Trandansen 2016

I det tidiga gryningsljuset så samlades de första gästerna så sakteliga på sveriges största uteställe. Enstaka rop hördes men allt var fortfarande ganska dämpat.

Dimman som låg över sjön bildade en bra kontrast till de tidiga deltagarna. Deras varma andedräkt kyldes snabbt av i den kalla luften.


Nere vid vattnet började de mindre gästerna samlas samtidigt som några mer fåfänga i sakta mak spatserade om kring och visade upp sig. Alla verkade förbereda sig inför den stora dansen.


Så börjar solen värma upp himlen och inseglande deltagare avtecknade sig vackert i silhuett mot den varma bakgrunden när de gjorde sin graciösa entré.


Mängden gäster ökade hela tiden och de sökte varandras närhet. Kanske skänkte närheten även lite värme i kylan. En del flörtande pågick men först och främst var det buffén som skulle intas. Efter att först samlats i små grupper blev det till slut så många gäster att grupperna smetades ihop.


Dagen gick och nya gäster anlände hela tiden.

De åt, de drack och en del knöt djupare relationer. Andra skulle typiskt nog lägga kraft på att  tjafsa med andra, kanske hade de fått för mycket i sig.


De flesta verkade var fullt upptagna med att äta av buffén men en och annan letade efter nån att slå följe med. Deras längtande rop hördes vida omkring.


Så där höll det på hela dagen. Ljudet från alla som minglade på det stora dansgolvet var öronbedövande och musiken, eller tutandet som den äldre generationen kallar det, slog lock för öronen.

Minglet var i full gång när dansstället började stänga ner. En del par hade redan funnit varandra och hade passat på att stillsamt smita iväg lite tidigare. De kvarvarande började samlas mot utgången för att få ett bra utgångsläge att få luft under vingarna i den svaga vinden.


Men det fanns de som trots stängningsdags dröjde sig kvar på dansgolvet. De som fortfarande inte hittat nån att spendera natten med. Med oroligt flackande blickar för att under den sista desperata minuten försöka hitta någon.


Så tändes ljuset och personalen såg till att de sista kom iväg.


Lugnet spred sig över lokalen. En sista eftersläntrare hade till sist fått tag i nån i kön på vägen ut och de försvann nu bort i natten.


Musiken och larmet hade tystnat. Fältet låg nu stilla och återhämtade sig. Nästa dag skulle allt upprepa sig igen...




www.mikswephotography.com

Trandansen 2015

Trots att jag bara bor ca en timme ifrån Hornborgasjön så brukar det bara bli besök när jag råkar ha vägen förbi. Det innebär att det mest blir mitt på dagen när ljuset är som sämst. Dessutom så har jag nästan alltid haft mulet väder. Så i år tänkte jag göra det mera planerat och övernatta på plats för att få kvälls- och morgonljus samt planera in det när prognosen sa klart väder.

Utmaningen och paradoxen med att fota på Trandansen är att där samlas tusentals fåglar på samma ställe och ändå så försöker man hitta enstaka individer och gärna isolera dessa från andra för att få en lugn bild. Så när man äntligen lyckas hitta det så kliver det ändå in en annan fågel mitt i eller så dyker nån Alien upp och förstör stämningen.


Avstånden är ju inte heller de mest optimala för att få fina detaljer. Jag använde huvudsakligen ett 500mm objektiv tillsammans med en 1,4 telekonverter vilket ger 720mm. Lägg sedan på 1,3 i cropfaktor och ändå får jag beskära huvuddelen av bilderna för att få till en komposition där händelsen/motivet inte drunknar i allt annat som händer samtidigt som jag försöker få en oskarp bakgrund.


Efter att ha tagit en del porträtt börjar jag leta efter mer action fyllda situationer. Med så många tranor på samma plats så brukar det alltid uppstå situationer där det hettar till.


Ganska snart så går det se ett mönster med tranor som hoppar och skuttar för att försöka få uppmärksamhet utan att bry sig om vilka som står i vägen...


...par som bygger band genom olika rörelsemönster...


...till par som rör sig tillsammans i myllret av andra och den tysta dialogen innan man sätter av i full fart för att flyga iväg.


Dagen går mot sitt slut och färgerna på himlen skiftar och det är då jag ser ett vitt klot vid horisonten. Jag har oplanerat lyckats pricka in fullmånen. Jag och en massa andra fotografer (för det är ju nästan lika många såna som tranor på plats) rör oss frenetiskt längs staketet för att hitta just den där platsen där BILDEN kan tas. På ett ställe (det optimala?) så är det säkert 30 fotografer som trängs så jag väljer att ta en annan plats och hoppas hitta en egen vinkel som kan funka. Jag hittar ett dike som jag hoppar ner i och riktar kameran mot en åsrygg. Givetvis är det helt tomt på levande motiv (bortsett gräset då) men jag ser i ögonvrån hur några individer sakta rör sig mot det området. Det blir en spänd väntan allt medan månen sakta rör sig längre och längre från åskanten och jag vet att om de inte hinner fram så kommer jag inte att kunna få med dom och månen på samma bild, iaf inte med tele't.


Jag hinner med några bilder innan månen bryter kontakten med marken i sökaren. Som tur är så har fler och fler tranor bestämt sig för att lämna även de och jag får några flygande bilder också.


Som på en given signal så startar sedan resten av fältet och flyger till sina övernattningsplatser. Givetvis flyger de bort från mig så det blir inga bilder på lyftande flockar den här kvällen.


Bara att packa ihop, ta backup och gå och lägga sig.

Jag vaknar tidigt nästa morgon av det typiska tutande som kännetecknar tranornas ankomst. De var betydligt morgonpiggare än vad jag räknat med men ljuset var fortfarande lite för mörkt för att få nån bra bild så jag hinner ut i lugn och ro och börjar leta motiv. Jag ser hur dimman lyfter över sjön och det får bilda bakgrund till de första bilderna.


Efter ett litet tag så inser jag att en del av dimman faktiskt är andedräkten från tutande tranor och jag försöker hitta nån individ där jag kan få andedräkten att stå ut som bolmande rök, men det är svårt. Avståndet är långt samtidigt som det är lite väl mörkt och ganska rörigt.


Det är först när solen börjar lysa upp och ljuset bryts i andedräkten som de bästa tillfällena ges. Att några tranor dessutom kommit närmare underlättar givetvis, men fortfarande är det svårt att isolera motivet, men så är det ofta i det vilda.


Flera tranor är på väg in under det att solen börjar stiga och jag får några flyktbilder mot den av morgonrodnad glödande himlen.

Sedan tar solens värmande strålar tag i den fuktiga marken och värmedallret tilltar med kraft och jag bestämmer mig för att efter en värmande frukost sätta kurs mot andra äventyr. Men det för bli en annan historia.

www.mikswephotography.com