Utvälinge 2015

Efter att flängt runt till några av våra grannländer så var det dags att ta det lite lugnare och göra lite kortare utflykter. 2014 hade jag flera härliga fotostunder på stränderna vid Utvälinge (finns här om du vill kolla upp dem). Så det var inte så konstigt att jag skulle återvända dit under 2015. Tyvärr lyckades jag mest hitta dåligt väder och lite djuraktivitet. Dåligt väder och dålig tajming verkade bli det återkommande temat under 2015.

Vid ett av mina besök så var det dock såpass klart väder att jag bjöds på en hyfsad solnedgång. Prövade först att fota strandfåglar i medljus. Dvs jag satt ute i vattnet och fotade in mot stranden. Funkade rätt bra men jag var lite oförberedd på våghöjden så shortsen blev badbyxorna när jag hukade mig ner för att komma nåt så när i ögonhöjd.


Vågorna var dock lite lynniga så jag riskerade hela tiden att få kameran om inte översköljd, så iaf blöt.

Jag hade fått nog av fuktproblem i kameran under året, så i stället satsade jag på att hitta fina silhuetter mot den guldgula solreflektionen i de mindre vattenpölarna. Inte helt fruktsamt tills en sädesärla swishade förbi.

Den satte sig på en liten sten och njöt av solnedgången


Solen värmde bra så den beslöt sig för att bada lite.

"-Ahh så gott att få svalka tårna lite"


Fåglar som plaskar i vatten lockar till sig andra och det dröjde inte länge förrän den fick sällskap.
"-Tjena, läget?"

"-Bara bra, hur är det själv? Hittat några feta maskar på sistone?"

"-Jajjamänn, finns gott om dom vid olssons lada"

Allt var frid och fröjd men så dök Maverick upp. En överspänd typ som gillade att stila.  Med en kraftig ljudbang gjorde han en överflygning precis ovanför den intet ont anande sädesärlan som njöt av ett svalkande dopp.

"-Va i helv--- håller du på med??? Nu får du lägga av med det där, jag fick ju en kallsup!"


Maverick, som nöjd med sin insats, gick in för landning för att retas lite till.

"-Nä men va f-n, det där är min sten din drummel!!! Var ska jag nu torka mina fötter?"


"-Stick och bada nån annanstans det är min sten nu!"


"Vilket liv ni för, jag drar till nåt lugnare ställe"

"-Ja gör det din tråkmåns"


"-Perfekt, nu är stranden och den bästa stenen min"

Japp så går det till i fåglarnas värld :-)


mikswephotography.com

Finskgjuse 2015

En av platserna jag stannade till på under min finlandsresa var Kangasala där man kan fotografera fiskgjusar som fiskar. På platsen så finns det gömslen vid en damm och det har bla använts för forskning. Mot betalning kan man få hyra dessa gömslen och det hade jag gjort.

Jag nämnde i det förra blogginlägget att min resa blev lite kortare. En av konsekvenserna var att vi var tvungna att köra från direkt efter att jag kommit från björngömslet till fiskgjusegömslet. Hårt liv, det här med djurfotografering :-)

Resan gick iaf bra och jag kunde sova lite i bilen på vägen. Väl framme så fick jag hämta ut nyckeln och gick för att ta mig en titt. Jodå det var en fiskgjuse på plats och jag tog några bilder från det allmänna gömslet.

Hela området är indelat i olika områden. Dels finns det en allmän del, dels en betaldel i anslutning till den allmänna delen och så gömslen direkt i anslutning till dammen.

Pratade lite med killen som precis suttit där och det hade tydligen varit rätt segt på eftermiddagen och kvällen innan. Så vi beslöt att åka iväg för att äta och inkvartera oss i det boende vi ordnat och eftersom det blivit sådär med sömn det sista dygnet så bestämde jag mig för att åka dit tidigt nästa morgon istället.

Det var fortfarande ganska mörkt när jag sakta gick fram emot gömslet. Det prasslade till och jag såg ett fyrfota djur smita iväg från dammen bort mot skogen. Var lite osäker på vad det hade varit, jag hade tydligt sett det men inte tydligt nog för att avgöra vad det var. Ett tag var jag inne på att det var ett lodjur för det hade definitivt ingen svans, men sedan bestämde jag mig för att det nog var en grävling. Jag tänkte för mig själv att hade jag suttit i gömslet sedan kvällen innan så hade jag säkert fått den på bild när hade ljusnat. Men jag hade sovit gott under natten och kände mig utvilad och det är rätt skönt det med.

Gömslet var betydligt bättre och större inuti än vad som syntes på utsidan. Det var nedgrävt så gluggen var en dryg meter över vatten ytan, men det var ändå torrt och fint på insidan. På området finns det flera gömslen och de var i skiftande kvalitet till det, i komfort mätt, sämsta som i princip var ett rör som var nedgrävt och som man kunde stå eller sitta i. Den gluggen var iof väldigt nära vattenytan vilket kunde vara en fördel, men att stå där en hel dag i stekande sommarvärme? Njaa... Till slut valde jag det gömsle som jag tyckte var bekvämast och riggade upp kameran.

Det var rätt korta avstånd till dammens hitre och bortre kant, men utan att ha en referens så var jag lite osäker på hur mycket av sensorn som fiskgjusen skulle täcka om den nu skulle dyka upp, eller rättare sagt ner. Jag valde 70-200mm som mitt förstahandsval men gjorde i ordning mitt 300'a för att snabbt kunna byta. Sedan var det bara att vänta.

Sakta började det ljusna. En häger dök upp och satte sig i ett träd. Det såg ut som om den skrattade åt den lättfångade målet mat som väntade i dammen nedanför.


Men det skulle visa sig att en trut också hade lärt sig fiska i dammen och den jagade bort hägern så som bara trutar kan. Sedan kunde den lugnt simma runt och plocka fisk som vi plockar smågodis i affären, fast den slapp betala förstås.


SPLASH!! Utan förvarning dök en fiskgjuse rätt ner i dammen och medan jag febrilt försökte hitta alla knappar och få nån bild så lyfte den igen. Det hade gått fruktansvärt fort och det var ingen förvarning.

Som tur var så fick den ingen fisk så jag förväntade mig att den skulle dyka inom kort igen. Raskt bytte jag position så jag kunde började spana mer ovanför dammen.

Ställde in fokuspunkten i närheten av där den slagit, valde en mindre bländare för att få så stort skärpedjup som möjligt mht till ljuset. Det dröjde inte länge förrän den dök upp igen, denna gång var jag beredd. I ögonvrån såg jag hur fiskgjusen gled omkring mot vinden och spanade ner i vattnet.

Utan att ryttla så vek den bara ner ena vingen som ett jaktflygplan, precis som man sett i Top Gun och sekunden senare så slog den i ytan igen med ett tydlig plask. Denna gång var jag mera förberedd och fick en serie när den satte klorna i en liten fisk, lyfte och flög iväg.

Trots att jag hade 1/1000 i slutartid så blev den oskarp i dyket så du kan ana hur snabbt den dyker. Att den inte slår ihjäl sig eller skadar sig har evolutionen tagit hand om.


Själva vattenuppkastet är rejält.


Så vänder den upp mot vinden för att lyfta och med en kraftansträngning så kommer den upp och kan flyga iväg.


Det var lättare att hinna med nu när jag var på spänn och förstod hur den nyttjade vinden. Jag fick en serie bilder när den lyfte och flög sin väg. Kikade snabbt på displayen. 70-200mm objektivet visade sig vara alldeles för stor vidvinkel. Det var lätt att hitta fiskgjusen i sökaren och sedan zooma in, men jag tyckte att jag fick med för lite av fiskgjusen i bilden, speciellt när den slog i den bortre delen av dammen. Bilderna du sett ovan har varit rejält beskurna på bekostnad av kvaliteten. Dessutom så var dammkanten lite störande i bilden så jag bytte till 300 mm.

Snart dök den upp igen och det dröjde inte länge innan den dök. Det var som förväntat svårare hitta målet, själva dyket var omöjligt att hinna med men jag tyckte ändå det var värt att bytet till 300 mm.

Dammen är väldigt grund, så om den inte får tag i fisken vid dyket så kan den stå kvar en stund medan den letar upp den med sina kraftiga klor. När den sedan fått ett grepp, tar den sats och lyfter.

Solen hade nu kommit rejält upp och ljuset började bli svårhanterat. Det underlättas inte av att fiskgjusen har en vit undersida som belyses av den reflekterande solen när den kommer nära vattnet.


Vid ett tillfälle släppte den dock fisken trots att den hade fått upp flygfarten. Jag har ju hört att den i princip kan låsa klorna så jag blev lite förvånad för det var inte en så stor fisk.


Microsekunden senare fick jag förklaringen. Startbanan tog slut och det var en annan fiskgjuse på kollisionskurs.


Det blev ett par dyk till under förmiddagen men sedan dog det ut. Kan ha berott på värmen, men man vet ju aldrig med vilda djur och fåglar.

Efter ett tag kom det två gubbar gående i kanten på fältet och det var rätt irriterande. Så länge det var på plats så skulle inga fiskgjusar vara på plats. Det visade sig vara personal som hanterade fiskodlingen som låg bredvid dammen. Jag hade funderat lite på hur de fyllde på med fisk i dammen och en odling var ju det självklara svaret. I kikaren såg jag att odlingen hade nät över hela dammen för annars så hade fisken nog rätt snabbt tagit slut.

Så försvann de ur sikte och jag började spana igen men det var helt dött. Inte ens trutarna var på plats. Framåt eftermiddagen var jag rätt trött att spana men var ändå glad att jag fått studera dyktekniken på nära håll. Enda negativa jag såg i bilderna var att fiskgjusarna var ringmärkta och det är nåt jag försöker undvika i mina bilder. Men efter endast ett par timmar på plats så kan man inte vara kräsen.


Till slut valde jag att avbryta och i stället sätta kurs mot Sverige och nästa äventyr.


Här hittar du mer info om den här platsen.


www.mikswephotography.com

Trandansen 2015

Trots att jag bara bor ca en timme ifrån Hornborgasjön så brukar det bara bli besök när jag råkar ha vägen förbi. Det innebär att det mest blir mitt på dagen när ljuset är som sämst. Dessutom så har jag nästan alltid haft mulet väder. Så i år tänkte jag göra det mera planerat och övernatta på plats för att få kvälls- och morgonljus samt planera in det när prognosen sa klart väder.

Utmaningen och paradoxen med att fota på Trandansen är att där samlas tusentals fåglar på samma ställe och ändå så försöker man hitta enstaka individer och gärna isolera dessa från andra för att få en lugn bild. Så när man äntligen lyckas hitta det så kliver det ändå in en annan fågel mitt i eller så dyker nån Alien upp och förstör stämningen.


Avstånden är ju inte heller de mest optimala för att få fina detaljer. Jag använde huvudsakligen ett 500mm objektiv tillsammans med en 1,4 telekonverter vilket ger 720mm. Lägg sedan på 1,3 i cropfaktor och ändå får jag beskära huvuddelen av bilderna för att få till en komposition där händelsen/motivet inte drunknar i allt annat som händer samtidigt som jag försöker få en oskarp bakgrund.


Efter att ha tagit en del porträtt börjar jag leta efter mer action fyllda situationer. Med så många tranor på samma plats så brukar det alltid uppstå situationer där det hettar till.


Ganska snart så går det se ett mönster med tranor som hoppar och skuttar för att försöka få uppmärksamhet utan att bry sig om vilka som står i vägen...


...par som bygger band genom olika rörelsemönster...


...till par som rör sig tillsammans i myllret av andra och den tysta dialogen innan man sätter av i full fart för att flyga iväg.


Dagen går mot sitt slut och färgerna på himlen skiftar och det är då jag ser ett vitt klot vid horisonten. Jag har oplanerat lyckats pricka in fullmånen. Jag och en massa andra fotografer (för det är ju nästan lika många såna som tranor på plats) rör oss frenetiskt längs staketet för att hitta just den där platsen där BILDEN kan tas. På ett ställe (det optimala?) så är det säkert 30 fotografer som trängs så jag väljer att ta en annan plats och hoppas hitta en egen vinkel som kan funka. Jag hittar ett dike som jag hoppar ner i och riktar kameran mot en åsrygg. Givetvis är det helt tomt på levande motiv (bortsett gräset då) men jag ser i ögonvrån hur några individer sakta rör sig mot det området. Det blir en spänd väntan allt medan månen sakta rör sig längre och längre från åskanten och jag vet att om de inte hinner fram så kommer jag inte att kunna få med dom och månen på samma bild, iaf inte med tele't.


Jag hinner med några bilder innan månen bryter kontakten med marken i sökaren. Som tur är så har fler och fler tranor bestämt sig för att lämna även de och jag får några flygande bilder också.


Som på en given signal så startar sedan resten av fältet och flyger till sina övernattningsplatser. Givetvis flyger de bort från mig så det blir inga bilder på lyftande flockar den här kvällen.


Bara att packa ihop, ta backup och gå och lägga sig.

Jag vaknar tidigt nästa morgon av det typiska tutande som kännetecknar tranornas ankomst. De var betydligt morgonpiggare än vad jag räknat med men ljuset var fortfarande lite för mörkt för att få nån bra bild så jag hinner ut i lugn och ro och börjar leta motiv. Jag ser hur dimman lyfter över sjön och det får bilda bakgrund till de första bilderna.


Efter ett litet tag så inser jag att en del av dimman faktiskt är andedräkten från tutande tranor och jag försöker hitta nån individ där jag kan få andedräkten att stå ut som bolmande rök, men det är svårt. Avståndet är långt samtidigt som det är lite väl mörkt och ganska rörigt.


Det är först när solen börjar lysa upp och ljuset bryts i andedräkten som de bästa tillfällena ges. Att några tranor dessutom kommit närmare underlättar givetvis, men fortfarande är det svårt att isolera motivet, men så är det ofta i det vilda.


Flera tranor är på väg in under det att solen börjar stiga och jag får några flyktbilder mot den av morgonrodnad glödande himlen.

Sedan tar solens värmande strålar tag i den fuktiga marken och värmedallret tilltar med kraft och jag bestämmer mig för att efter en värmande frukost sätta kurs mot andra äventyr. Men det för bli en annan historia.

www.mikswephotography.com

Utvälinge - en västkustpärla 2014

Det var dags att ta det lite lugnt ett tag. Jag hade flängt runt hela sommaren och var lite trött på all bilkörning, tidspassningar och tänkte fota lite mer i närområdet eller västkusten för dem som har andra närområden. Kusten erbjuder förutom vackra solnedgångar också ett rikt fågelliv och 2014 fick jag nöjet att stifta bekantskap med en liten juvel - Utvälinge.

Området består av grunda sandstränder med ett sötvattenutlopp som sakta förenar sig med havet. Här samlas flockar med olika fåglar ofta på väg någonstans och de flacka stränderna är perfekta att ligga och få fina låga vinklar på bilderna. Många människor rör sig i området för att bada och fiska så fåglarna är rätt vana med vår närvaro.

Det är klart att vad man ser och hur mycket av det beror helt på årstid, väder och sånt. Naturen har sällan fasta öppettider och ett spikat program :-) När jag var där så var det i skiftet mellan juli och augusti så fåglar höll på att samlas och äta upp sig inför flytten söderut.

Ofta så har jag speciella minnen från olika fotoäventyr som jag brukar dela med mig av. Men här så var det mera en stillsam njutning som gällde. Fast det är klart att när det dök upp ett brudpar komplett med tärnor mitt i vassen så blev iaf jag förvånad :-) Bruden såg strålande glad ut och det var en märklig men skön känsla av glädje mitt i naturen. Du kanske vet vem det var och då kan dom höra av sig, jag tog väl nån bild jag också :-).

Här kommer en liten bildkavalkad från Utvälinge på några av de fåglar jag fotade. Jag börjar med det första skälet till att jag åkte hit: Fiskgjusar. De häckar i en bit härifrån och man ser dom ofta fiska i det grunda vattnet.

Har man tur så kan dom komma nära och det var ju det jag hoppades på.

Det var lite lurigt med exponeringen på fiskgjusen. Det går rasande fort när den dyker och precis när den närmar sig vattenytan så reflekteras ljuset i vattnet och det blir väldigt ljust under vingarna. Tack och lov för RAW!

Det andra skälet att åka hit är skäggmesar. Det finns här ett stort vassbälte som genomskärs av en spång. Står man på den så flyger de kors och tvärs precis förbi och chansen finns att man får nån bra bild ibland, men det gäller att hänga med - det går fort och många strån är i vägen.

Även bland mesar finns det tuffingar:

Sedan är det de perfekta stränderna där man på vissa ställen kan ligga precis i höjd med vattenytan. Hitta en bra plats, ligg ner och bara vänta.

Det finns flera olika typer av fåglar här som håller till på och under vattenytan. Fast vatten i örat är ju aldrig trevligt...

och att inte dyka på grunt vatten är det många som struntar i...

Så är det ju solnedgångarna. Vid perfekt väder så ändrar sakta himlen färg från ljusgult till mörkaste rött. En sann njutning!

Flockar av gamla och nya fåglar samlas och tränar inför flytten. Flockarna ser ut som skuggor som ändrar form allteftersom de flyger över landskapet.

Fiskgjusen hittar en fin kvällsmiddag. Notera tekniken att hålla fisken i färdriktningen för att minimera luftmotståndet.

Här är en tärna som landat på ett stort ägg som den ska picka hål på...tror jag :-)

Denna panoramabild får avsluta detta inlägg om Utvälinge - en västkustpärla för fotografer

www.mikswephotography.com

Mot Flatruet

Dags att lämna Runde och dra österut. Med många bilder i bagaget, likt en lunnefågel som samlat fisk,  packade vi ihop och började den långa färden mot Flatruet i Sverige.

Det är ett fantastiskt landskap man kör igenom och som vanligt har jag minst ett öga vid sidan av vägen. Tyvärr lämpar det sig inte alltid att stanna till om man ska undvika trafikolyckor. Jag såg bland annat två små rävungar som lekte vid ett nedfallet trä, men som vanligt fanns det ingen plats att stanna bilen så det var bara att fortsätta. Men ibland har man tur. Som här när jag fick syn på två älgar på ett litet fält precis intill vägen. Här kunde jag fota från bilen och trots att de såg mig så sprang de inte iväg.

Givetvis så försökte jag smyga ut när de gick in bakom några små träd men de fick snart vittring på mig och då var det bara att ge upp.

Tog en liten tur upp på Dovrefjell men den dagen hade alla djur ledigt för det enda jag såg var den här ovanliga lilla fågeln.

När jag slog upp den i fågelboken visade det sig vara en snösparv och inte var den så ovanlig heller men det är alltid kul med nya bekantskaper.

Det regnade mesta delen av resan från Dovre mot Flatruet men när vi närmade oss så började det lätta upp. Såg en fjällabb med sina långa stjärtfjädrar på avstånd mot de mörka regnmolnen.

Det jag inte förväntat mig att se var kraftledningsstolparna som gick tvärs över fjället, men det är klart att man behöver el här också.

Så gick solen sakta ner bakom Helags fjälltopp och himlen visade upp alla sina färger.

T.o.m kraftledningsstolparna fick en magisk framtoning i skymningen.

Dags att vila lite innan vi åker vidare mot Fulufjället och Njupeskär.

www.mikswephotography.com