Green Cay och Wakodahatchee

2013 hade jag åter förmånen att kunna ta lite semester i Florida. Det blev en rutt blandad av sol, bad shopping och fotografering. 2012 var ju första gången jag var här och med den resan i minnet kunde jag välja ut det bästa av det årets resa och lägga till nya outforskade resmål. 2012's resa hittar du bla här.

Första stoppet är Floridas östkust och trakten runt Fort Lauderdale. Östkusten känns betydligt fattigare på bra parker att fota i men det finns några smultron ställen och här ska jag berätta om ett par stycken. Tyvärr gjordes resan i slutet på november och i början på december och det är precis då som flyttningen påbörjats så det var inte så mycket fåglar, men samtidigt så underlättar det när man ska isolera motivet i bilden.

Jag börjar med Green Cay Wetlands. Det är en reningsanläggning byggd för den sista delen i vattenreningsprocessen där naturen står för filtreringen. Det är ett relativt stort område med totalt ca 2,4 km lång boardwalk. Tillgänglighet är A och O när det byggs parker i USA. Så när man bygger en boardwalk så är det inte fråga om några små spänger, liknande de som finns i svenska naturreservat, utan rejäla anordningar lämpliga för rullstolar, barnvagnar mm och med kraftiga räcken. Man får se upp så man inte ställer upp stativet så att man hindrar andra som vill gå där även om de flesta är mycket förstående, särskilt om man har ett större objektiv :-).

Fåglarna är hyfsat vana vid människor, för det är en rätt välbesökt anläggning. Ett stort objektiv rekommenderas för det är rätt stora ytor, men det går bra med ett mindre objektiv i vissa fall.

På några ställen finns det små träddungar där det finns fågelmatare utsatta och har man tur kan man se några mindre fåglar annars är det mest större fåglar, olika vadare, hägrar ...



... och sånt man kan förvänta sig i en våtmark, även om man aldrig sett nåt liknande innan. När jag såg denna så slogs jag av den kraftiga blåa färgen som stod i skarp kontrast till den röda näbben.

Alligatorer finns närvarande även om jag bara såg spår efter dom.

Det finns också rovfåglar där precis som det gör överallt där det häckar fåglar. Just den här jagade mest trollsländor


men det fanns andra som patrullerade området också.



Parkeringen är stor och det finns ett litet servicehus med utställningar och toaletter.


En liten bit ifrån Green Cay (ca 2km SO) ligger Wakodahatchee. Även det är en sista anhalt i vattenreningen men betydligt mindre. Här är det "bara" ca 1,2 km boardwalk. Jag började gå ut med 500 mm men fick byta till 300mm för det var för kort avstånd och bilderna blev väldigt tighta. Tyvärr var vädret och bakgrunden inte det bästa så det var lite klurigt att hitta en bra bakgrund. Inga småkycklingar eller större aktivitet var det dock, men platsen i sig kan vara lovande när det är lite senare in på vintern eller början på våren.

Det som jag tyckte var annorlunda här jämfört med Green Cay, var en liten ö precis jämte gångstigen där det häckade en mängd fåglar, bla häger och anhinga. Här kom man verkligen nära häckningen och de verkade helt ostörda av människor som gick förbi.

Parningsritualerna hade börjat komma igång och hannarna lockade och pockade på uppmärksamhet.

Jag har tidigare bara sett enstaka hägerbo högt upp iträden så det var lite intressant att se dessa fåglar utföra lite "jag-är-redo-att-flytta-ihop-med-någon-nu-beteenden". Hägrarna sträcker på sin långa hals och utstöter grymtande ljud, petar i boet och klapprar med näbben samtidigt som deras plymer breder ut sig. Efter ett tag så lärde jag mig i vilken ordning som det här skedde och kunde planera bilden lite efter det.



Räcket var lite glesare än på Green Cay så det gick att hitta luckor längst ner och få en lite lägre bildvinkel. Det är ju annars bland det största problemet - att komma i ögonhöjd med motivet.


Parkeringen är betydligt mindre än Green Cay men det finns iaf en toalett vid parkeringen. I övrigt så är det ingen service. Wakodahatchee ligger i direkt anslutning till reningsverket så det var en vakt som fanns nära parkeringen vilket gjorde att det kändes hyfsat tryggt att lämna kvar grejer i bilen, men det är inget man ska ta för givet.

Inspirationstips: Vic Shendel

Ute viner vinden och snön yr kring människor och djur.

Det kan ge väldigt fina bilder men idag känns det som det bara är skönt att stanna inne i värmen. Jag tänkte dela med mig av ytterligare en fotograf som jag snubblat över på internet.

Inte världskänd, vad jag vet iaf, men den här intervjun är en rätt bra beskrivning om hur det är att hålla på med "wildlife photography". Lite om hans inställning men även en del fototips.

Så har du en kvart över så kika på den här videosnutten, kanske kontemplera lite över ditt fotograferande och ha en mysig helg :-)

http://www.youtube.com/watch?v=BilibiBCv7I

Till Snöheim med buss

Så skulle höstens hett efterlängtade resa till de norska fjällen äntligen påbörjas. Lastade den lilla husbilen full med grejer och satte av. Efter två timmars körning så dog bilen. Helt utan förvarning och mitt på motorvägen. *Suck*. Efter lite telefonsamtal så var en bärgare på väg och efter nån timme så stod bilen utanför en bilverkstad. Nu var det ju bara det att det var söndag. Så det blev till att se en vacker solnedgång på fel plats :-)

Senare på kvällen så kollade jag lite på nätet om bussar och logi uppe i fjällen. Mailade lite direkt med fjällstugan om platser och priser och bestämde mig för att åka upp så fort jag kunde trots bilhaveriet.
Dagen efter så kollade bilmekarna på bilen och de behövde ett par dagar på sig att fixa felet då rätt prylar inte fanns hemma. I bilförsäkringen ingick hemresa med hyrbil så det ordnades fram en kombi som jag fyllde på med det mesta jag hade och for sedan hem igen.

Väl hemkommen så lastade jag om mellan hyrbilen till min personbil. Nu har jag ju ingen kombi så jag fick krympa ner packningen ytterligare och så satte jag av för andra gången. Dagen led mot sitt slut men jag tänkte att det var bättre att komma iväg så fort som möjligt, den tillgängliga tiden för den här resan minskade varje minut som gick.

Efter att ha övernattat i bilen på väg upp så kom jag så till slut fram till Hjerkinn lagom till att hinna med eftermiddagsbussen till Snöheim. Jag hade mailat till fjällstugan och det skulle inte vara några problem. Problemet uppstod när det visade sig att just den här fjällstugan inte hade de billigaste alternativen tillgängliga, en liten detalj som de missade att upplysa mig om. Min plan att bo där för en billig peng gick därmed om intet. Tält hade jag valt bort när jag lastade om bilarna. Det var bara o bita i det sura äpplet.

Eftermiddag gick mot kväll och jag gick en liten runda för att kolla läget. Tomt! Inte ett djur i närheten. Inte ens med kikaren såg jag några. De enda som syntes och hördes var några arbetarna som höll på att montera upp några skifferstenar som skulle bli till någon form av informationstavla.

Nåväl det skulle ju komma en dag i morgon också. Som tur var hade jag tagit med mig lite frystorkad mat och ett kök så jag kunde laga till lite kvällsmat. Maten på fjällstugan var rätt dyr så det hade jag förberett mig för. Jag kände mig rätt trött, dels pga allt som hänt med bilen och efter en natt i ett baksäte så det var skönt att få slumra in rätt tidigt den kvällen.

Vaknade nästa dag och kikade ut i ett gråväder som hette duga. Inga vackra bilder på schemat idag tänkte jag stilla. Natten hade varit lugn och jag hade sovit som en stock. Efter en spartansk frukost så fick jag ihop en dagspackning så jag kunde vara ute en hel dag och begav mig ut. Väl ute så insåg jag att vintern var på väg.

Jag har varit här på hösten tidigare år och då hade det snöat och det verkade bli likadant denna gång. Den gången hade jag fått bistå en nederländsk kille som var ute på fjället i tennisskor, jeans och regnjacka men inga handskar, tröja eller mössa. Att han fick låna handskar och mössa av mig räddade nog honom från en lättare förfysning.

Travade så runt uppe på fjället och spanade men ingenstans fanns det några djur i närheten. Vinden hade friskat på ordentligt och regnet kom sporadiskt och ibland gick det över i snö. Is hade börjat bildas i de mindre pölarna och även i kanten på fjällsjön.

Så det var en ganska modfälld och totalt genomkyld gubbe som ramlade in på fjällstugan framåt eftermiddagen. Efter en god frystorkad middag så tinade jag sakta upp framför den öppna spisen i allrummet. Snart fylldes det på med andra gäster. Vi var 8 personer främst norrmän, en japan och så undertecknad. Det blev en del intressanta samtal den kvällen och det kändes rätt gemytligt. Trots det beslutade jag mig för att åka hem nästa dag. Ursprungligen skulle jag stanna några dagar till men det kändes meningslöst och dyrt.

Nästa morgon efter frukost så lommade jag ut till bussen. Vädret hade stabiliserat sig och vinden hade avtagit rejält. Pratade lite löst med chauffören, som hade lagt märke till min kamerautrustning. Det visade sig att han sett myskoxar på vägen upp rätt nära vägen och jag bad honom visa mig på vägen ner. Mycket riktigt så fanns det ett par djur ungefär halvvägs ner. "Jag kan släppa av dig om du vill, så kan du åka med ner på nästa buss." Jag kollade klockan och det skulle funka, jag skulle få ca 1,5 timme på mig. Nappade på hans förslag och efter ett kort stopp så hade jag lastat ur mina grejer. Gjorde en liten ryggsäcksgömma intill vägen så inget skulle få fötter och med lätt packning så gick jag iväg. Hittade en tjur som befann sig precis där jag ville ha honom och jag kunde sakta gå närmare.

Tjuren rörde den sig sakta bortåt mot flocken som var ytteligare en bit bort och jag gick parallellt med den och försökte räkna ut vilken bakgrund som skulle bli bra.

Till slut började tjuren att vika av och jag hamnade hjälplöst på efterkälken och jag vet ju att det inte är någon idé att försöka komma ikapp, så varje bild ruta var viktig.


Kikade på klockan och insåg att det nu var bråttom för att hinna tillbaka till bussen. Gick i rask takt och kom fram helt svettig till vägen. Där stod det ett litet gäng fotografer och en figur som jag tyckte jag kände igen. Det visade sig vara Ole Martin Dahle som har de berömda örnfotoplatserna i Flatanger. Vi hann byta ett par ord och jag tipsade honom om tjuren samtidigt som bussen syntes längs bort på vägen.


Väl hemkommen så ringde bilmekarna och sa att bilen var klar så allt var som vanligt igen och nederlag byttes till seger. Ibland krävs det en mödosam klättring för att kunna njuta av en skön nerförsbacke :-)

Missade kronhjort, fick kungsfiskare...

Egentligen skulle jag åka till Skåne för att fota kronhjortar men av någon anledning så var dom lite sena hösten 2013. Så efter att ha suttit och väntat vid ett par tillfällen utan resultat så gav jag upp. Det var bättre om jag koncentrerade mig på att få ytterligare lite bilder på kungsfiskare. Som jag beskrev i förra inlägget så hade jag med råge fyllt min sittbilds-kvot och kunde mer avslappnat vänta in andra beteenden och motiv.

Jag fortsatte där jag slutade med att försöka få till dykbilder. Genom att experimentera med olika brännvidder och avstånd så fick jag några hyfsade dyk bilder men den där skärpan saknades fortfarande, så det får jag fortsätta jobba på.

Jag fick däremot några fina uppflygningssekvenser som jag redigerat ihop. (Mk IV tar ju en sjuhelsikes massa bilder per sekund så jag har varit tvungen att utelämna några bildrutor då fågeln annars hade flutit ihop och blivit lite otydlig.)

(och ja, bilderna är manipulerade :-)

Avgörande för att få till bra skärpa med den teknik jag valde (förfokusera på en tänkt dykpunkt) har varit bra ljus. På det viset har jag kunnat ha ett större skärpedjup (dvs en större felmarginal) samtidigt som en snabb tid har kunnat bibehållas. Problemet med starkt ljus är just att det är starkt och den färdiga bilden i sig inte blir så vacker utan har ett hårdare ljus än vad jag egentligen vill ha.

Svårigheten har varit att hitta en plats där bakgrunden inte varit så nära själva dykplatsen och det är inte riktigt löst ännu, får jobba vidare med det också :-)

Mellan dykförsöken så var det beteendebilder som gällde:

Leka med maten...

Virrpannan...

Hundkrafset...

och andra konstigheter :-)

Efter att i huvudsak ha haft mulet väder så bröt solen igenom vid ett par tillfällen samtidigt som kungsfiskaren satt stilla. Det gav tillfälle till ett par fina miljöbilder.

Förhoppningsvis så kan det bli fler tillfällen i år för att få till fler bilder på denna sveriges vackraste fågel.

Slutligen så önskar jag dig en god fortsättning på 2014.

På jakt efter kungsfiskare

Under sommaren spenderade jag ett antal dagar längs Viskans branta stränder för att försöka fånga en Kungsfiskare på bild. Ett ganska slitsamt arbete då stränderna inte inbjuder till några enkla promenader direkt. De är ofta brantare än 45 grader och blir lätt hala vilket gör det både svårt och farligt att gå där. Att träd och buskar växer huller om buller underlättar inte, speciellt som jag bär 500'at monterat på stativet direkt på axeln. Ett felsteg och det kan bli både dyrt och göra ont. Så när jag fick se att många andra fick bild efter bild så var jag tvungen att fråga hur dom gjorde och fick till slut ett par bra tips.

Så jag packade grejerna i bilen och begav mig söderut in i de gamla dansktrakterna i Skåne.

Väl framme inser jag att jag passerat den här platsen flera gånger men aldrig har jag trott att det skulle finnas några kungsfiskare där och när jag kom var det rätt tomt så jag var fortfarande lite skeptisk. Så jag satte mig ner på avstånd för att få lite känsla för området och se vad som dök upp. Passade även på att reka lite och kolla var solen skulle dyka upp nästa morgon, mm. Kvällen gick men ingen kungsfiskare dök upp.

Tidigt nästa morgon så vaknade jag av att det kom en bil och parkerade intill min och jag fick rusa ut i mörkret för att sätta upp gömslet på den plats jag hade rekat dagen innan. Precis som jag trodde var det en annan fotograf som också hade rekat samma ställe. Som tur var fick vi plats båda två.

Jag hade satt upp gömslet en bit ute i vattnet med bara en liten remsa fast mark inuti. Så jag satte mig tillrätta med stövlarna i vattnet och när allt lugnat ner sig började småfisken simma in och ut ur gömslet. Här inne är ni säkra tänkte jag. Så prasslade det till i tältduken. Bara det inte är en orm, tänkte jag. Det är nog det värsta som jag kan tänka mig i ett gömsle - att få in en orm. Hualigen! som Åsa Nisse skulle sagt :-)

Men det var den här lille krabaten.



Jag tror det var en hasselmus, som försiktigt tassade om kring och letade nåt ätbart. När den hittade nåt så smet den iväg med det i det höga gräset.

Så hördes de första visslingarna som betydde att kungen "was in da house". Fortfarande var det väldigt mörkt ute och eventuella bilder skulle bli av dokumentationskaraktär mer än kvalitet. Dessutom hade det börjat regna lite smått så något varmt morgonljus var uteslutet.

Jag hade försökt positionera mig så att det skulle finnas flera olika platser för kungsfiskaren att sitta och spana ifrån. När jag sitter i gömsle och ska fota fågel,särskilt små fåglar, vill jag gärna ha 360 graders sikt men med ett fåtal platser där motivet ska fotas. På det viset får jag god förvarning men slipper flänga runt kameran i en massa olika riktningar, det gör det hela mycket enklare helt enkelt :-)

Sakta ökade ljuset i styrka och jag kollade kamerainställningarna ofta för att till slut känna att nu kan det nog bli nåt. Saknas bara en fågel så kan jag köra igång. Så kom den till slut och satte den sig på första pinnen, givetvis längs bort men det var ok ändå.

Första bilderna tas mycket försiktigt. Jag vill ju inte dra iväg en snabb bildserie bara för att upptäcka att jag skrämt iväg motivet. Givetvis hör den slutaren men den verkar ta det med ro och jag kan bli lite mer aktiv. Väljer en långsam tid för att få med regnet i bilden.



Så byter den position, kommer närmare och jag sänker återigen tiden så att regnet ska bilda fina streck i bilden. Klick, klick, jag njuter för fullt.



De tidigare tillfällen som jag fotat den här vackra fågelarten har inneburit mycket möda och väntan, men nu sitter jag bekvämt på första parkett.

Ibland flyger den iväg för kungsfiskaren verkar byta sittplats ofta och minneskorten fylls med massor av sittbilder och jag inser att jag kommer att kasta huvuddelen av dom då dom kommer att vara identiska. Så jag koncentrerar mig på att försöka få lite dykbilder.

Trots att jag sitter helt fokuserad med ögat i sökaren hela tiden och fingret på avtryckaren så hinner jag inte med när den dyker, bilderna registrera bara uppflygning till pinnen.



Jag väljer därför en pinne som jag kan fokusera på och en brännvidd där jag kan se vattnet utan att flytta kameran. Det svåra är att förfokusera där kungsfiskaren tänker dyka i. Så jag sitter och studerar det lilla huvudet med den stora näbben. Var ungefär spanar den nu? Och så flyttar jag fokuset dit och väntar. Ofta får jag flytta runt fokuspunkten för den där näbben flyttar ju på sig hela tiden. Det är rena gissningsleken och oftast så missar jag dyket och fokuset är lite off från själva dykplatsen.



Så kommer den väldigt nära gömslet. En liten pinne som sitter bara några meter från kameran verkar duga och där sitter den en stund innan den drar iväg och morgonens fotostund är över.



Skönt att få släppa koncentrationen en stund och det ska bli gott med frukost. Nu ska bara tusen bilder gås igenom och se om det finns nått att tänka på inför kvällens sittning.
På kvällen sitter jag där igen men den dyker inte upp, iaf inte så att jag kan se den. Enstaka vissling hörs, men det blir inga bilder. Så jag får förbereda mig för nästa dag istället.

Gårdagskvällens genomgång av bilderna visade att jag behöver ha ännu en mindre bländare för att få skärpan på hela fågeln. Jag behöver också flytta gömslet en bit för att få en bättre bakgrund. Innan jag gick och la mig så satte jag upp gömslet och kollade med ficklampan att jag kunde se de tänkta fotoplatserna.

Morgonen gryr och är tidigt på plats, full av förväntan. "Piip piip" och skådespelet kan börja. Jag har sagt till mig själv att inte ta en massa sittbilder idag om inte ljuset blir bra. Istället ska jag koncentrera mig på beteende- och dykbilder.

Så kommer den och ljuset är nu rätt ok. Det blir ändå en del sittbilder för ljuset och bakgrunden är annorlunda mot i går. Men jag väntar fortfarande på nån form av beteende bild. Först lite putsning...



...sedan kommer det jag väntat på - morgon gymnastiken. BRRRRR kameran går för fullt...



Sitter kvar en bra stund och fotar sporadiskt men till slut kurrar det i magen och den dyker inte upp lika ofta. Jag är rätt nöjd så jag drar ett streck den här morgonen och det är dags att åka hem.

Ska man fota kungsfiskare så gäller det egentligen att hitta deras fiskeplats. Sedan är det bara att vänta. Genom att sätta ut egna pinnar så kan man, om man har tur, locka dom att sitta på rätt fotoställe. Risken med att ströva omkring längs stränderna för att hitta dessa fiskeplatser är att man kan störa deras häckning, dessutom kommer de 99,9 gånger av 100 att upptäcka dig och flyga iväg. Under en period när ungarna lämnar boet så tar föräldrarna med dom ut och då sitter dom och väntar på att få mat. Med lite tur så kan man fota den matningen.

Det blev ett par vändor till för att fota kungsfiskare det här året och jag fick ihop till ett par filmsnuttar också. En del av bilderna dyker upp bland mina gallerier och filmsnuttarna kan du se här.