Duvorna vid domkyrkan
Jag har funderat en del kring bilden från inlägget Prime-paket. Jag gick på en gångväg som är parallell med gången mannen går på, fast lägre. Han gick brevid mig och jag såg duvorna. Jag sprang i förväg, vände och gick mot den övre vägen/duvorna samtidigt som mannen passerade. Duvorna skrämdes av mig och flög upp och skapade en båge kring mannen. Det var den dagens bästa bild, och i kameradisplayen tyckte jag den var en riktigt vinnare. Vi tittar på den igen. Betrakta den noga, gärna i fullstorlek.
En gammal kyrka, man med hund, ett träd åt vänster, duvor som flyger. Den har "allt". Men faktum är att den är ganska tråkig. Egentligen är det intressantaste med bilen att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som gör den så tråkig.
Några saker slår mig:
• Mannen är för liten. Antingen skulle han vara en större del av bilden, eller bara en lite siluett. Nu är han ett tråkigt mellanting.
• Han matchar inte bakgrunden. Han både smälter in i bakgrunden och skär sig mot den samtidigt.
• Han matchar inte förgrunden. Duvorna flyger upp, de skärms av något (mig när jag klev fram med kameran), men mannen bara går i bakgrunden. Det finns ingen koppling mellan händelserna, och den kompositionsmässiga kopplingen är för svag. Med ett rejält tele och större avstånd hade jag kunnat klämma ihop mannen och duvorna mer och då hade bilden kanske funkat bättre.
• Ingen närvaro. Mannen stirrar ner i backen och de tre skrämda fåglarna ger ingen närvarokänsla.
Vad är det som funkar då?
• Kyrkan. De tre kraftiga väggpelarna och fönstren ger härliga linjer genom bilden, speciellt med trädet längst till vänster.
• Duvorna. Okej, de är för få, men i övrigt är de väldigt bra. Att de är lagom suddiga, ljuset på vingarna och att de flyger åt alla håll.
Så, två bra saker och fyra dåliga. Poäng: -2. Betyg: bra försök.
Men jag har nog inte sett allt. Vad tycker DU funkar och inte funkar?
