Att fota på Runde

Lite tjatigt att skriva om Runde vecka efter vecka, men detta är sista inlägget, om den här platsen, iaf för i år :-) 

Jag tänkte dela med mig av några, kanske självklara, tips från Runde. De flesta funkar även på andra ställen så även om du inte har vägarna förbi berget så kanske det ändå finns nåt intressant korn att hitta :-)

På Lundeura så används allt från Ipads till proffsutrustning - anything goes.


Ett telezoom, tex 70-200 eller 100-400 är ett bra allroundobjektiv givetvis lite beroende på vilka bilder man vill ha. Vill man ha ett fast tele så funkar det med ett 300mm objektiv till de mesta av fågelbilderna, särskilt om man kan använda en konverter.

Ett 500 eller annat stort tele kan upplevas som begränsade vid Lundeura men kan om man har tur kan det ge lön för mödan av att ha släpat upp det för den branta stigen.


Oavsett vilket så tjänar man på att ha ljusstarka objektiv då de ger bättre tider, speciellt på kvällen när ljuset är som finast eller då det ofta kan vara mulet även mitt på dagen. Lunnefåglarna sitter ofta ganska still men vill du fota flygande eller andra rörelser så måste tiden ner för att det inte ska bli suddigt.

Stativ är lämpligt att använda då det kan bli lite längre tider för att få bra skärpa handhållet och så är det bekvämt när man sitter och väntar att slippa hålla i kameran hela tiden.
Så kan man ju "reservera" en plats med stativet och mingla medan man väntar :-)


Varma kläder är väl nåt som generellt bör användas men det är ofta man ser bil- och mcturister som knallar upp i vardagskläder och t.o.m enkla skor och sandaler. Dom blir ofta kortvariga uppe på berget. Det är lätt att missa att det blåser på toppen när man lämnar bilen på parkeringen som just då ligger i lä.

Ett vidvinkel, gärna med ND filter för att fota strandnära landskapsmotiv eller nära bilder på lunne.

Regnskydd till kamerautrustningen kan vara på sin plats för det händer att det regnar lite då och då. Att solen skiner och det är lugnt på havet samtidigt är nåt som inte händer så ofta.
Det är även praktiskt att ha ett regnskydd för att skydda kameran under båtturen mot vattenstänk.

Ta med en liten trasa för att enkelt kunna torka bort regn- eller vattenstänk på kameran eller objektivet, särskilt om du åker båt då det är saltvatten. Saltvatten har ju inte den mest önskvärda effekten på din utrustning oavsett material. Saltvatten på linsen bör sköljas av med sötvatten innan linsen torkas, annars kan saltet repa ytbehandlingen. Många använder putsduken till att torka torrt med och det går ju bra nån gång, men risken är att det fastnar större partiklar i trasan om man använder den för frikostigt. Nu ska jag tillägga att jag aldrig haft problem med vattenstänk vid dessa båtturer, men det innebär ju inte att det aldrig kan hända. Vattenstänk sker främst då båten är på väg tillbaka i motvind, då kan det skvätta rejält över akterdäcket.

Under båtturen så funkar inte stativ så bra, utan kameran bör handhållas. Dels är det lättare att kompensera båtens rörelser och man slipper att vibrationer från motorn arbetar sig upp till kameran. Det kan vara lite trångt att fota särskilt när det är mycket action och alla står upp och fotar åt alla håll.



Är man ovan vid båtar så tänk på att stå stadigt och med ordentligt stöd. Det kan hända att båten gör en oväntad liten rullning, eller för den delen att nån medpassagerare tappar balansen mot en själv, och med ett öga i sökaren är det lätt att tappa fotfästet. Bra att ha en kamerarem runt nacken ifall man plötsligt måste ta tag i nåt för att hålla sig kvar i båten.

På båten (och även vid Lundeura) kan man använda vilken kamera som helst.
Båtturerna går ju under dagtid, så det svaga ljuset är inget större problem. Avstånden varierar från 3-4 m upp till 100 m. En liten enkel kompaktkamera har den fördelen att den är lättare att fota med när det gungar men en systemkamera är nog att föredra mht de olika inställningar som enkelt kan göras.
Så länge man kan handhålla det så funkar det.


Bilden är tagen av den trevlige Luc från Nederländerna som jag träffade ombord på Aquila. Mycket trevliga människor möter man på Runde och Luc och hans fru Sabine var några av dom. Det är alltid intressant att möta likasinnade och man kan ofta få bra och tom ovärderliga tips. Jag fick flera fina resmålstips av dessa globetrotters.

Ljuset spelar kameran lite spratt, eller rättare sagt det gäller att ha koll på bakgrunden som är ständigt skiftande vilken lätt lurar exponeringsmätaren. Ena sekunden är den mörk och andra är den ljus. De flesta fåglar är antingen mörka eller ljusa (eller både och) så det gäller att kompensera exponeringen.  

Man följer en fågel mot den ljusa himlen och plötsligt är det ett mörkt berg i bakgrunden. Kameran exponerar efter det (lite beroende på vad du har för ljusmätning) och det gäller att kompensera för att inte få en felexponerad bild.

Ett finger på exponeringskontrollratten och skifta mellan -1 till +1 är det minsta man bör göra. Annars kommer du iland med mängder av utfrätta områden på fåglarna eller helmörka motiv och det brukar uppfattas som negativt när man sitter framför bildskärmen och kastar bild efter bild :-).

Att använda autofokusen mot fåglar på vattenytan kan fungera men risken är att AF låser på de kontrastrika vågorna. Jag har funnit det lämpligt att använda tumfokus för att kunna parera båtens rörelser och för att minimera risken att fokus skiftas från fågel till våg i avtryckarögonblicket.

Vid kraftigt gungande så fick jag ibland ta fokusen på den första gungningen och sedan trycka av på den andra. Det blir lite lustiga bildserier där det stillasittande motivet befinner sig i överkant och sedan snabbt försvinner ner i underkant. Snabb bildserietagning rekommenderas i kraftig sjögång :-)

Som jag skrev i förra inlägget så lurar även det kontrastrika berget autofokusen. Ofta har fåglarna en svagare kontrast än bakgrunden så det gäller att hitta en fokuspunkt som ligger på samma avstånd som fågeln.

Ett annat tips är att utnyttja både dagen och natten maximalt. Ljuset och motiven finns där hela tiden men ljuset kan vara extremt fint även sent på kvällen. Så vila mitt på dagen och mitt på natten och fota resten av tiden.



Det händer att man stöter på folk som glömt eller tappat nåt på toppen och som mödosamt och med plågad min tar sig upp igen. Så kolla att allt är med innan du går ner



Har du några egna tips från Runde så skriv gärna ner dom i kommentaren.

Nästa inlägg så beger jag mig inåt landet, hoppas du hänger med :-)

Runde - fåglar, landskap och guld.

Alla som börjar med fågelskådning eller fågelfotografering kommer förr eller senare i kontakt med Runde. Först som berättelser från andra och senare som ett återkommande besöksmål. Har man väl varit där så brukar de flesta vilja komma tillbaka. Jag har varit där varje år de tre senaste åren och kommer nog att återvända fler gånger. Orsaken? Fågellivet, Fantastiska vyer och Fotomöjligheterna.

Runde är förutom fågelberget känt för den guldskatt som hittades i havet 1972 av några svenskar och en norrman och för det finns ett litet museum/utställning på ön dit man kan gå .
Resan dit beror givetvis på var man bor men ska man köra bil så bör man veta att det tar mycket längre tid att köra en viss sträcka i Norge jämfört med i Sverige. Vägarna är smalare, krokigare och max hastigheten är alltid lägre än på svenska vägar.

Men det är ok, för bakom varje kurva ligger en ny fantastiskt vy som måste fotograferas och det lägger givetvis ytterligare tid innan man är framme. När jag åker dit så tar jag alltid till extra tid och övernattning på vägen.

Till slut så ringlar sig vägen ner från fjällen och på små broar ut mot havet och precis innan man kör ner i Atlanten så ligger Runde där och väntar på att visa upp alla sina sevärdheter.



Man kan bo i rum, stuga eller på camping i tält, husvagn eller husbil. Campingen är belägen precis nedanför den ökända branten upp till fågelberget. Bor man inte på campingen så finns det en parkering en bit bort.


Vägen upp på berget brukar kännas, särskilt med en massa objektiv och kamera utrustning som ska släpas upp. Även om den inledande biten är asfalterad med bra fäste så är det fortfarande brant.

Är man lite otränad så bör man stanna i tid, typ var 50'e meter :-) och pusta ut lite. Men det är lätt att ryckas med ett högre tempo när de norska pensionärerna obesvärat studsar upp för branten som bergsgetter med en glatt leende på läpparna.

Väl uppe så på platån så ser man storlabben segla omkring, då det är genom deras häckningsplats stigen går. Fågelberget består av områden som har olika beträdnadsförbud bla pga häckningar. Genom dessa områden går det stigar som man får gå på. Har man tur så slår sig storlabben ner i ängsullen nära stigen och man kan få lite fina närbilder.


Ska man kika på Lunne fågel så bör man ta sig till Lundeura, en liten platå där man kan komma inom en meter från närmsta fågel.


Det kan kännas obehagligt att gå nära kanten men det är säkrare än vad det verkar. Den lilla bit som tidigare var ren klättring är sedan några år ersatt med en stege och ledlina.

Det finns andra ställen givetvis, men de kanske är lite luftigare :-)

Efter att ha fiskat hela dagen och väntat nere på vattnet så framåt kvällningen  börjar det susa i luften när dessa havens clowner ska landa in med mat till ungarna. Bra fiskeförmåga är inte alltid det samma som bra manöverförmåga. Korta vingar innebär att det gäller att sikta rätt eller ta en hård landning. Målet är att landa in direkt i bohålan för att undkomma rovfåglar det gör att en del landningar ser rätt hårda ut när inflygningen inte är helt tajmad :-)


Väl nere backen så vankar de omkring som små pingviner. Sitter man bara still så brukar de kunna närma sig.

Andra fåglar som kan ses på berget är: Havssula (den här är en juvenil),

Tretåig mås,

Tordmule,

Sillgrissla,

och så Havsörn förstås. Runde har haft ett par lyckade havsörnshäckningar de senaste åren  och i år räknade jag till minst 7 olika individer.

Från berget ser man dom längre ner, glidande omkring längs branterna, utnyttjande uppvindarna för att spara energi.


Ibland slår dom sig ner på branten och spanar för att snabbt kasta sig ut och hugga tag i någon oförsiktig liten fågel. Ser du förresten örnen på bilden?

(svaret och mer örnar blir det i nästa blogginlägg.)

Vill man se de andra fåglarna och dessutom några till som tex Toppskarv,

och Stormfågel

på nära håll, bör man ta en båttur och dessa kan bokas på campingen men det finns flera olika arrangörer som man kan ringa för att boka en tur.

Jag brukar åka med Johan Moltu som är en duktig skeppare på den lilla men säkra båten Aquila. Han brukar berätta ingående om fåglarna, hur det aktuella läget är avseende häckningen och en och annan skröna står också på menyn :-)

Här är ett gäng tretåiga måsar. De var tidigare i stora antal men har minskat i antal och i år så var det i princip inga häckningar alls.


Till skillnad mot den tretåige så ökar Havssulan kraftigt i antal. De är dessutom orädda för havsörnen så det är säkert en bidragande orsak.


Den högra klippan färgas mer och mer vit färg varje år och det är Havssulan som breder ut sig. I grunden så är det tillgången på mat och djupet som maten finns på som avgör hur bra kolonierna utvecklas. Måsen kräver ytnära mat medan lunne och havssula kan fiska betydligt djupare ner. En annan som också fiskar men inte flyger är uttern som ibland kan ses simma omkring eller sitta på stenarna vid stranden.

Förutom de uppräknade arterna så finns det "vanliga" strandfåglar som häger, strandskator, olika änder osv.

Och så landskap och naturmotiv till tusen förstås - vi är ju trots allt i Norge!

Solen går knappt ner under sommaren och jag har hittills inte blivit besviken på solnedgångarna, kanske har jag haft tur med vädret men iaf :-)

Här är piren vid campingen som jag tror alla fotat i solnedgången :-)

Så har du inte varit här så börja planera på studs.
Platsen ser du på kartan och länken

http://www.insel-runde.de/hp_runde2/frames/frame30.htm

går till campingen (fast den är på tyska eftersom den vänder sig till dessa i första hand). Ingen tid att förlora med andra ord :-)

Yosemite Nat'l Park

Dags att börja avsluta den här tillbakablicken mot en hektisk vecka under 2006. Jag har sparat det område som gjorde mäktigaste intryck på mig. Yosemite Valley är en mycket vacker plats som kanske är mest känd för Ansel Adams bilder, mäktiga vattenfall och avancerad klättring på den lodräta klippan El Capitan.

Jag valde att bo en bit (ca 45 min) utanför själva dalen. Dels är priset högre inne i dalen och dels är det högt tryck på de få ställen som finns, så bokning måste ske långt i förväg och jag var inte ute i så god tid. Dessutom skulle jag besöka ett område med gigantiska sequoia träd - Mariposa Grove.

Trädet på bilden kallas för the fallen monarch och är rätt imponerade fast det ligger ner.

Redan tidigt insåg man turistvärdet och vissa träd sågades upp för att man skulle kunna köra diligenser och senare även bilar(!) igenom dom.

När jag till slut anlände till hotellet så gick det hjortar och betade fridfullt i närheten - väldigt idylliskt. Vid incheckningen så fick jag fick skriva på att jag fått information om riskerna med att förvara mat och annat i bilen eftersom det fanns björnar skulle kunna bryta sig in i bilen och hotellet ville inte bli stämda. Jag fann det hela lustigt och väldigt amerikanskt. Mindre lustigt blev det är jag insåg att det inte fanns toalett på rummet utan att den givetvis fanns utanför hotellet. Björnfrossa infann sig med blixtens hastighet när jag skulle gå dit i nattens mörker :-)

En av vägarna in till Yosemite-dalen går genom en lång tunnel och när man kommer ut så möts man av en av de mest fantastiska vyerna som finns:
Lodräta berg och gigantiska vattenfall.

Det är en relativt smal dal med platt golv, en flod som rinner i mitten och ett par vägar som följer dalens kanter och med gigantiska klippor runt om.

Vägen leder snabbt vidare ner i dalen och naturen blir mer lättillgänglig.
Bridalveil fall är en av de första stoppen. Redan på parkeringsplatsen togs den första bilden.

Efter Bridalveil fall tog jag en liten avstickare ner till Merced river för att fota El Capitan och Yosemite falls. El Capitan kan bestigas på en dag om man är en duktig klättrare men oftast (då iaf) görs övernattningar på berget och man kan se klättrarna och deras hängande bäddar som små små myror på väggen.

När man är nere i dalen så blir det svårt att hitta bra fotoplatser eftersom bergen och träden är så höga . Med lite letande så kunde jag iaf får lite vyer på bild.

Lite längre i dalen ser man the Halfdome majestätiskt vaka över dalen. Det är en markant rund klipptopp som antagligen tappat hälften av berget rakt ner. Iaf ser det ut som det :-)

Det går flera leder för vandrare att ta sig upp på bergen och the Halfdome är nog en av de populäraste.Vissa dagar är det kö längs de fasta stegar och leder som finns. Inget kul när det plötsligt slår om till oväder med åska i luften och risken för att inte komma undan ökar i takt med paniken... Nu hade jag inte tid att gå upp dit så det står min att-göra-lista :-)

På dalens andra sida kom jag lite närmare Yosemite Falls. Tre vatten fall på raken med en fallhöjd på ca 800m...

Och för den som gillar vattenfall så är dessa som bäst i början på säsongen maj-juni när snön smälter för fullt. Senare på säsongen så sinar de och blir till små rännilar.

Under högsäsong kan det vara riktigt mycket trafik och folk som är lite "i vägen" men när jag var där var det rätt lugnt. En stor skillnad på hur man ser på människors tillgång till naturen i Sverige resp USA är just tillgängligheten. Med en restriktiv tillgång till privat mark blir det nästan ett krav att allmänheten skall kunna komma ut i naturen på ett enkelt sätt i nationalparkerna. I Sverige där vi har allemansrätt är parkerna främst till för att bevara naturen orörd, iaf får jag den uppfattningen. Om det är rätt eller fel tänker jag inte diskutera :-)

En sista vy mot El Capitan och sedan körde jag upp i bergen. Där möttes jag av en underbar utsikt med helt kala berg omgivna av skog nere i dalarna...






Slutligen passerade jag ut genom Tioga pass som var en kraftprov när den byggdes genom Sierra Nevada under guldruschens glada dagar. Längs den branta sluttningen har man grävt ut en smal väg som avsevärt förkortade tiden för resor på den tiden. Jag hade tur för vägen hade öppnats bara två dagar innan jag kom dit. Det märktes att vägen var nyöppnad för man kunde höra och se små stenar rasa ner för bergskanten eftersom marken inte riktigt lagt sig tillrätta efter vintern. Lite pirrigt kan erkännas :-)

I Yosemite är det främst natur- och landskapsfotografering som gäller. Det finns dock både fåglar och ibland även björn och bergslejon, men det är nog inget man kan räkna med om man inte aktivt söker denna typ av motiv.

Det finns gott om leder runt och upp i bergen men de kan vara mer ansträngande än man först hade tänkt sig. Vädret kan snabbt slå om så det gäller att vara förberedd. Bussar går i skytteltrafik för att minimera trafiken i dalen. Park Rangers finns lite överallt och bistår med svar och information, ofta är de väldigt kunniga om både djur och natur.

Avslutningsvis en filmsnutt. Jag har en egen version med mer stämningsfylld indianmusik men av rättighetsskäl får du bara en autogenererad musik, hoppas det funkar ändå :-)

Grand Canyon Nat'l Park 2006

Mellan Joshua Tree och Death Valley hann jag med ett lite längre besök i Grand Canyon, Arizona. Tyvärr hade jag haft sönder mitt lilla teleobjektiv när jag stannade till vid Hoover dammen. Så jag fick nöja mig med den lilla kompakten på 4 Mpix och bredare vinklar på den analoga systemkameran.

Detta fantastiska naturkonstverk är gjort av vatten som urholkat marken. Innan jag kom dit hade föreställt mig en klyfta mellan två berg framför mig, men icke. Landskapet är tvärtom helt platt och det finns egentligen inget som avslöjar att det döljs en gigantisk klyfta längre fram.



Som den första cowboyen sa när han ridande på sin häst och kom fram till kanten: "Something happened here!". Så går iaf historien, men den är slående. Man kör rakt fram i ett platt landskap och plötsligt är det ett stup på 1000 - 1500 m rakt ner. Längst ner kan man skymta Colorado river som slingrar sig likt en grön orm mot havet.



Nu bodde det ju givetvis folk här redan innan comboys kom hit och dom hade hittat och iordningställt stigar och vägar tvärs igenom dalen. Vägar som till del används idag av turister.



Det är hårt tryck av turister här. Vill man vara säker på att bo här bör man boka boende ett bra tag innan. Längst ner i dalen finns det ett övernattningsställe och när jag reste så var den allmänna uppfattningen att man måste boka 3-6 månader innan för att få plats där.

Det hänger ihop med att man inte hinner att sig ner till botten och sedan upp på samma dag. 1500 höjdmeter uppför i stekande sol skojar man inte bort. Det händer ofta att folk får räddas främst pga utmattning och uttorkning. Alltså är det hög frekvens på de som vill bo där nere.

För den som ändå vill ner och upp på samma dag rekommenderas att ansluta sig till de karavaner med åsnor som transporterar turister varje dag. Är dock inte säker på att jag hade velat sitta på en åsna när stigen vindlar ner längs stupet...

Färgerna och skuggspelen är fantastiska bland alla åsar och dalar. När solen går ner så lyser det som av guld bland all sten.

Mitt på dagen är ljuset lite väl hårt men det går att hitta fotomotiv ändå.

Precis som med Yosemite är det främst natur- och landskapsfotografering som gäller. Enstaka fåglar, främst gamar finns i området och någon form av ekorrar är rätt vanliga. Nere i dalen ska det finnas fyrfota djurliv men det har jag ingen erfarenhet av.

En filmsnutt blir det även i detta inlägg. Musiken är inte den mest stämningsfyllda men det har precis som förra inlägget mer med rättigheter att göra än dålig smak :-)

Death Valley snabbvisit

Fortsätter här att berätta om min USA-resa 2006. På väg mellan Yosemite och Grand Canyon passerade jag Death Valley. Där måste jag såklart stanna och fota lite. Färden gick från Father Crowley Plateau...

...ner i själva dalen som är väldigt platt och stor

Nere i dalen låg det ett litet samhälle, eller snarare en by, och strax bredvid böljande sanddyner. Gick en sväng ute bland dynerna för att fota lite.


Efter att sett spår efter vad jag tror var ödlor började jag bli lite fundersam. Fanns det inte ormar som kunde gräva ner sig i sanden? Tänk om jag trampade på en sån? Såna tvångstankar påverkar inte inspirationen direkt positivt :-)

Satte istället kurs mot turiststället nr 1: 

Det är här som de klassiska turistbilderna tas.

Märklig känsla att stega ut i nåt som hjärnan sa kall snö men som var varmt och salt. När jag kikade tillbaka mot vägen började började jag förstå hur stort denna saltöken var. Människorna var som små prickar långt bort i fjärran.

Fortsatte en bit längs vägen för att se vad landskapet hade mera att bjuda på.

Men det var ganska sterilt och öde.  För att ta sig längre ut till de mer dramatiska delarna så rekommenderades 4wd och det var inte nåt jag planerat för utan jag höll mig snällt på de asfalterade vägarna. Kände inte för att riskera ett bilhaveri, ensam ute i öknen :-)

Värmen var väldigt påtaglig varje gång jag hoppade ut ur bilen. Det var inte utan att jag omedelbart längtade tillbaka till den luftkonditionerade bilkupén :-)

Hade det varit vanlig svensk asfalt så hade den nog varit väldigt mjuk, men denna är säkert anpassad till höga temperaturer, även om den såg blödande ut.


Notera att den stått i skuggan och bara framlyft för bättre fotoljus. Skärpan blev sådär, skyller på att svetten rann ner i ögonen :-)

Dags att lämna dalen och på väg ut stannade jag givetvis till vid Zabriskie Point, en annan av de klassiska turistställena. Vackert ställen, men ljuset var inte det mest fördelaktiga.


Så här i efterhand drog jag slutsaten att 1) det gäller att veta var smultronställena finns och 2) mitt på dagen är det ingen hit att vara här; starkt ljus och hög temperatur ställer till det för både fotograf och bildkvalitet.
Det finns djurliv här men det är nog inget man normalt ser , även om jag nu råkade se en coyote på håll, när man kör igenom mitt på dagen.

Här är en filmsnutt från Death Valley. Jag beklagar att bakgrundsmusiken inte är mer stämningsfull, men det har mer med rättigheter att göra än dålig smak :-)