Florida 2015:4

Om man tänker åka till Florida för att fota så finns det gott platser att välja mellan. Solskensstaten är hemvist för en stor mängd djur och fåglar. Det svåra är att välja rätt ställe att åka till. Man är i princip alltid hänvisad till publika platser såsom nature reserve, wildlife refuge osv. Men det finns en hel del andra platser också men de är lite svårare att få reda på. Nyckeln här är att prata med andra fotografer och fågelskådare som man träffar på vid de publika ställena. Detta året så sökte jag aktivt upp fotografer via nätet och fick på så sätt fram flera bra tips på udda ställen att ta mig till.

Två av dessa ställen låg i Orlando. Det första var ett parkeringsgarage. Om man åker upp till översta våningen och kikar ut över kanten så finns det ett fiskgjuse bo på en stolpe tvärs över gatan. Det lät intressant så eftersom jag ändå skulle förbi så blev det en liten avstickare. Väl framme så kunde jag konstatera att det stämde till 100%. Boet låg i ögonhöjd bara 20-30 meter bort och hade varit perfekt om det inte var för det faktum att någon storm hade raserat boet. Det var lite tråkigt men på den positiva sidan så slapp jag ju betala några parkeringsavgifter. :-)


Samtidigt så var det lite tursamt för jag hade spenderat lite för mycket tid på ett annat tips. Ljuset var nu på väg att försvinna och hade boet varit bebott så hade jag haft max tio minuter på mig att få några bilder och det hade varit svårt att få till nån bra bild där. Större tur hade jag haft på den kyrkogård jag precis lämnat. En ganska vacker kyrkogård med slingriga små vägar bland kullar och högväxta tallar. Här fanns det ett bo som enligt uppgift beboddes av ett par vithövdade havsörnar. Så det var bara att glida omkring i bilen med ögonen intensivt spanande bland alla trädkronor. Som vanligt så är det enklare att hitta människor som står och stirrar rakt upp i skyn än örnar i träd och så även här. En äldre man med kamera och stativ stod en bit bort och kikade upp i skyn. Med diskreta och hänsynsfulla steg så anslöt jag mig till honom. Hänsynen var inte direkt riktad mot örnarna utan mot de människor som stod en bit bort vid en grav. Mycket riktigt så satt det en juvenil örn i en tall.


Att fota örnar i Sverige kräver oftast gömsle och åtling men i Florida så finns den näst största populationen av vithövdad havsörn i hela USA, bara Alaska har fler. Det innebär att de är väldigt vana vid människor och att man har lagar som styr hur nära man får gå ett bo. Mannen berättade lite mer om hur man ska bete sig på den här platsen gentemot de som kom hit  för att besöka sina begravda släktingar och att det sällan blev några konflikter. Efter bara en liten stund så kom modern inflygande...


Hon satte sig i samma träd som den unga örnen. Jag har fått lära mig att när det är dags att skaffa nya ungar så jagas den förra kullen bort från boet, men här fanns det inga sådana tendenser. Istället så tittade de välkomnande på varandra.


Antagligen så hade de inte börjat häcka ännu och modern tolererade därför fortfarande närvaron av sin avkomma. Men så börjar hon ropa högt. Ett typiskt revirrop och nu användes det för att kalla på sin make.


En annan adult örn hade siktats och nu förberedde de sig på strid för att hävda sitt revir. Maken anlände inom kort och tillsammans med modern så jagade de bort inkräktaren. Kvar satt den juvenile och tittade på.


Men efter ett tag så flög även han sin väg och jag den äldre mannen bytte mailadresser och skildes åt. Samma kväll på hotellet gick jag igenom dagens bildskörd och konstaterade att denna resdag utanför de fasta publika platserna givit den största mängden bilder. Bla så hade jag fotat en annan vithövdad...


...och fått ett gäng bilder på flera par prärieugglor...


Dessa fanns mitt i ett par villakvarter i Ft Myers. Förra gången så hade vädret varit lite ogynnsamt och bilderna blev mörka men denna gång så fick jag dom i soluppgången.

När man fotar så här i bebyggelsen kan man få lite konstiga blickar från förbipasserande och det är alltid nån kommentar om hur stor kamera man har men det är det värt :-)


Så att lägga lite tid på research är en viktig del av förberedelserna tycker jag. Då ökar chansen att man kan komma till en plats, på rätt tid och ändå få till några bra bilder på kort tid.

På andra ställen så gäller det att nöta tid. Ding Darling är ett sådant ställe. (Har skrivit om det tidigare här) Man kör en vägslinga på några kilometer och håller utkik. När man kört en gång så kör man en gång till och sedan en gång till osv. Bäst tidpunkt att se fåglar på nära håll är när det är lågvatten.


Men när lågvattnet är så innebär det inte att det är den bästa tidpunkten att fota pga ljuset. Morgonljuset innebär oftast motljus vilket kan vara fint.


Ibland blir det dock lite väl mycket skugga, även om ljuset skiner genom vingarna. Tittar du noga så kan du kanske se benen i vingen som på en röntgen bild.


Men oavsett tidvatten eller tid på dagen så kan man alltid se nåt nytt. En dag så kom jag glidande och fick se några människor sittande vid vägkanten. Sakta rullade jag förbi och kunde inte tro mina ögon. En fiskgjuse satt precis vid vägen och åt fisk! Inte det bästa ljuset men det är bara att gilla läget och göra det man kan av situationen.


Ett par japaner satt och fotade med mobiltelefon bara tre fyra meter från fiskgjusen så jag  gick sakta närmare.


Helt orädd satt den och tuggade i sig av den nyfångade fisken medan vi andra fotade. Som tur var gick japanerna sin väg för jag tyckte de var lite för närgångna och dessutom så skymde de sikten :-) Så vi två som satt kvar kunde följa måltiden på ett overkligt nära avstånd.


Det var bara små slamsor kvar när jag kom och strax hade den ätit färdigt och flög sin kos. Detta till lättnad för den andre fotografen. Han var helt genomsvett efter att suttit i gassande solsken vid asfaltskanten i 45 minuter. Så lång tid hade fiskgjusen varit på plats varav jag fick ca 10 minuter.
Det är väl charmen och utmaningen med den här typen av fotografering, man vet aldrig vad som kommer att utspela sig.

Ett inlägg från Florida kan inte avslutas utan att visa några fler bilder på alligatorer. De finns överallt så det är lätta att hitta men inte alltid lätta att fotografera. Men jag försöker alltid komma ner i ögonhöjd vilket är lite trickigt och inte alltid helt säkert.


Under planeringen så hade jag en idé om hur jag skulle klara av att komma ner i höjd med dem bara förutsättningarna var de rätta. Vid några tillfällen var de det och du ser resultatet här.

Jag har lagt upp ett litet bildspel som du kan kika på om du även vill ha rörliga bilder :-)

Finns även här om du inte får klippet att fungera

Avslutar denna serie från Florida med lite solnedgångsbilder. Visst ser det härligt ut och jag hoppas jag får fler tillfällen att åka hit :-)




www.mikswephotography.com

Prärieuggla i villakvarter

Jag har sett många fina bilder på prärieugglor och nu när jag ändå var på plats i USA så varför inte försöka fota dom också. Jag hade sökt lite på nätet innan resan och hittat några diffust angivna platser. Prärieugglor bor i hålor i marken och för att skydda dessa bohålor så märker man ut hålorna med käppar och snören. Ofta sätter man s.k. T-pinnar i anslutning till boingången så att de kan sitta där och hålla vakt.

Boet nedan fanns i en rekreationspark men var till synes övergiven. Det var iof mitt på eftermiddagen och det var inte säkert att de skulle visa sig förrän senare.



Tyvärr hade jag inte tid att stanna kvar se om det dök upp någon, utan det var först flera dagar senare som jag sökte på nätet igen. Denna gång fick jag flera konkreta tips som jag beslöt mig för att kolla upp.

Efter en dryg halvtimmes färd hamnade jag mitt i ett bostadsområde och mycket riktigt så fanns det gott om bomarkeringar. Efter en snabb rek så verkade alla hålor vara övergivna. Eftersom det var mitt på dagen och jag inte direkt befann mig mitt i naturen så väntade jag tills det kom någon som bodde där och frågade om de sett några ugglor. Visst hade dom det och dom kunde dessutom peka ut vilka bon som var tomma och vilka som var bebodda. Men dom sa också att ugglorna var ute tidigt på morgonen och under sen eftermiddag men sällan mitt på dagen. Så det var bara att packa ihop och planera för en tidig start nästa dag.

Fylld av förväntan klev jag upp tidigt och for till det aktuella området. Eftersom de boende hade sagt att det ofta var fotografer som parkerade utanför boplatserna med långa teleobjektiv så borde jag slippa få polisen i nacken. Okända bilar som parkerar mitt i bostadsområdet i skydd av mörkret kunde ju lätt få någon att slå 911.

I det svaga bakgrundsljuset vid det första boet kunde jag skymta en uggla sittande på en T-pinne. Tog några bilder på riktigt höga iso men utan någon kvalitet. Jag kunde iaf se att det skulle bli en bra bild med suddig bakgrund. Ljuset dröjde ordentligt den här dagen och ugglan flyttade till slut ner på marken. Ytterligare några dokumentationsbilder på höga iso togs.



Det verkade bli den molnigaste dagen på hela resan och det blev aldrig riktigt ljust. Så försvann ugglan och fototillfället ner i hålet. Beslöt mig för att vänta en stund, men den dök inte upp igen. Besviken beslöt jag mig för att kika runt på de andra platserna för att se om jag hade större tur där.

Nästa plats verkade tom den också. Men när jag passerar ser jag en liten rörelse i backspegeln och där kikade fram något ur marken!



Nu började en lång väntan medan det blev ljusare och minneskortet sakta fylldes med gubben-i-lådan-bilder. Den satt där och spanade höger och vänster, höger och vänster.

Till slut tröttnade jag eftersom det var samma uttryck och komposition hela tiden och ljuset blev inte bättre. Så jag började bege mig hemåt. När jag kör förbi den sista boplatsen så ser jag återigen en rörelse i backspegeln och gör en usväng och parkerar vid sidan av vägen. Boet låg lite mera dolt i gräset och vinkeln var lite annorlunda. Några bilder senare så var det fler än jag som började tröttna på att uggla och jag tog det som ett tecken på att det var dags att fara iväg.



I samma veva ser jag en polisbil som dyker upp och jag börjar fundera på vad jag ska säga och trycker ut objektivet extra tydligt genom den öppna sidorutan och simulerar intensivt fotande och det verkar funka, för han bara kikar lite på mig och kör sedan vidare och jag kan pusta ut och ta mig till hotellet för att äntligen äta frukost i lugn och ro.