Njupeskär 2014

Efter en stilla natt på Flatruet så sattes kurs mot Fulufjället och Njupeskär. Vi hade inte hunnit särskilt långt innan vi kom ikapp två renar som sprang sida vid sida på vägen. Trots en svagt trafikerad väg så uppstod ett mindre trafikkaos när alla turister skulle bromsa in och fotografera. Renarna tröttnade på uppståndelsen och sprang upp längs en grusväg och jag var inte sen att parkera och jogga ikapp. De stod fridfullt och betade när jag fick syn på dem igen och jag fick lite bilder i mer naturlig miljö.

Inga andra renar var i närheten så jag funderar på om det finns vildren i Sverige eller om dessa båda bara hade kommit ifrån sin hjord. Vilket fall såg jag ingen märkning på dem.

Lite senare kom vi fram till Fulufjället och gick iväg längs slingan till vattenfallet i Njupeskär. Förra gången lyckades jag missa lavskrikorna men denna gång fann jag dom direkt. Ganska livliga men oskygga så jag kom rätt nära för några bilder innan vi fortsatte mot fallet.

Framme vid fallet så hörde jag ett svagt skrikande ljud och spanade upp längs stenbranten och långt där uppe såg jag en ljusgrå liten fågel. Det var en jaktfalksunge som hest skrikandes försökte locka till sig mer mat från sina föräldrar. Föräldrarna syntes inte till, men den verkade hitta nåt på marken som den raskt åt upp i alla fall.

Efter denna vandring så fortsatte vi mot Knuthöjdsmossen så det får bli nästa inlägg.

www.mikswephotography.com

En avstickare på väg mot nästa mål

(Detta är egentligen en fortsättning på det förr-förra blogginlägget)

Efter att ha cyklat ut under natten, blivit stoppad av en myskoxe och till slut fått lite sömn, så lämnade jag Dovrefjell bakom mig och drog vidare österut. Mitt mål var att få se björn i svensk natur. Tidigare under sommaren hade jag läst en blogg på Fotosidan och blev intresserad. När jag kollade  upp hemsidan så visade det sig att de hade fått ett par avbokningar och jag var inte sen att boka plats. Detta var alltså anledningen till att jag lämnade Dovrefjell trots mina fina möten med fjällrävar.



Jag hade fått en tid när vi skulle träffas där på och för att vara på den säkra sidan så tänkte jag åka dit så jag kom fram på kvällen innan och kunde vara utvilad innan den långa natten i gömslet.

Vädret var fortfarande varmt och soligt och jag färdades på vägar som jag inte åkt på tidigare. Som vanligt så satt jag och spejade lite vid sidan av vägen, man vet ju aldrig vad som dyker upp. Efter en lång dags resa och ett par timmar kvar till målet så såg jag nåt i ögonvrån som swischade förbi.

En lite oansenlig skylt med texten "Njupeskär". "Men ligger det här?" tänkte jag för mig själv. Ja uppenbarligen! Eller egentligen gjorde det ju inte det, utan ca 1,5 mil från stora vägen, iaf enligt skylten. Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall som ligger i Fulufjällets nationalpark i Dalarna och jag hade länge funderat på att åka hit men det har aldrig blivit av. Kollade klockan och tänkte varför inte. Jag skulle inte vara på plats innan 1400 dagen efter så jag kunde lika gärna stanna här äver natten. Sagt och gjort, vände runt bilen och körde in längs den lilla vägen. Efter att ha slingrat fram längs mindre och mindre vägar nådde jag till slut den fullpackade parkeringen. Många turister var det och jag var nu en av dom.

Jag tog med mig kameran och gick iväg mot fallet. En lättvandrad stig ledde så småning om fram till fallet. Tog några bilder, mest för att dokumentera att jag varit där, s.k. bock-i-rutan-bilder :-)

Jag tror alla som kommer hit har dessa foton, kanske mest för att leden slutar i en liten utkiksplattform. Men som alla sådana här välkända platser så är det alltid en utmaning att hitta nya sätt att beskriva dem på så jag tog några andra bilder också.

Man får passa sig om man lämnar stigen och går närmare fallet. Stenarna är riktigt såphala och många liggerlösa så det är lätt att tappa fotfästet. Kom också ihåg att det ofta är enkelt att ta sig upp för en brant menbetydligt svårare att ta sig ner med hedern i behåll.

Tänkte precis gå tillbaka när jag såg en stor svartvit fågel vid vattnet. En strömstare? Mitt i sommaren? Självklart kan tyckas, men jag har bara sett dom på vintern så det kändes helkonstigt. Och den såg mycket större ut här än dom där hemma (kanske beroende på att jag var mycket närmare nu än på vintern). Så det blev några dokumentationsbilder här med. Lite ovanligt att se strömstaren hoppa runt bland klippblocken mitt i sommarvärmen var det iaf :-)


Så vände jag tillbaka. Hela tiden så hade jag spanat efter lavskrikor. Dessa skulle ju finnas i mängder här. Men inte då, helt dött på fåglar i skogen. Kom tillbaka och gick in en sväng i naturumet som förövrigt ligger helt perfekt precis i myrkanten. Ena gaveln är helt i glas och myren höjer sig lite utanför huset så det känns som om man står mitt i myren och när som helst förväntar man sig att en älg eller annat vilt ska vandra ut precis framför fönstret. Så skulle jag vilja ha ett hus! :-)

Nu var jag rätt trött och hungrig så jag tillbaka till bilen för att fixa käk och vila. När mörkret började komma så gick jag ut för att sträcka på mig och såg då en fantastisk himmel som sakta höll på att tyna bort. Så jag slet med mig kameran och sprang haltande i väg för att försöka hitta lite motiv att sätta framför bakgrunden. Jag är ju rätt svag för siluettbilder så håll till godo.

Så var det roliga slut och jag gick tillbaka till bilen för en god natts sömn.

När jag vaknade på morgonen så var jag fortfarande lite besviken med att inte hittat några lavskrikor. Jag hade t.o.m. lagt ut bröd runt bilen under kvällen men dessa låg kvar orörda. Så jag beslöt mig för att gå en sväng till längs mossen, man vet ju aldrig vad som kan dyka upp. Men det var lika tyst och tomt som dagen innan så jag passade på att fota lite sköna blomster i motljuset istället innan jag gick tillbaka.

På väg tillbaka så hittade jag äntligen nåt djur att fota. Framför mig vid spången satt den här grodan som låtsades att den var osynlig.

Trots att jag bytte position och gick runt den, satt den helt stilla. Men så kom det några andra på spången och då passade den på att hoppa iväg. Kollade klockan och insåg att jag var på väg att bli försenad så jag hastade iväg till bilen och satte kurs mot björnskogen.

Men det får bli nästa inlägg :-)