Dra sitt strå till stacken

Myrstigar, de har ni säkert sett. Ett slags motorvägar för myror, de syns ganska tydligt om man bara vet var man ska leta någonstans. De lever vid vår sida och vi irriteras ofta av dem. Vi irriteras så pass att vi hittar på mängder av kemiska preparat enbart för att utrota dem. Det finns till och med företag som specialiserar sig på bekämpning. För en tid sedan hörde jag talas om ett gigantiskt myrsamhälle som sträckte sig över tre hela länder. Från Italien, tvärs igenom Frankrike och längsmed hela den spanska solkusten ner mot Barcelona. Myrorna i detta samhälle kommunicerade glatt med varandra även om de kom från olika delar av samhället. Den enorma storleken på detta myrsamhälle gör det till den största enskilda populationen individer i världen.

På myrstigar färdas man olika fort. En del passerar i högsta fart, målmedvetna och mycket säkra på vart de ska. Andra stannar och "pratar" med myror de möter. En del är osäkra och viker ibland av på små irrfärder ut i den omgivande terrängen, likt myran i "Balladen om den kaxiga myran." En frakt med en nyss infångad larv tar sig sakta och mödosamt fram över ojämnheterna på vägen. Arbetslaget består av upp emot ett tiotal arbetsmyror. Ibland släpper någon taget och försvinner. De ersätts då snabbt av nya friska krafter. Vad händer med den avlösta myran undrar jag? Har han middagsrast? Är hans arbetsdag slut? Jobbar myror i arbetsdagar och skift förresten, eller är de igång dygnet runt? Vad anser facket? Är de med i myrtolvan eller är det stråt rö´myran som organiserar arbetslivet i Stackabo?

Omarbetad text: (Ursprungligen publicerad i VästboAndan, månadsskiftet maj/juni 2002)

2020-04-06 12:49   gunte

:) Kul text och det ligger säkert ett uns sanning där i..Läcker sv/v bild, väldigt läcker..
Med vänlig hälsning/Gunte..

Svar från Morgan Åvitsland 2020-04-06 16:29

Hej Gunte!

Glädjande att du gillar bilden - Jag blev själv glatt överraskad över att det perspektivet skulle bli så pass lyckat som det blev. Och den kändes bäst i sv/v. Får nästan lite vibbar av ett slags skogens eget alfabet/tecken. En stor och läsvärd bok med många vackra bilder att tolka för den nyfikne fotografen :)

Kan väl erkänna att jag ångrar att jag inte valde att skriva en ny text kring ämnet, men det är dessvärre lätt att vara efterklok... Kul att du gillade texten oxå.
M.v.h.
//Morgan