Finskgjuse 2015

En av platserna jag stannade till på under min finlandsresa var Kangasala där man kan fotografera fiskgjusar som fiskar. På platsen så finns det gömslen vid en damm och det har bla använts för forskning. Mot betalning kan man få hyra dessa gömslen och det hade jag gjort.

Jag nämnde i det förra blogginlägget att min resa blev lite kortare. En av konsekvenserna var att vi var tvungna att köra från direkt efter att jag kommit från björngömslet till fiskgjusegömslet. Hårt liv, det här med djurfotografering :-)

Resan gick iaf bra och jag kunde sova lite i bilen på vägen. Väl framme så fick jag hämta ut nyckeln och gick för att ta mig en titt. Jodå det var en fiskgjuse på plats och jag tog några bilder från det allmänna gömslet.

Hela området är indelat i olika områden. Dels finns det en allmän del, dels en betaldel i anslutning till den allmänna delen och så gömslen direkt i anslutning till dammen.

Pratade lite med killen som precis suttit där och det hade tydligen varit rätt segt på eftermiddagen och kvällen innan. Så vi beslöt att åka iväg för att äta och inkvartera oss i det boende vi ordnat och eftersom det blivit sådär med sömn det sista dygnet så bestämde jag mig för att åka dit tidigt nästa morgon istället.

Det var fortfarande ganska mörkt när jag sakta gick fram emot gömslet. Det prasslade till och jag såg ett fyrfota djur smita iväg från dammen bort mot skogen. Var lite osäker på vad det hade varit, jag hade tydligt sett det men inte tydligt nog för att avgöra vad det var. Ett tag var jag inne på att det var ett lodjur för det hade definitivt ingen svans, men sedan bestämde jag mig för att det nog var en grävling. Jag tänkte för mig själv att hade jag suttit i gömslet sedan kvällen innan så hade jag säkert fått den på bild när hade ljusnat. Men jag hade sovit gott under natten och kände mig utvilad och det är rätt skönt det med.

Gömslet var betydligt bättre och större inuti än vad som syntes på utsidan. Det var nedgrävt så gluggen var en dryg meter över vatten ytan, men det var ändå torrt och fint på insidan. På området finns det flera gömslen och de var i skiftande kvalitet till det, i komfort mätt, sämsta som i princip var ett rör som var nedgrävt och som man kunde stå eller sitta i. Den gluggen var iof väldigt nära vattenytan vilket kunde vara en fördel, men att stå där en hel dag i stekande sommarvärme? Njaa... Till slut valde jag det gömsle som jag tyckte var bekvämast och riggade upp kameran.

Det var rätt korta avstånd till dammens hitre och bortre kant, men utan att ha en referens så var jag lite osäker på hur mycket av sensorn som fiskgjusen skulle täcka om den nu skulle dyka upp, eller rättare sagt ner. Jag valde 70-200mm som mitt förstahandsval men gjorde i ordning mitt 300'a för att snabbt kunna byta. Sedan var det bara att vänta.

Sakta började det ljusna. En häger dök upp och satte sig i ett träd. Det såg ut som om den skrattade åt den lättfångade målet mat som väntade i dammen nedanför.


Men det skulle visa sig att en trut också hade lärt sig fiska i dammen och den jagade bort hägern så som bara trutar kan. Sedan kunde den lugnt simma runt och plocka fisk som vi plockar smågodis i affären, fast den slapp betala förstås.


SPLASH!! Utan förvarning dök en fiskgjuse rätt ner i dammen och medan jag febrilt försökte hitta alla knappar och få nån bild så lyfte den igen. Det hade gått fruktansvärt fort och det var ingen förvarning.

Som tur var så fick den ingen fisk så jag förväntade mig att den skulle dyka inom kort igen. Raskt bytte jag position så jag kunde började spana mer ovanför dammen.

Ställde in fokuspunkten i närheten av där den slagit, valde en mindre bländare för att få så stort skärpedjup som möjligt mht till ljuset. Det dröjde inte länge förrän den dök upp igen, denna gång var jag beredd. I ögonvrån såg jag hur fiskgjusen gled omkring mot vinden och spanade ner i vattnet.

Utan att ryttla så vek den bara ner ena vingen som ett jaktflygplan, precis som man sett i Top Gun och sekunden senare så slog den i ytan igen med ett tydlig plask. Denna gång var jag mera förberedd och fick en serie när den satte klorna i en liten fisk, lyfte och flög iväg.

Trots att jag hade 1/1000 i slutartid så blev den oskarp i dyket så du kan ana hur snabbt den dyker. Att den inte slår ihjäl sig eller skadar sig har evolutionen tagit hand om.


Själva vattenuppkastet är rejält.


Så vänder den upp mot vinden för att lyfta och med en kraftansträngning så kommer den upp och kan flyga iväg.


Det var lättare att hinna med nu när jag var på spänn och förstod hur den nyttjade vinden. Jag fick en serie bilder när den lyfte och flög sin väg. Kikade snabbt på displayen. 70-200mm objektivet visade sig vara alldeles för stor vidvinkel. Det var lätt att hitta fiskgjusen i sökaren och sedan zooma in, men jag tyckte att jag fick med för lite av fiskgjusen i bilden, speciellt när den slog i den bortre delen av dammen. Bilderna du sett ovan har varit rejält beskurna på bekostnad av kvaliteten. Dessutom så var dammkanten lite störande i bilden så jag bytte till 300 mm.

Snart dök den upp igen och det dröjde inte länge innan den dök. Det var som förväntat svårare hitta målet, själva dyket var omöjligt att hinna med men jag tyckte ändå det var värt att bytet till 300 mm.

Dammen är väldigt grund, så om den inte får tag i fisken vid dyket så kan den stå kvar en stund medan den letar upp den med sina kraftiga klor. När den sedan fått ett grepp, tar den sats och lyfter.

Solen hade nu kommit rejält upp och ljuset började bli svårhanterat. Det underlättas inte av att fiskgjusen har en vit undersida som belyses av den reflekterande solen när den kommer nära vattnet.


Vid ett tillfälle släppte den dock fisken trots att den hade fått upp flygfarten. Jag har ju hört att den i princip kan låsa klorna så jag blev lite förvånad för det var inte en så stor fisk.


Microsekunden senare fick jag förklaringen. Startbanan tog slut och det var en annan fiskgjuse på kollisionskurs.


Det blev ett par dyk till under förmiddagen men sedan dog det ut. Kan ha berott på värmen, men man vet ju aldrig med vilda djur och fåglar.

Efter ett tag kom det två gubbar gående i kanten på fältet och det var rätt irriterande. Så länge det var på plats så skulle inga fiskgjusar vara på plats. Det visade sig vara personal som hanterade fiskodlingen som låg bredvid dammen. Jag hade funderat lite på hur de fyllde på med fisk i dammen och en odling var ju det självklara svaret. I kikaren såg jag att odlingen hade nät över hela dammen för annars så hade fisken nog rätt snabbt tagit slut.

Så försvann de ur sikte och jag började spana igen men det var helt dött. Inte ens trutarna var på plats. Framåt eftermiddagen var jag rätt trött att spana men var ändå glad att jag fått studera dyktekniken på nära håll. Enda negativa jag såg i bilderna var att fiskgjusarna var ringmärkta och det är nåt jag försöker undvika i mina bilder. Men efter endast ett par timmar på plats så kan man inte vara kräsen.


Till slut valde jag att avbryta och i stället sätta kurs mot Sverige och nästa äventyr.


Här hittar du mer info om den här platsen.


www.mikswephotography.com

Finska björnar 2015

2014 var jag på björnskådning i Finland och det var nåt jag längtat efter i ett år till att få uppleva igen. Jag hade planerat och bokat en större tripp till olika skådningsplatser och till andra fotoplatser där emellan. Allt var klappat och klart, husbilen var lastad och jag hoppade in och körde iväg. Allt som skulle göras var att tanka och sedan var vi på väg. När jag svänger in på bensinstationen så dör bilen och vägrar att starta. Oavsett vad vi försökte så gick den inte igång.

Efter en stund så gav jag upp och insåg att det bara var att ta sig hem och försöka reparera så mycket som gick av alla bokningar. Väl hemma så gjordes en ny och mindre omfattande plan upp, biljetter ombokades, logi ordnades, bilen bogserades hem och maten togs om hand. Den dryga veckan som vi avsatt tid till för att vara i Finland tickade iväg i rask takt.

Så kom vi till slut iväg. Nattfärjan var bokad och planen var att när färjan kom fram på morgonen hinna köra från Helsingfors till Vartius för att kunna gå ut samma natt. Det är en dryg sträcka men det skulle nog gå om inget oförutsett hände. Denna gång var turen på vår sida och vi anlände utan missöden i lagom tid för att käka lite innan första nattpasset.

För att inte få samma bilder som förra året valde jag andra gömslen detta år. Det tog emot lite för jag visste ju vad de andra hade att ge och när man väl har satt sig i ett gömsle så kan man ju inte byta.

När jag kommer fram till gömslet och precis ska öppna dörren så ser jag en liten rörelse i ögonvrån. Det är en järv som skuttar fram precis mot mitt gömsle. Där står jag med packning på ryggen och i händerna och kameran hänger i en rem vid sidan. Snabbt och sakta på en gång lägger jag ner kassen och försöker få fram kameran och fotar stående utanför gömslet, med packning på, handhållet 500mm mot en skuttande järv på 50 meters håll. Japp du har redan räknat ut hur det gick...det gick sådär :-)


Ögonblicket var över på några sekunder och jag koncentrerade mig på att komma i ordning i gömslet. Denna gång hade jag med mig fyra stativhuvud och inte minst ett gäng egenhändigt inköpta bultar att skruva fast dom med. Det var en av erfarenheterna från året innan; det fanns varierad mängd bultar i de olika gömslena. På de olika huvudena satte jag fast olika typer objektiv så jag snabbt skulle kunna skifta brännvidd. Jag hinner inte bli färdig förrän björn nr 1 dyker upp.


Inte heller detta möte blir långvarigt - endast 2 minuter. Energin är på topp och jag gör klart resten av gömslet och sätter mig att vänta.Det kommer att dröja 2 timmar innan nåt händer igen. Jag har börjat slumra lite i stolen när björn nr 2 smyger in på scenen från höger, knappt synlig genom buskagen.


Ljuset är varmt men fortfarande ganska starkt trots att klockan är nästan är sju på kvällen. Men det är inte så konstigt. Midsommar var ju bara för några dagar sedan. Mötet bli kortvarigt men denna gång dröjer det bara 45 minuter innan björn nr 3 kommer smygande över myren. Denna gång håller den sig mellan träden en bit bort och kommer aldrig fram till maten.


Ytterligare en timme går innan nästa björnmöte och sedan nästa igen. Klockan är nästan 22 när sista björnen för dagen kommer förbi. Jag halvsover mig igenom resten av natten men det är tyst och stilla. Trött anländer jag till frukosten dagen efter för att sedan somna ordentligt i en riktig säng. Tröttheten av att varit uppe hela natten efter en lång dags bilfärd tar ut sin rätt.

Nästa dag går vi ut tidigt på eftermiddagen för att vara säkra på att vara på plats när den första anländer. Vädret har slagit om och det är nu mulet, soligt och regnskurar omvartannat. Den första björnen dyker inte upp förrän en stund efter 19. Typiskt nu när jag lurat med mig frun ut för att få se björn på nära håll :-)


Men det varar desto längre. Vi ser flera björnar under nästan 4 timmar med bara en kvart-20 minuter emellan. Jag försöker så gott det går att hålla ner slutartiden för att få med regnet i bilden men det krävs även en mörk bakgrund för att få till det och lövverket är fortfarande ganska ljust.


Den blöta pälsen bildar sköna mönster som framhävs i svartvitt.

Mellan skurarna kan man istället se myggen som svärmar runt björnarna.


Natten förlöpte utan fler fototillfällen och när vi är tillbaka vid frukosten så överhör vi kökspersonalen prata om att de aldrig sett björnar ute i det vilda, men en gång för nån vecka sedan så var det en ung björn och rotade i soptunnorna bakom köket. Strax efter så kommer det in en person och meddelar att det är en björn utanför lodgen. Det var en ung björn, troligen en treåring som lagt sig tillrätta i skogsbrynet rätt nära stigen som vi alla gick på alldeles nyss. Sprang i väg för att hämta kameran men när jag kom tillbaka så hade den gett sig iväg. Nån har sagt att den bästa kameran är den man har med sig och jag kan väl bara hålla med :-)

Sista natten väljer jag det lilla gömslet som jag egentligen tror är för litet för mig men som ligger på ett strategiskt ställe med 3 olika fotoriktningar. När jag väl är på plats så är det inte så tokigt som jag trodde. Nu blev det svårare att klura ut vilka objektiv som skulle peka åt vilket håll men efter ett tag så hade jag bestämt mig. Korta brännvidder på korta håll och långa brännvidder på långa håll. Helt logiskt kan man tycka men det visade sig under kvällen att det bästa alternativet skulle vara nåt helt annat :-)


Vid detta gömslet kommer björnarna väldigt nära. Jag har nu lärt mig måsarnas beteende och kan "förutsäga" om det är en järv eller en björn som är på gång så jag kan slappna av lite mera när jag väntar. Tur är väl det för jag hade nog skruvat huvudet ur led om jag skulle spana i tre riktningar hela natten :-)


Tyvärr så är måsarna inte bara till nytta. De har en tendens att befinna sig i bild hela tiden när björnarna är på plats. Det är väl ok men det är väldigt störande när det växer ut vingar ur baken eller stora vita fläckar mitt i bild.


De är dock ett välkommet fotoobjekt när man sitter och väntar.


När jag kollade med Ari som driver stället så sa han att måsarna försvinner när de byggt egna bon. De väntade bara på värmen.

Förra året träffade jag två intressanta engelsmän och i år så träffade två till. Den ene av dem, Kyle Moore, skulle spendera flera veckor spridda över året för att bla hjälpa Ari att få bilder till sin bok om sina björnar. Helt nyligen såg jag en artikel i Outdoor Photography av honom. En ung kille som jag tror vi kommer att se mera av i framtiden. Vi pratade lite om att fotografera i UK så eventuellt kan det bli en resa tid nån gång. Kan ju hoppas att de byter till högertrafik till dess :-)

Här finns en liten video från 2015 års besök.

www.mikswephotography.com

Kyle Moore

Wild Brown Bear Centre

Andöya 2015

Nu var det ett tag sedan det blev skrivet nåt i bloggen så det är dags att summera resten av
fotoåret 2015. Så nu Leif, nu kör vi :-)

2014 hade jag möjligheten att besöka det lilla samhället Andenes beläget på ön Andöya i nordnorge (den resan är förövigt beskriven här). Syftet var då att fota valar och norrsken. Det var en fin upplevelse och jag beslöt mig därför att göra fler besök dit. Efter att diskuterat lite med Marten som driver firman som jag reste med så kom jag fram till att maj skulle kunna bli en bra månad. Dels skulle det vara ljusare med bättre fotoförhållanden och dels så finns det ett fågelberg i närheten som vid den tidpunkten börjar fyllas med flyttfåglar av olika slag.

Tiden gick och rätt var det var så stod det maj i kalendern och det började dra ihop sig. Väderprognosen var i och för sig inte helt positiv men dåligt väder kan ju ge fina bilder det med så jag gav mig av.

Det första som slog mig när jag kom fram på eftermiddagen var hur ljust det var. Lite naiv hade jag hoppats på möjligheten att få ytterligare nån norrskensbild men med en månad kvar till sol dygnet runt så var huvuddelen av natten för ljus för att få några magiska bilder på norrsken. Gick en kort promenad för att känna på stämningen. Inom kort hade jag sett flera havsörnar och för första gången även utter. Självklart hade jag inte kameran med mig, men det skulle bli flera tillfällen.


Vädret var i huvudsak gråmulet och ett oväder spåddes anlända inom kort. Inte de bästa förutsättningarna med andra ord. Vi for i alla fall ut med Martens RHIB och började spana. Det dröjde inte länge innan vi såg den första utblåsningen och kunde ta oss närmare. Det var en kaskelot som vilade lite vid ytan.


Nu är ju inte kaskeloter de mest livade att kika på för de ligger precis under ytan med ryggfenan. Då och då så sticker de upp andningshålet för att byta luft i lungorna. Kaskeloternas största aktivitet vid ytan är ju när de dyker och det är det vi i båten väntar på.


Det börjar med ett par nästan omärkliga ryggkrökningar innan de plötsligt vänder ner huvudet mot botten samtidigt som de sticker upp stjärtfenan högt upp i luften för att på så sätt få en bättre skjuts ner i djupet. Marten som är välbekant med valarnas beteenden ropar ut "diving" så fort han ser de första ryggkrökningarna så vi andra kan göra oss beredda med kamerorna.

De är bara uppe vid ytan ca 10 minuter och sedan kan de vara borta i 20-45 minuter så det gäller att inte missa tillfället.

Så är den borta och ytan är tom igen. Ett gäng stormfåglar samlas runt båten och kikar nyfiket på oss.

De förknippar båtar med fisk och det verkar som om de gärna vill ha lite sällskap också.


En ny utblåsning, denna gång inte så långt bort och vi tar oss försiktigt dit. En svårighet att fota på en sådan här tripp är ju att man själv inte kan planera in vilken bakgrund man ska ha i bilden. Marten brukar försöka placera båten med hänsyn till ljus och bakgrund om det är möjligt men man kan inte manövrera hur som helst i närheten av valarna.


Så där håller det på. Spana efter utblåsningar, vänta på ryggkrökningen och sedan smattra iväg några dykbilder. Det kan ju rent av låta lite tråkigt när man skalar bort allt annat. Men det är en häftigt att se dessa stora djur så nära den lilla båten, det fantastiska landskapet och när de dyker så är det en fin upplevelse varje gång. Får man dessutom med sig en av de engagerade valforskarna så blir det dessutom väldigt lärorikt. De dokumenterar stjärtfenan och kan på så sätt skilja olika individer åt. De kan tom direkt känna igen vissa individer och har dessutom gett namn på dom.


Vi tar en tur förbi Bleiksöya som är en fågel-ö i området. Förhoppningsvis har fåglarna börjat anlända. Vi ser att lunnefåglarna har anlänt.

Likaså har havssulor och toppskarvar kommit.

Till skillnad mot Runde så är det lättare att se fåglarna i ögonhöjd när de sitter i sina bon. Bobyggande och och annan par-aktivitet är i full gång allt medan havsörnar patrullerar kusten runt omkring för att hitta lämpliga byten.

Jag ser flera uttrar men avståndet är för långt och båten guppar så jag njuter bara av upplevelsen.

Vädret håller dock obevekligt på att bli sämre och en dag så är det omöjligt att åka ut med båt. Eftersom jag har några dagar kvar innan flyget hem så lånar jag en bil för att ge mig ut på en roadtrip, Andöya har nog mer att ge tänker jag.

Vinden piskar kusten så hårt att de flesta fåglar sitter och trycker i lä.


Enstaka kastar sig dock ut för att försöka ta sig vidare...

men många sitter bara still och väntar tålmodigt.

 Vägen följer kusten och likt en ringväg går den runt hela ön.

Landskapet är varierat med på många ställen en karg kustlinje med höga berg.

Lite längre in är det myrar.

Och på andra ställen är det fina sandstränder.

Väldigt få människor är ute i den hårda vinden men en ensam kite-surfare passar på. Jag ser att han har en tjock våtdräkt på sig inklusive huva och vantar. Det är nog inget för nybörjare att vara ensam här ute i maj och trots de fina sandstränderna så lockar inte tanken på att ta ett litet dopp. I bakgrunden syns Bleiksöya som reser sig majestätiskt nästan rätt upp ur havet.


Så här långt norrut borde man se mer snö kan man tycka, men eftersom golfströmmen går precis utanför så är det ofta ganska milt.


Jag ser en utter passera tvärs över vägen. På nära håll ser de både stora och otympliga ut. Som en dromedar skjuter den upp ryggen upp när den springer över vägen innan den kastar sig ner i en större bäck. Inte en chans att hinna med med kameran. Stannar och spanar lite längs bäcken men den är som uppslukad. Kör vidare för att lite längre fram se en ensam älg ströva förbi.


Under min resa så meddelade kameran att den inte kunde kommunicera med objektivet. Förvånad tänkte jag att det var nog stiften som kanske ärgat lite. När jag tog bort objektivet så låg det ett par vattendroppar inuti kameran. Det visar sig vara en liten gummipackning på min telekonverter som hade spruckit och det svaga, men ihärdiga, regnet hade trängt in i kameran. Tur att jag hade med mig en backupkamera. Veckan fick därmed ett snöpligt slut med inställda båtturer och en trasig kamera.

Maj och juni brukar vara fulla med fotoaktiviteter men det kom att dröja tills kameran blev lagad. Men det är ju en helt annan historia. En erfarenhet är i alla falla att alltid kolla packningarna på objektiven innan jag ger mig ut i dåligt väder.

www.mikswephotography.com

Getterön december 2014

Sedan några år tillbaka har man haft en vinterutfodring vid Getteröns naturreservet. Utfodringen lockar till sig mängder med havsörnar varje år och det fina med den här utfodringen är att den är lättillgänglig för allmänheten så länge man håller sig till de gömslen och stigar som är anvisade. Utfodringen skiljer dessutom genom att man lägger ut en mindre mängd mat varje dag istället som på många andra platser som får en större mängd en gång i veckan. Det innebär att själva matfesten är koncentrerad till timmen efter att maten blivit utlagd för att sedan snabbt ebba ut. Så det gäller att vara på plats tidigt, ha varma kläder och sedan hoppas på det bästa.

Redan i den mörka gryningen kan man urskilja alla kråkor och måsar som väntar en bit bort från utfodringsplatsen. Måsarna nära eller i vattnet och kråkorna på land. Allt eftersom det gryr så kommer de närmare och närmare. Alltid är det en eller ett par individer som flyger in mot maten liksom för att testa om den är fri från rovdjur och fällor. Som på en gemensam signal så kastar sig flockarna sig till slut in över maten.

Det är först en stund senare som de första örnarna kommer inglidande. Matplatsen är därmed förvandlad till ett kaos av vingar, klor och matstycken som slits, tappas och hittas igen.

Att i detta kaos hitta fina fotomöjligheter är en chansning för det är alltid en kråka (eller tio) som flaxar runt mitt i bilden. Så det är bara att mata på för det är enklast att sortera ut bilderna i efterhand. Man kan närma sig den här fotoupplevelsen på olika sätt: antingen tar man de där kaosbilderna som kan bli väldigt actionfyllda, gärna med en mindre bländare och lite längre slutartider eller så kan man fokusera på nån enstaka individ som man sedan försöker följa med en större bländare och kortare tider. Eller så mixar man alltihopa till en kokande gryta med varierat innehåll. Personligen försöker jag få till bilder på individer som inte bara står still och poserar eller som har hela näbben fulla med kött. Helst vill jag se havsörnar interagera med varandra.

Så här kommer några bilder från förra året:
När de mindre fåglarna varit på plats en stund så lättar örnarna och flyger in mot matplatsen.

Örnarna kan komma in högt eller lågt. Det är fascinerande att se när de utan ansträngning glider in 20-30 cm över marken för att i slutet fälla upp vingarna och mjukt bromsa in.


Eller så kommer de in med kraft för att jaga bort de som redan är vid maten.


Ofta äter de direkt på plats, men lika ofta är måsar och kråkor på dom så det inte blir någon matro och då kan de ta ett större stycke med sig för att kunna äta lite mera i fred en bort bort.


Det brukar dock inte dröja länge förrän de blir upptäckta av någon annan örn som gärna vill ta för sig.


Vissa väljer att sticka iväg utan maten medan andra står fast vid sin rätt att äta.

När klorna kommer fram så brukar det dock snabbt visa sig vem som är den mest dominanta av de båda.


Efterhand som de blir mätta så drar sig örnarna bort för att smälta maten, gärna i närheten av lite vatten för man blir ju lätt lite törstig efter all spänning :-)


Allt groll är som bortblåst och man chillar lite ihop, så som rovfåglar och rovdjur gör när dom är mätta och det inte finns några problem med andras närvaro.

www.mikswephotography.com

Trandansen 2015

Trots att jag bara bor ca en timme ifrån Hornborgasjön så brukar det bara bli besök när jag råkar ha vägen förbi. Det innebär att det mest blir mitt på dagen när ljuset är som sämst. Dessutom så har jag nästan alltid haft mulet väder. Så i år tänkte jag göra det mera planerat och övernatta på plats för att få kvälls- och morgonljus samt planera in det när prognosen sa klart väder.

Utmaningen och paradoxen med att fota på Trandansen är att där samlas tusentals fåglar på samma ställe och ändå så försöker man hitta enstaka individer och gärna isolera dessa från andra för att få en lugn bild. Så när man äntligen lyckas hitta det så kliver det ändå in en annan fågel mitt i eller så dyker nån Alien upp och förstör stämningen.


Avstånden är ju inte heller de mest optimala för att få fina detaljer. Jag använde huvudsakligen ett 500mm objektiv tillsammans med en 1,4 telekonverter vilket ger 720mm. Lägg sedan på 1,3 i cropfaktor och ändå får jag beskära huvuddelen av bilderna för att få till en komposition där händelsen/motivet inte drunknar i allt annat som händer samtidigt som jag försöker få en oskarp bakgrund.


Efter att ha tagit en del porträtt börjar jag leta efter mer action fyllda situationer. Med så många tranor på samma plats så brukar det alltid uppstå situationer där det hettar till.


Ganska snart så går det se ett mönster med tranor som hoppar och skuttar för att försöka få uppmärksamhet utan att bry sig om vilka som står i vägen...


...par som bygger band genom olika rörelsemönster...


...till par som rör sig tillsammans i myllret av andra och den tysta dialogen innan man sätter av i full fart för att flyga iväg.


Dagen går mot sitt slut och färgerna på himlen skiftar och det är då jag ser ett vitt klot vid horisonten. Jag har oplanerat lyckats pricka in fullmånen. Jag och en massa andra fotografer (för det är ju nästan lika många såna som tranor på plats) rör oss frenetiskt längs staketet för att hitta just den där platsen där BILDEN kan tas. På ett ställe (det optimala?) så är det säkert 30 fotografer som trängs så jag väljer att ta en annan plats och hoppas hitta en egen vinkel som kan funka. Jag hittar ett dike som jag hoppar ner i och riktar kameran mot en åsrygg. Givetvis är det helt tomt på levande motiv (bortsett gräset då) men jag ser i ögonvrån hur några individer sakta rör sig mot det området. Det blir en spänd väntan allt medan månen sakta rör sig längre och längre från åskanten och jag vet att om de inte hinner fram så kommer jag inte att kunna få med dom och månen på samma bild, iaf inte med tele't.


Jag hinner med några bilder innan månen bryter kontakten med marken i sökaren. Som tur är så har fler och fler tranor bestämt sig för att lämna även de och jag får några flygande bilder också.


Som på en given signal så startar sedan resten av fältet och flyger till sina övernattningsplatser. Givetvis flyger de bort från mig så det blir inga bilder på lyftande flockar den här kvällen.


Bara att packa ihop, ta backup och gå och lägga sig.

Jag vaknar tidigt nästa morgon av det typiska tutande som kännetecknar tranornas ankomst. De var betydligt morgonpiggare än vad jag räknat med men ljuset var fortfarande lite för mörkt för att få nån bra bild så jag hinner ut i lugn och ro och börjar leta motiv. Jag ser hur dimman lyfter över sjön och det får bilda bakgrund till de första bilderna.


Efter ett litet tag så inser jag att en del av dimman faktiskt är andedräkten från tutande tranor och jag försöker hitta nån individ där jag kan få andedräkten att stå ut som bolmande rök, men det är svårt. Avståndet är långt samtidigt som det är lite väl mörkt och ganska rörigt.


Det är först när solen börjar lysa upp och ljuset bryts i andedräkten som de bästa tillfällena ges. Att några tranor dessutom kommit närmare underlättar givetvis, men fortfarande är det svårt att isolera motivet, men så är det ofta i det vilda.


Flera tranor är på väg in under det att solen börjar stiga och jag får några flyktbilder mot den av morgonrodnad glödande himlen.

Sedan tar solens värmande strålar tag i den fuktiga marken och värmedallret tilltar med kraft och jag bestämmer mig för att efter en värmande frukost sätta kurs mot andra äventyr. Men det för bli en annan historia.

www.mikswephotography.com