I väntan på...våren
Som säkert dyker upp när en minst anar det, ja då får en väl förlusta sig med lite vinterbilder... Om det nu är nån större mening med det, egentligen:)
Såhär i mitten på februari så börjar en ju undra om den dyker upp nån gång. Våren alltså.
Döpte det här rasande vackra exemplaret av nån slags fågel till Hestragon. Det ligger ganska nära till hands; åtminstone om en råkar bo i Grimsås.
Han är nog mätt nu. Om det är en han. Kanske vill den vara en hen? Vad vet jag... Men det ser i alla fall inte ut som nån typ av höna.
Förmodligen är det väl en bullfinch:)
Men vad han väger vet jag inte. Har ingen aning om hur lång han är heller, eller vart han tog vägen... Han är nog borta nu i alla fall.
Den av naturen så vackert skulpterade panflöjten fann jag i skogen, bara ett mäklarstenkast hemifrån:) Den kanske är kvar?
Vi ses!
Hälsningar Lena
Att det var en hane var jag faktiskt ganska säker på:)
Allt gott!
//Morgan
Och när våren kommer, för det gör den så ser vi inte skymten av varken flöjtar eller bullfinkar..
HaD/Gunte..
Till våren och sommaren blir det kanske dags att tillverka sälgpipor och fika utomhus med riktiga bullar efter en lyckad vernissage;) Blir väl inte Liljevalchs direkt, men nåt blir det säkert; i alla fall så småningom...
Den som väntar på nåt gott, du vet:)
Dana Dragomir är förstås välkommen hon oxå. Hon imponerar, även om min tolkning av en panflöjt kanske inte är så spelbar:)
Allt gott!
//Morgan
Allt gott!
//Morgan