Assisterande bröllopsfotograf

I juli gifte sig några goda vänner, efter att ha varit förlovade alla år jag har känt dem.
Inför bröllopet blev jag ombedd att ta med mig kameran. Inte som officiell bröllopsfotograf, tack och lov, till det hade de hyrt en professionell person.
Nej, jag fick det tacksamma uppdraget att ta gästbilder, alltså dokumentera alla sällskap som var där. Låter inte så svårt, och det var det väl egentligen inte. 
Jag har aldrig aldrig gjort något liknande förut, och det är typiskt en sådan sak man kan sumpa rejält, men jag hade ett par goda råd i ryggen.
Råd 1: Det går att sumpa ”ta massa likadana kort”-uppdrag. Jag har hört lite olika historier av folk som misslyckats, så jag respekterade uppgiften.
Råd 2: Om förutsättningarna inte ändras, ska inställningarna heller göra det.

Det fotografiska förutsättningarna var inte jättebra: starkt solljus, kort tid med varje sällskap och endast en halv aning om vilka jag tagit kort på och inte.

Jag hittade en skuggig plats under ett träd, men lite trevlig natur i bakgrunden. Tog ett par testbilder på en hjälpsam gäst. Antingen blev gästen bäcksvart eller bakgrunden utfrätt. Jag valde något slags mellanting och hoppades på att raw-filernas dynamiska omfång skulle vara större än displayens. Displayen är inte gjord för att ses utomhus i svensk högsommar så min chansning gick hem. Sedan rörde jag i princip inte inställningarna förrän alla bilder var tagna.

Både par- och gruppbilder blev rätt bra.

Så här i efter inser jag att jag kunde förstås använt upplättningsblixt, men det hade jag inte en tanke på när jag plåtade. Dessutom har jag så lite erfarenhet av det att det lika gärna kunde ha förstört samtliga bilder.

En oväntad bonus av detta uppdrag var att jag upptäckte batch-funktionen i ufraw, min raw-konverterare. Den har så många finesser att jag kunde köra bilderna genom den bara och skippa handpåläggning i Gimp. Jag körde programmet via komandoraden och knappade bara in

ufraw-batch --wb=camera --base-curve=custom --shrink=2 --out-type=jpg *.NEF

så spottade den ut jpg-filer i enlighet med min vilja. Jag experimenterade lite med ljus och färgmättnad också, i samma kommando.

Istället för att det tog många kvällars slit, med ojämnt resultat, blev jag klar med allt dagen efter bröllopet och kunde maila över enhetliga bilder till det nyblivna äkta paret. Win!
Min stolta segerkänsla förtas dock lite när jag inser att jag borde lärt mig detta för ungefär två år sedan, när jag först skaffade mig kameran. Men bättre sent än aldrig.

Inför Namibia var ett av mina stora orosmoln att jag skulle komma hem med 7000 bilder som sedan bara skulle ligga på datorn och skräpa. Nu vet jag att jag iallafall kommer kunna göra något lagom vettigt av dem utan allt för mycket ansträngning.
Sedan får man självklart gå in och grotta extra i sina favoritexponeringar, men den stora massan kommer inte ligga sysslolös iallafall.