Getterön 2015

Augusti är den rätta tiden att ta sig till Getterön om man vill fota sparvhök i våtmarksmiljö. I augusti så är det många småfåglar i och runt vassruggarna och sparvarna börjar samlas i stora flockar.

Det i sin tur lockar alltid fram en och annan rovfågel som vill ha sig ett skrovmål. Den mest intressanta tycker jag att sparvhöken är. Till skillnad från mer betäckta landområden så kan sparvhöken inte smyga sig fram i skydd av buskage och lövverk för att överraskande dyka ner från en trädgren. Istället så utnyttjar den de gömslen som finns tillhands för oss som tittar och fotar fåglar, för att få en överblick av matbordet. Det är alltid lite frustrerande när man sitter i gömslet och hör hur den kliver om kring på taket utanför ens synfält :-)

Men lika ofta så ser man sparvhöken sitta på en sten i det svaga solnedgångsljuset på stranden och spana.


Ofta sitter den i skuggan där den är svår att upptäcka när man har den lågstående solen i ögonen.


Trots den låga startpunkten kan den kasta sig iväg med en blixtrande hastighet...


Andra fåglar som hinner se den kastar sig instinktivt ur vägen...


Ofta kommer den tillbaka tomhänt...


Men då och då så får den tag i något smaskigt som här när en skäggmeshane fått bli middag istället för att umgås med familjen.


Den trädlösa miljön innebär också att andra smygtekniker prövas. Att tex sitta i vattnet och låtsas vara helt oskyldig kan ju fungera. Som här på en bild från 2011. Den här sparvhöken hade lagt sig eller hukat sig ner i den gröna sörjan och väntade på att bytet skulle promenera fram till den.


Det fungerade ganska väl som kamouflage för många fåglar passerade ganska nära och de verkade helt obekymrade. Men när sparvhöken väl försökte ta dem så hann den inte få upp farten i anfallsögonblicket innan bytet hunnit lyfta. Kanske beror det på att bytena ofta har långa smäckra ben som inte suger fast i dyn som sparvhökens gör eller så är det helt enkelt en dålig anfallsmetod :-)

Den såg faktiskt lika förvånad ut varje gång som bytet med lätthet hann lyfta och flyga iväg :-)

Jag har faktiskt i samma område även fångat pilgrimsfalk på bild som smyger fram i skydd av små grästuvor. Det var 2009 och det var väldigt långt avstånd och bilden är hårt hårt beskuret, men i bildserien ser man tydligt hur den hukar sig och smyger fram för att sedan kika upp över gräskanten.


Jag antar att det är en del av utvecklingen, det här med att pröva nya saker för sin överlevnad och jag konstaterar att det är på Getterön i augusti evolutionen sker :-)


www.mikswephotography.com

Inspirationstips; wildlife videography

Kände att jag måste dela med mig av en tv serie jag fann på Youtube; Unearthed Film School Wild. Den har visats på Animal planet så det är rätt bra kvalitet på den.

Serien handlar om en handfull deltagare som Valts ut av över 30000 sökande. De flygs ner till ett naturreservat i Afrika och ska på kort tid lära sig att filma djur och natur samt att göra en naturfilm. Inga ö-råd och sånt trams utan av filmer som deltagarna levererar till tävlingen utses vinnaren av en jury. Jag tyckte det var både underhållande och lärorik serie som gav mig mersmak på att försöka utvecklas till en bättre videofilms-makare.

Att notera så är det rena nybörjare som tagits ut. När jag googlade på namnen så hittar jag minst tre stycken som efter serien verkar ha fått mersmak och återfinns nu bland andra aktiva filmare.

Hoppas du också kan finna den intressant.

Första avsnittet hittar du här! Mycket nöje :-)

PS 1: mitt i uppspelningen dyker blir rutan svart. Jag tror det är reklam som tagits bort och det är bara att spola fram en bit så fortsätter filmen.

PS 2 mina egna försök till filmer kan du också se på Youtube. Bla finns det en film här från Yosemite, inspelad med utrustning som nu kan betraktas som museiföremål :-)

www.mikswephotography.com

Trönninge ängar 2015

Jag var efter ytterligare några regniga dagar på väg hem längs E6'an när jag kände tröttheten komma smygande. Alla tidiga mornar och sena kvällar som det blir när man är ute för att fota det vilda i naturen har den effekten på mig. Trönninge ängar låg bara ett kort sträcka framför mig och och bestämde mig för att ta en rast för att vila och äta lite. Med lite tur kanske jag skulle hitta nåt att fota också.

Vid den här tiden på året, augusti, brukar det vara stora mängder gäss där och resultatet brukar alltid bli röriga bilder med ett gytter av gäss i för- och bakgrund. Dessutom så när mängder med gäss står och putsar sig så resulterar det ofta i en "nedsmutsning" av vattenytan. Alla små fjädrar som lossnar ligger och flyter omkring och till slut samlas de i stora sjok, vilket inte alltid är så snyggt i bild. Så förhoppningarna var inte på topp när jag körde in på den lilla grusvägen.

Strax innan jag når fram till parkeringen så ser jag en silhuett av en större fågel på en av stängselstolparna. Det måste vara en rovfågel tänkte jag och sekunderna senare så ser jag att det är en brun kärrhök. Jag försöker alltid tänka på att sänka tempot när jag närmar mig ett område med en potential att erbjuda möten med fåglar och djur. Kameran som spänts fast under bilbältet tas fram och inställningarna kollas. Men denna gång var jag trött och hade inga förhoppningar att se nåt, så kameran låg ordentligt fastspänd i passagerarsätet. Medan jag sakta körde framåt, försökte jag öppna sidorutan och samtidigt fippla loss kameran. Till slut var allt framme och jag var redo att ta lite bilder.


Kärrhöken satt dock inte länge utan lyfte och flög sin kos.


Tidigare gånger när jag stött på brun kärrhök så har de alltid glidit omkring på jakt efter mat, så jag var rätt nöjd trots det korta mötet.

Parkerade bilen och lite uppiggad efter mitt möte nyss, så gick jag iväg till gömslet för att kolla läget. Precis som förväntat så var det gott om gäss där. Att hitta ett motiv och försöka isolera skulle som förväntat bli en utmaning. Prövade först att försöka isolera genom att använda ett kort skärpedjup.


Nja, det är svårt när det inte är så stort avstånd mellan för och bakgrundsfåglarna. Försökte leta upp nån med större avstånd till bakomvarande.


Fortfarande rörigt... Till slut hittar jag några individer som inte gillar trängseln utan ville ha lite mer lugn och ro.

Allt som oftast dök det ändå upp nån i bakgrunden...

Till slut fick jag ett lite annorlunda och roligare motiv...

Men så kom tröttheten tillbaka och utan ett riktigt bra motiv och med ett tilltagande regn så gick jag tillbaka till bilen för att vila. Slumrade till en stund medan regnet smattrade på taket. Till slut så avtog regnet och jag kände mig piggare. Till och med solen började kika fram under molnkanten och kastade ett mjukt varmt ljus över ängarna. Hoppade in bakom ratten och började köra iväg. Jag hann dock bara ett femtiotal meter när jag såg kärrhöken igen. Fast denna gång var jag mer förberedd och med kameran lättillgänglig. Den satt vackert på staketstolpen och torkade upp efter regnet.


Sakta manövrerade jag bilen i zick-zack för att komma i bättre position. Vadå i zick-zack undrar du säkert. Jo eftersom kärrhöken satt på stängselstolpen invid vägen och jag fotade genom sidorutan var jag tvungen att ställa bilen lite snett över vägen. Det gick ju bra tack vare att det var en liten grusväg utan trafik. Inget att rekommendera på större vägar :-)

Jag befann mig strax utanför kärrhökens bekvämlighetszon. Kommer man innanför den så sticker motivet 99 gånger av 100 sin väg. Sakta manövrerar jag bilen närmare och närmare under det att jag nogsamt studerar kärrhökens beteende. Minsta tecken på att den blir spänd så skulle jag stanna.


Det skulle visa sig att den var helt obekymrad över min närvaro och jag stannade på ett avstånd lagom för mitt teleobjektiv och njöt av att se den putsa sig själv.


Efter ett tag så kände den sig redo att flytta på sig och flög iväg. Men den flög inte så långt och den satte sig på en annan stolpe lite längre fram längs vägen. Så det var bara att upprepa zick-zack proceduren och därefter börja fota igen.


Det syntes att den hade vilat och putsat sig klart, för den var mer på spaning efter byten och det dröjde inte så länge innan den flög iväg igen fast denna gång längre in på fältet.

Det blev en minnesvärd upplevelse och även om jag vet att det är tillfälligheter så kommer jag nog alltid att kika efter den varje gång jag kommer hit igen :-)


www.mikswephotography.com

Utvälinge 2015

Efter att flängt runt till några av våra grannländer så var det dags att ta det lite lugnare och göra lite kortare utflykter. 2014 hade jag flera härliga fotostunder på stränderna vid Utvälinge (finns här om du vill kolla upp dem). Så det var inte så konstigt att jag skulle återvända dit under 2015. Tyvärr lyckades jag mest hitta dåligt väder och lite djuraktivitet. Dåligt väder och dålig tajming verkade bli det återkommande temat under 2015.

Vid ett av mina besök så var det dock såpass klart väder att jag bjöds på en hyfsad solnedgång. Prövade först att fota strandfåglar i medljus. Dvs jag satt ute i vattnet och fotade in mot stranden. Funkade rätt bra men jag var lite oförberedd på våghöjden så shortsen blev badbyxorna när jag hukade mig ner för att komma nåt så när i ögonhöjd.


Vågorna var dock lite lynniga så jag riskerade hela tiden att få kameran om inte översköljd, så iaf blöt.

Jag hade fått nog av fuktproblem i kameran under året, så i stället satsade jag på att hitta fina silhuetter mot den guldgula solreflektionen i de mindre vattenpölarna. Inte helt fruktsamt tills en sädesärla swishade förbi.

Den satte sig på en liten sten och njöt av solnedgången


Solen värmde bra så den beslöt sig för att bada lite.

"-Ahh så gott att få svalka tårna lite"


Fåglar som plaskar i vatten lockar till sig andra och det dröjde inte länge förrän den fick sällskap.
"-Tjena, läget?"

"-Bara bra, hur är det själv? Hittat några feta maskar på sistone?"

"-Jajjamänn, finns gott om dom vid olssons lada"

Allt var frid och fröjd men så dök Maverick upp. En överspänd typ som gillade att stila.  Med en kraftig ljudbang gjorde han en överflygning precis ovanför den intet ont anande sädesärlan som njöt av ett svalkande dopp.

"-Va i helv--- håller du på med??? Nu får du lägga av med det där, jag fick ju en kallsup!"


Maverick, som nöjd med sin insats, gick in för landning för att retas lite till.

"-Nä men va f-n, det där är min sten din drummel!!! Var ska jag nu torka mina fötter?"


"-Stick och bada nån annanstans det är min sten nu!"


"Vilket liv ni för, jag drar till nåt lugnare ställe"

"-Ja gör det din tråkmåns"


"-Perfekt, nu är stranden och den bästa stenen min"

Japp så går det till i fåglarnas värld :-)


mikswephotography.com

Inga (?) fåglar på Runde 2015

Efter finlandsresan så var turen kommen till vårt västra grannland Norge. Resmålet var Runde men den här gången utan att försöka fota fåglar. Ööö Va! Jo du läste rätt. När man går upp till fågelberget så passerar man några skyltar som någon handmålat och som visar på öns djurliv.

Där kan man bl a se utter och det var dessa jag tänkte försöka få på bild. Förutom utter så är det även kronhjort på ön. Ööö Va igen! Kronhjort på Runde låter helgalet jag vet, men om någon nu bemödat sig att måla dem på skyltarna så finns det säkert såna där. Eftersom det är en relativt liten ö och huvuddelen är helt öppen terräng så finns det begränsat med platser där dessa hjortar kan tänkas synas.

Trots att jag varit på ön flera gånger så har jag aldrig sett skymten av vare sig utter eller kronhjort. Men min kompis Frank har både sett och fotat utter så det visste jag att det fanns. Efter min valresa tidigare under året så hade jag sett utter och fick lite inspiration. När jag senare hittade en film på Youtube om hur man fotar utter så var jag fast. Detta skulle bli mitt mål med den här resan.

Packade bilen och åkte iväg. Den här gången kände jag mig säker på att bilen skulle fungera för jag hade hittat felet och åtgärdat det. Uppresan gick utan problem och allt kändes bra. Det enda var väl att vädret när jag kom fram inte direkt var behagligt. Kalla vindar och regn dämpade fotolusten betydligt.


Jag valde därför att använda bilen som spaningsplattform och gömsle. Grundtipset är att vänta tills det blir lågvatten. I det grunda vattnet blir det lättare att se uttern och den kommer gärna upp bland stenarna för att leta mat. Så upp tidigt för att inte missa lågvattnet och det dröjer faktiskt inte länge innan jag ser den första rörelsen i vattnet. En liten svag rörelse i ögonvrån. En utter som dyker.


Jag kunde inte förstå hur jag kunde missa när den simmade dit. Sedan simmar den precis i vattenytan och det ser ut som ett smalt streck som sakta glider fram för att då och då försvinna ner i djupet. Hade det varit lite mer vågor så hade jag nog inte sett den.


Bland stenarna som sticker upp så är det svårt att urskilja dess huvud om man inte sitter och spanar som jag gjorde. Jag började förstå hur svårt det är att av "misstag" råka se en utter här ute.


Uttern dyker så upp ur djupet med nåt ätbart, kliver upp på en liten tångöverdragen sten precis i vattenytan och tuggar så det knakar. Man kan ana hur starka käkar den har.


Sakta glider den iväg igen och försvinner runt hörnet. Jag startar bilen och kör fram en bit men den är som bortblåst. Den bara försvann. Förbryllad går jag ut ur bilen och smyger fram sakta fram mot stranden. Eftersom jag har vinden i emot mig så borde den inte känna lukten av mig. Den var ju här alldeles nyss, tänker jag och ställer mig och spanar. Efter ett litet tag så hör jag hur det krafsar precis i närheten. Försöker lokalisera ljudet och det kommer rakt under mig! Jag står på en bit strand som är förstärkt med stora block av sten. Uttern har krupit in i skravlet och jag kan bara lyssna till hur den rör sig helt utom synhåll. Den borde fått vittring på mig nu, så jag går därifrån för att spana på håll istället. Förhoppningsvis dyker den upp så småningom. Tänker att den kanske fortsätter åt det håll den var på väg innan den försvann in bland stenarna. Jag chansar och parkerar bilen en bit bort. Förhoppningsvis så simmar den åt mitt håll. Efter en stund så ser jag faktiskt hur den sakta kommer emot mig och är rätt nöjd med min chansning.


När den dyker så passar jag på att kliva ur bilen och ta mig ner mot stranden. Jag försöker röra mig när den är under vattnet och ligga still när den kommer upp. Jag räknar tyst sekunderna medan jag försiktig kliver på havsbotten. Medveten om att varje steg kan höras ner i vattnet så sätter jag varsamt ner fötterna i varje steg. Stenarna är både blöta och hala, precis som förväntat eftersom det är lågvatten.  Jag lyckas ändå kravla mig fram utan att halka eller slå i kameran. Precis när jag lagt mig ner så dyker den upp väldigt nära. Ett tag tror jag den direkt ska upptäcka mig och försvinna. Men jag har vinden och turen på min sida.


Jag får några bilder innan den graciöst och ljudlöst smiter ner i vattnet och simmar bort.


Jag tappar snabbt bort den ur sikte men hittar den efter ett tag igen. Denna gång långt bort från stranden och det känns meningslöst att fota den men jag tar ändå några bilder innan jag avbryter för att äta lite frukost.

En bit bort ser jag Johan på väg in med sin båt. Han har varit ute med turisterna för att se på alla fåglarna från havssidan.


Jag stegar ner till hamnen för att hälsa på honom och han undrar om jag inte vill följa med ut. Högvattnet är ju ändå på väg in och jag tackar givetvis ja.

Sjön är rätt gropig och det är svårt att hålla kameran still men jag får ändå några bilder på ett par havssulor som hälsar på varandra. Deras vältecknade ansikten är utsökta att studera. man kan tro att de är designade av någon konstnär :-)


Vi seglar förbi en ung havsörn och jag kan inte motstå att ta några bilder trots att båten gungar rejält. Det är så mäktigt att se dem på så kort håll.


När vi kommer tillbaka så fortsätter jag leta efter utter men hittar inga fler den här dagen. Det blir till att ställa klockan och gå upp tidigt nästa dag.

Nästa dag är det fortfarande dåligt väder, eller rättare sagt väldigt omväxlande. Ena stunden så vräker regnet ner och vinden blåser och i nästa sekund så bryter solen igenom och temperaturen höjs 10 grader. Det är nästan omöjligt att klä sig rätt för med tjocka kläder och regnställ blir lätt väldigt varmt när solen steker på.

I ögonvrån ser jag en rörelse i vattnet och minsann där är en utter till. Det är på ett helt annat ställe men det kan lika gärna vara samma som jag såg dagen innan men för statistikens skull så räknar jag det som en annan :-)


Bilen är denna gång inte den bästa fotoplatsen, för den står alldeles för långt ifrån och för högt upp. Jag lämnar istället bilen väl påpälsad och börja smyga mig fram. Vinden kastar lite hit och dit och uttern drar sig sakta bort från mig. Troligen fick den vittring på mig. Får ändå till nån bild när den står på en sten och käkar. I nästa sekund kommer en våg och sköljer bort uttern från stenen.


Men den ser ut att inte bry sig om det utan fortsätter att käka trots att den är helt översköljd och ligger i vattnet.


Den simmar sakta bortåt och jag beslutar mig för att byta område igen. Men det är tomt på uttrar den här dagen. Kör bort till parkeringen innan campingen för att spana lite där. Men ingen utter syns till. Istället så hörs ett envist pipande. Det är en några ungar till ett gärdsmygspar som irriterat skriker efter mat. Jag har alltid uppfattat gärdsmygen som en kaxig liten fågel och det är ingen tvekan om att det är medfött :-) Den här ungen var särskilt aktiv och krävande.


Föräldrarna letar frenetiskt och framgångsrikt efter insekter och matar ungarna så fort de hinner.


Så slår vädret om igen och det blir kallt och regnigt och jag funderar på att ta mig hemåt igen. Kombinationen sol och värme samt regn och kyla tar på kroppen. trots den korta tiden och vädret är  jag rätt nöjd med resan ändå. In i bilen igen och så sätter jag kurs mot fastlandet.


Men vänta lite nu...hur var det med kronhjortarna? Ja just det, jo redan första kvällen så hade jag turen att skymta ett par horn på ett litet fält.

Det blåste hårt men som tur var gick det att parkera och fota från bilen. Först var det bara en ung hanne och en hona...


...men sedan dök det upp en större hanne.

Rundes kronhjortar är en underart till den "vanliga" kronhjorten och lite mindre än t ex de vi har i södra Sverige.  Det var ju inga brunsttider så de var bara ute efter att äta frodigt gräs. Men den unge hannen fick nåt stôllarôck, som vi säger i mina hemtrakter, och hoppade runt som en guttaperkaboll.

Fick en liten filmsnutt på det, men lyckades komma åt fokusringen när kameran gled lite på fönstret, så det blev lite suddigt en bit in i filmen. Vill du ändå kika så hittar du den här.

Den andra natten så parkerade jag på samma ställe men då dök de aldrig upp. Jag satt i många timmar men när det till slut blev för mörkt att fota gav jag upp och körde därifrån. Precis då såg jag dom. De hade varit på fältet bredvid men lite i skymundan så det blev inga bilder den kvällen. Men som sagt jag var nöjd ändå :-)

Här är förresten länken till Simon King som visar hur man fotar utter. Lite kuriosa om Simon King; han är med i bonusmaterialet till Planet Earth när han filmar vithaj utanför Sydafrika.


www.mikswephotography.com