Till det som gror

Om en sår ett frö, så blir det förhoppningsvis något som växer upp. En planterar det i mörk näringsrik jord, vattnar och väntar. Tillför mer näring och väntar än mer... 

Ibland kan det ta tid, men oftast kan en skymta resultatet inom kort.

När det väl händer kan det växa långsamt - Ta god tid på sig och leva i maklig takt. För att det är liv det är frågan om, är ställt bortom allt rimligt tvivel. Ett liv som skiljer sig en aning från vårat, men likafullt liv. Vi kan njuta av dess skönhet, dra nytta av vad det förser oss med eller bara förbise det. Det finns där ändå, oavsett.

Men det kan oxå rasa iväg med en nästan exploderande hastighet. Skjuta i höjden och på bara någon månad nå oanade höjder. Allt som krävs verkar vara lite solenergi, en smula näring då och då, och en slurk svalt och gott vatten när det behövs. Det, och kärlek förstås; kärlek till det som gror och växer:)

Jag sådde tio frön i våras. Nu har jag tio vackra solrosor som lystet vänder sig mot gryningen varje morgon för att fånga solens första strålar. Snart slår de ut i full blom.

Jag älskar dem allihopa!

2020-08-19 17:04   gunte

Det kommer absolut att bli till belåtenhet tror jag..
Dom kommer väl att bli föremål både för fotografering och ögats njutning
och inte minst en restaurang för någon flygande varelse..
Mvh/Gunte..

2020-08-19 18:31   Morgan Åvitsland

Hej Gunte
Fotografering är härmed avklarat. Hade väl på känn att de skulle hamna på bild förr eller senare. Passade ganska bra nu när den högsta av dem precis passerar verandaräcket i höjd:) Kan dock inte svära mig fri från eventuella återfall...

Att njuta av skönheten - Ja den som väntar på något gott väntar ju. Länge:)
Men lite fly-by för birds, där har vi nog den stora nyttan, och lokalt producerat är ju ganska ok påstås det.
Allt gott!
//Morgan