"Varifrån kommer musiken?"
Jag minns att Ingmar Bergman retoriskt ställde den frågan i ett radioprogram en gång för länge sedan... Svaren är oändligt många, och var och en blir förmodligen saliga på sin tro. Rent spontant känns det som om det verkligen är en av livets stora gåtor.
Människor kan göra sitt allra bästa för att försöka förmedla den musik som skapas av en porlande bäck, men inte ens de främsta som Bach, Grieg, Stones eller Arvo Pärt kommer någonsin att bli mer än bristfälliga kopior, likt de ofullständiga speglingar som uppstår i det mörka svala vattnet när det strömmar fram i skuggan under träden.
I ord kan jag beskriva hur det doftar svagt av nyslagen vall, ett ackord av klöver och timotej i bäckens närhet, i moll av fuktig jord, multnande löv och om vinden ligger på; möjligen en svag aning av mognande äpplen i dur...
Grundtonen är skog, mestadels gran och tall, som böljar fram över de närliggande kullarna i en stilla vals som påminner lite grann om Calle Schewens, men framförd på klingande småländska:)
I bild kan jag visa på skuggorna i vattnets mörka toner, på hur lekfull den lilla bäcken är, och hur ljus och värme samspelar med den, eller skulle jag kanske säga...jammar.
Ständigt nya melodier, och visst är de vackra.
Harmoni, precis det ordet och den stämningen jag sökte. Tack för musiken:)
//Morgan
Hälsade på Ingmar och Ingrid i somras, dock var där helt tyst förutom vindens sus i träden ovanför graven.
HaD/Gunte..
Det sista lät oxå ganska fridfullt.
Vinden har möjligen en annorlunda dialekt, men den talar förmodligen samma språk:)