekt sätt att på allvar fokusera på kategori två: färdighet.
Artikeln ger läsaren ett antal läxor att genomföra.
Gå ut och fotografera med ett fast objektiv på kameran, stäng av autoexponering och -fokus.
Detta gjorde jag på nationaldagen. D300 utan batteripack och min trogna 35mm f/1.8. Jag gick till köpstaden Tornby i Linköping, handlade sandaler och en stor väska. Sandalerna är för sommaren och väskan för träningen, men båda köptes med Namibia i åtanke, faktiskt. Tillbaka i Ryd där jag bor var ”torget” fullt av nationalsdagsfirande så jag passade på att plåta lite där också.
Hur mycket missade du egentligen? Erkänn att du hittade tillbaka till det rena nöjet med att fotografera.
Några bilder här och där blev ur fokus, men pga det starka solskenet kunde jag använda f/8 och 1/500s vilket räddade det mesta. Det var faktiskt rätt kul att fokusera manuellt igen. Jag gör sällan det numera, och det var ovant att göra det utan fokus-mattskiva. Men på det hela taget gick det rätt bra.
Stoppa minneskortet i datorn och ta fram ett par av bilderna du tog. Rätt bra, va?
Ni får bedöma själva innan jag ger min åsikt.
Bild 1
bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5
Bild 6
Bild 7
Mina betyg, enligt ABC-skalan – eftersom jag inte hade något uttalat fotografiskt syfte med bilderna. Läs om min betygsskala här.
Bild 1: C. Fina färger och i fokus, men inte så mycket mer.
Bild 2: C. Fågeln är i fokus, bra jobbat Anders, men själva bilden är inte tillräckligt intressant.
Bild 3: B. Utan tantens solglasögon hade det varit en C-bild.
Bild 4: B. Den är exponerad för dagsljus helt enkelt för att jag inte hann/tänkte på att ändra inställningarna. Vilket förstås funkade utmärkt.
Bild 5: C. Ibland hittar man helt enkelt inte en intressant bild trots intressant motiv.
Bild 6: A. Årets första A-bild. Jag är vansinnigt nöjd med denna.
Bild 7: B. Aningen ur fokus, men att jag tog bilden trots att hon stirrade rakt in i kameran kompenserar för det.
Faktum är att jag tog fler bra bilder än jag brukar och de är också något annorlunda från de jag brukar komma hem med. Jag börjar komma över min tvekan att sätta en kamera i fejset på folk.
Här är sju bilder, men jag skulle nog kunna ta fram tre till som är okej. Jag tog ca 100, så 1 på 10 blev användbara, ett godkänt resultat vid planlöst gatufoto.
Thoms uppmuntrande kommentar till detta steg är ”om du märker att du missar exponering/fokus på många bilder så säger det dig att du lutar mot fotografiska kryckor”. Sant, förvisso.
Det är ytterligeare en läxa, att analysera alla bilder vi ser under 8 timmar. Denna har jag inte riktigt gjort, och det är även inget man kan skriva om. Resten av artiklen handlar om folks reaktioner på läxorna. Folk hade exponerat fel, de hade missat på fokusen, deras bilder blev ”annorlunda” osv. Det var nyttigt att läsa, för jag insåg vad jag missade: utsnitt. Jag har förlitat mig för mycket på zoom och crop sedan jag skaffade mig digitalkamera. Det är inte en enda av bilderna ovan som inte är beskuren, de flesta ganska kraftigt. Delvis kan jag skylla på att jag gillar det kvadratiska formatet, men jag borde verkligen skaffa mig lite bekärningsdiciplin.
Att komponera bilden i kameran är fotografering. Att komponera bilden i datorn är bildhantering.
Uppsättningar, forts
När jag började tänka på mina objektiv i inlägget uppsättningar (länk) slog det mig att den maffiga Lowepro-väskan och D300 med batteripack inte alltid är så lämplig att ha med sig. Ett av målen är att alltid, eller ofta, ha med mig kameran.
Jag behöver skaffa mig ett litet och lätt kamerahus samt en snygg och anonym kameraväska, som har plats för laptop. Jag har ingen laptop, men väl ett A4 kollegieblock. Exakt vilken väska det blir vet jag inte än, så jag kallar den ”streetväskan”.
Om man går igenom Uppsättningarna igen:
Uppsättning: ”Safari”
Objektiv: 8mm fisheye, 35mm, 70-300mm, 500mm reflex.
Väska: Lowepro Off trail 2. En fotoväska med plats för allt, anpassad för safari.
Kamera: D300 med MB-D10. Ingen mening med att kompromissa.
Uppsättning: ”Street”
Objektiv: 8mm fisheye, 35mm, 58mm.
Väska: streetväskan
Kamera: Nikon D40x (eller D60, eller D3000). En billig, liten, lätt sak.
Problemet med denna är att de minsta kamerahusen bara har autofokus med några få av mina objektiv. Men i detta paket är det inte ett problem då vare sig 8mm eller 58mm har AF ändå.
Uppsättning: ”Bröllop”
Objektiv: 35mm, 58mm, 70-300mm.
Väska: streetväskan
Kamera: D300
Jag tar väskan som inte är allt för iögonfallande och den bra kameran, utan batteripack.
Uppsättning: ”Sport”
Objektiv: 8mm, 35mm, 70-300mm + en ljusstark tele.
Väska: Off trail 2.
Kamera: D300 + MB-D10
Precis som på safari kan behöver man inte kompromissa. På tävlingar har jag redan med mig så många väskor att en till inte kommer märkas. Speciellt inte en man kan hänga runt höften.
Ska man kånka runt på kameran hela tiden uppstår lite speciella krav. Väskan måste vara bekväm att bära långa stunder, och framför allt måste den också rymma allt annat man alltid har med sig, samtidigt som den skyddar kameran väl.
En fotoväska för en ickefotograf. Det finns knappt, men några kandidater har jag hittat.
Crumpler – 7 Million Dollar Home. Crumpler gör snygga streetväskor, som inte liknar fotoväskor alls. Rätt stor och bred, men har plats för allt och lite till.
Think Tank – Retrospective 10 el. 20. Think tank har släppt en serie retroväskor som är väldigt snygga och totalt anonyma. Jag har räknat på det, och jag tror inte jag får plats med ett block den, men allt annat och även D300 med batteripack om jag skulle behöva.
National Geographic – 2343 el 2345. De ser inte ut som fotoväskor, utan som pionärjournalist-ute-i-jungeln-väskor. National geographic, liksom. Ganska snygga och rymliga. Man väldigt stora.
Men oavsett vad jag väljer så får budgethus och streetväska allt vänta till efter Namibia. Och jag kommer vänta ett slag innan jag diskuterar utrustning igen, hoppas jag.
Nu är det dags att ägna sig lite mer åt färdigheten.
Duvorna vid domkyrkan
Jag har funderat en del kring bilden från inlägget Prime-paket. Jag gick på en gångväg som är parallell med gången mannen går på, fast lägre. Han gick brevid mig och jag såg duvorna. Jag sprang i förväg, vände och gick mot den övre vägen/duvorna samtidigt som mannen passerade. Duvorna skrämdes av mig och flög upp och skapade en båge kring mannen. Det var den dagens bästa bild, och i kameradisplayen tyckte jag den var en riktigt vinnare. Vi tittar på den igen. Betrakta den noga, gärna i fullstorlek.
En gammal kyrka, man med hund, ett träd åt vänster, duvor som flyger. Den har "allt". Men faktum är att den är ganska tråkig. Egentligen är det intressantaste med bilen att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som gör den så tråkig.
Några saker slår mig:
• Mannen är för liten. Antingen skulle han vara en större del av bilden, eller bara en lite siluett. Nu är han ett tråkigt mellanting.
• Han matchar inte bakgrunden. Han både smälter in i bakgrunden och skär sig mot den samtidigt.
• Han matchar inte förgrunden. Duvorna flyger upp, de skärms av något (mig när jag klev fram med kameran), men mannen bara går i bakgrunden. Det finns ingen koppling mellan händelserna, och den kompositionsmässiga kopplingen är för svag. Med ett rejält tele och större avstånd hade jag kunnat klämma ihop mannen och duvorna mer och då hade bilden kanske funkat bättre.
• Ingen närvaro. Mannen stirrar ner i backen och de tre skrämda fåglarna ger ingen närvarokänsla.
Vad är det som funkar då?
• Kyrkan. De tre kraftiga väggpelarna och fönstren ger härliga linjer genom bilden, speciellt med trädet längst till vänster.
• Duvorna. Okej, de är för få, men i övrigt är de väldigt bra. Att de är lagom suddiga, ljuset på vingarna och att de flyger åt alla håll.
Så, två bra saker och fyra dåliga. Poäng: -2. Betyg: bra försök.
Men jag har nog inte sett allt. Vad tycker DU funkar och inte funkar?
Uppsättningar
Kämpande mot intellektuella uppkastningsreflexer finner jag mer inspiration i Mr. Kens idéer, där han skriver om att sätta ihop ett system. Jag håller inte med om mycket han skriver i artikeln, förutom grundpremissen: ett system. Det fick mig att, istället för att välja objektiv per brännvidd, fundera kring uppsättningar.
Det prime-paket jag valde ut i förra inlägget bestod av sex objektiv. Jag har lagt till en nöd-vidvinkel och ett nöd-tele. (De fetstilta äger jag redan.)
• Pro-optik, 8mm f3.5 eller Nikon 10.5mm f2.8G DX
• Nikon AF-D 18mm f2.8
• Nikon AF-D 24mm f2.8 eller AF-S 24mm f1.4G
• Nikon AF-S 35mm f1.8G DX
• Voigtländer MF 58mm f1.4 eller Nikon AF-D 50mm f1.4
• Nikon AF-D 70-300mm f4-5.6 eller 70-300mm f4.5-5.6G VR
• Nikon AF-D 85mm f1.8 eller AF-D 105mm f2 eller Series E 135mm f2.8 (MF)
• Samyang 500mm f8 reflex eller Nikon 500mm f8 reflex
Att kuta runt med åtta objektiv kommer aldrig hända. Utifrån dessa åtta har jag därför designat uppsättningar med ca tre objektiv, baserat på olika fotosituationer.
Uppsättning: ”Safari”
Den första kallar jag safari främst för att jag är på väg till Namibia, men uppsättningen passar alla situationer när man ger sig ut i naturen specifikt, eller främst, för att fota.
Objektiv: 8mm fisheye, 35mm, 70-300mm, 500mm reflex.
Allt från fisheye till supertele. På safari kan man ta med sig lite extra.
Uppsättning: ”Street”
Visst är det häftiga namn jag kommer på?
Denna uppsättning ska jag kunna ha med mig ”jämt”.
Objektiv: 8mm fisheye, 35mm, 58mm. Enkla, små objektiv. Ibland kanske man bara har 1-2 objektiv, och ibland kanske 58 byts ut mot 85, ibland 35 mot 24.
Uppsättning: ”Bröllop”
Bröllop och andra tillställningar där man har med sig mer än standarduppsättningen, men som ändå inte handlar främst om foto.
Objektiv: 35mm, 58mm, 70-300mm.
Ljusstarka objektiv med zoomen i nödfall. Eventuellt blir det ett fisheye istället för 58mm, t ex.
Uppsättning: ”Sport”
Nej, jag åker inte på hockeymatcher eller fotbollsmatcher eller några andra matcher för att fota sport.
Men jag åker regelbundet på tävlingar och läger i kendo och iaido, som jag själv utövar. Kendo är en japansk kampsport med utövare som anfaller varandra med pinnar. Dessa anfall tar ca 0,5 sek. Man behöver slutartider på 1/500s för att få vettiga bilder, gärna snabbare. Kendo utövas inomhus, i dåligt upplysta gympahallar.
Jag skulle behöva en 70-200mm f2.8 med teleförlängare, men jag har inte plats eller råd eller lust med en sådan.
Objektiv: 8mm, 35mm, 70-300mm + en ljusstark tele.
Jag har inte listat ut än vilken ljusstark tele jag behöver; 85 eller 105 eller 135. Det lutar åt 85mm, så jag har en riktigt ljusstark.
Några fler situationer som kräver andra uppsättningar kan jag inte komma på. Jag märker att 18mm inte får vara med och leka alls i dessa grunduppsättningar, vilket är varför denna är längst ner på att köpa-listan. Direkt efter 85/105/135, som också används sällan. Dessa införskaffas endast om behovet uppstår.
Prime-paket
Den senaste tiden har jag varit väldigt upptagen och fotograferingen hamnat i bakgrunden. Men jag har inte varit helt inaktiv: kameran har följt med lite hit och dit.
Domkyrkan, Linköping, 2010-04-24
Budo-SM, Uppsala, 2010-05-22
Jag har också funderat kring mina objektivinköpsfunderingar. En slags metadiskussion, jag har försökt höja premisserna för vilka val och bedömningar jag gör.
Det här skäms jag att erkänna, men jag har inspirerats av den moraliskt oförsvarbare Ken Rockwell. Vet du vem det är förstår du vad jag menar. Vet du inte vem det är gör det inget.
Bland all hans rappakalja dyker det ibland upp artiklar som innehåller idéer som faktiskt inte är helt uppåt väggarna. En av dessa idéer är den att man bör hellre ha fasta objektiv än zoomar.
Hans argument är i korthet:
- Lättare och mindre till lägre pris.
- I regel bättre ljusstyrka.
- Istället för att zooma så kan man röra på sig.
- När man använder fast objektiv får man till slut en intuition om vad utsnittet är och man kan komponera bilder i huvudet.
Då jag redan äger främst fasta objektiv är det inte så svårt att sätta ihop ett ”prime-paket” med objektiv som skulle kunna passa mina behov.
- 10.5mm fisheye
- 24mm f1.4G
- 35mm f1.8G (äger redan)
- Voigtländer 58mm f1.4
- 70-300mm VR
- 500mm f/8 reflex
Med detta täcker jag upp 10-500mm med 3kg objektiv. Inte ett enda av dessa väger mer än min kamera (900g).
(Men hallå, vad gör ett zoomobjektiv där bland alla primater? Jo, 70-300mm ersätter 105mm, 200mm och 300mm. Jag behöver inte dessa tillräckligt mycket för att skaffa allihop, så i det spannet lämpar sig zoomen bättre. Ljusstarka 200- och 300mm är dessutom stora och dyra och inte alls roliga.)
Detta skulle vara mitt ”drömpaket”, men det kostar över 30 000kr. Lyckligtvis finns det budgetalternativ. När det gäller 70-300mm och 500mm f8 har jag redan diskuterat olika varianter, men övriga objektiv har inte riktigt funnits med i tankarna inför Namibia-resan.
Istället för 10.5mm så kan man skaffa en 8mm Pro-optic. Fullframe fisheye för DX, ungefär hälften så dyr ny som 10.5mm är begagnad.
Istället för den nya, svindyra 24mm AF-S f1.4G så kan jag nöja mig med den 24mm AF-D f2.8 jag redan äger idag. Bara där sjunker paketpriset med ca 50%.
(Vill man lägga ner extra mycket pengar kan man istället för Voigtländern köpa en Nikkor 58mm Noct f1.2 på eBay för 30 000kr. Ja, 30 000kr för begagnad, manuell-fokus normal-optik. Internet är ett intressant ställe.)
I och med denna rationalisering skulle jag kunna sälja mitt 18-200mm samt 55mm micro. Mitt sorgligt outnyttnade makroobjektiv blir nog lyckligare i andra händer, men att vara helt utan autofokus från 35 till 70mm känns lite läskigt. Kanske blir det en Nikon 50mm AF-D f1.4 istället.
Inte helt ovärt att fundera på. Men det gör ont att tänka på varifrån idén kom. Så det gör vi inte.
