Corkscrew Swamp Sanctuary, Florida 2017:7

Corkscrew swamp är precis som det låter - ett träsk. Det som skiljer ut detta ställe mot de flesta andra som jag besökt är att dels är mitt i träsket, så man går huvudsakligen på en träbelagd gångbro, dels är det oftast väldigt tyst. Här låter det inte mycket, bara vindens sus i cederträdens kronor. Om man anstränger sig kan man svagt höra ljudet från en väg ett par kilometer bort. Folk är (oftast) lågmälda och går lugnt och avslappnat.

Det händer dock att det kan dyka upp nån barnfamilj med högljudda ungar/föräldrar (ja, jag vet att de också har rätt till området) eller en och annan "powerwalker" och störa det lugna tempot. Jag har funderat lite på de sistnämnda; vad det är som gör att man betalar inträde till ett naturområde för att sedan med raska steg och lurar i öronen gå sin motionsrunda här? Kanske är det för att man känner sig säker här jämfört om man skulle gå på den ganska öde vägen som leder hit ut?

Men oftast så råder det en väldigt fridfull stämning här. Är man lite stressad så kan man uppleva att det är helt dött. Mitt i vintern så är det också väldigt lite aktivitet bland fåglar och djur. Aktiviteten ökar dock framåt våren när många olika typer av vadare samlas här. Icke desto mindre så finns det små guldkorn att titta på och fotografera.

Nästan direkt när man kommer ut från entrebyggnaden så möts man av småfåglar. Det beror väl kanske mest på att det är en fågelmatning i anslutning till byggnaden.

När man sedan når träsket så kan man ofta se tvättbjörnar som letar i dyn efter mat, men man ska komma ihåg att det är ett träsk och det innebär att det inte alltid är bra fotoförutsättningar och så var det för mig denna gång.

Är man tidigt ute, dvs först, så kommer man att få torka bort spindelväv från ansiktet nästan hela tiden. Har man tur så har någon storväxt person hunnit ut före en själv :-)


Även om jag inte var först ut den här dagen så lyckades jag snärja in spindelväv i stativet och det dröjde en stund innan jag insåg att det hängde med en liten fripassagerare på min lilla vandring.


Här finns det också kråsugglor och man kan ibland höra hur de pratar med varandra med låga skorrande hoanden och har man tur så stöter man på någon som sitter nära gångbron. En annan fågel som ofta både syns och hörs är den bandvingade vråken. Den sitter ofta några meter upp och spanar ut över de få gräsbevuxna ytorna.


Andra fåglar som hörs är olika spettar som gärna knackar runt bland de gamla träden. Här är det en spillkråka med sin vackra röda "toppluva" som håller på att bygga ett bohål. Den brydde sig inte det minsta om folket som gick på gångbron en liten bit bort, utan lade all sin energi på att hacka, hacka, hacka...


Längre in i träsket kan man hitta häckande ormhalsfåglar. Hanen och honan turas om att ruva. Här är det hanen som tar sitt ansvar. Den här har sin vackra parningsfärg kvar runt ögonen.

Här finns det givetvis också amfibier som t ex lövgrodor. De kan dock vara oerhört svåra att upptäcka i den kaosartade vegetationen som träsket består av. Som tur är så finns det ett gäng volontärer som går runt och kikar och om de ser nåt intressant så märker de helt enkelt ut detta med inplastade bilder som fästs med kardborreband runt räcket. Just den här såg jag faktiskt utan hjälp, vilket jag känner mig lite stolt över, då de som sagt är svåra att upptäcka.

Jag fick en fin pratstund med en av volontärerna och det visade sig att han hade sitt ursprung i Sverige, närmare bestämt Västmanland, i ett område dit jag faktiskt åker varje år och det kändes om om världen var väldigt liten.

Denna gång blev dock den stora behållningen den här snoken (Florida banded water snake) som yrvaket låg och solade sig i de första solstrålarna, bara någon meter från gångbron. Normalt sett brukar de snabbt ringla sig undan men nu hade den hittat en torr plats i solen så då struntade den i de som gick förbi på gångbron.

Jag var här ca 4 timmar och fick förutom ett antal bilder även ihop en liten film och du ser den här:

Kommentera gärna och och vill du se mera av mina filmer så finns de på YouTube Mik Swe

Corkscrew Swamp

Förutom national parks, state parks mfl så finns det även områden i USA som sköts som ett slags naturreservat fast i privat regi. National Audubon Society är en sådan organisation vars verksamhet beskrivs av dom själva som: "To conserve and restore natural ecosystems, focusing on birds, other wildlife, and their habitats for the benefit of humanity and the earth's biological diversity." Bl.a driver dom det ställe som jag är på väg till den här dagen, nämligen Corkscrew Swamp Sanctuary.

Innan jag kommer iväg så har jag varit på den del andra platser för att fånga morgonljuset. Jag räknar med att det hårda solljuset mitt på dagen inte ska tränga ner genom de täta trädkronorna i träsket. Dessutom har jag en bit att köra så så en tidig morgon på plats är inte att tänka på denna gång. Det tog längre tid än vad jag räknade med för koordinaterna jag knappade in hade ett annat format än vad GPS'en var inställd på. Jag hade räknat med att ta en macka eller nåt annat fika när jag kom fram, istället för att tappa tid på att stanna och äta lunch på vägen. Nänä, vid visitors centre fanns det bara lite godis, så det fick bli en chokladkaka till lunch den här dagen.

Fick iaf rätt bråttom ut, för precis utanför huset satt en redshouldered hawk och spanade på ett par färgglada småfåglar som satt och åt vid fågelmatningen. Du har redan räknat ut att de var alla borta när jag väl kom ut. Men upplevelsen piggade upp och jag kände mig redo att stövla iväg. På axeln hade jag 500-objektivet och i midjeväskan ett 24-70.

Det första som jag stöter på, är fjärilar i stora mängder som svävar runt ett par buskage.



Senare när jag kom hem till Sverige såg jag ett naturprogram om fjärilarnas flyttning i nordamerika och det var helt okänt för mig att de precis som fåglar flyttade långa sträckor. Om just den här sorten gör det eller inte kan jag inte svara på.

Gångvägen som precis på många andra ställen är en upphöjd boardwalk med stabila räcken slingrade sig fram genom träsket. De stora cypresserna sträckte sig långt upp mot himlen och bildade ett tak av grenar och löv.



Nu bestod inte allt av träsk utan det fanns även öppna våtmarksytor att kika ut över.

Två saker slog mig när jag strosade fram och det första var att de lokala guiderna gick runt och talade med folk som var på besök. De hade med sig kikare som de lånade ut eller monterade på räcket och de satte dessutom upp små lappar på räcket med anvisningar om var de upptäckt olika saker. t.ex trädgrodor, fågelbon eller liknande. Det andra som slog mig var att det var tyst. Folk som åkt så här långt ut på landet ville verkligen titta och upptäcka naturen och djuren. På flera andra ställen som ligger mera centralt så har det ibland varit lite rastparksstämning. Folk som promenerar som motion, barn som kivas, folk som går och pratar (högt) om nåt helt annat utan att se det vackra runt omkring. Men här smög folk försiktigt fram noga spanande i trädkronor och i bladverk. Viskande berättade för andra om sina upptäckter. Ja det fanns givetvis en och annan som bara stövlade på men de var i klar minoritet.

När jag kom runt en krök på gångvägen såg jag ett par fotografer som spänt fotade rakt in bland träden och för att inte störa, smög jag försiktigt närmare och kikade mellan grenverken för att se vad det fotade för nåt. En Barred Owl satt bara ca 8 meter från räcket precis i huvudhöjd. Försiktigt ställde jag upp stativet och tog några bilder.



Till slut kom det några andra besökare som sakta smög förbi fotograferna och det verkade inte störa ugglan och fotograferna vinkade fram mig till den plats där dom stod. Jag brukar låta bli att fota från samma plats som andra, dels för att inte störa men även för att respektera "deras" bildvinkel. Nu var det ju iof rätt begränsade ställen att stå på men så funkar jag :-)

Tog några fler bilder men 500 mm kändes rätt begränsande så jag tog fram 24-70 för at få lite miljöbilder.



Ugglan stirrade envist ner i backen och kunde nästan tro att den sov men den spanade efter mat. Nu dök det inte upp någon mat och klockan drog i väg så jag sa adjö och gick vidare.

Det fanns tydligen en uggla till i närheten och jag hoppades få en glimt av den istället.

Det prasslade till i träden och den här gynnaren smög omkring på grenarna och satte i sg små frukter.



Så spetsade den sina öron och kikade ner i vattnet. I det dunkla vattnet under den så gled en alligator fram nästan helt ljudlöst. Endast små grenar och strån skvallrade om dess närvaro när de till synes utan anledning vek sig åt sidan.

Grenverket tätnade och det blev lite mörkare. Ett envist och genomträngande visslande från en liten fågel nådde mina öron. Det är rätt sällan faktiskt som jag lagt märke till småfåglar när jag varit ute i de här parkerna, för det finns så många stora fåglar att kika på. Försökte lokalisera var ljduet kom ifrån och till slut var det en liten rörelse som bröt av mot den ljusa bakgrunden.



Jag har ingen aning om vad det kan ha varit men den påminde om en gärdsmyg både till uppträdande och läte.

Solen var på väg ner och jag kände att det var lite ont om tid så jag satte kurs mot utgången. Ett ljudligt knackande fick mig att stanna till och visst , där satt en spett och trummade.



Sammanfattningsvis så bör man nog lägga en eller flera hela dagar här på Corkscrew. Att kunna stanna till och vänta in fåglar och djur är en klar förutsättning att se något alls. Går man bara raskt igenom de ca 3,5 km så lär man inte se så mycket. Ljusstarka objektiv är en fördel pga de täta trädkronorna.

Mera om det här stället hittar du här:  http://corkscrew.audubon.org/