Runde - fåglar, landskap och guld.

Alla som börjar med fågelskådning eller fågelfotografering kommer förr eller senare i kontakt med Runde. Först som berättelser från andra och senare som ett återkommande besöksmål. Har man väl varit där så brukar de flesta vilja komma tillbaka. Jag har varit där varje år de tre senaste åren och kommer nog att återvända fler gånger. Orsaken? Fågellivet, Fantastiska vyer och Fotomöjligheterna.

Runde är förutom fågelberget känt för den guldskatt som hittades i havet 1972 av några svenskar och en norrman och för det finns ett litet museum/utställning på ön dit man kan gå .
Resan dit beror givetvis på var man bor men ska man köra bil så bör man veta att det tar mycket längre tid att köra en viss sträcka i Norge jämfört med i Sverige. Vägarna är smalare, krokigare och max hastigheten är alltid lägre än på svenska vägar.

Men det är ok, för bakom varje kurva ligger en ny fantastiskt vy som måste fotograferas och det lägger givetvis ytterligare tid innan man är framme. När jag åker dit så tar jag alltid till extra tid och övernattning på vägen.

Till slut så ringlar sig vägen ner från fjällen och på små broar ut mot havet och precis innan man kör ner i Atlanten så ligger Runde där och väntar på att visa upp alla sina sevärdheter.



Man kan bo i rum, stuga eller på camping i tält, husvagn eller husbil. Campingen är belägen precis nedanför den ökända branten upp till fågelberget. Bor man inte på campingen så finns det en parkering en bit bort.


Vägen upp på berget brukar kännas, särskilt med en massa objektiv och kamera utrustning som ska släpas upp. Även om den inledande biten är asfalterad med bra fäste så är det fortfarande brant.

Är man lite otränad så bör man stanna i tid, typ var 50'e meter :-) och pusta ut lite. Men det är lätt att ryckas med ett högre tempo när de norska pensionärerna obesvärat studsar upp för branten som bergsgetter med en glatt leende på läpparna.

Väl uppe så på platån så ser man storlabben segla omkring, då det är genom deras häckningsplats stigen går. Fågelberget består av områden som har olika beträdnadsförbud bla pga häckningar. Genom dessa områden går det stigar som man får gå på. Har man tur så slår sig storlabben ner i ängsullen nära stigen och man kan få lite fina närbilder.


Ska man kika på Lunne fågel så bör man ta sig till Lundeura, en liten platå där man kan komma inom en meter från närmsta fågel.


Det kan kännas obehagligt att gå nära kanten men det är säkrare än vad det verkar. Den lilla bit som tidigare var ren klättring är sedan några år ersatt med en stege och ledlina.

Det finns andra ställen givetvis, men de kanske är lite luftigare :-)

Efter att ha fiskat hela dagen och väntat nere på vattnet så framåt kvällningen  börjar det susa i luften när dessa havens clowner ska landa in med mat till ungarna. Bra fiskeförmåga är inte alltid det samma som bra manöverförmåga. Korta vingar innebär att det gäller att sikta rätt eller ta en hård landning. Målet är att landa in direkt i bohålan för att undkomma rovfåglar det gör att en del landningar ser rätt hårda ut när inflygningen inte är helt tajmad :-)


Väl nere backen så vankar de omkring som små pingviner. Sitter man bara still så brukar de kunna närma sig.

Andra fåglar som kan ses på berget är: Havssula (den här är en juvenil),

Tretåig mås,

Tordmule,

Sillgrissla,

och så Havsörn förstås. Runde har haft ett par lyckade havsörnshäckningar de senaste åren  och i år räknade jag till minst 7 olika individer.

Från berget ser man dom längre ner, glidande omkring längs branterna, utnyttjande uppvindarna för att spara energi.


Ibland slår dom sig ner på branten och spanar för att snabbt kasta sig ut och hugga tag i någon oförsiktig liten fågel. Ser du förresten örnen på bilden?

(svaret och mer örnar blir det i nästa blogginlägg.)

Vill man se de andra fåglarna och dessutom några till som tex Toppskarv,

och Stormfågel

på nära håll, bör man ta en båttur och dessa kan bokas på campingen men det finns flera olika arrangörer som man kan ringa för att boka en tur.

Jag brukar åka med Johan Moltu som är en duktig skeppare på den lilla men säkra båten Aquila. Han brukar berätta ingående om fåglarna, hur det aktuella läget är avseende häckningen och en och annan skröna står också på menyn :-)

Här är ett gäng tretåiga måsar. De var tidigare i stora antal men har minskat i antal och i år så var det i princip inga häckningar alls.


Till skillnad mot den tretåige så ökar Havssulan kraftigt i antal. De är dessutom orädda för havsörnen så det är säkert en bidragande orsak.


Den högra klippan färgas mer och mer vit färg varje år och det är Havssulan som breder ut sig. I grunden så är det tillgången på mat och djupet som maten finns på som avgör hur bra kolonierna utvecklas. Måsen kräver ytnära mat medan lunne och havssula kan fiska betydligt djupare ner. En annan som också fiskar men inte flyger är uttern som ibland kan ses simma omkring eller sitta på stenarna vid stranden.

Förutom de uppräknade arterna så finns det "vanliga" strandfåglar som häger, strandskator, olika änder osv.

Och så landskap och naturmotiv till tusen förstås - vi är ju trots allt i Norge!

Solen går knappt ner under sommaren och jag har hittills inte blivit besviken på solnedgångarna, kanske har jag haft tur med vädret men iaf :-)

Här är piren vid campingen som jag tror alla fotat i solnedgången :-)

Så har du inte varit här så börja planera på studs.
Platsen ser du på kartan och länken

http://www.insel-runde.de/hp_runde2/frames/frame30.htm

går till campingen (fast den är på tyska eftersom den vänder sig till dessa i första hand). Ingen tid att förlora med andra ord :-)

Lång väntan på skäggmes

Härom helgen satt beslöt jag mig för att försöka få lite skäggmes-bilder. Getterön var målet och jag packade ihop lite prylar och åkte dit. På plats i gömslet välde den stora väntan in. Små skymtar då och då av skäggisar långt bort i vassen men inget direkt bra fototillfälle. Ofta var det nåt strå som suddade till bilden mitt framför motivet.

Tiden gick och isoinställningen börja de närma sig dålig kvalitet på ev kommande bilder. Till slut kom det några fåglar lite närmare men det var svårt att hitta bra fokus då det alltid var något vasstrå i vägen och det blåste svagt så att vassen rörde sig hela tiden. Men jag fick några bilder iaf.

Sporrad av detta beslöt jag mig för att komma tillbaka tidigt nästa morgon för att pröva lyckan. Så vid halvfemtiden var jag åter på plats och insåg blixtsnabbt att föregående kvälls sköna värme bokstavligen var som bortblåst. Vinden tryckte rakt in i gömslet och nattens kyla gjorde det lite kallare än vad jag hade klätt mig för. Tiden gick och gårdagens föreställning upprepade sig. Snabba mesar så långt in i vassen att det var ingen större idé att försöka fota. Enstaka mesar dök upp då och då på lämpliga grenar och kameran fick börja jobba.

Så dök plötsligt en trio mesar upp precis utanför gömslet - innanför närgränsen!! Frustration blandades med besvikelse. Jag hann inte byta objektiv innan de var borta och jag tänkte att nu var det kört. Ofta får man bara en chans och så är den borta resten av dagen.

Väntan fortsatte och hela tiden sitter man på helspänn och spanar för att hinna upptäcka, fokusera och komponera innan ögonblicket är över. Vid 6 tiden så dök så det jag väntat på upp på rätt plats.

Rakt fram, skäggmes på ensamt strå, med mat i näbben, hjärnan skriker ut kommandon till kroppen att agera och den lyder snabbt. På ett ensamt strå med ren bakgrund har en skäggmes vett att stanna till så länge att en nedkyld fotograf hinner plåta lite :-)

Hann med några bilder innan det återigen blev tomt. Träsmaken i baken och hungerkänslorna började ta över. Morgontrött som jag är så hade jag hoppat över frukosten för att komma ut i tid. In i gömslet kommer ett par och jag meddelar att de precis missat ett bra fototillfälle. Men jag hinner knapp uttala meningen innan skäggmesen dyker upp igen.

Vi fotar på och jag gratulerar de nyanlända att de slapp vänta och inser att ibland ska man ha tur :-)

Vid nio-tiden så står solen på för hårt och magen knorrar och jag kastar in handduken och beger mig hemåt med några bra bilder på minneskortet.

Stillsam första maj helg med flera knorrar.

Första majhelgen var planerad att genomföras som en norgeresa med myskoxar i vinterlandskap som mål. Tidigare hade jag fått dom i lätt snöfall men det var inte riktigt samma sak som "riktig" snö.

Väderprognoserna varnade för snö, vilket iof inte är en nackdel, och vindar upp till 15 m/s, vilket kan vara ett problem. Så istället tänkte jag satsa på att få lite nya lappugglebilder.



Väl framme möttes jag av dystra besked. Lappugglan hade inte synts på flera dagar, men vis av erfarenheten kan detta snabbt ändras. Det gjorde det inte.

Endast denna morkulla underhöll mig med sin cykelpumpsliknande läte.



Efter tre dagars vakande så gav jag upp. Visst hade det blivit lite bilder på andra fåglar och djur men de bästa tillfällena att fota är ju i morgon- och kvällsljus och dessa gav som sagt ingenting. Ja förutom denna råbock som i full galopp rusade förbi tätt följd av en annan råbock som ville jaga bort inkräktaren.



På väg hem så passade jag på att stanna till vid Trandansen och kolla läget. De få tranor som var kvar tittade förvånat på mig - "kolla en turist".



Men att det var dags även för dom att dra var tydligt. T.o.m tofsviporna gjorde sitt bästa för att tranorna skulle ge sig i väg.



Jag hade träffade några danskar som skulle till ett orrspel och jag var välkommen att hänga på. Så på kvällen möttes vi och kikade på den träningsmatch som kämparna hade. När det mörknat så satte vi upp våra tält och gjorde oss redo. Som synes behövs det inte några större maskeringskunskaper för att inte störa orrarna (iaf inte på den här platsen).



Vid halv fyra snåret vaknade jag av väsande och kluckande ljud utanför tältet. Orrarna var på plats! Försiktigt gjorde jag i ordning kamerautrustningen, kollade inställningarna, satte i batterierna som jag haft i sovsäcken, mm. Eftersom det var alldeles för mörkt att ta några bilder så la jag mig ner och vilade. I tältet bredvid hördes också ljud - ljudet av milda snarkningar. Jag hoppades att dom skulle vakna i tid till showen :-)

Vid fyra snåret började det gå att ta bilder, men på höga iso.

En höna anlände till spelplatsen och kampen startade på riktigt.



Ingen av kämparna tycktes dock vara intressant, för hon stannade inte så länge och spelet mattades av.



Till slut så tröttnade även tupparna och gav sig av. Det var mitt första orrspel och jag gillade det. Tyvärr var det en mulen morgon och bilderna blev inte av någon högre teknisk kvalitet. Pga av de svaga ljuset valde jag att spela in en snutt video som inte är lika känsligt för brus och du ser den här nedan.

Jag rekommenderar alla, att om möjligheten uppstår så ta chansen att titta på ett orrspel på nära håll - en naturupplevelse av rang.

Långsam påskhelg

Påskhelgen är ju en stillsam helg så varför inte koncentrera sig på att fota långsamt? Fina solnedgångar och många flyttfåglar ger goda förutsättningar för att ta många bilder med olika inställningar, har man tur så kan det bli nån bra bild dessutom :-)

Ungefär så tänkte jag när jag la upp påskhelgens fotoschema. Njuta av vädret, prata med andra fotografer och experimentera med olika bilder, kan det bli bättre?

Dessutom så kan det blir lite långrandigt att ta porträttbilder på flygande fåglar en hel helg och experimentlustan håller engagemanget uppe.

När solen sakta sjönk mot horisonten så fick jag några bilder på ejdrar mot solen. Ett tips om du ska pröva detta är att inte titta rakt in i solen med 500 mm objektiv, det blir väldigt ljust :-)

Autofokusen funkar inte heller så bra när solen kikar rakt in i objektivet...

Till slut var solen nästan nere och inte lika stark att titta in i.

Det fina med att fota fågelsträck är att man kan sitta på samma ställe en bra stund och dom fortsätter att komma på samma ställe. Nackdelen är ju att alla bilder blir nästan likadana. Fåglar in från söder ut mot norr....

När solen väl försvunnit ner så började himlen sakta byta färg från stark orange till en mörkare blå.

Ejdrarna kommer som små jetplan, rakt och stadigt, gärna två och två eller i mindre grupp, men alltid i hyfsat god ordning.

Strandskatorna däremot, dom byter ofta plats i formationen, det verkar nästan som om dom slåss om att komma först. Flykten är betydligt mer oregelbunden och små kursändringar sker hela tiden.

Alltid är det några som sakta glider uppåt medan andra glider nedåt i formationen och då är det svårare att få till en "skarp" bild.

Till slut blev ljuset så svagt att allt flöt ihop.

Så förflöt påsken lugnt och fint, men jag kan erkänna att efter ett par kvällar var jag rätt trött på flyttsträck så nu väntar jag nog till hösten igen innan jag prövar det :-)

Artkavalkad 3: Rovfåglar

Detta är den tredje och sista (hörde jag ett "Äntligen!"?:-) artkavalkaden från i vintras. Förutom rovfåglar blir några asfåglar också. Hoppas du fått lite inspiration och kanske motivation att besöka detta fågeleldorado. Jag sitter iaf och funderar på nästa tripp, om den blir av återstår att se :-)

Korpgam (Black Vulture). Vanligt förekommande, man ser dom seglande i vinden med sin tydliga v-form på vingarna. Tydligen gillar dom bilar för det är finns många skyltar och personer som skriver om att man ska undvika att parkera i närheten eller i skuggan av träd. Just den här satt med tre kompisar på en bil så det kanske ligger nåt i det. Dessutom bör man täcka över däcken för tydligen gillar dom att hacka i gummit. Gam-Tuggummi?


Kalkongam (Turkey Vulture). Även denna vanlig vid soptunnor och rastplatser. Bilden tagen mitt på dagen med kraftigt värmedaller nära marken.


Pilgrimsfalk (Peregrine). Jag tippar på att det är det, men är inte säker. Kan vara nån annan falk. Den seglade över mig i Everglades och det kändes som en ovanlig miljö då jag alltid förknippar pilgrimen med berg och höga stup eller byggnader. Nån som kan artbestämma den noggrannare så tar jag gärna emot det.


Nordlig tofscaracara (Crested Caracara). Såg den i backspegeln när den landade vid vägkanten så jag fick vända runt och packa fram kameran ur bagageutrymmet  eftersom vi var på väg hem och allt var nedpackat. Den spankulerade i vägkanten och letade roadkill.  Tyvärr var den lite osamarbetsvillig och vände ryggen till mig hela tiden :-)


Fiskgjuse (Osprey) Finns överallt och man kan komma riktigt nära eftersom dom inte är lika skygga som i Sverige.

Cooperhök (Cooper's Hawk). Det är svårt att bestämma arter utan riktig litteratur. Hemma har jag bara Europeiska arter så jag kikade på andra vråkar/hökar på nätet och fastnade till slut för cooperhök. (Edit 2013: Och det var nog fel och detta är troligen en Red-Shouldered Hawk.) Den här satt vid vägkanten och spanade på nåt i diket och var inte villig att flytta på sig så jag hann ta några bilder.


Prärieuggla (Burrowing Owl). Mysig lite rackare som jag tyvärr inte fick så mycket bilder på som jag hoppats.


Vithövdad örn (Bald Eagle). En ikon i hela världen. Den hoppas jag få fota betydligt mer en annan gång och då i sin rätta miljö.


Reseberättelserna från förra årets resa har nått sitt slut. Det har varit roligt att få dela med sig av sånt som inte syns på bilderna och responsen har varit varm och peppande.

Jag har dessutom fått lite blodad tand och snickrar nu på att skriva lite om äldre fotoepisoder, både landskap och vilda djur. Det blir lite nationalparker i sydvästra USA och möten med vilda djur i Sverige och Norge och kanske lite annat. Nu har jag lärt mig att infoga film också så det kommer nog flera videosnuttar. Hoppas du hänger på :-)