Ding Darling, Florida 2017:6

Då var det dags att återigen besöka Ding Darling National Wildlife Refuge. Bestående mest av våtmark/träsk så lockar detta område till sig olika typer av vadarfåglar, alligatorer och en och annan fyrfoting. En enkelriktad väg leder igenom området så det är enkelt att vara där och ta sig runt. Eller rättare sagt eftersom det är enkelriktat så kan man ibland tveka på att antingen stanna kvar på en plats eller köra en bit till. Att backa eller köra tillbaka är inte möjligt utan man måste ta sig ut hela vägen till slutet för att sedan köra ut på den allmänna vägen och tillbaka till starten igen. Kanske inte den mest miljövänliga naturupplevelsen med andra ord. Jag har sett cyklister som cyklat åt fel håll bli stoppade av och bötfällda så det är inget man chansar på.

Till skillnad från Blackpoint Drive längre nordost ut på Merritt Island (som du hittar här) så finns det en hel del områden på Ding som inte har så mycket aktivitet. Det innebär att man i början inte har riktigt koll på var det brukar vara aktivitet och rätt var det är så har man missat de bästa platserna. Nu har jag varit där ett antal gånger så nu vet jag ungefär vad jag kan förvänta mig på de olika platserna men det händer att jag blir överraskad. Jag brukar ha all kamerautrustning redo men när jag såg denna alligator uppvisa ett brunst/revirbeteende så blev jag faktiskt överraskad. Bilden är tagen med "fel" objektiv (70-200) och "fel" inställningar (för jag glömde/hann inte ställa om den) men den får ändå vara med.


När en alligator hanne markerar sitt revir eller lockar på honor så kröker de upp ryggen samtidigt som huvud och hals hålls upp i luften. Du kan ju pröva att inta den ställningen så förstår du snabbt att desto högre upp man kan hålla de olika kroppsdelarna desto bättre måste man ju var, eller hur :-). Det är ett beteende som jag förknippar med våren och som jag bara sett på film. Det som inte syns på bilden är själva brölet och det var faktiskt det som först fick min uppmärksamhet. Ett dovt men tydligt bröl som byggs upp nere i buken och fortplantar sig långt både i vattnet och i luften. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb denna gång så jag missade bilden av själva ryggkrökningen men jag hann se det iaf, mycket mäktigt. Tyvärr så upptäckte alligatorn mig och drog sig undan vilket var lite synd, annars hade jag fått till bilden betydligt bättre. Då gick det bättre med den här som låg och solade sig tre meter från vägen. Det är lustigt att många som kör missar att kika ner precis bredvid vägen. Jag har sett cyklister som cyklat två meter från en solande alligator utan att se dem.


Annars är det väl vadare som tilldrar sig det mesta fotandet. Kommer man när tidvattnet är lågt så ökar chansen att se dem lite närmare vägen. Men även om det är mycket vatten så kan det ge bra fotomöjligheter. Det som är lurigt är alla vita fåglar, speciellt i dagsljus/sol. Men man får en skön effekt där vatten och bakgrund blir väldigt mörka och fågeln blir i fokus i bilden. Det mörka vattnet är ofta stilla så man kan få en bra spegelbild, som på den här rosenskedstorken.


Även om avståndet ibland kan vara långt så kan ändå bilden bli helt ok när man får med lite mer miljö och fortfarande kan utnyttja det positiva med att bakgrunden blir mörk. Här är en vit ibis som födosöker nära mangroveträden.


Det händer att man ser fyrfota djur, men det är inte så vanligt. De som förekommer här är utter, tvättbjörn och ödlor. Andra fyrfotadjur har svårt att röra sig ibland mangroveträden. Ja nu rör ju sig uttern mest i vattnet och längs små stråk mellan de olika vattendragen. För det krävs någon form av gripförmåga för att kunna klättra runt bland mangroveträdens små smala, men många, rötter. Som den här leguanen som jag fick en skymt av inne bland träden. Jag kan tycka att de är vackra och lite läskiga på samma gång, tur att de inte blir så jättestora, fast är de över metern och kommer nära så bör man visa respekt.


Leguanen är inte en ödla som härstammar från Florida utan har spridit sig bl a genom att  oansvariga djurägare helt enkelt släppt ut dem när de blivit för stora. Leguanerna är dock väldigt väl anpassade för denna typ av landskap så de förökar sig snabbt. Precis som på Wakodahatchee där jag tyckte det var fullt av dem (se det blogginlägget här) så var detta min första observation av dem på Ding Darling men jag antar att de kommer att öka...

När jag stod där och fotade denna där inne bland buskarna så kom det fram en medelålders dam och sa "we don't like them here, they kill birds". Hon antydde dessutom att hon inte tyckte man skulle fotografera dem just därför att hon inte gillade dem. Det är iof en lite märklig inställning men jag har stött på den tidigare. Samma kommentar kan man se när bilder visas på rovdjur som precis fångar/dödar sitt byte. En helt naturlig process i naturen men som många inte vill se, antagligen för att det stör deras uppfattning om den sköna och fridfulla naturen.

Tvärtom är det när man hittar en tvättbjörn. Folk stannar till och undrar nyfiket och intresserat vad man fotar men när de får höra att "it's a raccoon", så tappar de allt intresse och man får höra att "såna har jag massor av hemma bland soptunnorna". Nu har ju jag inte det och jag tycker de är lite fascinerande, dessutom så tycker jag de har oskyldigt söta ansikten :-). Den här hittade jag högt uppe i ett träd käkandes löv, eukalyptus tror jag det var.


De är opportunister, är nyfikna och har en god finmotorik. De har tassar som mera liknar händer än tassar och med de så kan de gripa, gräva, fingra och pilla fram allt möjligt ätbart på de mest oväntade ställen. T ex så vadar de ut längs stranden och rotar runt på botten efter kräftdjur i dyn. De händerna möjliggör också att de kan lätt ta sig fram i mangoveträsket.


Förutom vadare så kan man oftast se fiskgjusar som både häckar och fiskar här. Den här fick jag på film när den tvättar sig efter en lyckad jakt, ett beteende som jag även sett svenska fiskgjusar göra. Fick en även en bild när den lyfte från stranden.


Annars är det väl gryning och skymning som man ska fota här. Solnedgångarna kan vara riktigt fina och ljuset likaså. Det svåra är att hitta motiv på rätt sida om ljuset/vägen. Här är det en vit pelikan som som likt Gulliver kikar ner på de små lilliputtarna.


Så lägger sig skymningen och fåglarna passar på att vila lite i solens sista strålar.


Nedan är en liten film från mitt besök på Ding Darling och jag hoppas du gillar den.

Mer filmer hittar du på min YouTubekanal Mik Swe. Jag hoppas du hittade nåt intressant här idag och så ses vi i nästa inlägg.

Nära möte med en björn...

Under en av dagarna, sittande i min hyrbil i Ding Darling, funderar jag på vilka ytterligare djur jag skulle vilja fotografera. Vithövdad örn givetvis, ugglor vore trevligt och tvättbjörn vore kul. Jag hade några diffusa tips om var dessa kunde finnas och började planera för att ta reda på mer detaljer samtidigt som jag sakta körde framåt.

Bakom nästa krök så står det en bil lite på tvären. Det var högst märkligt för vägen i Ding Darling är inte bred och det finns därför tydliga instruktioner om att stanna väl till höger. Att det sedan står en snubbe mitt på vägen en bit bort med ett stort teleobjektiv väcker min nyfikenhet och jag anar nåt ovanligt.

Parkerar min bil, väl till höger givetvis, och går sakta fram och frågar de som är kvar i bilen om de sett nåt. "En tvättbjörnshona med två ungar korsade vägen alldeles nyss". Hade mitt önsketänkande redan slagit in? Jag smög fram emot mannen med teleobjektivet och han pekade in i skogen. Ett par meter innanför trädgränsen skymtas den lilla familjen medan de sakta rör sig parallellt med vägen. Nu är ju skogen inte direkt högstammig utan i allra högsta grad snårig och väldigt mörk.



Jag skyndar mig längs vägen för att hitta en liten öppning in i grenverket och hittar till slut en liten öppning. Det dröjer inte länge förrän ett litet ansikte kikar fram och strax efteråt korsar familjen vägen på nytt, denna gång bara några meter ifrån mig. Sänder en tacksamhetens tanke att jag tog mitt 100-400 när jag lämnade bilen,  för ett 500 hade varit värdelöst.



Tvättbjörnsfamiljen fortsätter nu in i skogen. Fast egentligen är det bara en liten skogsridå med vägen på ena sida och vattnet på andra sidan. De kan ju vara på väg att dricka, eller så är det på väg längs vägen tänker jag. Chansar på det sista, för jag kan inte ta mig igenom buskagen iaf.
Går snabbt längre uppåt vägen och hittar det jag letar efter. En liten bit öppen strand där det inte växer några träd. Lägger mig ner och väntar...

En bil stannar och frågar vad jag väntar på. "A Raccoon" blir svaret. "Oh, then I'll go on. Got a lot of them at home by my garbage can". Verkar vara väldigt vanliga djur här i Florida.

Börjar fundera på om jag verkligen låste bilen som nu står utom synhåll ett hundratal meter ifrån mig. Det ligger en del grejer iden som kanske får fötter om jag ligger för länge här...

Så skymtar nåt till i buskaget. Jag kan ana de karaktäristiska vita strecken i björnansiktet och strax därefter dyker den första ungen i björnligan upp och spanar försiktigt ut. Ungarna går först och tvekar lite innan de vågar sig fram riktigt. Det ligger nån konstig typ dit dom är på väg och de tittar noga på mamman innan de får klartecken att fortsätta.



Efter en sista snabb blick mot mamman så sätter dom fart - rakt mot mig. Nu märks skillnaden mot 7D. 5DII hinner inte med i de snabba rörelserna.



Dom passerar mig på mindre än en meters avstånd och när mamman kommer funderar jag på om hon kan bli aggressiv. jag ligger ganska utsatt om hon är på det humöret. Tvättbjörnar är rätt tuffa av sig, det har jag sett på tv och mödrar med ungar är inte att leka med :-) Mamman spanar in mig noga och springer på snedden förbi mig...



...men eftersom ungarna redan passerat så finner hon bäst i  att bara passera och jag drar en lättnadens suck. Byter ett par snabba ord med de andra som anslutit och skyndar mig sedan tillbaka till bilen. Den är låst och allt är frid och fröjd och med en välbefinnande känsla av att fått de bilder jag önskade körde jag vidare.