Dovrefjell

Jag fortsätter resan i östlig riktning och styr mot Dovrefjell. De norska fjällområden är mycket närmare för oss i södra Sverige än att ta oss till än de svenska fjällen långt uppe i norr. Naturen är dramatiskt underskön och ett varierat djurliv finns också att beskåda. Så jag tänkte beskriva lite om Dovrefjell för den som kanske funderar på att ta sig dit någon gång.

Det som lockar mig hit är förutom den fina fjällmiljön också möjligheten att fota fint vilt, både fyrfota och tvåfotade.


Myskoxar finns här precis som vildren, järv och fjällräv. De tre sistnämnda är väl inte helt lätta att fota men myskoxar är relativt enkla. Förutom de uppräknade kan man se olika fåglar allt från sädesärlor till örnar. Dovrefjell har också en lättillgänglighet som kan tilltala den stressade storstadsmänniskan. Det finns ett antal campingar och hytter strax utanför och flera fjällstugor inne i området.

Det mest oväntade är kanske att en del av området varit ett militärt skjutfält. Lite märkligt kan tyckas så här i den vackra fjällvärlden med flera nationalparker runt omkring men nu har den militära verksamheten på skjutfältet upphört och det pågår nu ett stort arbete med att sanera och återställa med målet att 2020 vara helt återställt till enbart natur.


Tack vare skjutfältet finns det ett antal vägar i området som gör det enkelt att snabbt förflytta sig mellan olika områden. För bara några år sedan kunde man köra egen bil in i fjället, men numera så går det bussar istället. Bussarna går mellan fjällstationerna Hjerkinn och Snöheim.

Pga miljösaneringen så har olika områden färdselrestriktioner under olika veckor. Pga att man har skjutit, sprängt och bombat så finns det flera oexploderade ammunitionseffekter kvar i landskapet. Arbetet med att röja dessa genomförs manuellt men även med fjärrstyrda maskiner eftersom det finns en risk att de kan explodera under röjningen.

Ett besök till Dovrefjell kan inledas med en promenad upp till Viewpoint Snöhätta för att se om man kan få syn på några myskoxar. Det händer att de passerar ganska nära och själva utsiktsplatsen är som ett konstverk i sig självt,väl värd ett besök.


Vill man inte gå in på fältet så kan man ta en busstur. Det kostar 50:- NOK per resa men du kommer en dryg mil in på fjället och det kan ju vara skönt att slippa gå, särskilt om man har tung packning eller har svårt att gå.

Det är möjligt att övernatta och äta på Snöheim men priset tycker jag är i dyraste laget och dusch ingår dessutom inte i logipriset.



Håll fjället ser litet ut från vägen men som alla öppna landskap så finns det mycket att se om man bara tittar noga och använder kikare. Myskoxar är nog de som är lättast att se med blotta ögat men håll även utkik efter fåglar: olika falkar, kärrhök, kungsörn och mindre fåglar finns också tex ljungpipare mfl.


Har du tur så kan du få se vildren. Vildrenen är superkänslig för lukt och den drar lätt iväg 4-5 kilometer om den får vittring på dig. Så närma dig i motvind om du får syn på någon och vill ta en bild. Dock så rekommenderar man att låta renen vara just för att den drar i väg så långt och det är känsligt vissa perioder. Stöter du på vildren och vinden blåser mot dom så backa ur och ta en annan väg eller sitt och njut.


Vill du se myskoxar men känner dig osäker på var de är eller hur man gör så går det guidade turer dagligen från Hjerkinn.

Lite länkar att ta reda på mera

Turistlänkar: http://www.visitnorway.com/se/Resmal/Ostra-Norge/Fjell-Norway/Dovrefjell/

Snöheim: http://snoheim.turistforeningen.no/

Prislistan som finns på den sidan är turistföreningens lista. Observera dock att Snöheim inte har sovesal och madrass på golv tillämpas bara när det är fullt i sängarna. Dusch ingår inte i logipriset. Man kan laga egen mat men det får givetvis ske utomhus.

Skyttelbuss: http://www.forsvarsbygg.no/Prosjekter/Hjerkinn-PRO/Snoheimvegen/

Nästa inlägg tänkte jag skulle handla lite mer om myskoxar, hur man kan fota dom och vad man bör tänka på.

Fokstumyra naturreservat

Om man kommer från väster på väg till Dovrefjell, eller längs E6 norrut mot tex Trondheim, passerar man Fokstumyra. Det är ett till synes oansenligt fågel-/naturreservat, fast det är 18 km2, men med en relativt stor mängd djur och fåglar.

Reservatet får inte beträdas förutom en led på ca 7 km som går i en slinga mitt i området. Den är spångad stora sträckor men kan vara lite lerig att ta sig runt. I ena hörnet finns det ett utkikstorn med tak och öppningsbara fönster.

Här har jag stött på jorduggla


Blå kärrhök


Blåhake

och lite andra fåglar

Även älgar kan ses i relativt stora mängder om man kommer på rätt tid. De lämnar skogarna och drar sig upp på fjället för att komma undan alla bitande insekter. Vissa platser är nästan garanterade älgkontakt men det är oftast i skymningen med svagt ljus som nackdel. Har man tur så kan man se dom mitt på dagen.

Långt ute på fälten kan det finnas små grenar som rör sig lite oregelbundet...

Så ställer dom sig upp och är rätt maffiga

Eller så möter man nån som är ute och upptäcker naturen på egen hand...

Man kan också träffa på mycket folk. De flesta ska gå en tur, andra spanar efter fåglar. Många särskilt från Tyskland och Nederländerna spanar efter älg. Stannar man och pratar lite med dom så kan man få lite aktuella tips om vad som är synligt just då.

Ett litet ställe som vid rätt tillfälle är mycket trevligt. Att pricka rätt i tiden och få se allt ovan på samma dag är som vanligt lite vanskligt. Häckningens tid och omfattning hänger ihop med hur sen våren är. Men det finns alltid nåt att fota när man kommer hit.

Så nästa gång du har vägarna förbi gör en liten paus här och fram till dess kan du läsa mera här:

http://www.visitnorway.com/se/Produkter/?pid=136410

Edit: Jag glömde skriva nåt om kamerautrustningen. Stora tele objektiv är nog det mest lämpliga här. Även om många fåglar är rätt nära så blir de små på sensorn om man inte använder tele. Jag tror alla bilder ovan är fotade med 500mm och även med 1,4TC. Stativet bör vara rätt stort också då det på halva sträckan växer rätt höga buskar, vilket du kan ana om du kikar på älgarna som ligger ner. På grund av avstånden så bör du ha med en hyfsad kikare också. Så nu tror jag fick med allt :-)

Att fota på Runde

Lite tjatigt att skriva om Runde vecka efter vecka, men detta är sista inlägget, om den här platsen, iaf för i år :-) 

Jag tänkte dela med mig av några, kanske självklara, tips från Runde. De flesta funkar även på andra ställen så även om du inte har vägarna förbi berget så kanske det ändå finns nåt intressant korn att hitta :-)

På Lundeura så används allt från Ipads till proffsutrustning - anything goes.


Ett telezoom, tex 70-200 eller 100-400 är ett bra allroundobjektiv givetvis lite beroende på vilka bilder man vill ha. Vill man ha ett fast tele så funkar det med ett 300mm objektiv till de mesta av fågelbilderna, särskilt om man kan använda en konverter.

Ett 500 eller annat stort tele kan upplevas som begränsade vid Lundeura men kan om man har tur kan det ge lön för mödan av att ha släpat upp det för den branta stigen.


Oavsett vilket så tjänar man på att ha ljusstarka objektiv då de ger bättre tider, speciellt på kvällen när ljuset är som finast eller då det ofta kan vara mulet även mitt på dagen. Lunnefåglarna sitter ofta ganska still men vill du fota flygande eller andra rörelser så måste tiden ner för att det inte ska bli suddigt.

Stativ är lämpligt att använda då det kan bli lite längre tider för att få bra skärpa handhållet och så är det bekvämt när man sitter och väntar att slippa hålla i kameran hela tiden.
Så kan man ju "reservera" en plats med stativet och mingla medan man väntar :-)


Varma kläder är väl nåt som generellt bör användas men det är ofta man ser bil- och mcturister som knallar upp i vardagskläder och t.o.m enkla skor och sandaler. Dom blir ofta kortvariga uppe på berget. Det är lätt att missa att det blåser på toppen när man lämnar bilen på parkeringen som just då ligger i lä.

Ett vidvinkel, gärna med ND filter för att fota strandnära landskapsmotiv eller nära bilder på lunne.

Regnskydd till kamerautrustningen kan vara på sin plats för det händer att det regnar lite då och då. Att solen skiner och det är lugnt på havet samtidigt är nåt som inte händer så ofta.
Det är även praktiskt att ha ett regnskydd för att skydda kameran under båtturen mot vattenstänk.

Ta med en liten trasa för att enkelt kunna torka bort regn- eller vattenstänk på kameran eller objektivet, särskilt om du åker båt då det är saltvatten. Saltvatten har ju inte den mest önskvärda effekten på din utrustning oavsett material. Saltvatten på linsen bör sköljas av med sötvatten innan linsen torkas, annars kan saltet repa ytbehandlingen. Många använder putsduken till att torka torrt med och det går ju bra nån gång, men risken är att det fastnar större partiklar i trasan om man använder den för frikostigt. Nu ska jag tillägga att jag aldrig haft problem med vattenstänk vid dessa båtturer, men det innebär ju inte att det aldrig kan hända. Vattenstänk sker främst då båten är på väg tillbaka i motvind, då kan det skvätta rejält över akterdäcket.

Under båtturen så funkar inte stativ så bra, utan kameran bör handhållas. Dels är det lättare att kompensera båtens rörelser och man slipper att vibrationer från motorn arbetar sig upp till kameran. Det kan vara lite trångt att fota särskilt när det är mycket action och alla står upp och fotar åt alla håll.



Är man ovan vid båtar så tänk på att stå stadigt och med ordentligt stöd. Det kan hända att båten gör en oväntad liten rullning, eller för den delen att nån medpassagerare tappar balansen mot en själv, och med ett öga i sökaren är det lätt att tappa fotfästet. Bra att ha en kamerarem runt nacken ifall man plötsligt måste ta tag i nåt för att hålla sig kvar i båten.

På båten (och även vid Lundeura) kan man använda vilken kamera som helst.
Båtturerna går ju under dagtid, så det svaga ljuset är inget större problem. Avstånden varierar från 3-4 m upp till 100 m. En liten enkel kompaktkamera har den fördelen att den är lättare att fota med när det gungar men en systemkamera är nog att föredra mht de olika inställningar som enkelt kan göras.
Så länge man kan handhålla det så funkar det.


Bilden är tagen av den trevlige Luc från Nederländerna som jag träffade ombord på Aquila. Mycket trevliga människor möter man på Runde och Luc och hans fru Sabine var några av dom. Det är alltid intressant att möta likasinnade och man kan ofta få bra och tom ovärderliga tips. Jag fick flera fina resmålstips av dessa globetrotters.

Ljuset spelar kameran lite spratt, eller rättare sagt det gäller att ha koll på bakgrunden som är ständigt skiftande vilken lätt lurar exponeringsmätaren. Ena sekunden är den mörk och andra är den ljus. De flesta fåglar är antingen mörka eller ljusa (eller både och) så det gäller att kompensera exponeringen.  

Man följer en fågel mot den ljusa himlen och plötsligt är det ett mörkt berg i bakgrunden. Kameran exponerar efter det (lite beroende på vad du har för ljusmätning) och det gäller att kompensera för att inte få en felexponerad bild.

Ett finger på exponeringskontrollratten och skifta mellan -1 till +1 är det minsta man bör göra. Annars kommer du iland med mängder av utfrätta områden på fåglarna eller helmörka motiv och det brukar uppfattas som negativt när man sitter framför bildskärmen och kastar bild efter bild :-).

Att använda autofokusen mot fåglar på vattenytan kan fungera men risken är att AF låser på de kontrastrika vågorna. Jag har funnit det lämpligt att använda tumfokus för att kunna parera båtens rörelser och för att minimera risken att fokus skiftas från fågel till våg i avtryckarögonblicket.

Vid kraftigt gungande så fick jag ibland ta fokusen på den första gungningen och sedan trycka av på den andra. Det blir lite lustiga bildserier där det stillasittande motivet befinner sig i överkant och sedan snabbt försvinner ner i underkant. Snabb bildserietagning rekommenderas i kraftig sjögång :-)

Som jag skrev i förra inlägget så lurar även det kontrastrika berget autofokusen. Ofta har fåglarna en svagare kontrast än bakgrunden så det gäller att hitta en fokuspunkt som ligger på samma avstånd som fågeln.

Ett annat tips är att utnyttja både dagen och natten maximalt. Ljuset och motiven finns där hela tiden men ljuset kan vara extremt fint även sent på kvällen. Så vila mitt på dagen och mitt på natten och fota resten av tiden.



Det händer att man stöter på folk som glömt eller tappat nåt på toppen och som mödosamt och med plågad min tar sig upp igen. Så kolla att allt är med innan du går ner



Har du några egna tips från Runde så skriv gärna ner dom i kommentaren.

Nästa inlägg så beger jag mig inåt landet, hoppas du hänger med :-)

Rundes örnar

Varje år jag varit där så har jag sett och fascinerats av de majestätiska havsörnarna som verkar glida runt helt utan ansträngning.

I år hade jag riktigt bra flyt med att de kom nära så jag tänkte dela med mig lite av dessa möten.

Men  låt oss kika tillbaka på förra veckans inlägg - hitta örnen!

Missade du inlägget så kommer bilden här igen, ser du örnen på bilden?

Svaret kommer längre ner och vi börjar istället uppe på Lundeura. Flyttar man blicken lite från alla lunnar som susar omkring där så ser man hur havsörnarna glider omkring på uppvindarna.

Längre ut så leker de tafatt.

Har man tur så kan de dyka upp precis runt åskanten när de följer vinden uppåt.

Har man ännu mer tur så slår de sig ner helt öppet i närheten.

När jag tröttnat  på att se dom ovanifrån (nu tog jag nog i, tröttnar på att se dom gör jag inte) så tar jag en båttur. Från båten kan man få uppleva dom lite närmare och t.o.m få kika in i ett bo.

Fast det gäller att upptäcka dom. Ofta hjälps man åt och spanar för de är inte lätta att se i tid.

Här är svaret på frågan jag ställde tidigare.

Så trots att de sitter helt öppet, så smälter dessa stora fåglar lätt in i den omgivande naturen och inte bara i grässlänter utan även mot bergssidorna.

Men med ett tränat öga så hittar man dom och sedan gäller det ju att omvandla det till en bild, vilket inte alltid är lika lätt :-)

Jag försöker vänta lite på att båten ska placera sig så att bakgrunden blir lite lugnare. Men ibland går det inte och då får man fota på ändå.

De skarpa kontrasterna i berget vill gärna lura autofokusen och på en gungande båt så är det inte säkert att man märker det. När det gungar det mycket så fokuserar jag på berget/stenen som örnen står på och försöker få en bländare som ger ett lite större skärpedjup.

Ibland flyger de riktigt nära...

Kanske var den nyfiken på oss och valde att kika lite närmare, vem vet.

Fast annars så är det mat som gäller. Här är det en liten lunne som spisas.

Ibland så är det konkurrens om maten även när någon redan paxat den.

Jag nämnde i förra inlägget att jag såg minst 7 st olika individer och jag lyckades få dom att ställa upp på en gruppbild, eller nästan alla iaf :-) Tyvärr är den lite rörig men förstorar du så ser du kanske lite fler detaljer.

Nu kan jag inte garantera att de är lika aktiva nästa gång så ev brustna förväntningar får du stå för själv, skriv inte och klaga om de inte dyker upp :-)

Jag vet iaf att jag har höga förväntningar nästa gång jag kommer dit. I nästa inlägg så kommer jag att skriva lite mer om vad jag tänker på när jag fotar på Runde.

Runde - fåglar, landskap och guld.

Alla som börjar med fågelskådning eller fågelfotografering kommer förr eller senare i kontakt med Runde. Först som berättelser från andra och senare som ett återkommande besöksmål. Har man väl varit där så brukar de flesta vilja komma tillbaka. Jag har varit där varje år de tre senaste åren och kommer nog att återvända fler gånger. Orsaken? Fågellivet, Fantastiska vyer och Fotomöjligheterna.

Runde är förutom fågelberget känt för den guldskatt som hittades i havet 1972 av några svenskar och en norrman och för det finns ett litet museum/utställning på ön dit man kan gå .
Resan dit beror givetvis på var man bor men ska man köra bil så bör man veta att det tar mycket längre tid att köra en viss sträcka i Norge jämfört med i Sverige. Vägarna är smalare, krokigare och max hastigheten är alltid lägre än på svenska vägar.

Men det är ok, för bakom varje kurva ligger en ny fantastiskt vy som måste fotograferas och det lägger givetvis ytterligare tid innan man är framme. När jag åker dit så tar jag alltid till extra tid och övernattning på vägen.

Till slut så ringlar sig vägen ner från fjällen och på små broar ut mot havet och precis innan man kör ner i Atlanten så ligger Runde där och väntar på att visa upp alla sina sevärdheter.



Man kan bo i rum, stuga eller på camping i tält, husvagn eller husbil. Campingen är belägen precis nedanför den ökända branten upp till fågelberget. Bor man inte på campingen så finns det en parkering en bit bort.


Vägen upp på berget brukar kännas, särskilt med en massa objektiv och kamera utrustning som ska släpas upp. Även om den inledande biten är asfalterad med bra fäste så är det fortfarande brant.

Är man lite otränad så bör man stanna i tid, typ var 50'e meter :-) och pusta ut lite. Men det är lätt att ryckas med ett högre tempo när de norska pensionärerna obesvärat studsar upp för branten som bergsgetter med en glatt leende på läpparna.

Väl uppe så på platån så ser man storlabben segla omkring, då det är genom deras häckningsplats stigen går. Fågelberget består av områden som har olika beträdnadsförbud bla pga häckningar. Genom dessa områden går det stigar som man får gå på. Har man tur så slår sig storlabben ner i ängsullen nära stigen och man kan få lite fina närbilder.


Ska man kika på Lunne fågel så bör man ta sig till Lundeura, en liten platå där man kan komma inom en meter från närmsta fågel.


Det kan kännas obehagligt att gå nära kanten men det är säkrare än vad det verkar. Den lilla bit som tidigare var ren klättring är sedan några år ersatt med en stege och ledlina.

Det finns andra ställen givetvis, men de kanske är lite luftigare :-)

Efter att ha fiskat hela dagen och väntat nere på vattnet så framåt kvällningen  börjar det susa i luften när dessa havens clowner ska landa in med mat till ungarna. Bra fiskeförmåga är inte alltid det samma som bra manöverförmåga. Korta vingar innebär att det gäller att sikta rätt eller ta en hård landning. Målet är att landa in direkt i bohålan för att undkomma rovfåglar det gör att en del landningar ser rätt hårda ut när inflygningen inte är helt tajmad :-)


Väl nere backen så vankar de omkring som små pingviner. Sitter man bara still så brukar de kunna närma sig.

Andra fåglar som kan ses på berget är: Havssula (den här är en juvenil),

Tretåig mås,

Tordmule,

Sillgrissla,

och så Havsörn förstås. Runde har haft ett par lyckade havsörnshäckningar de senaste åren  och i år räknade jag till minst 7 olika individer.

Från berget ser man dom längre ner, glidande omkring längs branterna, utnyttjande uppvindarna för att spara energi.


Ibland slår dom sig ner på branten och spanar för att snabbt kasta sig ut och hugga tag i någon oförsiktig liten fågel. Ser du förresten örnen på bilden?

(svaret och mer örnar blir det i nästa blogginlägg.)

Vill man se de andra fåglarna och dessutom några till som tex Toppskarv,

och Stormfågel

på nära håll, bör man ta en båttur och dessa kan bokas på campingen men det finns flera olika arrangörer som man kan ringa för att boka en tur.

Jag brukar åka med Johan Moltu som är en duktig skeppare på den lilla men säkra båten Aquila. Han brukar berätta ingående om fåglarna, hur det aktuella läget är avseende häckningen och en och annan skröna står också på menyn :-)

Här är ett gäng tretåiga måsar. De var tidigare i stora antal men har minskat i antal och i år så var det i princip inga häckningar alls.


Till skillnad mot den tretåige så ökar Havssulan kraftigt i antal. De är dessutom orädda för havsörnen så det är säkert en bidragande orsak.


Den högra klippan färgas mer och mer vit färg varje år och det är Havssulan som breder ut sig. I grunden så är det tillgången på mat och djupet som maten finns på som avgör hur bra kolonierna utvecklas. Måsen kräver ytnära mat medan lunne och havssula kan fiska betydligt djupare ner. En annan som också fiskar men inte flyger är uttern som ibland kan ses simma omkring eller sitta på stenarna vid stranden.

Förutom de uppräknade arterna så finns det "vanliga" strandfåglar som häger, strandskator, olika änder osv.

Och så landskap och naturmotiv till tusen förstås - vi är ju trots allt i Norge!

Solen går knappt ner under sommaren och jag har hittills inte blivit besviken på solnedgångarna, kanske har jag haft tur med vädret men iaf :-)

Här är piren vid campingen som jag tror alla fotat i solnedgången :-)

Så har du inte varit här så börja planera på studs.
Platsen ser du på kartan och länken

http://www.insel-runde.de/hp_runde2/frames/frame30.htm

går till campingen (fast den är på tyska eftersom den vänder sig till dessa i första hand). Ingen tid att förlora med andra ord :-)