Ett endaste kliv

När mörkret på sätt och vis är en hård realitet och när snön finns lite överallt...

När horisonten synes svart, långt intensivare än marinblått och tysta, kalla, svarta evigheter härskar; långt bortom det mörka, och ljuset inte längre når fram, igenom, och knappast ens längre orkar flämta... 

När en bister verklighet under en majoritet av dygnets timmar naket och dött påminner om de strängaste och enklaste av japanska träsnitt, och en på sätt och vis ser och får förståelse för det allra mest avskalade i en ytterst näringsfattig tillvaro.

När en i tystnad, under köldens bistra grepp slutligen lämnar moderskeppet, iförd heltäckande overall, och försöker sig på att beskriva smått främmande livsformer i dessa annorlunda och främmande...trakter:)

När en på alla sätt saknar värme och gröda, och allt en hoppas på, är att återse en levande plats, och möjligen ett och annat varmt och vänligt leende:)

2022-01-09 16:10   gunte

Du kan trolla med pennan minsann :) och avtrycket från landstigningen blev suveränt..
HaD gott/Gunte..

Svar från Morgan Åvitsland 2022-01-11 10:16

Hej Gunte, och stort tack:)

Jo jag gillade landstigningsbilden, både min egen version och originalet.

En svinkall januarikväll ute i kylan är det väl inte så långsökt att känna sig som om en vore på en annan planet, en frusen himlakropp långt borta i världsrymden, "far far away"

Trolleri funkar bäst vid måttligt intag... Annars går det lätt överstyr och en hamnar ur kurs och kraschar in i en eller annan komet, asteroid eller så;)

Allt gott!
//Morgan