Grindar av smide

En kallmurad stenmur, knappt metern bred och ungefär midjehög. Porten in. Två rejäla stenklossar med koppartak, och till det ett par rejäla grindar i smide, väl bevuxna med lavar. Hur länge har inte lavarna vuxit... Hur länge har inte de mossiga stenarna legat staplade i murverket...

Anderstorps gamla kyrkogård, jag har för mig att det stod på skylten att den lämnades 1854, till förmån för den kyrkogård som omger tegnérladan några hundra meter bort. Kvar finns en muromgärdad plats, ett stort kors; halvt bortglömda minnen efter de som begravts där för länge sedan. Jag tyckte kanske att grindarna såg inbjudande ut, där de stod; halvöppna i den fuktiga dimman som svept in Anderstorp som i en gråkall fuktig yllefilt. Annars hade jag nog inte stannat för att fotografera dem. 

Tänkte på ett samtal jag hade med en arbetskamrat häromdagen. Han har korta generationer i sin släkt, jag har långa generationer i min. För att förtydliga det hela en aning. Hans mormor är tydligen 63 år gammal. Själv är jag 53. Min far föddes mitt under första världskriget. Min farfar föddes fyra år efter amerikanska inbördeskrigets slut, hans far före honom föddes året efter Napoleons död.

Tiden, och tolkningen av den kan verkligen te sig som aningen töjbara begrepp. Lite gummibandsaktiga nästan. Det tyckte Einstein oxå har jag för mig, och jag kan nog hålla med honom.

Lavarna växer nog långsamt på smidesgrindarna i Anderstorps gamla kyrkogård, men hur långsamt de växer vet jag inte:)

2021-12-19 15:12   gunte

Spännande, vackra och talande bilder..Får nog bli ett stopp där vid något tillfälle. Någon från Anderstorp har jag ännu inte hittat bland mina släkter men Småland finns representerad..
HaD gott/Gunte..

Svar från Morgan Åvitsland 2021-12-20 23:39

Stort tack Gunte!
Ja smide är kul. Mycket inom hantverk kan vara kul att titta närmare på, och saker med patina har ju alltid en speciell sorts charm. Anderstorp är alltid värt ett stopp, om inte annat så iaf ett depåstopp:)
Allt gott!
//Morgan