Finskgjuse 2015

En av platserna jag stannade till på under min finlandsresa var Kangasala där man kan fotografera fiskgjusar som fiskar. På platsen så finns det gömslen vid en damm och det har bla använts för forskning. Mot betalning kan man få hyra dessa gömslen och det hade jag gjort.

Jag nämnde i det förra blogginlägget att min resa blev lite kortare. En av konsekvenserna var att vi var tvungna att köra från direkt efter att jag kommit från björngömslet till fiskgjusegömslet. Hårt liv, det här med djurfotografering :-)

Resan gick iaf bra och jag kunde sova lite i bilen på vägen. Väl framme så fick jag hämta ut nyckeln och gick för att ta mig en titt. Jodå det var en fiskgjuse på plats och jag tog några bilder från det allmänna gömslet.

Hela området är indelat i olika områden. Dels finns det en allmän del, dels en betaldel i anslutning till den allmänna delen och så gömslen direkt i anslutning till dammen.

Pratade lite med killen som precis suttit där och det hade tydligen varit rätt segt på eftermiddagen och kvällen innan. Så vi beslöt att åka iväg för att äta och inkvartera oss i det boende vi ordnat och eftersom det blivit sådär med sömn det sista dygnet så bestämde jag mig för att åka dit tidigt nästa morgon istället.

Det var fortfarande ganska mörkt när jag sakta gick fram emot gömslet. Det prasslade till och jag såg ett fyrfota djur smita iväg från dammen bort mot skogen. Var lite osäker på vad det hade varit, jag hade tydligt sett det men inte tydligt nog för att avgöra vad det var. Ett tag var jag inne på att det var ett lodjur för det hade definitivt ingen svans, men sedan bestämde jag mig för att det nog var en grävling. Jag tänkte för mig själv att hade jag suttit i gömslet sedan kvällen innan så hade jag säkert fått den på bild när hade ljusnat. Men jag hade sovit gott under natten och kände mig utvilad och det är rätt skönt det med.

Gömslet var betydligt bättre och större inuti än vad som syntes på utsidan. Det var nedgrävt så gluggen var en dryg meter över vatten ytan, men det var ändå torrt och fint på insidan. På området finns det flera gömslen och de var i skiftande kvalitet till det, i komfort mätt, sämsta som i princip var ett rör som var nedgrävt och som man kunde stå eller sitta i. Den gluggen var iof väldigt nära vattenytan vilket kunde vara en fördel, men att stå där en hel dag i stekande sommarvärme? Njaa... Till slut valde jag det gömsle som jag tyckte var bekvämast och riggade upp kameran.

Det var rätt korta avstånd till dammens hitre och bortre kant, men utan att ha en referens så var jag lite osäker på hur mycket av sensorn som fiskgjusen skulle täcka om den nu skulle dyka upp, eller rättare sagt ner. Jag valde 70-200mm som mitt förstahandsval men gjorde i ordning mitt 300'a för att snabbt kunna byta. Sedan var det bara att vänta.

Sakta började det ljusna. En häger dök upp och satte sig i ett träd. Det såg ut som om den skrattade åt den lättfångade målet mat som väntade i dammen nedanför.


Men det skulle visa sig att en trut också hade lärt sig fiska i dammen och den jagade bort hägern så som bara trutar kan. Sedan kunde den lugnt simma runt och plocka fisk som vi plockar smågodis i affären, fast den slapp betala förstås.


SPLASH!! Utan förvarning dök en fiskgjuse rätt ner i dammen och medan jag febrilt försökte hitta alla knappar och få nån bild så lyfte den igen. Det hade gått fruktansvärt fort och det var ingen förvarning.

Som tur var så fick den ingen fisk så jag förväntade mig att den skulle dyka inom kort igen. Raskt bytte jag position så jag kunde började spana mer ovanför dammen.

Ställde in fokuspunkten i närheten av där den slagit, valde en mindre bländare för att få så stort skärpedjup som möjligt mht till ljuset. Det dröjde inte länge förrän den dök upp igen, denna gång var jag beredd. I ögonvrån såg jag hur fiskgjusen gled omkring mot vinden och spanade ner i vattnet.

Utan att ryttla så vek den bara ner ena vingen som ett jaktflygplan, precis som man sett i Top Gun och sekunden senare så slog den i ytan igen med ett tydlig plask. Denna gång var jag mera förberedd och fick en serie när den satte klorna i en liten fisk, lyfte och flög iväg.

Trots att jag hade 1/1000 i slutartid så blev den oskarp i dyket så du kan ana hur snabbt den dyker. Att den inte slår ihjäl sig eller skadar sig har evolutionen tagit hand om.


Själva vattenuppkastet är rejält.


Så vänder den upp mot vinden för att lyfta och med en kraftansträngning så kommer den upp och kan flyga iväg.


Det var lättare att hinna med nu när jag var på spänn och förstod hur den nyttjade vinden. Jag fick en serie bilder när den lyfte och flög sin väg. Kikade snabbt på displayen. 70-200mm objektivet visade sig vara alldeles för stor vidvinkel. Det var lätt att hitta fiskgjusen i sökaren och sedan zooma in, men jag tyckte att jag fick med för lite av fiskgjusen i bilden, speciellt när den slog i den bortre delen av dammen. Bilderna du sett ovan har varit rejält beskurna på bekostnad av kvaliteten. Dessutom så var dammkanten lite störande i bilden så jag bytte till 300 mm.

Snart dök den upp igen och det dröjde inte länge innan den dök. Det var som förväntat svårare hitta målet, själva dyket var omöjligt att hinna med men jag tyckte ändå det var värt att bytet till 300 mm.

Dammen är väldigt grund, så om den inte får tag i fisken vid dyket så kan den stå kvar en stund medan den letar upp den med sina kraftiga klor. När den sedan fått ett grepp, tar den sats och lyfter.

Solen hade nu kommit rejält upp och ljuset började bli svårhanterat. Det underlättas inte av att fiskgjusen har en vit undersida som belyses av den reflekterande solen när den kommer nära vattnet.


Vid ett tillfälle släppte den dock fisken trots att den hade fått upp flygfarten. Jag har ju hört att den i princip kan låsa klorna så jag blev lite förvånad för det var inte en så stor fisk.


Microsekunden senare fick jag förklaringen. Startbanan tog slut och det var en annan fiskgjuse på kollisionskurs.


Det blev ett par dyk till under förmiddagen men sedan dog det ut. Kan ha berott på värmen, men man vet ju aldrig med vilda djur och fåglar.

Efter ett tag kom det två gubbar gående i kanten på fältet och det var rätt irriterande. Så länge det var på plats så skulle inga fiskgjusar vara på plats. Det visade sig vara personal som hanterade fiskodlingen som låg bredvid dammen. Jag hade funderat lite på hur de fyllde på med fisk i dammen och en odling var ju det självklara svaret. I kikaren såg jag att odlingen hade nät över hela dammen för annars så hade fisken nog rätt snabbt tagit slut.

Så försvann de ur sikte och jag började spana igen men det var helt dött. Inte ens trutarna var på plats. Framåt eftermiddagen var jag rätt trött att spana men var ändå glad att jag fått studera dyktekniken på nära håll. Enda negativa jag såg i bilderna var att fiskgjusarna var ringmärkta och det är nåt jag försöker undvika i mina bilder. Men efter endast ett par timmar på plats så kan man inte vara kräsen.


Till slut valde jag att avbryta och i stället sätta kurs mot Sverige och nästa äventyr.


Här hittar du mer info om den här platsen.


www.mikswephotography.com

Finska björnar 2015

2014 var jag på björnskådning i Finland och det var nåt jag längtat efter i ett år till att få uppleva igen. Jag hade planerat och bokat en större tripp till olika skådningsplatser och till andra fotoplatser där emellan. Allt var klappat och klart, husbilen var lastad och jag hoppade in och körde iväg. Allt som skulle göras var att tanka och sedan var vi på väg. När jag svänger in på bensinstationen så dör bilen och vägrar att starta. Oavsett vad vi försökte så gick den inte igång.

Efter en stund så gav jag upp och insåg att det bara var att ta sig hem och försöka reparera så mycket som gick av alla bokningar. Väl hemma så gjordes en ny och mindre omfattande plan upp, biljetter ombokades, logi ordnades, bilen bogserades hem och maten togs om hand. Den dryga veckan som vi avsatt tid till för att vara i Finland tickade iväg i rask takt.

Så kom vi till slut iväg. Nattfärjan var bokad och planen var att när färjan kom fram på morgonen hinna köra från Helsingfors till Vartius för att kunna gå ut samma natt. Det är en dryg sträcka men det skulle nog gå om inget oförutsett hände. Denna gång var turen på vår sida och vi anlände utan missöden i lagom tid för att käka lite innan första nattpasset.

För att inte få samma bilder som förra året valde jag andra gömslen detta år. Det tog emot lite för jag visste ju vad de andra hade att ge och när man väl har satt sig i ett gömsle så kan man ju inte byta.

När jag kommer fram till gömslet och precis ska öppna dörren så ser jag en liten rörelse i ögonvrån. Det är en järv som skuttar fram precis mot mitt gömsle. Där står jag med packning på ryggen och i händerna och kameran hänger i en rem vid sidan. Snabbt och sakta på en gång lägger jag ner kassen och försöker få fram kameran och fotar stående utanför gömslet, med packning på, handhållet 500mm mot en skuttande järv på 50 meters håll. Japp du har redan räknat ut hur det gick...det gick sådär :-)


Ögonblicket var över på några sekunder och jag koncentrerade mig på att komma i ordning i gömslet. Denna gång hade jag med mig fyra stativhuvud och inte minst ett gäng egenhändigt inköpta bultar att skruva fast dom med. Det var en av erfarenheterna från året innan; det fanns varierad mängd bultar i de olika gömslena. På de olika huvudena satte jag fast olika typer objektiv så jag snabbt skulle kunna skifta brännvidd. Jag hinner inte bli färdig förrän björn nr 1 dyker upp.


Inte heller detta möte blir långvarigt - endast 2 minuter. Energin är på topp och jag gör klart resten av gömslet och sätter mig att vänta.Det kommer att dröja 2 timmar innan nåt händer igen. Jag har börjat slumra lite i stolen när björn nr 2 smyger in på scenen från höger, knappt synlig genom buskagen.


Ljuset är varmt men fortfarande ganska starkt trots att klockan är nästan är sju på kvällen. Men det är inte så konstigt. Midsommar var ju bara för några dagar sedan. Mötet bli kortvarigt men denna gång dröjer det bara 45 minuter innan björn nr 3 kommer smygande över myren. Denna gång håller den sig mellan träden en bit bort och kommer aldrig fram till maten.


Ytterligare en timme går innan nästa björnmöte och sedan nästa igen. Klockan är nästan 22 när sista björnen för dagen kommer förbi. Jag halvsover mig igenom resten av natten men det är tyst och stilla. Trött anländer jag till frukosten dagen efter för att sedan somna ordentligt i en riktig säng. Tröttheten av att varit uppe hela natten efter en lång dags bilfärd tar ut sin rätt.

Nästa dag går vi ut tidigt på eftermiddagen för att vara säkra på att vara på plats när den första anländer. Vädret har slagit om och det är nu mulet, soligt och regnskurar omvartannat. Den första björnen dyker inte upp förrän en stund efter 19. Typiskt nu när jag lurat med mig frun ut för att få se björn på nära håll :-)


Men det varar desto längre. Vi ser flera björnar under nästan 4 timmar med bara en kvart-20 minuter emellan. Jag försöker så gott det går att hålla ner slutartiden för att få med regnet i bilden men det krävs även en mörk bakgrund för att få till det och lövverket är fortfarande ganska ljust.


Den blöta pälsen bildar sköna mönster som framhävs i svartvitt.

Mellan skurarna kan man istället se myggen som svärmar runt björnarna.


Natten förlöpte utan fler fototillfällen och när vi är tillbaka vid frukosten så överhör vi kökspersonalen prata om att de aldrig sett björnar ute i det vilda, men en gång för nån vecka sedan så var det en ung björn och rotade i soptunnorna bakom köket. Strax efter så kommer det in en person och meddelar att det är en björn utanför lodgen. Det var en ung björn, troligen en treåring som lagt sig tillrätta i skogsbrynet rätt nära stigen som vi alla gick på alldeles nyss. Sprang i väg för att hämta kameran men när jag kom tillbaka så hade den gett sig iväg. Nån har sagt att den bästa kameran är den man har med sig och jag kan väl bara hålla med :-)

Sista natten väljer jag det lilla gömslet som jag egentligen tror är för litet för mig men som ligger på ett strategiskt ställe med 3 olika fotoriktningar. När jag väl är på plats så är det inte så tokigt som jag trodde. Nu blev det svårare att klura ut vilka objektiv som skulle peka åt vilket håll men efter ett tag så hade jag bestämt mig. Korta brännvidder på korta håll och långa brännvidder på långa håll. Helt logiskt kan man tycka men det visade sig under kvällen att det bästa alternativet skulle vara nåt helt annat :-)


Vid detta gömslet kommer björnarna väldigt nära. Jag har nu lärt mig måsarnas beteende och kan "förutsäga" om det är en järv eller en björn som är på gång så jag kan slappna av lite mera när jag väntar. Tur är väl det för jag hade nog skruvat huvudet ur led om jag skulle spana i tre riktningar hela natten :-)


Tyvärr så är måsarna inte bara till nytta. De har en tendens att befinna sig i bild hela tiden när björnarna är på plats. Det är väl ok men det är väldigt störande när det växer ut vingar ur baken eller stora vita fläckar mitt i bild.


De är dock ett välkommet fotoobjekt när man sitter och väntar.


När jag kollade med Ari som driver stället så sa han att måsarna försvinner när de byggt egna bon. De väntade bara på värmen.

Förra året träffade jag två intressanta engelsmän och i år så träffade två till. Den ene av dem, Kyle Moore, skulle spendera flera veckor spridda över året för att bla hjälpa Ari att få bilder till sin bok om sina björnar. Helt nyligen såg jag en artikel i Outdoor Photography av honom. En ung kille som jag tror vi kommer att se mera av i framtiden. Vi pratade lite om att fotografera i UK så eventuellt kan det bli en resa tid nån gång. Kan ju hoppas att de byter till högertrafik till dess :-)

Här finns en liten video från 2015 års besök.

www.mikswephotography.com

Kyle Moore

Wild Brown Bear Centre

Björnskådning 2014

Efter att varit ute ett par veckor i Norge och Sverige så styrde jag nu kosan mot Finland. Målet var att se och fota vilda björnar. Efter lite sökande på internet så valde jag att åka till Wild Brown Bear Centre i Kuhmo.

Campen ligger i östra Finland precis vid ryska gränsen. Det blev en lång färd och när jag äntligen körde in på campen så var det väldigt tyst och verkade övergivet.


Det var ganska varmt och de gäster som bodde där låg alla och tog igen sig efter nattens spaning. Jag fick tag i ägaren Ari som hjälpte mig att komma till rätta och jag fick en tid när vi skulle ses innan vi gick ut på eftermiddagen. På utsatt tid så var vi ett litet gäng med förväntansfulla fotografer som lyssnade på genomgången om vad som skulle ske, hur man beter sig i gömslet, säkerhet och lite annat nyttigt att veta. Efter att ha utrustats med en matsäck så var vi redo att gå i väg. "Vi måste gå nu direkt för det är redan björn på plats". Det var guiden som fått rapporterat att det redan var en björn nere vid gömslena så det gällde att skynda på.


Jag ska erkänna att det kändes lite speciellt att gå där i skogen och veta att det fanns björnar i närheten. Samtidigt så vet jag att de är mer rädda för oss än vi för dom och det är ju en trygghet i den vetskapen. Trots det hade jag kameran framme för man vet ju aldrig vad man se :-)

Gömslena är till huvuddelen små med plats för 1-2 personer. Så fort jag kom in i gömslet och stängt dörren bakom mig så började jag svettas ordentligt. Ventilationen är minimal för att inte människodoften ska skrämma bort björnarna och det var ju en varm högsommardag så det dröjde inte länge innan jag fått av mig allt utom kortbyxorna och flämtande riggade upp kameror och stativhuvuden. Vid varje glugg fanns det borrade hål för skruvar att fästa stativhuvudena på. En del skruvar hade vingar och dessa var ju enkla att fästa men de som bara hade en vanlig sexkantsskalle var betydligt tuffare att få fast. Till slut var jag nöjd och så började väntan på att nåt skulle hända.


Inte ens i en djurpark kan man förvänta sig att direkt se djur som befinner sig i inhägnat område. Men här tog det inte många minuter innan den första rörelsen syntes. En mörkbrun rygg skymtade till då och då i det höga gräset. Det var en järv! Ivern och spänningen att äntligen få järv på bild ökade ordentligt. Jag har bara sett järv på långt håll och den bilden sitter tydligt på näthinnan trots att det är nästan 30 år sedan och nu är det en på väg inom några meter mot mig!


Men det visade sig vara svårare än förväntat att få en bra bild på den livliga järven. Den höll till i det höga gräset, rörde sig på ett ganska oförutsägbart sätt och dessutom väldigt fort.


Det dröjde en timme innan nästa aktivitet. Denna gång var det en björn som nosande gick runt den lilla tjärnen.


Och så höll det på: långsam väntan med flugor, mygg och värme med avbrott för snabba fototillfällen. Efter den första natten i gömslet så var jag helnöjd; ljuset hade varit bra, bilderna fanns på minneskortet och jag hade dessutom tre nätter kvar.

Jag bytte gömsle varje natt för att få variation på bilderna och sett till resultatet så var det ett bra beslut. Det visade sig inte vara en stor mängd olika björnar i området utan "bara" 3 - 4 individer. Att sitta i samma gömsle natt efter natt hade bara resulterat i en mängd likadana bilder.

Den mest minnesvärda natten var dock när temperaturen steg drastiskt. Det var helt vindstilla, kvavt och åska låg i luften. Inne i det gömsle jag hade var det nästan 39 grader varmt. Jag svettades så mycket att det formligen rann längs hela kroppen. Efter 20 minuter började jag få skrynkliga fingertoppar och fick hålla upp händerna för att de skulle torka. Det hördes ett svagt plaskande när svettdropparna landade på golvet. och efter en halvtimme så hade det bildats en pöl och fötterna började bli skrynkliga.


Inte nog med det. Flugorna gjorde allt för att ta sig in i gömslet bara för att försöka ta sig ut direkt igen. Det blev en grym sport att knäppa dom mot rutan.
När sedan regnet kom som en befrielse och temperaturen sjönk så kom bokstavligen nästa kalldusch. Taket läckte precis där jag satt! Bara att försöka rädda utrustningen och tejpa hålet inifrån.

De som satt här natten innan hade varnat mig för flugorna och värmen men det här hade jag inte väntat mig. När jag dagen efter varnade de andra som skulle sitta efter mig så lyssnade de artigt men de verkade tro att jag överdrev. Något de ångrade efteråt :-)

Samtidigt så blev detta den bästa natten. I den mörka skymningen så fick jag se en björn tacksamt svalka sig i tjärnen. Tyvärr lite för mörkt för att få bra bilder men en upplevelse utöver det vanliga.


Funderade ett tag på att ordna en workshop där men har väl inte landat i den frågan riktigt ännu. Det är ju en massa praktiska saker som ska ordnas och vet inte om jag har tiden till den riktigt. Jag får se hur det blir med det. Jag hade vilket fall redan efter någon dag beslutat mig för att åka tillbaka under 2015. Det är ju nåt magiskt med stora rovdjur på nära håll :-)


I senaste numret (7/2014) av Fotosidan magasin så finns en bra artikel ifrån WBBC. Ett nummer som jag förövrigt har bidragit med omslagsbild till, men det visste du säkert redan :-)

Här är länken till WBB www.wildbrownbear.fi

Jag har klippt ihop lite filmsnuttar så kan du få en uppfattning om hur det ser ut. Du hittar den på www.mikswephotography.com