"Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där."
En del har favoritmotiv. Somliga har sina drömmotiv. Ni vet, de där motiven en ger sig på gång efter annan i hopp om att lyckas, och kanske dessutom lyckas bara aningen lite bättre den här än förra gången.
Vissa motiv kanske är enklare än andra. Förmodligen är det så. Och sen har en ju den ständiga frågan om hur redigerat något ska vara, eller kanske snarare, ska tillåtas vara. Här skruvades det friskt på rattarna, den här gången:) En av mina favoriter är i alla fall just det här motivet:
En väl upplyst skogsmaskin, skördare eller skotare spelar mindre roll, huvudsaken är att den är väl upplyst där inne i skogen, och gärna med lite vitt på backen som i mitt tycke förstärker den formidabla cirkel av ljus som maskinen gärna får befinna sig i. Förr eller senare blir jag nog nöjd...
Idag glömde jag i all hast pannlampan, och det där med att stövla ut i nyhuggen mörk skog i skarpt motljus - Nej tack:)
Bloggpostens titel är första strofen i en dikt av Erik Blomberg (1894 - 1965)
har man ju, såna som ligger nära det ovakna tillståndet som infinner sig mellan varven,
bilder helt fria från regler och pekpinnar.
Undviker mörkret för där finns dom som behöver vila men bryter ibland när mörkret vill.
Kanske är det ett ufo som lyser upp gläntan nästa gång, det märker man på ljudet :)
HaDgott/Gunte..
Ufon, det har jag minsann fått erfara, oftast landar de bredvid fågelmatarmojängerna i äppelträdet. För närvarande reklamerar de en skriande brist på jordnötter:)
Drömbilder är bra att ha, ibland blir de ju lite surrealistiska, nästan som Dalís målningar, men oftast trevligt när de dyker upp.
Allt gott!
//Morgan