Vintersolstånd vid Ales stenar

Jag har i flera år närt en dröm att få besöka Kåseberga och Ales stenar på Österlen för att uppleva soluppgången dagen för vintersolståndet.  Anledningen är förstås spekulationerna att den stora skeppssättningen skulle vara ett gigantiskt solur, där de båda stävarna pekar mot soluppgången vid vintersolståndet respektive mot solnedgången i samband med sommarsolståndet. Av ett antal olika skäl har mitt vinterbesök inte blivit av, oftast på grund av ogynnsamt väder. Men i år skulle det ske, visserligen inte på vintersolståndets officiella datum den 21 december utan dagen innan då SMHI utlovat ett kortvarigt högtryck och klar himmel (i motsats till moln och regn den 21).

Ales stenar är en 67 m lång skeppssättning uppe på Kåsebergaåsen strax väster om fiskeläget med samma namn. Alla som besöker platsen slås av det storslagna läget högt över havet, inklusive Anders Österling som inspirerades till en berömd dikt. Anläggningen bedöms härstamma från tiden 500-1000 e. Kr., men det finns enstaka fynd som talar för att platsen kan ha varit bebodd eller använd långt tidigare. Det är oklart vad den har använts till, vilket inte har hindrat "privatforskare" att lansera detaljerade teorier om en betydligt högre ålder och, framför allt, att det egentligen handlar om en enorm solkalender. En mer prosaisk bedömning är att skeppssättningens placering istället motiveras av att vara parallell med kustlinjens raka sträckning västerut. På den flagnade informationsskylten vid ingången till monumentet framgår sambandet mellan skeppssättning och kustlinje (vid siffran 1). Man ser att skeppets längslinje går från nordväst till sydost,  mot den punkt där solen skall gå upp denna dag.

Klockslaget för soluppgång var 08.30 den 21/i, så jag anlände till Kåseberga strax före kl. 8 för att hinna uppleva morgonljuset innan solen gick upp. I Kåseberga var det lugnt och stilla såhär dags.

Man kommer upp till skeppets sydöstra stäv ("aktern"), där det ligger en liten "rodersten" bakom den stora stävstenen . Till min förvåning var jag ensam däruppe, tillsammans med en annan fotograf. Det är inte ofta där är folktomt, och faktiskt kom det upp en stor busslast med holländska turister strax före kl. 9, för sent för att uppleva soluppgången.

Sedd från den nordvästra stäven ("fören") sträcker sig skeppets längsriktning mot sydost och gryningsljuset över havet.

På grund av en dimbank ute till havs syntes inte solskivan förrän efter cirka 10 minuter. Frågan är var man bör stå för att solen skall gå upp precis bakom akterstenen. I den här bilden står jag med ryggen mot förstenen och klockan är 08.43.

Här står jag precis till vänster om förstenen en minut senare.

Sådär, nu har jag till slut fått uppleva vintersolståndets soluppgång över Ales stenar. Man behöver inte tro på teorier om solkalender eller vara new age-influerad för att bli gripen av att stå där i skeppssättningen och se solen gå upp. Istället räcker det gott och väl med solen, havet och det mer än tusen år gamla monumentet. Upplevelsen är, som det heter, värd en resa och kan rekommenderas för alla som har vägarna förbi såhär års. 

Inlagt 2024-12-21 16:37 | Läst 564 ggr. | Permalink

"Wow, verkligen kul att se att solen går upp längs skeppssättningen som den ska vid vintersolståndet. Mycket härligt ljus i bilderna! Flera av bilderna har också vackra moln som förhöjer helhetsintrycket. Hälsningar, Bjarne"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Spännande litet projekt du företog dig och alltför länge sedan jag själv var där, får bli bättring på den punkten ;)
Kan i fantasin se varje sten som en symbol för en klok ålderman/hövding från olika byar stämma av läget.
Utsökta bilder dessutom.
HaD/Gunte..
Svar från sveka 2024-12-22 22:06
Ja, Ales stenar är en spännande plats som har tolkats på flera olika sätt. Åldern, det storslagna läget över havet och inriktningen mot solen (avsiktlig eller inte) ger näring åt fantasin. Tack för din kommentar!
Hälsningar Sven
Mycket fint reportage. Högintressant att få se detta i bild!
Tack för det.
Svar från sveka 2024-12-22 22:09
Tack för din kommentar! Roligt att du uppskattar text och bild. Jag rekommenderar besök vid tillfälle, om du inte redan har varit i Kåseberga.
Hälsningar Sven
Ett mycket intressant projekt, Sven, informativ text och jättebra bilder speciellt den nästsista! Detta är ingen vanlig soluppgång Du har fotograferat utan en med historia! Jag tycker att Dina sista 2 bilder i raden visar i min värld tydligt att skeppssättningens form är en solkalender. Jag har varit där många gånger, men aldrig vid soluppgången. Det är en av mina favoritplatser i Skåne. Grattis till upplevelsen och bilderna! Mvh Wolfgang
Svar från sveka 2024-12-22 22:16
Tack, Wolfgang! Solens upp- och nedgång anses ju vara litet banal att fotografera, men detta tillfället är speciellt, som du säger. Även om teorin om solkalender kan diskuteras, var det en mäktig känsla att stå där och se solen gå upp över den sydöstra stävstenen. Roligt att du uppskattar text och bilder!
Hälsningar Sven
Fint reportage om en fantastisk plats som jag besökt många gånger utan att lägga några vidare aspekter på det. Fina bilder speciellt de två sista.
Svar från sveka 2024-12-22 22:22
Tack för din kommentar! Ja, platsen är unik och just den här morgonen var det lätt att ryckas med av teorin som solkalender! Roligt att du uppskattar mitt reportage!
Hälsningar Sven
Makalöst vackra bilder från en historiskt mycket intressant plats. Ibland lönar det sej verkligen att vara påläst, planera i förväg och vara på plats vid exakt rätt tidpunkt (dvs i god tid före).
Hälsningar Lena
Svar från sveka 2024-12-22 22:27
Tack för din uppskattande kommentar! Jag brukar vara för bekväm för att gå upp i ottan och fotografera, men den här gången var det "nu eller aldrig". Och det gav mersmak...
Hälsningar Sven
De två sista fina bilderna visar klart sambandet mellan vintersolståndet och skeppets placering.
Jag har bara varit där sommartid (och blivit buffad av nyfikna kossor) och det är ju en anslående plats även då.
Svar från sveka 2024-12-22 22:33
Upplevelsen när solen gick upp bakom akterstenen gjorde det lättare att tro på solursteorin. Att besöka Ales stenar under vinterhalvåret har sin egen tjusning med det kärva vädret och möjligheten att slippa kor och turister. Tack för din kommentar!
Hälsningar Sven
Väldigt vackert i det fina ljuset. Har faktiskt aldrig varit där, fastän jag bor nu i Skåne. Det får bli något på att göra listan
Svar från sveka 2024-12-22 23:31
Roligt att du uppskattar bilderna! Platsen är verkligen värd ett besök, gärna nu under "vintern" då det inte finns kor och inte (så många) turister. Att få ha platsen för sig själv är en stor upplevelse, även om kulingen viner och solen gömmer sig bakom molnen. Tack för din kommentar!
Hälsningar Sven
På engelska heter en sån här insats "heroic" i vetenskapliga sammanhang. Att man ställer sig på plats eller på annat sätt kollar hur teorierna står sig i verkligheten. Det behöver inte betyda att det görs med livet som insats utan att man förflyttar sig från skrivbordet ut till verkligheten.

Jättefina bilder och bra text så att man kan orientera sig.

Verkligen intressant att få ta del av din expedition!

(Jag jämförde med skeppssättningen Gannarve på Gotland. Den ligger också högt över nuvarande havsnivån. Den bedöms vara betydligt äldre. Ales stenar är orienterade cirka 60 grader motsols jämfört med Gannarve så idén med solur stämmer knappast för båda.)
Svar från sveka 2024-12-22 22:47
Oavsett sannolikheten för solursteorin var det känslomässigt övertygande att se solen går upp bakom akterstenen! Det gläder mig att du uppskattar text och bilder i mitt blogginlägg.
Intressant med Gannarve skeppssättning på Gotland (som jag fick googla). Den verkar vara minst 1000 år äldre än Ales stenar och stenarna står tätare. Det är spännande att traditionen med skeppssättningar varade under så lång tid, kanske med olika syften.
Hälsningar Sven
Wow, verkligen kul att se att solen går upp längs skeppssättningen som den ska vid vintersolståndet. Mycket härligt ljus i bilderna! Flera av bilderna har också vackra moln som förhöjer helhetsintrycket.
Hälsningar, Bjarne