Slutfasen

 Nu är det helt plötsligt inte så värst lång tid kvar innan avresan till Namibia.

En dryg månad. Biljetten är betald, passet är ordnat, min Tilley har anlänt (jag är redan småkär).

Jag har inte så mycket kvar när det gäller praktiska förberedelser: en andra vaccinationsspruta, några mindre inköp. Det stora orosmolnet är en beställning på Adorama som inte kommer iväg i väntan på en restnoterad vara.

När det färdighetsmässiga förberedelserna hade jag kunnat göra mer, men som icke-arbetslös, icke-proffsfotograf har tiden inte riktigt infunnit sig. Men jag har gjort vissa framsteg, och kommit till den viktiga insikten att jag är kass.

Att anse sig själv vara kass är inte ett uttryck av låg självkänsla eller överdriven ödmjukhet. Det är ett naturligt steg i kompetensutveckling, enligt Anders Utvecklingsstege:

Som nybörjare är man medveten om att man inte kan något, men detta glömmer man lätt så fort man börjar kunna lite grann. Jag anser att man endast kan nå en viss nivå från den tidigare. Det går alltså inte att hoppa från 1 till 3.

Däremot går det att gå nedåt i utvecklingen. Att hatta mellan steg 2-3 och till och med svira upp och ner på 2-4 är inte ovanligt.

Jag har gått från ett till två under ca 10 år av sporadiskt plåtande, men nu äntligen tagit det viktiga steget till nivå tre.

Det är därför jag säger: Yay - jag är kass!

Sannolikt tar jag några färdigshetssteg i Namibia (att ta brutalt mycket kort i två veckor i sträck måste tamigfan ge någonting) och förhoppningsvis ökar min självinsikt en smula också.