Funderingar och försök

Genius Loci i Lövestad?

Häromdagen skjutsade jag min fru till en tjejträff i Lövestad, en liten by som är belägen mellan Sjöbo och Kivik. Jag passade på att gå omkring i byn med kameran för att försöka hitta dess Genius Loci (platsens ande eller själ).

Lövestad är en by med medeltida anor som fick en storhetstid som stationssamhälle längs den nybyggda järnvägen mellan Eslöv och Ystad. En ståtlig stationsbyggnad stod färdig 1865. Under 1900-talet skedde en gradvis nedgång och järnvägen lades ner 1981. Byn är nu en stilla ö i den turistflod som sköljer ner över sydöstra Skåne under sommaren. Enligt Lövestads egen webbplats är den främsta anledningen till ett besök att man har goda vänner, "som har turen att bo" i byn.

Längs gatorna i centrala Lövestad finns ett 50-tal hus kvar från storhetstiden. Många är välskötta, men en påfallande stor andel uppvisar grader av bristande underhåll, vilket skänker ett intryck av stilla förfall åt byn. Informationsskyltar på husen berättar om deras olika ägare och skiftande öden. Samtidigt kan man läsa dem som närmast existentiella påminnelser om tidens gång och hur allting förändras med den.

För mig var det detta som blev Lövestads Genius Loci i form av en vemodig illustration av tiden. På ett sätt har den stått stilla, genom att den gamla miljön finns kvar. Samtidigt vittnar de gamla byggnaderna om dess inverkan i form av förfall eller förändring. Jag hajade till när jag upptäckte att stationsbyggnaden har fått skylten "Ristorante" på en sidovägg, där det sannolikt stått "Lövestad" tidigare.

Apropå skyltar gjorde en gatuskylt med texten "S. Esplanaden" vid en liten villagata att jag funderade på om det kunde finnas ett inslag av humor, eller rentav självironi, i vad jag såg. Men det är nog med humorn som med skönheten, att den ligger i betraktarens öga.