Trandansen 2018

Så var det dags igen för ett besök på Trandansen. I år lite senare än vanligt så det hann bli april. Nu gjorde det inte så mycket för tranorna var lite sena också. Kanske var det det kalla vädret som gjorde det men jag tyckte iaf att tranantalet nådde sin topp betydligt senare än tidigare år. Vädret var hyfsat klart men vinden ven stundtals ganska kraftigt vilket bidrog till kylan. I år var mitt fokus på att sätta ihop en film men jag fick ändå med mig en del bilder från denna välkända plats.

Tidigt på morgonen så ökar trumpetandet i volym när tusentals tranor flyger in från den isbelagda sjön där de övernattat.

Väl framme så börjar de äta, dansa och bilda par.

När så man funnit sin partner så kan hända smiter man iväg utan att de andra ser det.

Till slut så drar sig allihopa tillbaka ut på sjön igen

Tja det kanske var lite förenklat, jag har tidigare publicerat en mer detaljerad blog om hur det egentligen går till och den hittar du här: Trandansen 2016

Filmen jag gjorde i år den och flera andra hittar du på min YouTubekanal Mik Swe

Nu hinner du kanske inte hålla på och följa en massa länkar så jag publicerar filmen här också :-)

Mycket nöje och kommentera gärna både bilder och film.

Strömstare fotografering 2018

I år tänkte jag göra ett försök att få till lite strömstarebilder. Det var många år sedan jag senast försökte mig på det och det gick inget vidare. Mest för att jag då var för okunnig och rastlös, men nu kände jag mig mera förberedd. Sammanlagt lade jag fyra dagar ute i ett naturreservat inte långt från hemmet vilket kändes lite ovant. Jag är rätt ovan vid att fota hemmavid, något som jag borde utveckla mera, utan brukar alltid köra långa sträckor för att hitta nåt intressant.

Första dagen blev riktigt lyckad då jag fick en individ som inte var så skygg utan dök obekymrat i min närhet och jag fick ett par fina bildserier i fin miljö. Jag såg dessutom flera individer men lyckades inte få dem på samma bild.

De kommande dagarna så var det svårare att komma nära, på nåt sätt så var de individerna mer skygga och det blev betydligt svettigare att halka runt i snön för att få till några bilder alls. Möjligen hade det blivit något varmare ute så de var mera aktiva, men det är rena spekulationer.

Mest blev det sittbilder i olika miljöer men oavsett det så kan jag inte sluta förundras över hur den här relativt lilla fågeln med enkelhet hanterar kraftigt strömmande vatten och kyla.

Av de fyra dagarna så såg och fotade jag strömstare under tre. Den fjärde (som egentligen var den tredje) dagen lyckades jag inte komma till ordentligt. Givetvis så blev det några videosnuttar av de olika dagarnas fotande och du kan se dem här nedan eller surfa in på min YouTube kanal Mik Swe där dessa och andra filmer från mina fotoutflykter finns. Tycker du de verkar intressanta så varför inte prenumerera, det kostar inget men det peppar mig väldigt mycket. Givetvis får du gärna kommentera både bilder och filmer.

Tamiami trail och Anhinga trail, Florida 2017

Våren har varit och är full med aktiviteter så bloggandet hamnar längst ner på listan. Men jag får väl iaf avsluta min Florida resa med de sista två dagarna.

Inleder med resan från västkusten till ostkusten. Det finns givetvis flera vägar och många bra motorvägar men jag föredrar att köra Tamiami Trail. En i förhållande till hastighetsgränsen liten väg oftast utan vägren. Att stanna längs vägen är faktiskt riktigt riskabelt, många kör fort och även om vägen är rak så är alltid risken att man blir påkörd ganska hög. Men varför vill man stanna tänker du. Jo längs vägen rinner ett vattendrag som är fullt med fåglar och alligatorer. Det är lätt att man, särskilt som första gångs besökare tänker att "jag ska bara ta en bild". Jag vet, jag har gjort det :-). Det är bara det att fåglarna och alligatorerna här är mycket skyggare än vid de publika boardwalks och naturreservat som ligger runt om i Florida. så när man kliver ur bilen så sticker de 99 gånger av 100. Det finns dock ett antal smultronställen längs denna sträcka som man tryggt kan stanna vid och där djur- och fågellivet är mer vana vid människor.

Fakahatchee Strand är en boardwalk rakt in i träskmarkerna i norra Everglades. Ganska stillsamt ställe med en mindre mängd turister än på de större reservaten. Häckande vithövdad örn, alligatorer, ormar, olika vadare och till och med hjortar kan man se här. Dessutom så har Florida pantern varit synlig (läs fotad) här...Sannolikheten att se den är dock väldigt, väldigt liten.

HP Williams rastplats ligger iof nära vägen men även intill ett litet större vattendrag där det ofta finns gott om alligatorer. Olika fiskande fåglar är också vanliga här.

Monroe scenic drive är en grusväg som per definition inte är Tamiami Trail. Men eftersom den går parallellt med Tamiami trail så väljer jag alltid denna om möjligt. Den tar givetvis länge tid att köra men är betydligt intressantare och vackrare. Här kan man se allt möjligt eller ingenting, lite beroende på hur mycket vatten det är och hur fort man kör. Typ var 200:e meter så är det en vägtrumma under vägen som hjälper till att hålla vattennivån nere så vägen inte svämmas över. Normalt stannar jag till vid varje sådan trumma för där brukar det öppna upp sig en aning och det är lättare att upptäcka och fota där.

Shark Valley ligger också vid Tamiami Trail och är en del av Everglades som det kostar pengar att köra in till. Jag brukar sällan stanna där, dels pga allt folk och dels pga att det inte är lika mycket att se, iaf inte de gånger jag varit där. Har man varit eller tänker åka in i Everglades så kan det vara bra att veta att biljetten gäller i två dagar på båda ställena.

Anhinga trail ligger inte direkt vid vägen utan finns i östra delen av Everglades NP. Den ligger ganska nära entren och ska man köra kust till kust så kan man hinna med denna antingen på morgonen eller på kvällen.

Tänk på att det tar betydligt längre tid att köra eftersom det är så många stopp och mycket att se. Starta tidigt och du kommer ändå att komma i säng först när det börjar mörkna. Dvs om du vill stanna och se och fota :-)

Slutligen har jag gjort två filmer från dessa dagar och du kan se dem här:

Tveka inte att kommentera och vill du stötta och peppa mig att blogga och filma mera så varför inte bli prenumerant på min YouTube kanal Mik Swe

Tack för den här gången :-)

Corkscrew Swamp Sanctuary, Florida 2017:7

Corkscrew swamp är precis som det låter - ett träsk. Det som skiljer ut detta ställe mot de flesta andra som jag besökt är att dels är mitt i träsket, så man går huvudsakligen på en träbelagd gångbro, dels är det oftast väldigt tyst. Här låter det inte mycket, bara vindens sus i cederträdens kronor. Om man anstränger sig kan man svagt höra ljudet från en väg ett par kilometer bort. Folk är (oftast) lågmälda och går lugnt och avslappnat.

Det händer dock att det kan dyka upp nån barnfamilj med högljudda ungar/föräldrar (ja, jag vet att de också har rätt till området) eller en och annan "powerwalker" och störa det lugna tempot. Jag har funderat lite på de sistnämnda; vad det är som gör att man betalar inträde till ett naturområde för att sedan med raska steg och lurar i öronen gå sin motionsrunda här? Kanske är det för att man känner sig säker här jämfört om man skulle gå på den ganska öde vägen som leder hit ut?

Men oftast så råder det en väldigt fridfull stämning här. Är man lite stressad så kan man uppleva att det är helt dött. Mitt i vintern så är det också väldigt lite aktivitet bland fåglar och djur. Aktiviteten ökar dock framåt våren när många olika typer av vadare samlas här. Icke desto mindre så finns det små guldkorn att titta på och fotografera.

Nästan direkt när man kommer ut från entrebyggnaden så möts man av småfåglar. Det beror väl kanske mest på att det är en fågelmatning i anslutning till byggnaden.

När man sedan når träsket så kan man ofta se tvättbjörnar som letar i dyn efter mat, men man ska komma ihåg att det är ett träsk och det innebär att det inte alltid är bra fotoförutsättningar och så var det för mig denna gång.

Är man tidigt ute, dvs först, så kommer man att få torka bort spindelväv från ansiktet nästan hela tiden. Har man tur så har någon storväxt person hunnit ut före en själv :-)


Även om jag inte var först ut den här dagen så lyckades jag snärja in spindelväv i stativet och det dröjde en stund innan jag insåg att det hängde med en liten fripassagerare på min lilla vandring.


Här finns det också kråsugglor och man kan ibland höra hur de pratar med varandra med låga skorrande hoanden och har man tur så stöter man på någon som sitter nära gångbron. En annan fågel som ofta både syns och hörs är den bandvingade vråken. Den sitter ofta några meter upp och spanar ut över de få gräsbevuxna ytorna.


Andra fåglar som hörs är olika spettar som gärna knackar runt bland de gamla träden. Här är det en spillkråka med sin vackra röda "toppluva" som håller på att bygga ett bohål. Den brydde sig inte det minsta om folket som gick på gångbron en liten bit bort, utan lade all sin energi på att hacka, hacka, hacka...


Längre in i träsket kan man hitta häckande ormhalsfåglar. Hanen och honan turas om att ruva. Här är det hanen som tar sitt ansvar. Den här har sin vackra parningsfärg kvar runt ögonen.

Här finns det givetvis också amfibier som t ex lövgrodor. De kan dock vara oerhört svåra att upptäcka i den kaosartade vegetationen som träsket består av. Som tur är så finns det ett gäng volontärer som går runt och kikar och om de ser nåt intressant så märker de helt enkelt ut detta med inplastade bilder som fästs med kardborreband runt räcket. Just den här såg jag faktiskt utan hjälp, vilket jag känner mig lite stolt över, då de som sagt är svåra att upptäcka.

Jag fick en fin pratstund med en av volontärerna och det visade sig att han hade sitt ursprung i Sverige, närmare bestämt Västmanland, i ett område dit jag faktiskt åker varje år och det kändes om om världen var väldigt liten.

Denna gång blev dock den stora behållningen den här snoken (Florida banded water snake) som yrvaket låg och solade sig i de första solstrålarna, bara någon meter från gångbron. Normalt sett brukar de snabbt ringla sig undan men nu hade den hittat en torr plats i solen så då struntade den i de som gick förbi på gångbron.

Jag var här ca 4 timmar och fick förutom ett antal bilder även ihop en liten film och du ser den här:

Kommentera gärna och och vill du se mera av mina filmer så finns de på YouTube Mik Swe

Ding Darling, Florida 2017:6

Då var det dags att återigen besöka Ding Darling National Wildlife Refuge. Bestående mest av våtmark/träsk så lockar detta område till sig olika typer av vadarfåglar, alligatorer och en och annan fyrfoting. En enkelriktad väg leder igenom området så det är enkelt att vara där och ta sig runt. Eller rättare sagt eftersom det är enkelriktat så kan man ibland tveka på att antingen stanna kvar på en plats eller köra en bit till. Att backa eller köra tillbaka är inte möjligt utan man måste ta sig ut hela vägen till slutet för att sedan köra ut på den allmänna vägen och tillbaka till starten igen. Kanske inte den mest miljövänliga naturupplevelsen med andra ord. Jag har sett cyklister som cyklat åt fel håll bli stoppade av och bötfällda så det är inget man chansar på.

Till skillnad från Blackpoint Drive längre nordost ut på Merritt Island (som du hittar här) så finns det en hel del områden på Ding som inte har så mycket aktivitet. Det innebär att man i början inte har riktigt koll på var det brukar vara aktivitet och rätt var det är så har man missat de bästa platserna. Nu har jag varit där ett antal gånger så nu vet jag ungefär vad jag kan förvänta mig på de olika platserna men det händer att jag blir överraskad. Jag brukar ha all kamerautrustning redo men när jag såg denna alligator uppvisa ett brunst/revirbeteende så blev jag faktiskt överraskad. Bilden är tagen med "fel" objektiv (70-200) och "fel" inställningar (för jag glömde/hann inte ställa om den) men den får ändå vara med.


När en alligator hanne markerar sitt revir eller lockar på honor så kröker de upp ryggen samtidigt som huvud och hals hålls upp i luften. Du kan ju pröva att inta den ställningen så förstår du snabbt att desto högre upp man kan hålla de olika kroppsdelarna desto bättre måste man ju var, eller hur :-). Det är ett beteende som jag förknippar med våren och som jag bara sett på film. Det som inte syns på bilden är själva brölet och det var faktiskt det som först fick min uppmärksamhet. Ett dovt men tydligt bröl som byggs upp nere i buken och fortplantar sig långt både i vattnet och i luften. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb denna gång så jag missade bilden av själva ryggkrökningen men jag hann se det iaf, mycket mäktigt. Tyvärr så upptäckte alligatorn mig och drog sig undan vilket var lite synd, annars hade jag fått till bilden betydligt bättre. Då gick det bättre med den här som låg och solade sig tre meter från vägen. Det är lustigt att många som kör missar att kika ner precis bredvid vägen. Jag har sett cyklister som cyklat två meter från en solande alligator utan att se dem.


Annars är det väl vadare som tilldrar sig det mesta fotandet. Kommer man när tidvattnet är lågt så ökar chansen att se dem lite närmare vägen. Men även om det är mycket vatten så kan det ge bra fotomöjligheter. Det som är lurigt är alla vita fåglar, speciellt i dagsljus/sol. Men man får en skön effekt där vatten och bakgrund blir väldigt mörka och fågeln blir i fokus i bilden. Det mörka vattnet är ofta stilla så man kan få en bra spegelbild, som på den här rosenskedstorken.


Även om avståndet ibland kan vara långt så kan ändå bilden bli helt ok när man får med lite mer miljö och fortfarande kan utnyttja det positiva med att bakgrunden blir mörk. Här är en vit ibis som födosöker nära mangroveträden.


Det händer att man ser fyrfota djur, men det är inte så vanligt. De som förekommer här är utter, tvättbjörn och ödlor. Andra fyrfotadjur har svårt att röra sig ibland mangroveträden. Ja nu rör ju sig uttern mest i vattnet och längs små stråk mellan de olika vattendragen. För det krävs någon form av gripförmåga för att kunna klättra runt bland mangroveträdens små smala, men många, rötter. Som den här leguanen som jag fick en skymt av inne bland träden. Jag kan tycka att de är vackra och lite läskiga på samma gång, tur att de inte blir så jättestora, fast är de över metern och kommer nära så bör man visa respekt.


Leguanen är inte en ödla som härstammar från Florida utan har spridit sig bl a genom att  oansvariga djurägare helt enkelt släppt ut dem när de blivit för stora. Leguanerna är dock väldigt väl anpassade för denna typ av landskap så de förökar sig snabbt. Precis som på Wakodahatchee där jag tyckte det var fullt av dem (se det blogginlägget här) så var detta min första observation av dem på Ding Darling men jag antar att de kommer att öka...

När jag stod där och fotade denna där inne bland buskarna så kom det fram en medelålders dam och sa "we don't like them here, they kill birds". Hon antydde dessutom att hon inte tyckte man skulle fotografera dem just därför att hon inte gillade dem. Det är iof en lite märklig inställning men jag har stött på den tidigare. Samma kommentar kan man se när bilder visas på rovdjur som precis fångar/dödar sitt byte. En helt naturlig process i naturen men som många inte vill se, antagligen för att det stör deras uppfattning om den sköna och fridfulla naturen.

Tvärtom är det när man hittar en tvättbjörn. Folk stannar till och undrar nyfiket och intresserat vad man fotar men när de får höra att "it's a raccoon", så tappar de allt intresse och man får höra att "såna har jag massor av hemma bland soptunnorna". Nu har ju jag inte det och jag tycker de är lite fascinerande, dessutom så tycker jag de har oskyldigt söta ansikten :-). Den här hittade jag högt uppe i ett träd käkandes löv, eukalyptus tror jag det var.


De är opportunister, är nyfikna och har en god finmotorik. De har tassar som mera liknar händer än tassar och med de så kan de gripa, gräva, fingra och pilla fram allt möjligt ätbart på de mest oväntade ställen. T ex så vadar de ut längs stranden och rotar runt på botten efter kräftdjur i dyn. De händerna möjliggör också att de kan lätt ta sig fram i mangoveträsket.


Förutom vadare så kan man oftast se fiskgjusar som både häckar och fiskar här. Den här fick jag på film när den tvättar sig efter en lyckad jakt, ett beteende som jag även sett svenska fiskgjusar göra. Fick en även en bild när den lyfte från stranden.


Annars är det väl gryning och skymning som man ska fota här. Solnedgångarna kan vara riktigt fina och ljuset likaså. Det svåra är att hitta motiv på rätt sida om ljuset/vägen. Här är det en vit pelikan som som likt Gulliver kikar ner på de små lilliputtarna.


Så lägger sig skymningen och fåglarna passar på att vila lite i solens sista strålar.


Nedan är en liten film från mitt besök på Ding Darling och jag hoppas du gillar den.

Mer filmer hittar du på min YouTubekanal Mik Swe. Jag hoppas du hittade nåt intressant här idag och så ses vi i nästa inlägg.