Västra Everglades

Man kan nog lugnt säga att Everglades dominerar hela södra delen av Florida. De två vanligaste infarterna har jag berättat om tidigare men den här gången valde vi att även besöka den västra entrén. Den är enligt mig en  betydligt mindre besökt plats jämfört med de två andra. Det beror nog främst på att man inte kommer någonstans, iaf inte utan båt.

Den sydvästra delen av Everglades omfattar en stor mängd mindre öar. Här dominerar mangroveträden vilket gör det i princip omöjligt att gå omkring på marken så antingen har du med dig en båt eller så hyr du en.

Så skälet att vi stannade till här var just att ta en liten båttur. Man kan välja på att ta en tur bland alla öarna och det lockas med att man ska få se delfiner, men det kändes lite som att åka i svensk skärgård utan valet föll på att med liten båt se mer av träsket inifrån så att säga. Dock så hörde jag att man på en av öturerna sett en bobcat på en strand vilket iof lockade men sannolikheten att den skulle vara kvar var väldigt liten. Jag hade inga större förväntningar på att ta fina bilder utan det blir mer en upplevelsetur än en fototur. Vilket fall så tar jag mitt 100-400 med mig för att ha större möjligheter att fota på nära håll och även långt bort.

Med captain Marty bakom spakarna så gled vi ut från den lilla marinan och satte kurs mot Turner River's utlopp.

Marty är en kunnig och engagerad guide som berättar väldigt många och intressanta detaljer om både området och djuren som bor där. Så fort vi ser en fågel eller nåt annat intressant så dras det ner på farten så att alla ska ha en chans att se och kanske fota, samtidigt som Marty fyller på med fakta.


Framför oss ser vi ofta fåglar som flyger undan från båten när den kommer för nära och det blir en stor utmaning att hinna få med dom på bild.

Trots att man sitter och spanar så upptäcker man sällan fåglarna förrän man är precis intill. Här är det en kungsfiskare som byter plats.

Nu kanske någon undrar varför man åker så nära och det beror på att i floden så finns det stora musselodlingar som man inte får skada (och inte skada båten heller för den delen). Istället väljer Marty skickligt att snirkla mellan den grunda stranden och de osynliga musselbankarna. Särskild klurigt blir det eftersom det är lågvatten den här gången.

Längs den bredare delen av floden så häckar fiskgjusen i egenhändigt gjorda bon. Jag skriver egenhändigt för närmare bebyggelsen är det vanligast att de är gjorda av människor.

Det är mitt på dagen så ljuset är rätt starkt och hårt. Vi har ändå valt den här tiden för att kunna få in ljus i den betydligt tätare mangrovedelen av rundturen.

Lite längre fram så möter vi en Roseate Spoonbill som flyger precis bredvid båten. Det är bara att sitta redo och följa med kameran smattrande. Hög bildhastighet verkar imponera på våra amerikanska medpassagerare som nästan jublar över hur fort en kamera kan låta :-)

Den är inte så skygg utan den slår sig ner och börjar leta mat.

Till slut närmar vi oss de mindre kanalerna i träsket och vegetationen kryper närmare. Sikten blir kort och förväntningarna på vad som kan dyka upp bakom nästa krök ökar.

Sakta glider vi fram och tar oss en närmare titt på hur svårtillgänglig terräng detta verkligen är. På land återfinns inga större djur, förutom tvättbjörnar, helt enkelt för att det är omöjligt att gå på marken utan att bryta benen eller fastna. Annars är det mest fåglar och reptiler.


Här inne i kanalerna så växer vegetationen ihop över vattnet och skuggar allt nedanför. Det blir lite av en Indiana Jones-stämning och det skulle inte förvåna mig om det swischade till och en giftpil slog in i en trädstam i närheten :-)

Det känns ändå tryggt och skönt att vi är här på vintern, för jag tror att det kan surra ordentligt av mygg och andra stickande varelser här under högsommaren.

Ibland så öppnar det upp, precis som skogen öppnar upp för en liten glänta, och man kan se lite mer solljus och även lite större fåglar.

Så glider vi in i skuggan igen och mitt framför oss sitter en redshouldered hawk och spanar helt obekymrad över att vi bara är 5 meter bort.

I vattnet en bit bort ligger en alligator och lurar i strandkanten.

Den här dagen är det riktigt lågt vatten och vi möter en annan turbåt som berättar att kanalen är för grund för att fortsätta och vi tvingas vända tillbaka mot floden igen.


På väg tillbaka längs floden så bubblar det till i vattenytan och ett gäng delfiner dyker upp. Det tydigen vanligt att både delfiner (och även vissa hajar) söker sig långt upp längs de större floderna för att leta mat.

Tyvärr har vi solen rakt emot oss så kontrasterna blir ganska hårda.

Trots det känns det bra att se delfiner i det vilda återigen och det blir en fin avslutning på den här båtutflykten.

Sanibel Island 2013

Ding Darling är beläget på Sanibel Island som är en liten pärla utanför Ft Myers i västra Florida. Stränderna är långa och bebyggelsen smälter in fint i den täta vegetationen. Det är vägtull för att åka hit ut vilket antagligen gör att de flesta väljer stränderna närmare land, iaf vid den här årstiden.

Jag valde den här dagen att ta en tur längs stranden. Jag började nere vid fiskepiren. Som vanligt var det en kamp mellan fiskare och fåglar om byten och beten.

Helt orädda samlas fåglarna runt fiskaren...


...och när han vänder ryggen till för att schasa bort några allt för närgångna fåglar så seglar andra in bakom ryggen på honom :-)


Sanibel är välkänt för sina fina snäckor. Snäckor säljs i flera affärer och vid lågvatten så samlas folk för att leta efter ännu flera.


Hotellen har ofta särskilda rum där turisterna kan skölja av och göra rent snäckorna. De har nog tröttnat på att få sand och annat i sina avlopp. Dessutom så börjar de snabbt lukta obehagligt mycket, vilket antagligen får en del turister att dumpa högvis med snäckor i sopor och runt hotellet :-)

Den dagen när jag var ute i Corkscrew Swamp så ringde frugan och berättade att hon minsann fotat delfiner vid stranden - med mobilen! Vart lite avundsjuk just då, men nu gick jag här och spanande ut över vattnet och minsann var det inte nåt där ute???


Ivrigt försökte jag komma närmare för att försöka hitta en nåt så när bra vinkel och precis när jag intagit en bra fotoposition så dök den upp igen...


Nja det var väl inte riktigt vad jag förväntade mig så jag gick in bland träden istället. Där finns det gott om fiskgjusar som man kan komma riktigt nära.

De seglar omkring precis ovanför stranden och en liten bit ut för att leta mat.


När de sedan fått en firre så äts den raskt upp i närmaste träd.


Det är sällan problem att komma nära, träden är rätt låga och de är vana vid människor.


Gick ut till stranden igen. Snart skulle solen börja dala och jag gick runt för att hitta en bra solnedgångsplats. En rörelse i ögonvrån fick min uppmärksamhet. En liten fena stack upp ett kort ögonblick och jag insåg att jag sett min första vilda delfin. Så jag började springa längs stranden för att hitta en plats som jag kunde fota från.


Kändes lite mäktigt att se delfiner så nära stranden i vilt tillstånd. Men det var väl en typisk turist-reaktion. De flesta brydde sig inte ens, det var väl för vanligt helt enkelt :-)

Sakta började ljuset bli lite mindre hårt och lite varmare i tonen. Tyvärr så hittade jag inga riktigt bra förgrunder men det hindrade inte de små vadarna att ogenerat springa omkring. Känns ovanligt att fåglarna fortsätter gå rakt mot en när man ligger ner och försöker fota. Flera gånger kommer dom innanför närgränsen.


Man får bara se upp så man inte ligger i vägen för en våg, plötsligt kommer det en som kan överraska med hur långt upp på stranden den far.

Man får reagera kvickt på den korta förvarning man får när fåglarna lyfter.

Den här kvällen klarade jag mig iaf :-)

En pelikan susar förbi på väg mot fiskepiren innan solen går ner, vilket den gör rätt tidigt och ganska snabbt vid den här årstiden.


Det är snart dags att åka hem, bara ett par dagar kvar, och jag börjar redan sakna Florida.