En försommartripp till Skåne

Jag hade ett par dagar ledigt och valde mellan att åka norrut eller söderut. Förr åkte jag till skåne flera gånger per år för att fota,men på senare år så har turerna dit minskat i antal. Det är lite konstigt för naturen är vacker och djurlivet riktligt. Sagt och gjort, packa fotoprylar och lite annat bra att ha och sedan dra söderut.

Det självklara utgångsläget för mig är alltid Fyledalen. En stillsam vacker dal där vad som helst kan inträffa. Några av mina finaste fotominnen är härifrån.

Dessutom blir det alltid små utflykter till olika smultronställen och längs de vackra grusvägarna. Alltid med ett öga in i skogen eller mot himlen och med kameran i sätet bredvid.

Det finns alltid mycket glador som seglar förbi och spanar mot ängarna på jakt efter mat.

Plötsligt varnar korparna långt bort och en större silhuett dyker upp. Majestätiskt glidande på stora vingar nyttjar den uppvindarna som bildas längs dalgångens kanter. Lite för nära tycker gladan och ger sig i kast med den stora inkränktaren.

Men en kungsörn ger man sig inte ostraffat på. Den glidande flygstilen byts snabbt över i akrobatiska manövrer där klor möter klor. Örnen fattar ändå vinken och trots sin överlägsenhet ger den sig med vinden som motor sakta iväg.

En tur förbi lövgrodorna för att kolla läget. Jodå dom finns där i år igen, fortfarande småleende, säkert åt nåt internt skämt. Da Vinci hade nog lövgrodan som förebild när han målade Mona-Lisa :-)

Framåt kvällningen tar jag en tur och försöker fånga viltet på väg över fälten. Denna kväll noterar jag att det finns minst två harar på varje fält.När jag tänker efter så har jag nog aldrig sett så många harar på en och samma kväll.

Med öronen som varningssensorer mumsar de i sig av det gröna

Men ett svagt prassel i gräset tyder på att de inte är ensamma. Med låg tyngdpunkt och huvudet under grässtråna tassar den snabbt fram. Det påminner om en orm när gräset i zig-zag mönster snabbt pressas undan för att omedelbart sluta sig bakom den snabba varelsen. Den stannar till och lyfter tyst upp öronen ovanför gräset och spanar.

Skutt fäller ihop parabolerna och trycker sig ner i gräset för att inte bli upptäckt.

Men gräset är för kort för att funka som kamoflage och skutt fattar galoppen och studsar snabbt iväg.

Kvar finns en snopen jägare som undrar vad det var som hände. Kanske skyller den på mig, vem vet.

Så håller det på. Små korta glimtar in i naturens värld. Ibland går det att få på bild och ibland är det bara att slappna av och njuta.

Lång väntan på skäggmes

Härom helgen satt beslöt jag mig för att försöka få lite skäggmes-bilder. Getterön var målet och jag packade ihop lite prylar och åkte dit. På plats i gömslet välde den stora väntan in. Små skymtar då och då av skäggisar långt bort i vassen men inget direkt bra fototillfälle. Ofta var det nåt strå som suddade till bilden mitt framför motivet.

Tiden gick och isoinställningen börja de närma sig dålig kvalitet på ev kommande bilder. Till slut kom det några fåglar lite närmare men det var svårt att hitta bra fokus då det alltid var något vasstrå i vägen och det blåste svagt så att vassen rörde sig hela tiden. Men jag fick några bilder iaf.

Sporrad av detta beslöt jag mig för att komma tillbaka tidigt nästa morgon för att pröva lyckan. Så vid halvfemtiden var jag åter på plats och insåg blixtsnabbt att föregående kvälls sköna värme bokstavligen var som bortblåst. Vinden tryckte rakt in i gömslet och nattens kyla gjorde det lite kallare än vad jag hade klätt mig för. Tiden gick och gårdagens föreställning upprepade sig. Snabba mesar så långt in i vassen att det var ingen större idé att försöka fota. Enstaka mesar dök upp då och då på lämpliga grenar och kameran fick börja jobba.

Så dök plötsligt en trio mesar upp precis utanför gömslet - innanför närgränsen!! Frustration blandades med besvikelse. Jag hann inte byta objektiv innan de var borta och jag tänkte att nu var det kört. Ofta får man bara en chans och så är den borta resten av dagen.

Väntan fortsatte och hela tiden sitter man på helspänn och spanar för att hinna upptäcka, fokusera och komponera innan ögonblicket är över. Vid 6 tiden så dök så det jag väntat på upp på rätt plats.

Rakt fram, skäggmes på ensamt strå, med mat i näbben, hjärnan skriker ut kommandon till kroppen att agera och den lyder snabbt. På ett ensamt strå med ren bakgrund har en skäggmes vett att stanna till så länge att en nedkyld fotograf hinner plåta lite :-)

Hann med några bilder innan det återigen blev tomt. Träsmaken i baken och hungerkänslorna började ta över. Morgontrött som jag är så hade jag hoppat över frukosten för att komma ut i tid. In i gömslet kommer ett par och jag meddelar att de precis missat ett bra fototillfälle. Men jag hinner knapp uttala meningen innan skäggmesen dyker upp igen.

Vi fotar på och jag gratulerar de nyanlända att de slapp vänta och inser att ibland ska man ha tur :-)

Vid nio-tiden så står solen på för hårt och magen knorrar och jag kastar in handduken och beger mig hemåt med några bra bilder på minneskortet.

Inspirationstips

För några år sedan när jag började fördjupa mig i naturfotograferandet så surfade jag runt på Youtube efter tips och trix och då hittade jag bl.a. Colin från USA.

Det som jag gillade då var att han var en vanlig kille som gillade att fota. Ingen kändis eller proffs utan en amatör i ordets rätta bemärkelse, precis som jag själv med den skillnaden att han filmade sina fotoutflykter. Detta gav mig mycket inspiration. Med åren så har han utvecklats precis som hans filmer och numera är han inblandad i tv-produktioner i USA. Tyvärr kan man inte se dom i Sverige, men hans videoklipp och en del tv-showreels finns på Youtube.

Förutom att filma sina utflykter har han gjort ett par instruktiva filmer som förklarar grunderna i fotografering och så är han dessutom riktigt duktig på att spela banjo och gitarr.

Titta gärna in på hans sida och jag rekommenderar att börja med de äldsta klippen om du vill se en fotografs utveckling och kanske inspireras i din egen utveckling.

Bilderna i det här inlägget är mina och den enda kopplingen till Colin är att dom är tagna i USA :-)

Colins filmer finns på:
http://www.youtube.com/user/flecktonesrock/featured

Hans galleri finns på:
www.colin-knight.com

Mycket nöje :-)

Stillsam första maj helg med flera knorrar.

Första majhelgen var planerad att genomföras som en norgeresa med myskoxar i vinterlandskap som mål. Tidigare hade jag fått dom i lätt snöfall men det var inte riktigt samma sak som "riktig" snö.

Väderprognoserna varnade för snö, vilket iof inte är en nackdel, och vindar upp till 15 m/s, vilket kan vara ett problem. Så istället tänkte jag satsa på att få lite nya lappugglebilder.



Väl framme möttes jag av dystra besked. Lappugglan hade inte synts på flera dagar, men vis av erfarenheten kan detta snabbt ändras. Det gjorde det inte.

Endast denna morkulla underhöll mig med sin cykelpumpsliknande läte.



Efter tre dagars vakande så gav jag upp. Visst hade det blivit lite bilder på andra fåglar och djur men de bästa tillfällena att fota är ju i morgon- och kvällsljus och dessa gav som sagt ingenting. Ja förutom denna råbock som i full galopp rusade förbi tätt följd av en annan råbock som ville jaga bort inkräktaren.



På väg hem så passade jag på att stanna till vid Trandansen och kolla läget. De få tranor som var kvar tittade förvånat på mig - "kolla en turist".



Men att det var dags även för dom att dra var tydligt. T.o.m tofsviporna gjorde sitt bästa för att tranorna skulle ge sig i väg.



Jag hade träffade några danskar som skulle till ett orrspel och jag var välkommen att hänga på. Så på kvällen möttes vi och kikade på den träningsmatch som kämparna hade. När det mörknat så satte vi upp våra tält och gjorde oss redo. Som synes behövs det inte några större maskeringskunskaper för att inte störa orrarna (iaf inte på den här platsen).



Vid halv fyra snåret vaknade jag av väsande och kluckande ljud utanför tältet. Orrarna var på plats! Försiktigt gjorde jag i ordning kamerautrustningen, kollade inställningarna, satte i batterierna som jag haft i sovsäcken, mm. Eftersom det var alldeles för mörkt att ta några bilder så la jag mig ner och vilade. I tältet bredvid hördes också ljud - ljudet av milda snarkningar. Jag hoppades att dom skulle vakna i tid till showen :-)

Vid fyra snåret började det gå att ta bilder, men på höga iso.

En höna anlände till spelplatsen och kampen startade på riktigt.



Ingen av kämparna tycktes dock vara intressant, för hon stannade inte så länge och spelet mattades av.



Till slut så tröttnade även tupparna och gav sig av. Det var mitt första orrspel och jag gillade det. Tyvärr var det en mulen morgon och bilderna blev inte av någon högre teknisk kvalitet. Pga av de svaga ljuset valde jag att spela in en snutt video som inte är lika känsligt för brus och du ser den här nedan.

Jag rekommenderar alla, att om möjligheten uppstår så ta chansen att titta på ett orrspel på nära håll - en naturupplevelse av rang.

Långsam påskhelg

Påskhelgen är ju en stillsam helg så varför inte koncentrera sig på att fota långsamt? Fina solnedgångar och många flyttfåglar ger goda förutsättningar för att ta många bilder med olika inställningar, har man tur så kan det bli nån bra bild dessutom :-)

Ungefär så tänkte jag när jag la upp påskhelgens fotoschema. Njuta av vädret, prata med andra fotografer och experimentera med olika bilder, kan det bli bättre?

Dessutom så kan det blir lite långrandigt att ta porträttbilder på flygande fåglar en hel helg och experimentlustan håller engagemanget uppe.

När solen sakta sjönk mot horisonten så fick jag några bilder på ejdrar mot solen. Ett tips om du ska pröva detta är att inte titta rakt in i solen med 500 mm objektiv, det blir väldigt ljust :-)

Autofokusen funkar inte heller så bra när solen kikar rakt in i objektivet...

Till slut var solen nästan nere och inte lika stark att titta in i.

Det fina med att fota fågelsträck är att man kan sitta på samma ställe en bra stund och dom fortsätter att komma på samma ställe. Nackdelen är ju att alla bilder blir nästan likadana. Fåglar in från söder ut mot norr....

När solen väl försvunnit ner så började himlen sakta byta färg från stark orange till en mörkare blå.

Ejdrarna kommer som små jetplan, rakt och stadigt, gärna två och två eller i mindre grupp, men alltid i hyfsat god ordning.

Strandskatorna däremot, dom byter ofta plats i formationen, det verkar nästan som om dom slåss om att komma först. Flykten är betydligt mer oregelbunden och små kursändringar sker hela tiden.

Alltid är det några som sakta glider uppåt medan andra glider nedåt i formationen och då är det svårare att få till en "skarp" bild.

Till slut blev ljuset så svagt att allt flöt ihop.

Så förflöt påsken lugnt och fint, men jag kan erkänna att efter ett par kvällar var jag rätt trött på flyttsträck så nu väntar jag nog till hösten igen innan jag prövar det :-)